Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Två valanalyser vilka är intressanta att ställa mot varandra. Först ut Alice T.

"Men det är inte en nationalistisk, konservativ eller främlingsfientlig revolt vi beskådar i första hand, även om det är den gängse analysen. Snarare handlar det om att när staten inte längre förmår fullgöra sitt kärnuppdrag på det sätt som människor förväntar sig, när fred, frihet och mat på bordet inte längre verkar självklart för att fokus ligger på genusdagis och ideologiskt renläriga museer, när människor upplever att medierna är emot dem och för de som de är satta att granska – ja, då eroderas förtroendet och det enda rationella som återstår är att rösta i protest. Det är alltså mer en fråga om bristande politiskt utbud än om något annat."

Därefter den ständigt lika obehaglige Niklas Orrenius.

"EU-valet våren 2014 var en milstolpe. Nationalistiska partier gick framåt i hela Europa. Dagen efter skrev SD-toppen Mattias Karlsson på Facebook:

”Efter gårdagen står inte huvudkonflikten längre mellan höger och vänster i europeisk politik, utan mellan värdekonservativa patrioter och kosmopolitiska kulturradikaler. Den stora avgörande striden om vår civilisations, våra kulturers och våra nationers överlevnad har gått in i en ny, mer intensiv och mer avgörande fas.”

Somliga höjde på ögonbrynen åt de storvulna och dramatiska formuleringarna. Det lät mer som filmen ”Braveheart” än hur svenska politiker brukar uttrycka sig. Men att tala om en ”stor, avgörande strid” och om ”nationers överlevnad” passar med en världsbild där man tror att globalisering, invandrare och mångkultur kan innebära landets snara undergång.

I fråga om den nya politiska konfliktlinjen så hade Mattias Karlsson rätt: Kartan har verkligen ritats om."

Förvisso är det primära syftet för Orrenius att förmedla nazi-referenser i parti och minut men jag tycker ändå att hans (eller kanske snarare Mattias Karlssons) slutsats ligger närmare sanningen är den slutsats som Alice T landar i. Vad hon inte kan eller vill inse är att den enda anledningen till att staten inte längre förmår uppfylla sitt "kärnuppdrag" gentemot svenska folket är på grund av den värdeöverföring som dagligen sker och där svenskarnas tillgångar och välfärd gladeligen skänks bort till förmån för icke-svenskar. Svenska politiker har konsekvent valt (inte tvingats) att prioritera bort de vars intressen och välgång de är valda att förvalta. Fler och fler har börjat inse detta, vilket också avspeglas i valresultat och opinionsundersökningar. Att i det läget sympatisera med någon som säger " Rösta på oss. Vi sätter svenskarnas intressen i första rummet" skulle ju inte jag likställa med att proteströsta i brist på politiskt utbud så som Alice påstår. Tvärtom är en sådan röst ett mycket tydligt ställningstagande. Än viktigare är att staten inte heller någonsin kommer att kunna återta det "kärnuppdrag" som medborgarna rimligen kan förvänta sig om fortsatt hög bidragsinvandring tillåts. Utbudet av politiker är således irrelevant, liksom vilka inhemska politiska beslut som fattas, om inte den grundläggande orsaken till den förlorade förmågan att förvalta kärnuppdraget åtgärdas. Denna bistra sanning tror jag knappast Alice T vill skärskåda närmare.

http://www.dn.se/nyheter/usa-valet/n...iska-rorelsen/
https://www.gp.se/ledare/teodorescu-...iker-1.3942350

Jag håller med dig om att striden i grunden handlar om resurser. Politiska, ekonomiska & kulturella.

Ed West (som är konservativ, men inte är någon vän av Trump) i The Spectator beskriver hur identitetspolitiken äntligen slog tillbaka.

http://blogs.spectator.co.uk/2016/11...tics-game-won/


På bara några få stycken lyckas författaren sammanfatta ämnen som stötts och blötts åtskilliga gångar här i tråden:

- Medias lutning åt det vänsterliberala
- Ropar man "varg" tillräckligt ofta lyssnar ingen längre
- Att "vit" blivit ett skällsord
- Den vita arvsskulden
- Att vita snart är en minoritet i sina hemländer (och att det är omöjligt att göra något åt)
- SJW har använt skamvapnet så ofta att ammunitionen börjar ta slut
- Att politiker på högerkanten börjar sluta pudla när vänstern ylar
- Vänsterliberalernas "coalition of the fringes" och att det stöter bort deras kärnväljare

Hela artikeln och kommentarerna är rekommenderad läsning!

Den politiska felkalkylen är denna: Att tro att det finns en demografisk mållinje i sikte varefter den vite mannen är besegrad.

Denna villfarelse har jag ofta sett även hos gruppen själv: Att klockan tickar ned mot en maktlös minoritetsstatus, att det är för sent för Sverige, USA eller västvärlden. Antingen redan eller om den eller den mandatperioden. Att den vita identitetspolitiken nu har sin sista blomstring i USA, innan latinos+svarta+asiater för alltid väger tyngre i maktens vågskålar.

Sanningen är ju att den mångetniska spelteorin snarare blir allt mer relevant och intressant, ju mer amerikanskt diverse ett samhälle blir - och att gruppen "vita män" först nu börjar ta på sig sin tribalistiska matchtröja och ger sig in i hetluften som spelare istället för arrangör.

Den vite mannens, majoritetsbefolkningarnas politiska manifestation och medvetande minskar inte i takt med växande minoriteternas inflytande, den ökar. Det som däremot från och med nu är en eroderande kontrollmekanism är hans internaliserade känsla av att representera helheten, allmänintresset.

Att bejaka rollen som egenintressets skamlösa aktör istället för allmänintressets könlösa observatör, det är vad detta utskällda, hunsade, otackade patriarkat nu börjar göra. Och guess what - det är först då respekten, tacken och ömsesidigheten kommer att uppstå hos minoriteterna.

För låt oss inte tro annat än att det som utmanar denne vite man är en rad disparata, inbördes motstridiga, begränsade minoriteter. En ohelig allians som kommer falla i tusen bitar, så snart en självmedveten majoritetsbefolkning börjar spela spelet.

Vad har en turkisk muslim i Sverige för lojalitet med identitära kurder eller judar i svensk offentlighet som läxar upp om liberala värden som händelsevis alltid är till den egna gruppens fördel? Finns inga kilar att slå in mellan männen i förorten och kvinnorna på högskolan, tro?

Vad har en arbetslös afroamerikan i Detroit för intressegemenskap med den syriske migranten eller ens den skattebetalande legala invandraren från Mexiko med den illegale - om ett nationalistiskt identitetsvitt parti ställer sig i populistisk opposition till den försvinnande lilla elit som profiterar på samma samhällsutveckling som hotar den vite mannens hegemoni.

På vilket sätt är den svenska mamman som oroar sig för etnisk friktion i barnens skolor ett med Zara Larsson? Hur svårt skulle det vara för en målmedveten nationalism att kommunicera detta starkare, övertrumfande kärleksbudskap till det egna och överrösta Beyonce och Henrik Schyffert?

Nej, när nu den vite mannen vrålar, så är det inte för sista gången utan bara för första gången på länge. Och stridropet kommer samla många ur den stora majoritet som förlorar på att se hans välvilliga patriarkat störtas för att ersättas med - vad?

Att spela på känslor och väljarnas egenintresse är metoden. Att söndra och härska sig till makt i en medvetet fragmenterad västvärld är målet. En nyttig gemensam fiende av nationalstatsätande globalister att bygga brokig allians mot, finns. Game on.

"spelare istället för arrangör" - vilken fruktansvärt bra liknelse. Det finns onekligen en skiljelinje mellan de som inser detta och de som ser svensken som den för evigt omhändertagande majoritetsbefolkningen. Eller ursprungsbefolkning.

Har aldrig läst något liknande detta, helt ärligt. En amerikansk journalist som rannsakar sig själv.
Osv. Läs hela! Så här låter en bön om förlåtelse, om nåd. Detta hör vi inte i Sverige för det finns ingen Trump eller liknande vid makten och pga Åkessons vilja att tillhöra etablissemanget så finns det ingen risk att något liknande ska hända här.

Men det hade varit underbart att få höra detta av svenska journalister innan vi kastar dem i fängelse.

http://www.cbsnews.com/news/commenta...election-2016/

Här är en (imo avslöjande) internationell jämförelse av hur diskussionen ser ut i MSM en dag efter Trumps seger:

Steve Hilton (rådgivare till Storbritanniens förre (konservative) premiärminister Cameron) gör i tabloiden The Sun en analys av Donald Trumps valseger från ett annat - och mer s.a.s. jordnära - perspektiv än Håkan Boström, Niklas Orrenius, Alice Teodorescu, Daniel Poohl eller Sydsvenskan.


LÄS:

https://www.thesun.co.uk/news/215297...te-supporters/


BBC lät vänsteristen Yanis Varoufakis (f.d. grekisk finans minister) diskutera för- och nackdelar med frihandel med Dame Deanne Julius (f.d. medlem av Bank of England’s Monetary Policy Committee m.m. länk) - vilket i praktiken blev en diskussion om globaliseringens konsekvenser för blue collar workers dvs de hade ung. samma slags infallsvinkel som Steve Hilton.

Det är den materiella infallsvinkeln som imo är intressant att jämföra med svenska MSM skribenter - inte Varoufakis och Julius rätt så luftiga kommentarer.

Den efterföljande tidningskrönikan illustrerar ett bredare debattklimat än vad vi har i Sverige.

LYSSNA:

http://www.bbc.co.uk/programmes/b082sy3l

1.32.30

Karin Olsson har förstås knarkat sig sky-high på det härligt gemensamhetsskapande hatet mot Trump. Troligtvis har hon inte tagit del av särskilt mycket trumpologi direkt från källan, få verkar ha gjort det. I stället har man idisslat i kör de utspydda antipatiska hillaristiska tolkningen av Trumps av- och åsikter. Helt skamlöst menar sig Olsson veta exakt hur hemskt allt kommer att bli, redan innan USA:s tillträdande folkvalda president ens tillträtt, än mindre formulerat någon sorts regeringsförklaring. Makteliternas megafon uttalar sig sålunda:
http://www.expressen.se/kultur/ingen...er-sig-storst/

En betydligt mer närliggande analys av valresultatet vore annars ett jublande konstaterande av att demokratin fortfarande visar livstecken. Här valde det suveräna amerikanska folket egensinnigt sin nya president i direkt opposition till ett kompakt och enhetligt samlat elitistiskt främjande av hillaristisk pay to play mainstreampolitik. Demokratin vann. Den självklarheten verkar ingen sk journalist ännu ha omfattat.

Tänk att det skulle komma en tid då man förbehållslöst skulle glädja sig åt att få läsa fullkomliga självklarheter i en dagstidning. Nu är det i och för sig ingen sk journalist som presterat ihop denna enkla självklarhet till ståndpunkt, utan en vanlig samhällsintresserad medborgare. En som dessutom å tjänstens vägnar har direkt och oförmedlad kännedom om vardagen bland de små (nåja) ensamkommande liven vi i sådant ymnigt överflöd berikats med på sistone.
http://www.expressen.se/debatt/sd-ko...-procent-2018/

Så tydlig kan sikten vara om det elitistiska fågelperspektivet byts mot ett mer verklighetsförankrat grodperspektiv.

Ber om ursäkt för felstavningarna. Ser att jag inte rättstavade min kommentar. Det är en häng-up jag har, att det måste rättstavas. Det måste se presentabelt ut, även om det jag skriver är oförskämt och fräckt och otrevligt. Men här glömde jag det. Dåligt av mig.

Jag råkade bara se hennes ledarstick, eller om det är nån Expressen-blogg-grej, vet inte riktigt. Men jag reagerade på hennes, hur ska jag säga, meta-syn på vanligt folk som faktiskt lever i det mångkulturella samhället. Hon ser uppenbarligen mig och andra som nåt slags subjekt som kan styras lite som man vill bara man hittar rätt sätt att styra oss. Att vi skulle kunna göra egna val utifrån våra egna erfarenheter, bland annat av det mångkulturella samhällets praktiska följder, är för henne otänkbart.

Hon är en av dem som tycker att hur ett land styrs inte ska utgå från folket - ja, man kan ju alltid för formens skull säga att det är folket som styr men att verkligen låta folket styra är otänkbart - utan det är en upplyst elit som den hon själv anser sig tillhöra, som ska styra genom att servera berättelser för folket.

Det som hänt i och med SD:s inträde i Riksdagen - jag är för övrigt inte sdare - brexit och nu senast Trumps seger i amerikanska presidentvalet, är för henne och hennes kompisar inte en fråga om att jag och andra faktiskt reagerar på vår verkliga verklighet, utan hon och hennes upplysta kompisar har bara inte lyckats förmedla sitt budskap på rätt sätt.

Typiskt media. Typiskt jounarlister. Typiskt svenska artister. Typiskt svenska yrkespolitiker. Man tror att de berättelser man berättar är sanningen och man tror att de egna berättelserna är det som bestämmer hur verkligheten är. Växer vårdköerna, vanvårdas åldringar, brinner skolor och skjuts det med automatvapen varje dag, slutar skolan att funka, så röstar ingen egentligen emot det. Det hon och hennes kompisar tror att folk röstar för eller emot, är olika berättelser, inte vad folk verkligen ser och upplever. Berättelsen om det fina med vanvård, usel skola, dagliga skobränder och automateld och långa vårdköer var inte tillräckligt väl utformad. Sagan om det mångkulturella paradiset, den sagan anser hon och hennes kompisar förmodligen att den har varit alltför intellektuellt högtstående för att jag och andra svennebananer ska kunna begripa den. För att vi skulle kunna dra egna slutsatser av den förda politiken, det är otänkbart för henne. Berättelsen och sagan var helt enkelt bara för avancerad och komplicerad för oss grobianer, snörvlande efterblivna och pittögda svenskdjävlar.

Men jag kan ju säga, att till och med här på Södermalm är verkligheten så avskräckande att hon kan berätta vilka sagor hon vill. Jag ser det jag ser, jag upplever det jag upplever. Jag betalar skatter och avgifter hit och dit och tvingas ta del av skattefinansierade värdegrunds- och genusprojekt, samtidigt som man inte ens kan hålla gatorna rena från snö. Samtidigt som zigenare tillåts åka gratis i lokaltrafiken, samtidgt som jag utan pradon tvingas betala, samtidigt som zigenare tillåts skita och pissa var som helst. Samtidigt som utlänningar ges förtur till bostäder. Och samtidigt växer vårdköer, tandvårdsköer, och zigenare och utlänningar har förtur även där, och det är jag som betalar. Och jag får vänta. Vänta och vänta. Och de som beslutar att så här ska det vara har samtidigt privata vårdgivare som ger vård direkt och de har fallskärmar och inkomstgarantier och annat fint, som jag tvingas betala. Inga väntetider där inte. Och jag har inget av allt det där fina och bra, bara betalningsansvaret och den evinnerliga väntan och allt sämre utdelningen av det jag betalar för. Dessutom förväntas jag, uppmanas jag rentav, att tycka att detta system är jättebra, liksom. Och Naomi sitter och påstår att jag är så dum att bara hon och hennes kompisar kommer på ett riktigt fiffigt sätt att berätta saga för mig, så kommer jag dumme svensk att köpa den och tycka att allt är jättebra.

Hon är en idiot. Har sett på Twitter att hon promotar sin skitartikel. Nån självisnikt har hon inte. Det kan man i vart fall inte beskylla henne för att ha. Men dum i huvet det är hon. Och jag tror att hon inom en snar framtid kommer att få slipa rejält på sin berättelse, slipa rejält på sin saga. Faktiskt. Det är vad jag tror.

Ber denna gång inte om ursäkt. Jag överdriver inte alls utan menar att vara så oförskämd som jag framstår. Till och med värre än vad jag är. Men jag har ändå vissa spärrar och riktigt så elakt som jag tänker kan jag inte förmå mig att skriva. Inte än i alla fall.

Eskilstuna-Kuriren känner sig kränkt, eller något. Oklart vad man egentligen vill ha sagt.

https://unvis.it/ekuriren.se/asikter...talar-gp-till-

Det är inte alls oklart. Eskilstunakuriren vill att Alice Teodorescu ska hålla käften. Ironiskt nog gör dom sig till de som utövar åsiktsförtrycket som är en variant på DDR eller Rumänien. Vi är nämligen inte på väg dit, vi är redan där, kära Sverige. Vart vi tills i förrgår var på väg var till "corporate fascism"-staten, men förhoppningsvis kommer utfallet i USA-valet att sätta översvämma den vägen och göra den oframkomlig för dem som vill ta den vägen.

Alex Voronov är väl sur på Teodorescu för att han förlorade debatten mot henne i SVT Agenda för några månader sen.