Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ok. Jag försvarar inte Neuding, jag vet knappt något om henne förutom att hon väcker viss ilska inom vissa vänstergrupper ibland.

Jag gjorde en snabb och enkel googling mellan 2006 och 2014 för att se om du hade rätt. Jag sökte på Neuding och invandring under det aktuella tidspannet och fann bland annat detta.


http://www.dn.se/debatt/regeringens-...-vilseledande/


http://magasinetneo.se/artiklar/miss...ofala-foljder/


http://magasinetneo.se/artiklar/vi-k...-invandringen/


http://tino.us/2014/01/svds-paulina-...ik-segerfeldt/


https://pophoger.blogspot.se/2013/09...t-sverige.html


http://www.friatider.se/svensk-twitt...l-chefredaktor

Som sagt, detta är knappast någon uttömmande sökning men på cirka 30 sekunder fick jag fram belägg för att det funnits viss realism hos Neuding i synen på invandring under en längre tid. Mycket längre än hos vissa som nu öppet oroar sig över invandringens konsekvenser i media. Något krav på att Sverige ska ösa in analfabeter i syfte att åstadkomma lönedumpning kan jag inte hitta, men du kanske kan upplysa mig?

Den här diskussionen om Paulina Neuding är fullständigt onödig.

Det räcker egentligen att läsa den fantastiska intervjun hon gjorde med professor Ferguson 2013 -- dvs mitt under brinnande värdegrundsfeber.

Prawitz länkade förtjänstfullt till den, se länken i sista citatet ovan.

Medborgarna i landet står snarast i tacksamhetsskuld till henne och hennes mod.

Hon har slingrat sig än hit än dit. Propagerade som sagt för massinvandring av lågutbildade i nästan ett deccenium. Så någon "tacksamhetsskuld" kan vi icke tala om. Tvärtom en utmärkt representant för Det utvalda folket i sitt slingrande, än hit, än dit. Dessutom är hon judinna och således gäst i Sverige.

Att backa upp med lite länkar känns som en bra idé.

Jag bortser från de etniska kommentarerna.

Jag har ännu inte sett någon text där hon propagerat för massinvandring av lågutbildade. Icke förty, hon kan väl ha skrivit sådant för länge sedan men i så fall måste man betänka att hon har vuxit upp och formats i svensk borgerlighet under ungdomstiden (dvs inom nyliberalism). Hon är född 1981. De tankar man tänker fram till 25-30-årsåldern är sällan självständiga utan frukter av uppfostringsmiljön. Hon har väl mognat i sina ståndpunkter som så många andra svenskar.

Ett annat exempel är Jens Ganman som här beskriver hur han blev "rasist":

https://m.facebook.com/jens.ganman/p...53724637173251

Igår skrev Magda Gad en intressant facebookstatus som visar hur alltfler MSM-journalister själva drabbas av mångkulturalistisk åsiktspolis när de till äventyrs försöker nyansera agendarapporteringen. Tydligen var det Gads reportage "De vill inte fly – de vill bara få stopp på kriget" som väckte ont blod eftersom man redan i inledningen kan läsa följande:
Gad verkar inte ha förstått att man inte kan återge ens det flyktingarna själva uttrycker om det inte följer agendan, vilket en upprörd läsare kände sig nödgad att påpeka för Gad.
Vissa här kanske skulle hävda att det är just Pravda Gad arbetar för men det är ändå intressant att en väletablerad journalist uttrycker sig som en flashbackskribent om agendajournalistik, det bristande förtroendet för MSM och problemen med debattklimatet i Sverige som skrämmer henne mer än IS-fronten.

Nu gillar jag visserligen Gad men när problemen börjar erkännas av alltfler MSM-journalister blir det monumentala sveket alltmer påtagligt. En hel befolkning har utsatts för gaslighting av etablissemanget och en del har blivit så förvirrade att de hellre upprätthåller den konstruerade verklighet de har serverats, lite som i filmen "Good Bye Lenin". Det är en sak att svikas på personlig nivå men något helt annat att svikas på samhällsnivå. Det skakar människor i grunden.

Och detta illustrerar också väl varför jag tycker att Neuding och Ganman har varit rakryggade. De har såklart utsatts för samma behandling.

Om Expressen vore modig på riktigt skulle Gads facebook-inlägg göras om till en tidningsartikel.

Så sant.
Ett problem med detta är att det är en nästan irreversibel process. Det är mycket svårt att bygga upp ett brustet förtroende för och i samhället igen. Och det lär aldrig bli som det en gång var.

Det största problemet just nu är att samhällets företrädare ännu inte förstått hur stämningarna går i landet. De förstår inte att väldigt många blivit svikna och ännu fler känner sig svikna på grund av nära och käras upplevelser.

När den härskande klassen får klander från den egna klassen som nu i fallet med Magda Gad kan utvecklingen dock gå fort.

Pendeln svänger alltid tillbaka med full kraft.

I det här inlägget finns det lite citat & länkar:
(FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Patrik Lundberg, den kränkte adoptivsonen från Korea, beklagar att det numera finns alternativa beskrivningar och tänkesätt inom politik och mångkultur.
Argumentationen följer en välkänd tankefigur inom Aftonbladets propagandacentral, nämligen att förhatliga åsikter tagit över det offentliga rummet. Att anständighetens bärare nu blivit tystade.
Så långt är det en dussinartikel.

Det intressanta är att han beskriver det offentliga samtalet som helt tudelat, där det löper på utan friktion inom sin respektive subkultur.


Ofrivilligt eller oavsiktigligt beskriver han hur den politiska korrektheten fungerar. En frysbox står beredd för de som vacklar i sin tro.

Jag tillhör inte dem som letar tecken efter en "omsvängning" eller "tillnyktring"
Lundberg kommer att vara enkelspårig missbrukare tills han dör.
Men som beskrivning av de hinder som gör att den tjattrande klassen hamnat helt offside politiskt när asylreglerna skärps och anhöriginvandringen begränsas - för att ta ett exempel - fungerar artikeln utmärkt.
Lundberg och hans liberaler har målat in sig i ett hörn och nu är det jobbigt att ta sig därifrån. Svårare än så är det inte.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle23295816.ab

Det jag studsade på var:
De har tystats men ändå är ALLA överens. Vad döljer sig då inte i folkdjupet om dessa röster får komma till tals?
Han fortsätter med:

Tror Lundberg gjort samma upptäckt som så många andra svenskar på sin semester med släkt och vänner. I stort sett ALLA är tvärförbannade på sakernas tillstånd.
Kanske han också upptäckt det som också blir allt vanligare att många gärna vill ställa sådana som Lundberg, journalister, till svars för sakernas tillstånd.

Detta är ett försvarstal av Lundberg både inför släkt och vänner och arbetsgivaren efter ett semesterbesök i verkligheten.
Han inser att han faktiskt riskerar något nu. På riktigt. På allvar. I verkligheten.
Överkörd av verkligheten.

Åsiktskorridoren ger inget skydd mot verkligheten. Bara inom den tjattrande klassens slutna rum.
Men verkligheten knackade på och gjorde sig obekvämt påmind också i dessa rum.

När den dörren öppnas på glänt går den inte att stänga igen. Det är vad Lundberg insett nu i sommar.

Mycket troligt vi kommer att få se fler ledare och krönikörer som när de kommer tillbaka efter semestern har ett helt annat tonfall i sin artiklar.

Apropå Neuding: någorlunda slipade och erfarna politiska skribenter i MSM brukar naturligtvis inte uttrycka sig så pass rakt som t ex "det är viktigt att vi får igång en fet och långsiktig lönedumpning och därför behöver vi ta in många lågkvalificerade och okunniga invandrare som kan förskjuta balansen på arbetsmarknaden samt bryta ryggen av facket". Man uttrycker sig betydligt mer kringgående, genom lagom abstrakta och luddiga utsagor som inte är alltför definitiva, och genom val av exempel, anekdoter och signalord. Resonemangen kan gärna vara diskret motstridiga från en artikel till nästa, det viktiga är att man inte blir så öppen och tydlig att man förlorar möjligheterna till deniability om någon skulle komma och peka på obekväma konsekvenser av det man skrivit.

Jag har också bilden av att Paulina Neuding senaste tio åren i huvudsak lobbat för (i princip) fri invandring och fortsatt nedmontering av sociala skyddsnät, fattigvårdifiering av socialförsäkringarna, privatiseringar, stigande segregation, en aggressivt nyliberal politik på arbetsmarknaden osv - precis som många andra på DN:s och SvD:s ledarsidor eller Neo (där hon ju var tidningens sista redchef). Det handlar om en halvsofistisk NIMBYism: gärna många lågutbildade och lågbetalda invandrare, men de ska vara långt bort från mina kvarter när de inte arbetar! - Att hon sedan kan ha förskjutit vissa betoningar det senaste året betyder inte så mycket.