Wolo tuggar fradga och har nu beordrat en artikelserie i tre delar om varför vissa tidningar blivit högerpopulistiska. Första tidning/person till rakning är (surprise, surprise) GP i allmänhet och allas vår lilla rumänska porslinsdocka i synnerhet. Den stackars Mattias Hagberg har tvingats läsa GP så att "ögonen blöder" för att fastställa vilken osmaklig attitydförskjutning lilla Alice bidrar till. Nedan det centrala i analysen, men den är lång och läsning i dess helhet rekommenderas utifrån devisen "know thy enemy" (hoppas unvislänk funkar).
Detta är några citat från en lång text. Andra kan säker hitta andra infallsvinklar från sådant som ej citerats. Det förs en diskussion kring vilken sorts liberal Alice är, men så länge definitionen "kaozliberal" inte är en av varianterna känns den diskussionen tämligen ointressant. Att hon inte representerar den "mjuka socialliberalismen" är i alla fall så självklart att jag undrar varför det ens nämns. Notera också halmstrået att det är en "one man show" och att Alice kanske inte representerar GP egentligen utan bara sig själv? Detta samtidigt som det ett flertal gånger konstateras att minsann en mängd andra ledarskribenter på GP också utmärker sig (i negativ mening enligt DN) så den som hittar någon logik bakom det resonemanget får gärna hojta till, för jag gör det inte.
Detta var som sagt del ett i en serie om tre studier. Nästa hen till föremål för djupstudie lär ju bli Anna D (någon som sätter emot?) så jag ser redan nu fram emot del två i studien. Med tanke på uppföljning från DN i kombination med att Alice säkerligen i detta nu vässar knivarna för en mottack så lutar jag mig tillbaka och poppar popcornen. Spännande dagar framför oss som det verkar.
http://dn.se/kultur-noje/sa-dor-det-...et-i-goteborg/
https://unvis.it/dn.se/kultur-noje/s...et-i-goteborg/
Citat:
Nyorienteringen på Göteborgs-Postens ledarsida har varit ett hett konfliktämne ända sedan Alice Teodorescu utsågs till chef i början av 2015. Gamla ledarskribenter har slutat och tagit avstånd från henne. Det har även förekommit lokala upprop med krav på bojkott av tidningen enbart på grund av hennes texter.
I dag står dock papperstidningen under hårt tryck. Medielandskapet förändras minut för minut, och med denna förändring tycks det också ske en förflyttning inom liberalismen. I klickekonomins tid är det som om klassiskt socialliberala idéer inte längre är lika gångbara, inte i konkurrens med hårdare texter som kapitaliserar på människors rädslor och oro. Plötsligt är det möjligt att locka läsare med ledarartiklar som är alarmistiska och hårdvinklade. Nästan alla texter som rör brännande ämnen, som migration, identitetspolitik eller nationalism, får snabbt spridning på nätet, särskilt om de har ett populistiskt anslag.
Jag tror att de återkommande bråken kring Alice Teodorescu bara går att förstå mot denna bakgrund. Den mjuka socialliberalismen är helt enkelt inte längre lika värdefull. Den är för mesig i klickokratins värld.
Ur ett klickperspektiv var värvningen av Alice Teodorescu kort sagt en lyckträff. Sedan hon tog över har intresset för Göteborgs-Postens ledarsida exploderat. Hon är i dag en av landets mest uppmärksammade debattörer och hennes texter några av de mest spridda på nätet.
Teodorescus koppling till Göteborg och till tidningen i övrigt är däremot svag, och antalet ledartexter som berör lokala ämnen är försvinnande få. Kanske är det befogat att tala om en enmansshow, som inte har särskilt mycket med Göteborgs-Posten som lokal nyhetstidning att göra.
Hur ska denna sväng bort från den klassiska liberalismen beskrivas? Hur ser den ut? Vad betyder den?
Min tes är att opinionsklimatet i Sverige försköts under förra året, att flyktingkrisen, det osäkra världsläget och den växande högerpopulismen skapade en resonansbotten för en konservativ eller möjligen populistisk vändning. Plötsligt blev det gångbart, även för traditionellt liberala debattörer, att rikta blicken bakåt mot en svunnen värld där gränser var gränser, vare sig det handlade om nationer eller könstillhörighet.
Ett mönster utkristalliserar sig snabbt och det framträder klarast på Göteborgs-Postens ledarsida: den närmast maniska upptagenheten vid identitetspolitik, migration och svenska värderingar. Mellan januari och oktober i år berör inte mindre än 149 – av de cirka 300 ledartexter som handlar om ideologi och sakfrågor snarare än att kommentera dagsaktuella händelser – dessa ämnen. Ofta i en negativ eller raljant ton.
Utifrån texterna jag läst antecknar jag: Kritik av invandringspolitik, kritik av eliten, kritik av media, kritik av identitetspolitik. Och jag antecknar: Uppvärdering av nationalism, uppvärdering av ”svensk kultur”.
Jag betraktar min korta lista. Skriver sedan en fråga: Har ledarredaktionen blivit högerpopulistisk?
I dag står dock papperstidningen under hårt tryck. Medielandskapet förändras minut för minut, och med denna förändring tycks det också ske en förflyttning inom liberalismen. I klickekonomins tid är det som om klassiskt socialliberala idéer inte längre är lika gångbara, inte i konkurrens med hårdare texter som kapitaliserar på människors rädslor och oro. Plötsligt är det möjligt att locka läsare med ledarartiklar som är alarmistiska och hårdvinklade. Nästan alla texter som rör brännande ämnen, som migration, identitetspolitik eller nationalism, får snabbt spridning på nätet, särskilt om de har ett populistiskt anslag.
Jag tror att de återkommande bråken kring Alice Teodorescu bara går att förstå mot denna bakgrund. Den mjuka socialliberalismen är helt enkelt inte längre lika värdefull. Den är för mesig i klickokratins värld.
Ur ett klickperspektiv var värvningen av Alice Teodorescu kort sagt en lyckträff. Sedan hon tog över har intresset för Göteborgs-Postens ledarsida exploderat. Hon är i dag en av landets mest uppmärksammade debattörer och hennes texter några av de mest spridda på nätet.
Teodorescus koppling till Göteborg och till tidningen i övrigt är däremot svag, och antalet ledartexter som berör lokala ämnen är försvinnande få. Kanske är det befogat att tala om en enmansshow, som inte har särskilt mycket med Göteborgs-Posten som lokal nyhetstidning att göra.
Hur ska denna sväng bort från den klassiska liberalismen beskrivas? Hur ser den ut? Vad betyder den?
Min tes är att opinionsklimatet i Sverige försköts under förra året, att flyktingkrisen, det osäkra världsläget och den växande högerpopulismen skapade en resonansbotten för en konservativ eller möjligen populistisk vändning. Plötsligt blev det gångbart, även för traditionellt liberala debattörer, att rikta blicken bakåt mot en svunnen värld där gränser var gränser, vare sig det handlade om nationer eller könstillhörighet.
Ett mönster utkristalliserar sig snabbt och det framträder klarast på Göteborgs-Postens ledarsida: den närmast maniska upptagenheten vid identitetspolitik, migration och svenska värderingar. Mellan januari och oktober i år berör inte mindre än 149 – av de cirka 300 ledartexter som handlar om ideologi och sakfrågor snarare än att kommentera dagsaktuella händelser – dessa ämnen. Ofta i en negativ eller raljant ton.
Utifrån texterna jag läst antecknar jag: Kritik av invandringspolitik, kritik av eliten, kritik av media, kritik av identitetspolitik. Och jag antecknar: Uppvärdering av nationalism, uppvärdering av ”svensk kultur”.
Jag betraktar min korta lista. Skriver sedan en fråga: Har ledarredaktionen blivit högerpopulistisk?
Detta är några citat från en lång text. Andra kan säker hitta andra infallsvinklar från sådant som ej citerats. Det förs en diskussion kring vilken sorts liberal Alice är, men så länge definitionen "kaozliberal" inte är en av varianterna känns den diskussionen tämligen ointressant. Att hon inte representerar den "mjuka socialliberalismen" är i alla fall så självklart att jag undrar varför det ens nämns. Notera också halmstrået att det är en "one man show" och att Alice kanske inte representerar GP egentligen utan bara sig själv? Detta samtidigt som det ett flertal gånger konstateras att minsann en mängd andra ledarskribenter på GP också utmärker sig (i negativ mening enligt DN) så den som hittar någon logik bakom det resonemanget får gärna hojta till, för jag gör det inte.
Detta var som sagt del ett i en serie om tre studier. Nästa hen till föremål för djupstudie lär ju bli Anna D (någon som sätter emot?) så jag ser redan nu fram emot del två i studien. Med tanke på uppföljning från DN i kombination med att Alice säkerligen i detta nu vässar knivarna för en mottack så lutar jag mig tillbaka och poppar popcornen. Spännande dagar framför oss som det verkar.
http://dn.se/kultur-noje/sa-dor-det-...et-i-goteborg/
https://unvis.it/dn.se/kultur-noje/s...et-i-goteborg/
