Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det må ha varit så en gång, men knappast längre. S-flosklerna haglar även i kommunalpolitiken. T.o.m. i enpartikommuner som varit röda sedan hedenhös. Cynism, desillusion och dekadens. Det är den socialdemokratisja melodin där de haft, och har, makthegemoni.

S är ett stort parti med flera falanger, varav vissa är olidligt pk, men just nu får man intrycket av att gråsossarna och flanellskjortorna har tagit över rodret. Den kategorin är inte populär hos medievänstern som ofta lutar längre vänsterut där sossar alltid har setts som trista pragmatiska svikare. Det var ju samma sak under 68-rörelsen när medelklassrevolutionärerna var långt mer radikala än arbetets söner inom S.

Det finns som bekant inget mer besvärande otrendigt utifrån medievänsterns perspektiv än svensk landsbygd och män med dialekt i flanellskjortor. P1 Kultur gjorde i veckan för ovanlighetens skull en serie mycket intressanta reportage från Malmberget. Det var Måns Hirschfeldt som hade hade vågat sig så långt från den stockholmska ankdammen. I en sekvens diskuterar Hirschfeldt Kirunas tidigare roll som symbol för framtidslandet Sverige med den lokale forskaren Curt Persson. Den senare menar att Kirunas historia fortfarande präglar invånarna som alltid har varit stolta över och hyllat sin stad.
Hirschfeldt hade antagligen inte väntat sig det svaret och skrockar lite överrumplat men så låter det sannolikt på många ställen utanför storstäderna.

S har en bättre lokal politisk förankring över hela landet än något annat parti och efter Trumps seger är jag rätt säker på att S har skaffat sig en akut lägesbild från sina trotjänare inom kommunalpolitiken riket runt. Är det något medievänstern däremot saknar så är det just lokal förankring utanför storstäderna. Lokaltidningar har lagts ned på löpande band och medierapporteringen blir alltmer centrerad och irrelevant för folk i "periferin". Vi har sett några krampaktiga försök från MSM med debatter om "folks oro" men det är alltid samma debattörer och politiker som för en privilegierad storstadstillvaro. S har genom kommunalpolitiken och fackföreningarna direktkontakt med folket. Partiet har tidigare varit så fokuserat på den svajande medelklassen i storstäderna att man har glömt att lyssna på sin egen väljarstomme men nu är det bråttom.

I sitt jultal idag vände sig Löfven direkt till folk på landsbygden och lovade dem bredbandsuppkoppling och bättre myndighetsservice. Yngre väljare kanske ser denna nya inriktning som hyckleri medan många äldre lär betrakta det som en återgång till klassisk socialdemokrati, (t.o.m. klassbegreppet går i repris nu). Något S verkar ha tagit fasta på i sin analys är Bernie Sanders popularitet bland vita arbetare som ofta var större än Trumps.

Medan vissa vänsterskribenter lär köra ända in i kaklet med sin verklighetsfrånvända elitism verkar S välja motsatt riktning. Det kommer att komplicera läget för vänsterbunkern som ställs inför valet att liera sig med de gapiga extremisterna i V, MP och t.o.m. FI eller följa det enda vänsteralternativet med verkligt inflytande i Sverige. De flesta inser nog vad som är bäst för karriären.

Fredrik Haage på Smålandsposten kåserar på ledarsidan:

Panik i Tomteland


http://www.smp.se/ledare/panik-i-tomteland-2/

I årets kanske bästa kåseri får sig Mupparna, Muslimpartiet, Afabladet, Vingmuttern m fl en humoristisk släng av sleven, medan de klarar att göra sig till åtlöje på egen hand.

Politiker är politiker; de är vana att ljuga och felfokusera. Opinionsbildandet är om möjligt ännu mer skamlöst i medierna; de förväntades granska, har källskydd och annat som skulle värna sanningssökandet och integriteten.

Martin Tunströms analys kanske behagar desto mer, genom att komplettera den halvdana standardförklaringen om tilltagande klyftor och en klass som känner sig övergiven på materiella grunder:


http://www.barometern.se/ledare/trumpismen-i-glasriket/

Häxbrygden av sociala och ekonomiska faktorer kommer inte riktigt fram i ledaren, men den antyds. Sveriges politiker och medier dividerar om inbillade kränkningar, femtielva kön, så kallade papperslösas rättigheter, SJW-aktivister bland tjänstemän som skamlöst manar till lagbrott (t ex trotsa utlänningslagen) och upplåts plats för detta i MSM, men har inget att komma med mot samhällsförfallet som de både aktivt och passivt orsakat, med våldet, segregationen och alienationen som några kännetecken. Det är ett existentiellt hot som många rätteligen upplever, när de ska försörja enorma, växande kollektiv av främlingar, mestadels män från MENA, med helt andra värderingar och beteenden, utseenden. Skadegörelse, övergrepp, otacksamhet, hot, fientlighet... Inget av detta kan på något vis uppvägas av enskilda solskenshistorier, undantag.

Widar Andersson på Folkbladet har konstant lyckats behålla verklighetskontakten och anser att vänsterpopulism verkligen inte är lösningen på de problem S och LO har med sina respektive existensberättiganden. Därmed inte sagt att barnet måste kastas ut med badvattnet, populism är inte problemet i sig:
http://www.folkbladet.se/blogg/widar...&entry=9443737

Nej, det LO-medlemmen nog helst vill ha svar på är varför denne ska slita och göra rätt för sig när andra slipper men ändå får del av samma välfärd och samma levnadsstandard som LO-medlemmen själv får betala med sina egna surt förvärvade, och ofta snålt tilltagna, slantar. På köpet ska LO-medlemmen få uppkört i ansiktet och nedtryckt i halsen att denne LO-medlem, till skillnad från den arbetsbefriade gratislevaren med samma standard, är privilegierad. I detta ligger arbetarklassens alienation från dem som säger sig företräda specifikt just arbetarklassens intressen.

Sprickan mellan S och LO blir fullständigt irreparabel i den stund väljarbasen för S till majoritet utgörs av pensionärer på utdöende och invandrare. Ingendera av dessa utgör medlemsbasen i LO. Widar Andersson har nyligen artikulerat även problematiken med ett parti som fått kraftigt dysfunktionell väljarbas:
http://www.corren.se/asikter/kroniko...om4413392.aspx

Heberlein bidrar genom konsekvensetiken till den senkomna och rudimentära moraldebatten i Sverige, som ju länge översvallats av känslosås och pseudohumanitärt poserande:

Den banala godheten


http://ledarsidorna.se/2016/12/ann-h...nala-godheten/

---

Erixon manar också till en sakligare debatt än känslosåsens, så att goda intentioner ställs mot goda intentioner och målkonflikterna kommer upp på bordet; efter att ha synat svammelminister Löfven i sömmarna:

Statsministern om 2016



http://erixon.com/blogg/2016/12/statsministern-om-2016/

Det är iallafall inte MSM som bidragit till överblicken, eftertanken eller framsyntheten.

Ytterligare ett par exempel på öppet ställningstagande för västerländska värderingar i förhållande till islamistiska anspråk på tolkningsföreträde, Sanna Rayman i Expressen och Devin Rexvid i Dagens Samhälle. Det börjar bli skarpt läge.
http://www.expressen.se/ledare/sanna...-infor-slojan/

Vi får hoppas att socialtjänsten förmår stödja flickans normbrott. Kampen möter hårt motstånd. Normen hittills har varit att gå religionsfanatikerna till mötes, men staten ska inte agera cateringfirma för fundamentalisters möjlighet att upprätthålla integrationshämmande dogmer, menar Devin Rexvid.

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/...endelare-30290

Nej i det svenska samhället är inte shariaaspirerande att se som halal, eftergifter för islamistiska anspråk på majoritetssamhällets värderingsbekostnad bör definitivt bedömas som haram.

Kalle Anka-myndigheten DO har även i dagarna publicerat en kartläggning över förment diskriminering av muslimer. Läsning av denna rapport ger en surrealistisk upplevelse, det är mycket svårt att ta in att det hela är allvarligt menat, men det är det nog, dessvärre. Ett litet smakprov på ett par av de mer hårresande exemplen:

http://www.do.se/globalassets/publik...-handelser.pdf s.57-58

Ja vad ska man säga? Denna skamlösa lögnaktighet uppmuntras alltså från myndighetshåll. Vändningen kan inte komma snart nog.

Dahlberg bemöter DN:s anklagelser ännu en gång. Hennes ingång är att man måste ta ansvar. En liberalism utan ansvar är ingen liberalism. Detta som svar på bland annat:

"... Kristina Lindqvist, som anklagar mig för att förorda en realism tömd på värderingar och moraliskt ansvar. Därför är sådana som jag liberalismens dödgrävare."

"En moralisk hållning som flyr alla svåra målkonflikter är snarare feg än principfast. Då kostar godheten ingenting. Det är allt-åt-alla-linjen där man skjuter över ansvaret på någon annan som man sedan kan fördöma."

Sedan går Dahlberg direkt in på vad hon som menas med ansvar:

"Så låt oss göra tankeexperimentet att det hade fortsatt att komma lika många asylsökande som veckorna före regeringens åtstramning, det vill säga motsvarande ett nytt Göteborg under 2016.

Socialtjänsten hade klappat ihop fullständigt. Redan förra året anmälde ett 80-tal kommuner sig själva till IVO för att de inte klarade av att ta emot alla ensamkommande ungdomar från Afghanistan. Vid det här laget skulle socialtjänsten inte ha en chans att skydda barn som vanvårdas och misshandlas av sina föräldrar.

Det skulle ha brutit ut en enorm oro i samhället kring hur basala funktioner som sjukvård, skola och brottsbekämpning ska säkerställas. Resursstarka personer skulle planera olika exitstrategier; den verkliga kampen hade utspelat sig mellan samhällets svaga och utsatta.

Om man menar allvar med att detta är den enda möjliga liberala positionen måste man stå upp för det utfallet. För inget pris var ju för högt - eller hur?"

Detta som ett sätt att visa DN:s och andra liberala skribenters verkliga syfte med att starta denna debatt:

"Syftet var aldrig att dra i gång en öppen debatt kring hur liberalismen ska orientera sig i en omvälvande tid av globalisering, populism, terror och migrantströmmar. Uppdraget har i stället varit att brännmärka ett antal debattörer som avfällingar från den rätta läran."

Det är precis det handlar om. Fulspel, personanklagelser och anklagelser om nazism. Mer än så är det inte. Johan Westerholm tar upp detta på sin ledarsida idag. Där skriver han hur bland annat Ann Heberlein fått utstå anklagelser och att man uppmanat hennes chefer att avskeda henne. Man bemöter aldrig henne i sak och det hon säger utan man bedriver aktivism mot henne, mot hennes vänner och kollegor som stöttar henne. Samma sak får även Westerholm erfara.

"Ledarsidorna.se´s Ann Heberlein utsatts för samma form av välmenat hat från samma gruppering som består av främst antirasister och feminister på den yttersta vänsterkanten. Kommentarer om hennes kropp, hennes mentala hälsa etcetera är inte ovanligt i kommentatorsfälten till hennes artiklar. Sällan, nästintill aldrig, är kritiken riktad mot innehållet i hennes texter. Men det hat som Heberlein fått uppleva tar nu ytterligare steg. Den antirasistiska feministiska identitetsvänstern har nu börjat sända mail och propåer att hon skall skiljas från sin tjänst vid Lunds Universitet samt uppmanat Heberleins vänkrets att avbryta kontakten då det ”skulle kunna hota deras karriärer”."


"Det riktas mot deras kroppar, utseende och personer. Alice Teodorescu har fått kommentaren om att hon har ”typiska rumänska tunna läppar” som omdöme om sin opinionsbildning. Ann Heberlein fick kommentaren så sent som igår att hon hade fula armar."

Westerholm tar upp detta med anledning av att:

"SVT ska motarbeta filterbubblor. Det har public service-företaget skrivit in i sin treårsstrategi för åren 2017–2020."

Och givetvis:

"Fejkade nyheter anses vare en av anledningarna till att de båda valutgångarna (Brexit och valet i USA. Min anm.) blev som de blev. Och i vissa delar av sociala medier har ett missnöje och en skepticism därför vuxit fram mot traditionella medier."

Makten om berättelsen alltså. Den korrekta ska betonas. Alla medel är tillåtna vilket Dahlberg och Westerholm visat. Kan man inte ta debatt så kommer aktivisterna fram. På samma sätt som Grand Hotell fick erfara vänsterns aktioner på twitter, facebook och i media så får även enskilda debattörer uppleva samma sak. Det vet Jan Helin på SVT och public service har aldrig berört detta. Saken är väl den att SVT och stora delar av media som sysslar med agendastyrd journalistik och tillrättalagd berättelse inte skulle lyckas med det om det inte vore för just marktruppernas aktivism.

Trots det är jag optimistisk. Det är nu alldeles för många som skriver om realism. På detta växer SD och den sidan av social media som är intresserad av en realistisk beskrivning av samhällsutvecklingen. Fler och fler med olika ideologiska övertygelser känner att de ingår i ett slags kollektiv mot aktivisterna och vänstervriden media som härskar inom msm.

Flykten från en ansvarsrelaterad etik, och från att försöka se långsiktigt och realistiskt på det man gör. är påtaglig hos många av dessa "regressive liberals" och SJWs - man diskutrerar bara i termer av att Sverige måste leva upp till tusen och en konventioner och ge alla rätt till sista millimetern. Frågan hur detta ska betalas eller bringas att fungera som ett aamhälle knuffas åt sidan med ett föraktfullt småleende. Senaste exempel är DN:s hyllingsintervju med Annie Lööf häromdagen. En okritiskt snäll intervjuare (Björn af Kleen, förstås) låter Lööf lägga ut texten om varför öppna gränser och ohejdad asylinvandring är det enda som stämmer med den sanna liberalismens kungsord (Maria Ferm hade nog sagt ungefär samma sak).

Många av debatörerna på den kanten beskriver sin hållning som omm underförstått, liberalismen och den liberala demokratin hade kommit in i världen genom obefläckad avlelse - som om de inte alls hade någon koppling till bestämda politiska institutioner, en strävan efter rätt eller ett existerande folk som bär upp denokratin i varje enskilt land. Och därmed faller ju också frågan varför det inte finns nägra muslimska länder som är etablerade demokratier helt åt sidan...

Skådespelaren Rasmus Dahlstedt, kanske mest känd från roliga Söders hjältar, har på uppdrag av Det goda samhället varit i Norge och intervjuat en rad forskare, journalister och samhällsdebattörer för att ta reda på vad de tycker om Sverige. Läs utländska medier, uppmanar en norsk forskare de svenska tittarna. "Läs för Guds skull inte bara svenska medier!" Andra beskriver Sverige som ett samhälle med starkt totalitära drag och säger att de aldrig skulle kunna tänka sig att bo här. Det talas också om att Sverige kan vara på väg mot ett inbördeskrigsliknande tillstånd.

https://detgodasamhallet.com/2016/12...mus-dahlstedt/

Mycket sevärt. Om ni har människor i er omgivning som fortfarande inte förstått hur allvarligt läget är, be dem vänligen att titta på detta.

Edit: Den utopiska fanatism som speglas så väl i Kadhammarcitatet i posten här ovanför tas förstås också upp.

Världen är större än Sverige och vi tar här ett exempel från Sveriges skrynkliga grannland Norge:

http://www.aftenposten.no/verden/Vi-...d-610238b.html


Det är ord och inga visor! Debattklimatet i Norge är ju btydligt mer öppet än det swänska och har varit det länge. Hela tiden, egentligen.
Visar aftenpostens artikel vägen för svensk del? Ja, Leif D tror det i alla fall. Ännu så är inte tiden mogen i Sverige, men en normalisering har inletts.
Inom 1 år så kommer någon av Dom 4 Stora att våga trycka något liknande.

Jag tror du har rätt här. Och lo' and behold tror jag att det blir LO och S som kommer ta det steget. Dom vet bara inte riktigt hur ännu. Problemet är ju att en lång tradition av S-styre, egentligen från folkskolans instiftande och framåt har skapat svenskar så lika i fostran, utbildning och kultur att man i stort sett kan byta plats på personer med varandra utan att det uppstår nåt egentligt problem.

Det är ju alla separatistiska medborgarskapssvenskar som inte passar in i "enighetssverige". Dock är ju svenskar den enda befolkning som S, eller några andra svenska politiker har att tillgå. Så ska det bli nåt enande lär det bli av just den vita blekfeta svenska befolkningen.

Nationalism är svårhanterligt när man redan är socialister, men det har ju hänt förr, så ska S hålla sig relevanta lär dom gå tillbaka till 50- och 60-tals-värderingar igen nu när pendeln håller på att svänga internationellt mot mer nationalism.

Det går inte att stå och gorma ensam om mångkulturens förträfflighet. Frågan är bara, hur ska dom göra, och vågar dom? Jag tror dom vågar.