Citat:
Jalle Horn gillar inte begreppet Godhetsapostlar. Nåväl, andra världskriget slutade för över 71 år sedan och om man hetsar med nazism än idag existerar även arvsynden. Har sett att flera ledare använder det ordet. Bland annat Ivar Arpi. Jimmie Åkesson gav under Almedalstalet 2014 Erik Ullenhag epitetet Svenska regeringens motsvarighet till Iraks desinformationsminister - Bagdad Bob. Det bet bra för det är precis vad saken handlar om och ordet har använts i mainstreammedia. Horn gillar inte heller att vi använder ordet uppfostra eftersom vad de sysslar med är att förringa och hunsa. Men att uppfostra vuxna är just att hunsa dem. Mobbing på arbetsplatser handlar i regel om att några självutnämnda uppfostrar en kollega som känner sig förminskad och mår väldigt dåligt.
Däremot har Horn rätt i att vi inte ska förlora oss i skapade begrepp och förlora markkontakt.
Horn återkommer till ordet moral flera gånger. Det är bra för det är med stöd av moral mångkulturivrare gör anspråk med sin aktivism. Inom många yrken, t.ex. polisen, används ordet dumsnäll för att varna sina kollegor. Är man snäll på fel sätt kan det orsaka problem. Det är bättre att vara lite fyrkantig för att inte äventyra att något blir mycket värre än det redan är. En polis kan omöjligen rättfärdiga med en moral om han eller hon orsakar strul för sina kollegor genom att vara snäll mot allmänheten. Den polisen placeras längst ner i källaren eller blir avskedad. Under 70-talet och början av 80-talet var det kanske okej att politiker var naiva angående invandringen, men verkligen inte idag 2016.
Min övertygelse är att det i slutändan är den påtagliga materiella verkligheten som styr. Stefan Löfven talade på Medborgarplatsen för ett år sedan och lovade öppna gränser. Idag har Sverige en av EU:s strängaste migrationspolitik. Det talas om att införa ålderstester och ett förbud mot tiggeri, vilket skulle ha varit omöjligt för ett halvår sedan. Igår var Donald Tusk här och pratade med en leende Löfven om att, just det - stänga gränserna. Ett SD på 20 plus eller 25 procent och ett S på 23 procent (eller ännu lägre i och med att man förgör sig själv genom sin rasifieringsideologi) vid valet 2018 gör att flera krafter i samhället helt ändrar sin strategi.
Intressant i mediakriget är att även om många talar om rätta värdegrunder och bra moral så har det ingen inverkan på förd politik längre. Mycket av den här retoriken kommer att försvinna. Att invandring berikar talas det inte om idag. Inte heller att vi ska ha en generös flyktingpolitik. Helt enkelt för att de resurserna finns inte längre. SSU kör på med sin rasifieringsideologi. Det gör att man tappar väljare. Får S under 20 procent lär ju den ideologin upphöra. Det kaxiga Aftonbladet lär åka på rejält med stryk i och med att man envisas med att ha ledare som blir allt mer världsfrånvända. Eller, vem orkar ens citera Lena Melin idag?
Däremot har Horn rätt i att vi inte ska förlora oss i skapade begrepp och förlora markkontakt.
Horn återkommer till ordet moral flera gånger. Det är bra för det är med stöd av moral mångkulturivrare gör anspråk med sin aktivism. Inom många yrken, t.ex. polisen, används ordet dumsnäll för att varna sina kollegor. Är man snäll på fel sätt kan det orsaka problem. Det är bättre att vara lite fyrkantig för att inte äventyra att något blir mycket värre än det redan är. En polis kan omöjligen rättfärdiga med en moral om han eller hon orsakar strul för sina kollegor genom att vara snäll mot allmänheten. Den polisen placeras längst ner i källaren eller blir avskedad. Under 70-talet och början av 80-talet var det kanske okej att politiker var naiva angående invandringen, men verkligen inte idag 2016.
Min övertygelse är att det i slutändan är den påtagliga materiella verkligheten som styr. Stefan Löfven talade på Medborgarplatsen för ett år sedan och lovade öppna gränser. Idag har Sverige en av EU:s strängaste migrationspolitik. Det talas om att införa ålderstester och ett förbud mot tiggeri, vilket skulle ha varit omöjligt för ett halvår sedan. Igår var Donald Tusk här och pratade med en leende Löfven om att, just det - stänga gränserna. Ett SD på 20 plus eller 25 procent och ett S på 23 procent (eller ännu lägre i och med att man förgör sig själv genom sin rasifieringsideologi) vid valet 2018 gör att flera krafter i samhället helt ändrar sin strategi.
Intressant i mediakriget är att även om många talar om rätta värdegrunder och bra moral så har det ingen inverkan på förd politik längre. Mycket av den här retoriken kommer att försvinna. Att invandring berikar talas det inte om idag. Inte heller att vi ska ha en generös flyktingpolitik. Helt enkelt för att de resurserna finns inte längre. SSU kör på med sin rasifieringsideologi. Det gör att man tappar väljare. Får S under 20 procent lär ju den ideologin upphöra. Det kaxiga Aftonbladet lär åka på rejält med stryk i och med att man envisas med att ha ledare som blir allt mer världsfrånvända. Eller, vem orkar ens citera Lena Melin idag?
Ogillar också begreppet godhetsapostel/godhetsknarkare.
Det har aldrig handlat om någon "godhet" utan blott om narcissisters hybris och monumentala självgodhet.
Redlöst berusade av sin egen självgodhet har narcissisterna (så gott som ensamma) fått breda ut sig i svensk media... och när den materiella verkligheten gör sig påmind, så märker väljarna att de blott är tomma tunnor som skramlar.
PJ Anders Linder framför i Borås Tidning en avvikande röst m. anl av försöken att komplettera vänster-höger skalan:
"Varning för den nya GOD-OND-skalan". Han avslutar:
Citat:
Vill man få en bättre bild av vad som händer i svensk opinion och debatt än den som höger-vänster-skalan ensam kan ge, föreslår jag att man går till den amerikanske samhällsvetaren Thomas Sowell. Han analyserar en lång rad tänkares attityder till hur samhällen fungerar och sammanfattar dem i två idealtyper, som han kallar ”den obegränsade” respektive ”den begränsade” visionen.
Den förra kännetecknas av stor optimism vad gäller människans godhet och förmåga att konstruera lyckade samhällen, medan den senare har en svalare syn på den mänskliga naturen och föredrar att skynda långsamt. De förra fäster stor vikt vid vad man vill och har för ambitioner, de senare intresserar sig för mer vad som faktiskt händer och sker.
Den förra kännetecknas av stor optimism vad gäller människans godhet och förmåga att konstruera lyckade samhällen, medan den senare har en svalare syn på den mänskliga naturen och föredrar att skynda långsamt. De förra fäster stor vikt vid vad man vill och har för ambitioner, de senare intresserar sig för mer vad som faktiskt händer och sker.
http://www.bt.se/ledare/pj-anders-li...od-ond-skalan/
Peter Santesson är en annan skribent, som inte omfattar den obegränsade visionen och därför (mycket försiktigt) invänder mot svenska politikers närsynta inskränkthet.
Citat:
Den verkliga gränsen för det som accepteras handlar inte bara om hur och vad man väljer, utan varför.
Saken är bara den att motiv inte är åtkomliga med lagstiftning. Det är inte möjligt att godtyckligt öppna för valhandlingar som utövas med acceptabla syften, men förbjuda på ytan identiska val men som är uttryck för reaktionära eller oacceptabla värderingar. Antingen får man välja eller inte. Och ju mer värderingsmässigt heterogen befolkningen är som utövar valfriheten, desto oftare kommer den konflikten upp till ytan.
Saken är bara den att motiv inte är åtkomliga med lagstiftning. Det är inte möjligt att godtyckligt öppna för valhandlingar som utövas med acceptabla syften, men förbjuda på ytan identiska val men som är uttryck för reaktionära eller oacceptabla värderingar. Antingen får man välja eller inte. Och ju mer värderingsmässigt heterogen befolkningen är som utövar valfriheten, desto oftare kommer den konflikten upp till ytan.
http://www.dagenssamhalle.se/kronika...-problem-27343
Santessons artikel hade med med fördel kunnat illustreras med denna BILD
__________________
Senast redigerad av Meiji 2016-09-10 kl. 19:34.
Senast redigerad av Meiji 2016-09-10 kl. 19:34.
