Citat:
Del 2
Vad vi ser just nu är en polarisering av media. Aftonbladet tänker fortsätta driva sin Gilla Olika kampanj och ”granska” Sverigedemokraterna. Dagens Nyheter redaktionen säger nu åt liberalerna att hålla käften. Man vill att integrations-assimilations-debatten skall förbli förvirrad. Man vill inte tala om det. Varför? Jo, man vet mycket väl att när Sverigedemokraternas gynnas av alla typer av diskussioner kring invandringen. Mer där till, man vet att fler och fler lockas av det Sverigedemokratiska budskapet om att invandrare skall kulturellt assimileras.
Man vet att Sverigedemokraterna kan få 10 procent i nästa val och nu vill man försäkra sig om att diskussionen hålls där den var tidigare – förvirrad, obegriplig och där allt som inte går i försvar till denna svenska version av nihilistisk multikulturalism skall hållas borta den offentliga politiska diskursen. Frågan är om liberalerna kommer våga försvara sig mot vänsterliberalerna och de liberala-socialistiska mulitkulturalisterna som primärt utgör kärnan i svensk media?
Tidigare har man bara litet lätt mobbat dem. Givit dem några smällar på fingrarna - framförallt har man varit litet extra elaka mot Johan Lundberg – då han är chefredaktör för den mesiga men välskrivna liberal-konservativa magasinet Axess. Nu varnar man - det kan vara en direkt varning. Håll käften eller annars.
Jag är rätt säker på, utan tvekan, att vi kommer se avböner. Jag har tidigare sagt att kampen kommer först stå mellan liberalismen och multikulturalismen innan den står mellan liberalismen och nationalismen. Jag tror vi är i början av den kampen just nu. Men nu står det klart. Vi kanske kommer se ett öppet media-bråk bland journalisterna - där (de klassiska) liberalerna är underrepresenterade och har få egna kanaler förutom Axess och Neo. Frågan är när man öppnar för ett nytt ”Lilla Saltsjöbadsavtal”.
Kriget har börjat - och det kriget, mina vänner, kommer Sverigedemokraterna inte delta i. Detta är inträdesporten till ett inbördeskrig i medierna. Ägarförhållandet och antalet ligger på vänsterliberalernas och de liberala multikulturalisternas sida - men frågan är om liberalerna kommer böja sig ändå? Vi får se.
Vad vi ser just nu är en polarisering av media. Aftonbladet tänker fortsätta driva sin Gilla Olika kampanj och ”granska” Sverigedemokraterna. Dagens Nyheter redaktionen säger nu åt liberalerna att hålla käften. Man vill att integrations-assimilations-debatten skall förbli förvirrad. Man vill inte tala om det. Varför? Jo, man vet mycket väl att när Sverigedemokraternas gynnas av alla typer av diskussioner kring invandringen. Mer där till, man vet att fler och fler lockas av det Sverigedemokratiska budskapet om att invandrare skall kulturellt assimileras.
Man vet att Sverigedemokraterna kan få 10 procent i nästa val och nu vill man försäkra sig om att diskussionen hålls där den var tidigare – förvirrad, obegriplig och där allt som inte går i försvar till denna svenska version av nihilistisk multikulturalism skall hållas borta den offentliga politiska diskursen. Frågan är om liberalerna kommer våga försvara sig mot vänsterliberalerna och de liberala-socialistiska mulitkulturalisterna som primärt utgör kärnan i svensk media?
Tidigare har man bara litet lätt mobbat dem. Givit dem några smällar på fingrarna - framförallt har man varit litet extra elaka mot Johan Lundberg – då han är chefredaktör för den mesiga men välskrivna liberal-konservativa magasinet Axess. Nu varnar man - det kan vara en direkt varning. Håll käften eller annars.
Jag är rätt säker på, utan tvekan, att vi kommer se avböner. Jag har tidigare sagt att kampen kommer först stå mellan liberalismen och multikulturalismen innan den står mellan liberalismen och nationalismen. Jag tror vi är i början av den kampen just nu. Men nu står det klart. Vi kanske kommer se ett öppet media-bråk bland journalisterna - där (de klassiska) liberalerna är underrepresenterade och har få egna kanaler förutom Axess och Neo. Frågan är när man öppnar för ett nytt ”Lilla Saltsjöbadsavtal”.
Kriget har börjat - och det kriget, mina vänner, kommer Sverigedemokraterna inte delta i. Detta är inträdesporten till ett inbördeskrig i medierna. Ägarförhållandet och antalet ligger på vänsterliberalernas och de liberala multikulturalisternas sida - men frågan är om liberalerna kommer böja sig ändå? Vi får se.
DN:s artikelserie om kursförändringen bland liberala ledarsidor parallellt både belyser och illustrerar den ideologiska konflikten inom borgerligheten på ett så tydligt sätt att jag ville återbesöka trådstarten och så hur trådstartaren egentligen föreställde sig "mediakriget" när det begav sig.
Sammanfattningsvis blir intrycket ömsom vin, ömsom vatten. Även om det borgerliga, mediala inbördeskriget förutspåddes på ett imponerande vis kan man även observera att de olika aktörerna inte riktigt föll in i de fack TS förväntade sig. De kritiska rösterna har inte varit reducerade till nischmedia som Axcess och Neo utan tvärtom snarast blivit snudd på mainstream inom liberal media - åtminstone på ledarplats. Här ger jag DN rätt; i dag kan vi konstatera att flera stora borgerliga tidningar (som bäst kan kategoriseras som liberala) under detta sista migrationskrisår ändrat kurs och har antagit en alltmer uttalad konservativ profil. Tydligast exempel på detta är Expressen och GP. (Även SvD har en ledarredaktion med konservativ slagsida men det torde vara mindre uppseendeväckande.). Kontrasten till andra liberala ledarsidor som DN och Sydsvenskan är uppenbar.
Att enbart hävda att den förändrade diskursen beror på förändrade realiteter är att göra det väl enkelt för sig - jag menar nog att även åsikter fundamentalt har ändrats, och i vissa fall ganska dramatiskt.
Ur mediakrigssynpunkt så är det således inte bara ideologiska skiljelinjer som ritats om, utan även förbluffande många beslutsfattares och opinionsbildares faktiska övertygelser. Det avslöjar hur stor del av det historiska problemet som faktiskt legat hos naivitet hos de som borde vetat bättre, snarare än djupt förankrade ideologiska övertygelser, vilket jag personligen måste erkänna är förvånande men samtidigt också något hoppingivande för en pragmatiker som undertecknad.
