Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Något gör ont i invandrarfienderna, men vad är det egentligen som värker?

Ingen kan längre säga att det inte finns utrymme att uttrycka alla sorters åsikter i det här landet längre. Det går att säga nej till invandring på bästa sändningstid i tv utan att kedjas fast vid skampålen, bara fem år efter den hetsiga diskussionen om debattrubriken ”Hur mycket invandring tål Sverige” i samma kanal.

Själva migrationspolitiken borde inte heller hetsa upp de invandrarfientliga med tanke på att antalet asylsökande sjunkit drastiskt med nuvarande regler.

Vad är det för inre strid som får vuxna människor att på allvar skrika om batikhäxor och hopp om ond bråd död åt de som kommer med mat åt ungdomar som strejkar. Varför står de på ett torg och hytter åt fredliga flyktingar vars enda vilja är att få fullfölja sitt liv största ansträngning, när deras agenda redan är en del av etablissemangets?

Rädslan, förklarar någon. De skjuter ju ihjäl varandra, invandrarna, och våldet påverkar allas livsmiljö. Samtidigt upprepar forskare med dårens envishet att det ökade dödliga våldet bland unga kriminella inte har något att göra med invandring utan med klass. Skjutanden är gängrelaterat och har brutit ut efter årtionden av felaktiga prioriteringar i de utsatta förorterna.

Jamen, de marockanska gatubarnen som kommer gömda i lastbilar och som sniffar, snattar och rånar pensionärer, vem blir inte vettskrämd när ett gäng ungar klättrar in i lägenheten mitt i natten och länsar den på telefoner och paddor medan man själv ligger och sover?

De marockanska gatubarnen, just nu omkring 200 i Stockholm, har ingenting med invandring att göra. De är oftast barn, ibland mycket små, som smugglat sig in i landet eftersom deras tillvaro i Marocko är mindre attraktiv än att driva runt i en okänd stad, begå brott för att kunna köpa droger, och själva utsättas för både våld och sexuella övergrepp.

När allt annat är borta återstår bara en parameter.

Avundsjuka.

De arga och ilskna anser sig förfördelade av samhället. Så kan det vara.

Men det rimliga vore då att lägga energin på att formulera den egna förlusten i stället för att gnälla över vad andra fått, på att högljutt slåss för att förbättra de egna livsvillkoren i stället för att förstöra för andra som kämpar.

MALMÖ. De vill rädda liv. Men de får höra att de ska våldtas och dödas. Vårdpersonalens egen berättelse om arbetet med gängkriminella vittnar om en ny vardag av dödshot och våld på Sveriges sjukhus.

ASYLRÄTTSBYRÅN LAGBORG JURIDIK. Rörelsen #vistårinteut har ett nära samarbete med asylrättsbyrån Lagborg