Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Givetvis finns det ingen global masterplan där målet är att krossa Sverige eller EU.
Däremot finns det starka krafter som gärna ser att Sverige och EU får minskat politiskt inflytande i globala frågor. För hur skulle det se ut med en hel kontinent med sunda finanser, sund feminism, sund miljöpolitik och sund social trygghet. Andra länder skulle tappa både i anseende och inflytande.

Att hjälpa till att bejaka kaos och sönderfall i Sverige och Tyskland är ett medel inte målet.
Sverige och Tyskland är de två länderna med historiskt störst överskott i handelsbalansen.
Att försvaga Euron är ett mål och medlen är Grekland, Spanien och andra utpekade länder.

Ett ytterst effektivt sätt är att "hjälpa till" att radikalisera grupper som orsakar spänningar i samhället.

Det är precis samma strategi som använts på Islamska fundamentalister för att försvaga statsbildningar i i Mellanöstern som nu används på bred front i Europa men med andra aktörer.

Vi ser det om och om igen. Rörelser som radikaliseras med hjälp av duktiga idioter som Schyman, Ernman, Ferm är spelade och utnyttjade av krafter som använder dem och andra metoder som medel för att uppnå globala politiska mål. MEN INTE I NORGE ELLER DANMARK!

Och det är i den kontexten kriget om mångkulturen aka "liberala värden" mellan DN och Expressen skall ses.

Det är ingen slump att det kriget har brutit ut på allvar efter att Trump vann. För nu gäller det att positionera sig rätt.

Se det som DN är Clintons tidning. Liberals.
Expressen följer USA regim vilken den nu än är.

Och det är en kamp som är ett inbördeskrig mellan globalisterna.

Edit:
Glömde att nämna Aftonbladets roll i detta spel:
Provokatör. Inget annat. När man väl inser det blir Lindbergs texter både förståeliga och förutsägbara och är dessutom ett hot mot rikets säkerhet. Om man tar dem på allvar.

Folkvandringar från länder som är förstörda är inte positivt för dessa länder. De förlorar humankapital som skulle ha kunnat hjälpa landet på fötter igen. S.k braindrain. Nu har nog förvisso de smartaste och mest produktiva flytt dessa länder för länge sedan, men det är ett perspektiv som jag tycker lyser med sin frånvaro i den mediala debatten. Om man är mån om att krigshärjade länder en dag ska kunna återuppbyggas så ska man INTE uppmuntra till massflykt. Det skadar både landet som exporterar flyktingar och landet som tar emot. Jag kan inte förstå varför sådana självklarheter inte tas upp i mediakriget?

Jag håller med om att orden ”flykt och flyktingar” inte är bra eftersom betydelsen är så bred. Det är stor skillnad på flykt från krig och terror och flykt av ekonomiska skäl.

Motsvarande gäller även för ”invandring och invandrare”. Det är stor skillnad mellan asylinvandring och arbetskraftsinvandring.

Dessa skillnader har inte tydliggjorts av politiker och medier, vilket har skapat en förvirrad debatt.

Skillnaden har inte heller tydliggjorts för de människor som är på flykt, oavsett deras skäl. Sverige har skrikit ut över världen att ALLA är välkomna. Är det då konstigt att det blir såhär?

Vem kan lasta någon för att vilja ha ett bättre liv? Felet ligger hos det etablissemang som fört en politik som egentligen är cynisk och grym. Man har lockat hit människor med falska förespeglingar om ett bättre liv. Det gynnar flyktingsmugglare och gör Medelhavet till en massgrav. Och dårskapen finansieras delvis med biståndspengar så att fler människor svälter ihjäl i fattiga länder.

Instämmer. Det är obegripligt att sådana självklarheter inte tas upp.

Gambia är ett bra exempel på land som drabbas hårt av utflyttningen. På det här sättet blir Gambia av med tusentals ungdomar och blir på så vis ett ännu fattigare land. På samma sätt blir familjer i landet fattigare.

Utflyttning slår hårt mot Gambia
http://www.vlt.se/opinion/debatt/utf...art-mot-gambia

Här skulle det vara betydligt bättre att hjälpa på plats istället för att locka människor att fly hit.

Björnssons text i Kvartal och Herman & Chomskys förklaringsmodell motsvarar i allt väsentligt det jag försökt uttrycka i mina tidigare inlägg.

Sammantaget räcker det som förklaringsmodell till Sveriges och västvärldens situation tycker jag.

Ett etablissemang som, åtminstone delvis, är en kakistokrati kan inte fungera i längden. Utbildning, kompetens och erfarenhet behövs hos de som sitter vid makten.

En affärsdriven och resultatorienterad press som följer minsta motståndets lag och jagar annonsintäkter och sidvisningar har svårt att samtidigt agera folkbildare och sprida sakliga och opartiska nyheter.

Sådana politiker, myndigheter och medier kan möjligen upprätthålla en balans i en stabil omvärld. Men när en komplicerad och politiskt laddad verklighet, som t.ex. multikultur, infinner sig så faller det här ihop som ett korthus. För det behövs inga konspirationer – det är naturens gång.

De ekonomiska migranterna beskrivs ofta - när deras existens överhuvudtaget erkänns - som ett slags flyktingar i sig, att de är människor som flyr från allt sämre förhållanden. I själva verket är det precis tvärtom. Det är inte ökande fattigdom som ligger bakom, utan minskande. Med bättre levnadsstandard och utvecklad ekonomi kommer också bättre infrastrukturer och kunskaper, sanna såväl som falska, om var och hur man kan göra sin tillvaro ännu bättre. Utfallet blir dock dåligt för alla. Den som lockats av västvärldens glitter får det oftast sämre än hemma. Människorna i landet man kom till drabbas av den ökande osäkerhet och belastning på samhällets resurser som man orsakar. Och de som blev kvar i hemlandet drabbas dubbelt, genom att de driftigaste individerna bränner både sin framtid och familjens begränsade tillgångar på en destruktiv dröm.

Det finns onekligen överstatliga och icke-statliga, politiska och icke-politiska maktsfärer som profiterar på försvagade nationalstater, globalismen, pengaflödenas och människoatomernas rotlöshet. När detta är långt framskridet och det nationella självbevarandet eroderat, underminerats, av årtiondens neglect, så är det nationalister (och häxmästaren Putin!) som utmålas som Hotet med stort h. Islamismen är en växande varböld som emellertid västerlandet ständigt göder och valhänt i övrigt förhåller sig till. Sen har vi alla opportunister, karriärister och det godhetsindustriella komplexets självförstärkande/självberättigande dynamik också. Dags för en jämställdhetsmyndighet tydligen, rättviseförmedlingen vieux jeu.

Gemensamt för de länder du nämner är en nationell självidentitet som är traditionell och med fötterna på jorden. Samtliga har de varit i krig på liv och död eller levt under ockupation det senaste seklet. Den svenske statsindividualisten har förskonats från sådant och har odlat en identitet av frälsarmission och humanitär hybris; en kompensatorisk narcissistisk kostym som inte kan dölja den lättväckta tomhetskänslan efter mångårig upplösning av den nationella identiteten och självkänslan. Bristen på rötter, kontinuitet, med traditioner och historieskrivningen som bärare av detta, har ersatts med livsleda/hedonism och kickar, konsumism. Bankerna lär trivas med lånevilliga konsumenter, om inte annat.

Psykologisk resiliens, motspänst, är tillämplig på både individuell nivå och i grupp. Statsindividualisten är sårbar utan en sammanhållande grupp, när Statsmakten blivit försumlig och kanske rent av vill en illa.



Frånvaron av grit kan också ha fostrat krukor och stimulerat inlärd hjälplöshet, i landet med betygsinflation, som betonar illusoriska likheter snarare än belönar samhällsnyttiga prestationer och sanktionerar skadliga. Kvoteringspolitiken eller positiv särbehandling av minoriteter är den skyddade verkstad vars fortbestånd faller, när svensken drar tillbaka sin närande/självskadliga hand. Det finns en växelverkan mellan hjälplösheten, offerskapet och det godhetsindustriella komplexet. Kanske Statsmaktens misslyckande blir civilsamhällets uppsving. Det var nationalstaten som medgav konkurrens på den internationella arenan. Dess avskaffande eller utförsäljning skapar misstro och kräver organisering på andra samhällsnivåer.


https://en.wikipedia.org/wiki/Psychological_resilience

Ser du inte vad du själv gör?
Förminskar Sverige och Svenskarnas framgång. Klumpar ihop oss med Tyskland och skambelägger vår historia.
Varför?

Sedan drar du slutsatsen att allt är ett politiskt spel där de som vill enkelt kan driva en agenda.

Fundera på om det inte kan vara tvärtom. Att allt görs till ett politiskt spel just för att kunna driva en agenda. Ett spel som drivs av medierna. Agendasättande......

Titta här vad lätt det är för Chris Forsne med förflutet i MSM att tala om återvandring, samtidigt som SD tuggar om att alla ska bli svenskar och Moderaterna vill fixa fram 150 000 enkla jobb för att de ska kunna stanna.

http://ledarsidorna.se/2016/12/chris...a-sjalvbilden/

https://www.youtube.com/watch?v=AsMgKP-ZWSQ

Det Goda Samhället har åkt till Norge och intervjuat redaktörer, politiker och akademiker om skillnaden i medieklimatet mellan Sverige och Norge.

Det är intressant att främst höra om norska vänsterns syn på det hela, som är helt väsensskild från Sverige. Det är röster från den vänster jag vill ha - pragmatisk och satsande på en inkluderande nationalism. Vurmen för folkdräkter åsido som jag struntar ganska mycket i är det precis vad jag saknar i Sverige. Om S skulle släppa lite på sin globalism och identitetspolitik som jag (och norrmännen) anser gör mer skada än nytta skulle jag rösta på dom. Det krävs några sammanhängande år av handling från deras sida men ändå. Liksom Nostradumbass tror jag att Sveriges framtid ligger i att S återgår till det gamla gråsosseriet. SD tilltalar mig inte eftersom det är en för extrem svängning åt det andra hållet - med just mer folkdräkter som får stå för någon slags symbolisk representation för ytliga markörer om svenskhet som jag inte bryr mig om. Det är nog snarare upprätthållandet av en nationalstat jag önskar, än ren nationalism och ett etniskt homogent samhälle. Men en nationalstat som ändå håller samman med gemensamma värderingar.

I alla fall är det intressant att höra hur DN släppte fram Arnstad för att brunmåla hela Norge 2013 och sedan vägrade låta publicera den norske politikerns genmäle för att istället nyttja den norske politikerns text för att ge Arnstad möjligheten att skriva om sitt inlägg för att rätta sina faktafel. Är det att möjliggöra en seriös debatt eller en mörkläggning av det man anser vara förkastliga åsikter?

Ditt resonemang förutsätter att den som köper Rolex-klockan inser vad en Rolex är, att den säljs på ett otillbörligt sätt och att den också köps på ett otillbörligt sätt.

När så är fallet håller jag med dig.

Men problemet är att många har flytt hit med ärliga avsikter för att av olika skäl försöka få ett bättre liv. Jag anser att dessa har blivit förda bakom ljuset av Sverige. Ta denna debattartikel som exempel:

2015-12-18: Flyktingar kommer att utveckla Västerås
http://www.vlt.se/opinion/debatt/fly...eckla-vasteras

Detta menar jag är att lura hit människor med falska förespeglingar. Västerås har inga möjligheter att ta hand om alla som kommit dit. Kommunen går redan på knäna och kan inte ens tillhandahålla vård och omsorg som uppfyller lagkraven till medborgarna. Vad ska hända med alla flyktingar? Ingen kan svara.

Jo det är skillnad. Stor skillnad. Tror någon att det är en slump? Hur länge har denna skillnad funnits?

Vad är skillnaden som gör skillnaden i medieklimatet mellan Sverige och de flesta andra länder?

Kan det vara en agendasättande journalistik på ägarnas uppdrag?