Och istället för att gå i cirklar med Dahlberg och Teodorescu kan man lika gärna läsa på den vänstra sidan. Åsa Linderborg är väl fortfarande kommunist och trots dessa rätt tunga skygglappar kommer hon närmare förklaringen än någonsin en Dahlberg. De som i dag felaktigt benämns liberaler har svårare att förstå orsakerna till samhällets problem än kommunister, som ändå bara når halvvägs. Men lojalitetsbegreppet antyds i varje fall av Linderborg:
Rekommenderad läsning. Man får såklart samtidigt uthärda Åsas lycka över att "USA börjar återuppliva sin fina tradition av massprotester." Läs sedan Christopher Laschs "The Revolt of the Elites and The Betrayal of Democracy" för en fullständigare förklaring.
http://www.aftonbladet.se/kultur/bok...om-katastrofen
Citat:
Men en grupp som gått helt under radarn är de som i USA kallas för ”de professionella”. Det är de 10 procent av befolkningen som operativt och ideologiskt hjälpt den rikaste 1 procenten att roffa åt sig en allt större del av kakan.
Till de professionella kan vi räkna de som sköter ägarfamiljernas företag och investeringar. Dit hör också finansplanerare, ekonomer, statsvetare, experter på internationella relationer, lobbyister, statssekreterare, kommunikatörer, reklammakare, teknokrater, personalvetare, pr-konsulter, högt uppsatta mediechefer, New management-människorna. Med flera.
De professionella kan ingå i den lite rundare kategorin etablissemanget, men de är ändå inte synonyma. Till etablissemanget måste man även räkna ägarna, det vill säga kapitalet och borgarklassens alla beståndsdelar (så som ett kungahus). De professionella är de som betros att förvalta kapitalet. De två maktstrukturerna – ägande och kunskap – lever sida vid sida, ibland i konflikt men oftast i endräkt.
De professionella är en ytterst välmående grupp som alltid ser till sina egna intressen även om deras höga status mer ligger i utbildningen än i ägande och inkomst.
Men de professionella är också bärare av den postindustriella ideologin som tillber dem själva. Den självförhärligande religionen predikar att det är de välutbildade, ”de kreativa” – de liberala –som bäst förstår världen och som vet vad som behöver göras. De har makt och inflytande helt enkelt för att de är så smarta.
Dessutom berömmer de sig för att vara vidsynta och toleranta. Det är därför så många av dem röstar på Demokraterna. De är verkligen humanister i många avseenden, menar Frank, se bara deras engagemang i frågor som ras, sexualitet, religion etc, och på senare tid något litet även klimatet.
Problemet är att deras vidöppna sinnen aldrig sträcker sig till sociala frågor, eftersom de alla kommer från samma klassbakgrund. Goda studieresultat är som bekant ärftliga. Och de som inte gör det, anser att de förtjänar sin nyvunna position eftersom de jobbat så hårt för att ta sig dit.
Till de professionella kan vi räkna de som sköter ägarfamiljernas företag och investeringar. Dit hör också finansplanerare, ekonomer, statsvetare, experter på internationella relationer, lobbyister, statssekreterare, kommunikatörer, reklammakare, teknokrater, personalvetare, pr-konsulter, högt uppsatta mediechefer, New management-människorna. Med flera.
De professionella kan ingå i den lite rundare kategorin etablissemanget, men de är ändå inte synonyma. Till etablissemanget måste man även räkna ägarna, det vill säga kapitalet och borgarklassens alla beståndsdelar (så som ett kungahus). De professionella är de som betros att förvalta kapitalet. De två maktstrukturerna – ägande och kunskap – lever sida vid sida, ibland i konflikt men oftast i endräkt.
De professionella är en ytterst välmående grupp som alltid ser till sina egna intressen även om deras höga status mer ligger i utbildningen än i ägande och inkomst.
Men de professionella är också bärare av den postindustriella ideologin som tillber dem själva. Den självförhärligande religionen predikar att det är de välutbildade, ”de kreativa” – de liberala –som bäst förstår världen och som vet vad som behöver göras. De har makt och inflytande helt enkelt för att de är så smarta.
Dessutom berömmer de sig för att vara vidsynta och toleranta. Det är därför så många av dem röstar på Demokraterna. De är verkligen humanister i många avseenden, menar Frank, se bara deras engagemang i frågor som ras, sexualitet, religion etc, och på senare tid något litet även klimatet.
Problemet är att deras vidöppna sinnen aldrig sträcker sig till sociala frågor, eftersom de alla kommer från samma klassbakgrund. Goda studieresultat är som bekant ärftliga. Och de som inte gör det, anser att de förtjänar sin nyvunna position eftersom de jobbat så hårt för att ta sig dit.
Rekommenderad läsning. Man får såklart samtidigt uthärda Åsas lycka över att "USA börjar återuppliva sin fina tradition av massprotester." Läs sedan Christopher Laschs "The Revolt of the Elites and The Betrayal of Democracy" för en fullständigare förklaring.
http://www.aftonbladet.se/kultur/bok...om-katastrofen
__________________
Senast redigerad av Napoleon.Snowball 2017-02-03 kl. 23:11.
Senast redigerad av Napoleon.Snowball 2017-02-03 kl. 23:11.