Den helt oförbätterlige Anders Lindberg på Aftonbladet gör förstås vad han kan för att skaffa undan den besvärande synliga elefanten i rummet:
Hur i hela friden har det kunnat bli så här? Rädda Barnen och Svenska kyrkan säger ju ifrån! Och deras åsikter ska ju betraktas som lag. Eller hur var det nu igen?
Men vad betyder medborgarnas åsikter i jämförelse med Barnombudsmannens? Ingenting uppenbarligen, om Anders Lindberg får bestämma.
Två av tre migrantbarn i Sverige kan inte anses ha flyktingstatus enligt internationell konvention, är väl en rimligare slutsats. De har i så fall utan nödvändighet blivit utsatta för hänsynslöshet och fara av annan part än Sveriges Riksdag. Ansvar för dessa barns lidande borde vila tungt på barnens vårdnadshavare som använt barn som brickor i ett spel om en ljusare framtid. Men inte i Lindbergs världsåskådning, nej. Där är alla migranter undantagslöst viljelösa offer för yttre omständigheter, helt oförmögna att fatta beslut eller att agera rationellt.
Citat:
http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle22974614.ab
Men den 21 juni förändras svensk politik i grunden. Då kommer riksdagen att införa tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel för flyktingar, även från exempelvis Syrien. Dessutom blir familjeåterförening betydligt svårare.
Rädda Barnens bedömning är att omkring två tredjedelar av de barn som fått uppehållstillstånd inte kommer att ha rätt att återförenas med sina föräldrar och syskon.
Reglerna syftar till att skrämma bort nya flyktingar från Sverige men kommer även att försvåra integrationen för många av dem som redan är här. Riksdagen vill alltså avsiktligt splittra familjer för att göra Sverige mindre attraktivt som asylland.
Priset är att mångas barndom blir en mardröm.
Rädda Barnen har protesterat – liksom Svenska kyrkan. Barnombudsmannen har kallat politiken ”barnfientlig” och många av de folkrörelser vi vanligen lyssnar på har försökt få riksdagen att ta större hänsyn. Men alla talar för döva öron.
Rädda Barnens bedömning är att omkring två tredjedelar av de barn som fått uppehållstillstånd inte kommer att ha rätt att återförenas med sina föräldrar och syskon.
Reglerna syftar till att skrämma bort nya flyktingar från Sverige men kommer även att försvåra integrationen för många av dem som redan är här. Riksdagen vill alltså avsiktligt splittra familjer för att göra Sverige mindre attraktivt som asylland.
Priset är att mångas barndom blir en mardröm.
Rädda Barnen har protesterat – liksom Svenska kyrkan. Barnombudsmannen har kallat politiken ”barnfientlig” och många av de folkrörelser vi vanligen lyssnar på har försökt få riksdagen att ta större hänsyn. Men alla talar för döva öron.
Hur i hela friden har det kunnat bli så här? Rädda Barnen och Svenska kyrkan säger ju ifrån! Och deras åsikter ska ju betraktas som lag. Eller hur var det nu igen?
Citat:
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/st...lyktingpolitik
Det finns ett stort stöd i Sverige för regeringens förslag att skärpa flyktingpolitiken. Det visar en undersökning som opinionsinstitutet Novus gjort på uppdrag av SVT Nyheter. Nästan 70 procent tycker att regeringens förslag om hårdare regler är bra.
Men vad betyder medborgarnas åsikter i jämförelse med Barnombudsmannens? Ingenting uppenbarligen, om Anders Lindberg får bestämma.
Två av tre migrantbarn i Sverige kan inte anses ha flyktingstatus enligt internationell konvention, är väl en rimligare slutsats. De har i så fall utan nödvändighet blivit utsatta för hänsynslöshet och fara av annan part än Sveriges Riksdag. Ansvar för dessa barns lidande borde vila tungt på barnens vårdnadshavare som använt barn som brickor i ett spel om en ljusare framtid. Men inte i Lindbergs världsåskådning, nej. Där är alla migranter undantagslöst viljelösa offer för yttre omständigheter, helt oförmögna att fatta beslut eller att agera rationellt.
