Början på ett mediakrig om mångkulturen?

En påfallande ängslighet breder nu ut sig över medielandskapet.

"Polisen tror inte det rör sig om ett islamistiskt dåd" läses allt oftare, ibland till och med innan dynamitröken lagt sig. Medias muslimska snyftreportage har samtidigt falnat i antal allt eftersom dåden trillar in.

Jag frågar mig vad som kommer härnäst, när fakta slutligen överbevisat de mest ståndaktiga. Nu slängs det ut lite ljumma dimridåer här och där. Begreppet "alla män" är ett exempel på en vilseledande attrapp till folket, såklart dömd att misslyckas innan den ens kom på tapeten.

Det nya inom den pk-marinerade journalistkåren är att hålla tummarna och hoppas på det bästa! Det KAN ju vara högerextremister som varit i farten denna gång.

Skrämmande nog frågar man sig varför vi i dagsläget har journalister överhuvudtaget, de har ingen trovärdighet whatsoever. Min spådom är att det journalistiska skrået går mot en långsam död.

Framtiden tillhör den insatte och relevante, sådana som Ni mina vänner.

Genom att variera tempusform får både longbow4y och Vågskålen rätt.

Makten och media ingick en ohelig allians redan på nittiotalet när stridsyxan grävdes ned i utbyte mot att båda jobbade för det gemensamma kärleksbarnet massinvandring. Så länge makten upprätthöll massinvandringen så granskade media folket istället för makten. Den tredje statsmakten hade i smyg blivit den första.

Inför valet 2014 hade dock vissa inom den formella makten börjat inse att det man skapat var både ekonomiska och sociala tidsinställda bomber (jag håller för troligt att Reinfeldt insåg det redan från början och därför tryckte gasen i botten).

Det officiella vändningen där makten gick från att vara åtråvärd till att vara en handgranat man kastade ifrån sig snabbare än en het potatis var det famösa "Öppna era hjärtan-talet" för nästan på dagen exakt två år sedan.

Efter det har vi sett både en opposition som för allt i världen inte vill fälla sittande regering och chutzpah från media med DN i spetsen med makalös fräckhet försöker ställa den formella makten till svars för vad samma media i smyg tvingat/lurat den formella att göra.

Så med start den 16:e augusti 2014 så har både borgerligheten och media mer eller mindre elegant backat från makten och pekar nu finger mot en rödgrön regering som är allt mindre bekväm i sin roll som formell makt, men bara har börjat förstå hur lurad man är av media och Reinfeldt.

Allteftersom de tidsinställda bomberna fortsätter brisera kommer det bli allt mer obekvämt att sitta med makten, och lagom till 2018 när jätteproppen Omar landar på kommunerna fullt ut kommer hela sjuklövern och media göra sitt yttersta för att peka på vem som helst eller vad som helst att "ta ansvar", bara man själv slipper.

Frågan är om det kommer leda till en nystart för den oheliga alliansen, där media och sjuklövern under täcket kommer överens om inte klandra den andre för moraset, utan i samförstånd utser en tredje part som syndabock? Putin, näthatarna och Jimmie?

Jag hoppas dock att bitterheten och egenintresset/överlevnadsinstinkten till slut kickar in hos någon aktör och en sådan pakt spricker. Dessutom tror jag att den frontlinje av mediekriget som redan idag skär genom media med identitetspolitikvänstern i ena skyttegraven och massinvandringsliberalerna i den andra redan har skapat så mycket ont blod så det är omöjligt att i närtid bilda en enhetsfront inom media igen. Tvärtom hoppas jag på blodiga inbördes strider dem mellan. Inte bara bildligt talat.

Den SD-hatiska Amanda Björkman skriver åter i Bonniers kloakblad. Det är ängsligt och defensivt, men experthänvisas betryggande nog till systertidningen Expressen där det försäkras att våltäktsvågen intet har nååågonnting med invandringen att göra. Björkman temasätter med "argument" som allt jämt hänger på fallrepet. Givetvis för hon det sedvanliga försvarstal för mångkulturen som nu allt tydligare trängs tillbaka. Detta görs tydligt redan i ingressen,

http://www.dn.se/ledare/signerat/lag...ldbelaggandet/

Den liberala idén om allas lika rätt till Sverige (i vilket svenskar visat sig mindre lika än minoriteter) har varit deras kanske främsta stöttepelare. Det är också där Sverige rankas som världens främsta extremland i World Values Survey. Samtidigt som politik och värdegrund talar sitt eget språk, så har kräk som Amanda Björkman själv aldrig varit sen att göra kollektiva anspråk med rasiststämpeln. Nu står dock ladorna sedan länge tomma och bläcket till stämpeln tagit slut, varpå de nu leker rädda det som räddas kan.


Ett "riksdagsparti". Att invandrares våld mot svenskar, inklusive omfattande sexualvåld mot svenska kvinnor accepteras, gillas och försvaras på Bonniers kloakblaskor och dylika journalistiska pissrännor har inte undgått oss. Inte heller att detta är något som ogillas av betydligt fler svenskar, ett folk som dessa liberaler varken är sena att skuldbelägga eller utsätta för hot och övergrepp via invandrarproxy. Därmed blir detta var skuldbördan ska förläggas förstås intressant. Är det hos invandrarkollektivet? Politiker och journalistkader? Eller den gemene 87%-svensken själv? För Amanda Björkman är förstås svaret givet,

*gäsp*

Vi kan ju alltid glädjas då att även kollektiv skuld avkräver individen dess ansvar - om det så är med rep eller kula, eller så som familjen Bonnier och deras anställda sett till - via våldtäkter och övergrepp på svenskar i deras eget hemland, utförda av speciellt utvalda nybyggare från världens mest dysfunktionella kulturer.

Så tänk på det är ni snälla att lägga skulden på de som är skyldiga, så att de snarast får känna snaran.

Idag fick vi ytterligare ett exempel på att brunmålningstaktiken som media drivit i flera år blivit en slags allmängiltig modell för att hävda sin åsikt.

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/sto...pa-forbifarten




Visst är det komiskt, men det är också lite skrämmande.

Samma argumentationsmodell som politik- och mediaetablissemanget använt i flera år för att slippa diskutera sakfrågor är nu tillgänglig för varje tomte med en agenda.

Det faktum att den vettlösa brunmålningen åtnjuter etablissemangets välsignelse bidrar till fördumningen av hela den offentliga debatten.

Det där har även jag märkt, inte minst är det tydligt i de senaste dagarnas diskussion i ring P1. Såväl inringare som programledare verkar ha resignerat i frågan om vilka det är som begår gängvåldtäkter och massofredanden, även unga vänstertjejer verkar ha insett faktum. (Endast Täppas och en och annan världsfrånvänd tant vägrar släppa sargen)

Däremot så vägrar de trots denna insikt ändra spår, ingenting kan göras åt problemet att en viss grupp är oerhört överrepresentad i denna brottslighet, problemet är ändå MÄN och trots att de "ensamkommande" kommer från en kultur där kvinnor anses sakna både vilja och värde så borde de FATTA att man inte ska tafsa och våldta! Att de ändå tafsar och våldtar är tråkigt men något vi måste accepera. Som en tjej sa i torsdags "vi kan ju inte skicka ut dem bara för att de begår sexuella övergrepp".

Förresten så är jag förvånad att ingen i tråden har reagerat på Jenny Sonessonns facebookinlägg för någon vecka sedan där hon med emfas fastslog att feminism och vårt flyktingmottagande är helt oförenliga och att vi måste bestämma oss.

AliceT i GP
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-v...-det-1.3690865

Första gången jag noterade detta beteendet var politikernas hantering av Estonia katastrofen.
Alliansens agerande direkt efter valet 2006 var faktiskt inte på det sättet. Utan de tog tag i och gjorde massa saker.
Men efter valsegern för alliansen 2010 hände något. De tappade totalt styrfart. Och de förlorade givetvis valet 2014. Men också de som "vann" saknar styrfart.
Vad var det som hände runt 2010 och som fortfarande paralyserar beslutsfattarna?

Är det insikten att de kommer ställas till svars för den inte bara misslyckade utan faktiskt också samhällsomstörtande mångkulturen?

Eller är det något annat i bakgrunden som tvingar politikerna till dessa logiska saltomortaler om och om igen? För inte kan de väl vara så här dumma?

Ändrar sig politiken mycket efter presidentvalet i USA nu i höst så köper jag massvis med folie och tar en kurs i origami.

Tack för texten till Sonessons facebook-inlägg. Skulle du kunna länka till den -- jag hittar den inte när jag söker med Google?

Sonesson, gammal underhuggare åt Birgitta Ohlsson, är ännu en av dem som har kommit till insikt, vilket alltså inte bör bespottas. Hon har till och med lämnat FP/L.

Vad som jag fortfarande inte märkt i de nymornade tyckarnas alster är insikter om vad invandringen från djupt illiberala kulturer gör med de grundläggande friheterna. Riktig yttrandefrihet i ett samhälle med en stor illiberal befolkningsgrupp kräver en polisstat. Det är bara att fråga Lars Vilks.

Sveriges krishanteringsberedskap är alltid usel. Det syntes vid Estonia, det syntes vid Tsunamikatastrofen också, skogsbranden i norrland likadant. Jag tror det är samordningen och sveriges "alla ska hjälpa till" som gör att det blir kaos. Ingen vet vad den andra gör eller ska göra.


Det som hände var SD; under 2006-2010 hade Alliansen en majortietsregering och då är det roligt att regera. Dom jobbade med en väldig fart första mandatperioden. Sen kom SD in 2010 och stökade till det så det blev mycket jobbigare. Dels jobbigare att få igenom beslut, och den totala panikartade beröringsångesten för att på nåt sätt sammankopplas med förslag som SD hade andats om.

Det leder till politisk handlingsförlamning. Lika läge har vi nu med S+MP-regeringen. Handlingsförlamning och sen "för lite för sent" när paniken väl infinner sig, som den gjorde förra hösten.

Det är två olika anledningar, den politiska tafattheten och "tvärt-om-mot-SD-doktrinen" har drivits fram av alla otaliga mediadrev så att ingen vågar göra nåt. Den riktiga krishanteringens tafatthet beror, tror jag inte på politisk tafatthet utan att "alla-ska-hjälpa-till"-mentaliteten gör att ingen har tillräckligt mycket utpekat ansvar för att faktiskt våga stå upp och peka med hela handen.

Eftersom jag suger på datorer så fixar jag inte att länka den men här är inlägget i sin helhet från andra Augusti Såg texten retweetad hos Neuding eller någon liknande vettig debattör, förväntade mig sedan en hatstorm mot henne, istället verkar det vara tystnad som gäller.

Gå in på Jennys fb och scrolla ner så finner du inlägget.

Jämför med detta:


Jiang är skribent och kommunikatör i Svenska kyrkan.

Så olika uppfattningar trots att de båda är från samma etablissemang.

Intressant är att Jiang jobbar i en myndighet, precis som Eliasson, Anders Danielsson och Mikael Sjöberg. Gemensamt för dem och många andra inom myndigheter och större organisationer är att de serverar belägg som starkt ifrågasätts och bevisligen inte stämmer med verkligheten. Detta är bekymmersamt då politiker är beroende av rätt information. Men om politiker och media inte lyfter fram detta, eller rent av deltar i spelet, så är vägen mot korruption öppen. Möjligen är det detta som maktvakumet speglar.

Att undanhålla negativ information om mångkulturen är som bekant agendan för Public Service. Det är väl egentligen bara de, och AB, som fortfarande håller fanan högt i alla väder. Andra medier rapporterar mer tudelat. Idag når dock SVT nya höjder i sin selektiva rapportering kring varför så många har sagt upp sitt medlemskap i Svenska kyrkan nu i sommar. Orsaken, menar SVT, beror enbart på dyra utlandsresor. När Public service desinformerar (som idag med Svenska kyrkan) retar det upp, mer än det gjuter olja på vågorna. Helt motsatt effekt alltså. Man kan inte föra människor bakom ljuset hur länge som helst.






En person som har reflekterat liiite mer över medlemstappet är Mathias Bred (GP):



P1, Människor och tro: den 22 juli sändes ett telefonväkteri med frågan Vad ska vi göra med alla tomma kyrkor?. Henrik Lindblad, kulturarvstrateg på Svenska kyrkan intervjuades om de många förslagen där flera var att muslimer, syrianer och flyktingar, utifrån sina behov, ska få tillgång till kyrkan.




Undrar hur undersökningarna hos allmänheten gick till. Tvärtom börjar jag märka ett allt tydligare missnöje med mångkulturens negativa effekter. Problemen börjar långsamt sippra in i medvetandet och öppet diskuteras hos gemene man. Överhörde igår ett samtal på en restaurang med ett stort gäng lärare, någon i sällskapet började ondgöra sig över hur de stackars asylanterna behandlas; personen fick mothugg direkt, och tystnade. Någon nickade instämmande till protesten. Otänkbart för tre år sedan.

TT är också en bastion avseende lögnaktig PK-propaganda. Även TT rapporterar ensidigt om att medlemstappet beror på någon skandal med utlandsresor.
http://www.hd.se/2016-08-12/tuff-pri...ans-medlemsras
Jag har inte ens hört talas om denna "skandal" & det är naturligtvis ett helt felaktigt antagande att inbilla sig att medlemstappet beror på några resor.

Det är väl helt enkelt så att förr gick folk ur kyrkan för att man inte trodde på gud. Medan nu är det dom som verkligen tror på gud & bibeln som lämnar efter att kyrkan förvandlats till ett islamkramande kulturmarxistiskt propagandaorgan. Med en gammal Stasiagent som högsta chef & en låtsaskristen Helle Klein som Sveriges egen Torquemada, med Seglora smedja som Inkvisitionen.