Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Intressant att se hur saker och ting vinklas i mediekriget för att göras PK-gångbara.

Förut var det ensamkommande barn som skulle skyddas genom att tas om i Sverige.
Barn och oftast flickor och hela familjer. Det var den bilden som hamrades in gärna med bilder på ensamkommande små flickor i förskoleåldern. Även om de i stort sett inte existerade i det verkliga migrantflödet.

Idag, presenteras det som ett problem för att de är vuxna män.
Japp inte nog med att de är vuxna, de är också män!
Det är antagligen det värsta för dessa PK-slavar.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/sa...cle23437199.ab

Problemet är uppenbart män. Vita eller migranter. Det är män som är problemet. Och då går det att kritisera företeelsen. Inte annars.

Och vi ser att bilden av invandringen har ändrats sedan medierna fokuserat mer på att det är män än migranter.

Det är alltså ett gångbart PK sätt att angripa mångkulturen. Genom att påvisa att mångkulturen stärker de manliga maktstrukturerna. Då jävlar händer det saker.

Räcker svenskarna till?

Ungefär det frågar sig Paula Neuding.

Förutom frågan om ekonomin så är ju detta frågan. Det givna svaret är förstås att den förändring som inträffar när en befolkning byts ut i grunden inte är något polisiärt problem.

Var ska alla dessa poliser komma ifrån?

Fler poliser har blivit politikernas standardsvar på upplopp och stenkastning i svenska städer. Men frågan är vad alla dessa nya poliser ska komma ifrån. Poliser måste nämligen vara bra människor.

http://www.dagenssamhalle.se/kronika...?quicktabs_4=1

Poliser har aldrig varit speciellt bra människor, utan för det mesta helt vanliga sådana. Hennes text känns mest som ännu ett bevis på att folk borde slutas prata och börja försöka åstadkomma något istället.

Är det inte det jag alltid skrivit? Att det endast krävs smärre perspektivförskjutningar inom rådande, intakt moralparadigm, för att driva opinion och politik i diametralt motsatt riktning.

Och att det ALLTID finns denna renodlande, överbudande utväg, som kommer verka så okontroversiellt självklar - efteråt. Jämställdheten är ett paradområde, där det för den rättänkande för länge sedan var en självklar instinkt att använda själva kraften i kritiken mot det vita patriarketet mot långt värre kollektiv av män.

Inte som ett alibi, inte som ett retoriskt grepp, utan som en avgörande sanning. Vilket inte hindrar att det samtidigt är den bästa metoden att vinna en debatt: att vända motståndarens framåtrörelse mot denne.

Det leder alltid till samma defensiva, surmulna beteende. Till en rädsla att bryta mot de egna budorden, att bannas av sin egen bulla. Till uppgiven tystnad, förhoppningsvis följt av reflektion och ändrad världsbild.

Feministen ska önska en omvänd migrationspolaritet för kvinnors skull. Miljövännen som hatar gränser, för den globala klimatpåverkan. Omfördelningssocialisten för rättvisan och underifrånperspektivet mot det internationella kapitalet. Marknadsliberalen för moralkapitalismens avreglerade nyttomaximering och fria prissättning.

Om det är något jag eftersträvat i den här tråden är det att plantera dessa tankar hos nuvarande eller framtida opinionsbildare - att snabba på en oundviklig förändring genom att sätta vapen i händerna både på positionerande opportunister och ärligt välmenande själar.

Vilket ju fungerat rätt jävla illa. Nu när facit börjar rulla in för hur det gick till när det svenska samtalet ändrade mening kring migrationen, måste det konstateras: Inga genvägar togs. Det var de tvingande realiteterna, de i praktiken grundligt falsifierade doktrinerna som satte stoppet. Inte några fria tankar eller ord.

Annorlunda uttryckt: Det har i kursförändringen inte funnits några opinionsbildare med plattform, bara -följare. Först när den allmänna meningens vattennivå trotsat krönikörerna och tyckarna, guppar några av dem försiktigt på ytan. Inte där den kommer vara om ett år eller fem, utan för stunden eller med eftersläpnng.

Fortfarande återstår det mesta av resvägen för åsiktsmigranterna, fortfarande är rådet att inte ständligt följa den stigande strandlinjen, utan ta ut en rät linje mot högre mark för att inta framtidssäkrade positioner i tid.

Här antar jag dock att målgruppen snarare är plattformarnas ägare än dess löneslavar.

De allra flesta människor anser sig ha goda intentioner. Det är en liten minoritet som medvetet vill göra (någon annan) ont. Oenigheten uppstår kring vad som bör betraktas som en god gärning; de flesta människor anser dock, att det som regel är en god gärning att rädda någons liv.

Men har du glömt julbrevet till ärkebiskop KG Hammar om den barmhärtige samariten?


Skribenten problematiserar den föregivet "goda" intentionen hos ansvariga politiker och avslutar:

"Den gode är väl ej så god
som själv han tror i sitt övermod"

http://www.bgf.nu/parlor/hammar.html

Det är väl själva definitionen av konservatism. Att vara emot förändring.
Och det är precis vad våra medier är.
Och de kallar sig radikala? Är inte det egentligen väldigt, väldigt konservativt att inte kunna ändra åsikt när verkligheten förändras?

För att använda metoden med perspektivförskjutning på de medier som kallar sig agendasättande eller radikala.
De är alltså de mest konservativa av dem alla. Gammalmodiga och omoderna.
Helt i otakt med tidens anda.

Jag förstår inte. För det första är inte iakttagelsen unik för poliser, förhållandet gäller ju alla bristyrken där man kan tänka sig att man ganska snabbt når ett tak för hur många som är lämpliga och kapabla att klara en viss utbildning "per årskull" så att säga, vare sig det är lärare eller läkare. Humankapital är ingen outtömlig källa.

För det andra är ju svaret på frågan sedan länge officiellt att det är invandrarna som ska rädda oss. Neuding får banne mig förklara varför invandrare generellt sätt skulle vara opålitligare än svenskar.

Det är precis vad som går fel när USA försöker bygga sina demokratier i olika delar av världen. Man massanställer helt olämpliga personer till polisen, millitären och andra yrken. När amerikanerna sedan lämnar faller allt ihop som ett korthus. Man tror att får personerna bara ett jobb så kommer gamla terrorismsympatier försvinna och personerna kommer bli hederliga pusselbitar i ett välfungerande system.

Detta kan ju anses vara en bra strategi om man vill ha en millitär som i Irak där en betydande andel fortfarande sympatiserar med IS och villigt ger upp och lämnar över allt material när tillfälle ges.

Om man som det på vissa håll i media diskuteras börja anställa stenkastare i förorten till polisen eller börjar kvotera in muslimer i millitären så är det den sista dödsstöten för ett välfungerande Sverige, då är vi på samma nivå som bananrepublikerna stenkastarna flyr ifrån.

Paulina Neuding är något på spåren tror jag. Vart ska poliserna komma ifrån? Tänk om det är så att det inte längre finns någon källa att ösa ur där vi hittar duktigt, stabilt jordnära begåvat etniskt svenskt folk som kan tänka sig att bli polis hellre än något "finare". Kan det bero på att den etniskt svenska arbetskraften minskar relativt sett när invandrarna i landet blir fler och befolkningen ökar upp mot 10 miljoner? Och att det syns allra tydligast när det gäller rekrytering av poliser eller andra mer kvalificerade yrken i ett mellanskikt mellan arbetar- och mer akademiska yrken.

Jag kan bara se i centrala Stockholm att det inte verkar finnas så värst många svenska arbetare heller. I vart fall inte inom fasad- riv- ventilation, mark och anläggning, plåt osv. Vart tar de unga etniska svenskarna vägen? Jobbar som programledare på TV4? Jobbar bara i akademiska jobb i den privata tjänstesektorn? Tänk om det kommer att vara ett logistiskt oundvikligt faktum att var 3:e polis har invandrarbakgrund om bara några år? Kanske lika bra att vänja sig vid tanken. Offentlig sektor har väl inga pull-faktorer precis. Kanske mer re-pell -faktorer.

Håller med Winston Smith om att intentionen varit god. Och fortfarande är. Intentionen alltså. Ditt problematiserande av den svenska officiella varianten av godhet är där ett bra tillägg. För mig är det lite som inom ekonomin och därifrån lånar jag lingot, om uttrycket ursäktas.

Det man på vissa håll ägnat sig åt i Sverige är ett slags godhet på entreprenad. På tidningsredaktioner, på lärosäten, i så kallade NGO:s och i den nationella politikens församling har man talat vitt och brett om vikten av att vara god. Och då lagt särskilt stor vikt vid att både beskriva sig själva som goda och vad som konstituerar godhet i det nya Sverige. Den praktiska delen av godheten har man dock lagt ut på entreprenad. Andra än de som definierat det nya Sveriges godhet och som utropat sig till dess högsta företrädare, har varit nöjda med att tala om vad gott är. Och som betraktande sig själva som goda i invandringsfrågan har man inte känt något som helst behov av att själva praktiskt vara goda. För dem har det räckt med att proklamera sig själva som goda. Den efterföljande praktiska delen av denna godhet, har man sedan inte tvekat att om inte med våld så i vart fall med hot om våld, varit beredda att tvinga andra att utföra.

Den praktiska delen består då av allt från stenkastning mot räddningstjänst och polis, omfattande skadegörelse i form av som det verkar bilbränder, radikalt försämrat svenskt utbildningsväsende, växande vårdköer för oss svenskar till följd av nyasvenska prioriteringar inom hälso- och sjukvården och den offentliga tandvården, begränsningar överlag av assistansersättningar till föjd av utbrett miljardfusk, evighetslånga bostadsköer för svenskar, ljugande i massmedia om vilka som begår brott och befolkar våra fängelser, med mera och mycket mer därtill.

Inget av detta praktiska berör alla dem, vars hjärtan sväller så till den grad att hjärtana riskerar att brista ut ur de av godhet hårt spända och högt hävda bröstkorgarna. För dem med bultande hjärtan har det räckt att offentligt proklamera sig själva som goda och samtidigt predikat och beordrat genomförandet av denna godhet. Att själva delta praktiskt, att själva låta sig beröras av godhetens konsekvenser, det har man inte känt nåt behov av, rentav är det så att man vidtagit åtgärder för att distansera sig själva från det praktiska genomförandet av godheten.

Min redogörelse för hur jag uppfattar saker och ting i det nya Sverige, leder oundvikligen till den retoriska frågan, som lyder sålunda.

Kan man verkligen beskriva ett handlande och en intention som något gott, när effekten av godheten medfört stort elände för merparten av många andra än dem som förespråkat det goda?

Ett exempel på att att tala för denna godhet på entreprenad, är Diamant Salihus senaste text på Expressen. För mig framstår det som ett slags vädjan om att inte kritisera den invandringspolitik som rått de senaste decennierna, att inte ifrågasätta den politikens bevekelsegrunder och effekter. Reinfeldt bad oss svenskar att öppna våra hjärtan och acceptera sämre tider och Diamant Salihu slår in på samma väg.

Diamant Salihu berättar, http://www.expressen.se/kronikorer/d...vagen-till-eu/, ungefär som i den famösa texten i Dagens Nyheter som av Flashback behandlats här (FB) DN pekar ut Bodens brandmän som rasistiska mobbare - en riktig pärla till stick om man frågar mig - som visade sig vara bara struntprat.


Diamant Salihu berättar, med darr på stämman, följande saga.

Han ljög för att kunna ta sista vägen till EU, skriver Diamant Salihu i rubriken till sin text.

Och så börjar det i bästa DN-anda. Inget kan verifieras. Inget kan kontrolleras. Diamant Salihu har träffat en person som han själv tycker synd om, känner med. Och Diamant Salihu skriver så hjärtat bultar.

Texten är inte riktad till någon av vårt lands kära makthavare. Den är direkt riktad till dig och mig, oss svenskar, som den pro-mångkulturella propagandans udd hela tiden varit och är riktad mot. Makthavare av varierande slag är nämligen inte problemet för dem som vill ha all-in mångkultur. Det är du och jag och andra vanliga svenskar som är problemet. Men vad påstår då Diamant Salihu att han erfarit? Jo följande.

Diamant Salihu var förra året i Grekland och flyktingporrade genom att går runt i ett flyktingläger för att riktigt så där bitterljuvt och nyfrälst harmset gotta sig i andras elände, fuller väl medveten om att han inte kan göra nåt och inte heller själv berörs av det elände han gottar sig i att betrakta.

Och i flyktinglägret föll hans blick på en ung man. Och Diamant Salihu tilltalade den unge mannen, en av bara tusentals så kallade flyktingar i den grekiska leran. Och Diamant Salihu upplyser oss om att under den pågående debatten om asylsökande som ljuger om sin ålder, påminns han om denne yngling, en irakisk så kallad flykting som flytt för sitt liv, kämpat sig över bergskedjor, genom brännheta och torra öknar. En jezidier rentav. Tillsammans med 41 anhöriga. Hans far lyckades ta sig till USA och sedan fixa visum till alla familjemedlemmar som ännu inte var 20 år fyllda. Kvar var vår ynglig. Ensam i den grekiska leran och i den ogina grekiska kulturen. Helt ensam. Fortfarande på flykt. Inte från förföljelse, men väl mot ett bättre liv. Och ynglingen tog sig till Tyskland där en äldre bror fanns, skriver Diamant Salihu. Och Diamant Salihu träffade åter ynglingen i Tyskland. Ynglingen berättade då om sina många misslyckade försök att ta sig till Tyskland. Diamant Salihu frågade därefter ynglingen hur denne till slut lyckats ta sig till Tyskland. Ynglingen svarade sålunda.


Och Diamant Salihu Den Gode fortsätter.


Sålunda bedrivs propagandan mot mig och andra svenskar. Lyssna nu och hör på vad hemskt jag har att berätta! Säger Diamant Salihu Den Gode.

Diamant Salihus berättelse kan inte verifieras. Den kan inte kontrolleras. Och kunde den det återstår frågan om själva resans strapatser i sig kan konstituera flyktingskap. Och därvid vidhängande rättigheter enligt diverse missbrukade internationella flyktingkonventioner kan åberopas. Förföljelsen upphörde allra senast i Grekland. Men flyktingskälen tycks enligt Diamant Salihu därmed inte ha upphört. Ynglingens besvärliga situation, om än i trygghet, tycks enligt Diamant Salihu om inte konstituera flyktingskap, så i vart fall att själva risken för förföljelse upphör att vara det intressanta, det är istället resans strapatser som är avgörande.

Sanna mina ord. Vi kommer att få se mer av denna variant av retorik. För än är slaget inte vunnet. De godhjärtade ger sig inte så lätt. I ena stunden hänvisas högljutt till diverse konventioner. För att i nästa stund vädjas till våra svenska hjärtan, vädjas om att vi ska strunta i sagda konventioner. Och så bedrivs propaganda riktad mot ett land och dess folk.

Kan tyckas att jag är en cynisk skit. Men det skiter jag i. Och kanske är det dags för oss svenskar att bli cyniska skitar. Värre än de goda kan vi ändå aldrig bli. Och även min intention är god.

Hur många män tål Sverige?

Tråden har tidigare varit inne på Valerie Hudsons forskning om våldsbrottsriskökningen vid mansöverskott i populationen.

För två år sen skrev Magda Rasmusson, dåvarande så kallat språkrör för Grön Ungdom, i sin 21-åriga livsvisdom att män borde utvisas. Kanske kan debatten från vänster eller GA(L-TAN)-falangen ta en sån riktning, istället för att erbjuda ett skynke att skyla faktumet att massinvandringen är för massiv och destruktiv. I den mån det längre är kontroversiellt att påpeka det uppenbara. Det är aldrig för sent att slå brett och urskillningslöst på (vita) män. Magda Rasmusson har sedan dess blivit riksdagsledamot för Mp. En sån extremism har dock en begränsad biotop, eftersom den biter den hand som föder den; den anständiga vita medelklassen.

Vad AFAbladet håller på med, i likhet med de flesta MSM-tidningar, är ju ett meningslöst poserande, som aldrig kan rå på de verkliga, stora problemen; såna problem och frågor som slutligen kan komma att behöva besvaras och avgöras av militärt våld, för att låna från Horace Engdahl. Kanske kan man se på medierna som ett slags bländare och filter, som färgar och mörkar. Bara det att verkligheten bjuder på direkta observationer och det finns långt mer naturtrogna kameror och kikare i utbudet än MSM:s sjaviga, monokulära kikare.

Håll i er.

Detta är citat från en ledare i Expressen.
http://www.expressen.se/ledare/galen...e-fa-ett-slut/

Kollektiva lögner. Det är så mycket mer än passivitet.