SVD erbjöd "långläsning" igår vilken jag tyvärr missade. Tog igen skadan nu dock. Här har vi identitetspolitik så det räcker och blir över milt uttryckt. Diverse icke-vita kulturarbetare av olika slag får komma till tals om varför de inte vill ha med vita att göra. Från de rasifierade grupperna hymlas det inte om att det är makten före allt som står i fokus. Ber om ursäkt på förhand att det blev långt men det var som sagt långläsning och det fanns mycket i godisbutiken att välja mellan.
"Revolution Poetry kan sägas vara del i en utveckling som vi sett allt tydligare i Sverige de senaste åren: att icke-vita, rasifierade och förortsbor skapar sina egna plattformar. Egna strukturer. Ungdomar som organiserar sig bortom de traditionella föreningarna, partierna och förbunden. Som formar nya sammanhang istället för att försöka bli en del av majoritetssamhället – och utan någon direkt ambition att vända sig till eller inkludera detsamma."
"Nachla Libre talar om exkluderingsmekanismer. Om makten hos den som inte behöver reflektera över vilka privilegier hennes hudfärg inneburit. Hon talar om det bemötande icke-vita får i sammanhang där vita dominerar. Om att leva mitt i rasstereotypa föreställningar. Om att vara ett ”blattealibi”, ett mångfaldsprojekt. Att bli reducerad till att vara en röst, ett vittne. Aldrig bli sedd som skapare, konstnär eller producent.
– Det handlar om makt. Varje gång vi blir tystade av ett samhälle som säger ”det här är fel, du är fel, dina känslor, tankar, reflektioner är fel” blir vi fråntagna makt. "
Ytterligare exempel på att det är Machtübernahme som eftersträvas.
"Judith Kiros, medgrundare av Rummet, menar emellertid att det egentligt provocerande med separatistiska rum är att de blottlägger makt.
– Det indikerar andra brister i samhället. Att det finns en ojämlikhet i var och hos vem makten ligger."
Här har vi nästa röst som gör sig hörd. Det här måste väl rimligen falla i god jord bland de likasinnade kan man tycka.
Han är utbildare inom demokratiprojektet Demo – Demokrati, Engagemang, Medmänsklighet och Organisering – hos Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer, LSU. Tillsammans med Anton Landehag har han skrivit den omtalade rapporten ”Kreol – ett spöke går runt i orten”. Rapporten tar sin utgångspunkt i en studiecirkel som startades av Megafonen efter upproren i Husby. Lewend Tasin använder beteckningen kreol för att beskriva den hybrid som uppstått i mötet mellan olika kulturer där rasifierade och icke-vita lever i ett vitt majoritetssamhälle.
Och hur mottas detta lovvärda initiativ bland "de likasinnade"?
"Att det är ett svårt projekt märks dock i att hans eget användande av ordet kreol i sin tur har mött kritik från svarta och latinamerikanska grupper, på grund av begreppets etablerade koloniala innebörd i bland annat Latinamerika respektive Karibien."

You can't make this shit up!
Till sist har vi den långa textens Piece de resistance (behöver jag förresten nämna att författaren är rasifierad?). Välkomna att skåda mångkulturens heliga gral. Svaret på alla frågor. Lösningen på alla problem. This is the shit på riktigt!
"Jag ser mig omkring på konserten. Uppemot 1 000 personer fyller centrumtorget. Jag ser bruna och svarta ungdomar. Äldre par, lekande barn. Barn till invandrare från Afrika, Mellanöstern, Latinamerika. Jag ser barn till kurder och turkar, etiopier och eritreaner, irakier och iranier. Jag ser kristna, ateister och muslimer. Tillsammans.
Det är en katastrof för unga att inte känna igen sig, det skapar förvirring, en osäkerhet, som om vi inte räknas. Det här är det nya Sverige. Människor som anammat en hybrid. En mix av kulturella influenser och tillhörigheter bortom föräldrarnas tidigare religiösa, politiska eller etniska splittringar."
Och vi svenskar då? Måste vi också förvandlas till en hybrid för att göra alla andra nöjda? Eller får vi finnas kvar bara för att det ska finnas några att hata (samt betala för spektaklet)?
http://www.svd.se/de-vill-inte-vara-...t-vita-sverige