Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Nu är jag långt ifrån säker på min sak, men det tycks mig som om vi hittills har passerat tre vägskäl i den svenska medierapporteringen det senaste halvåret.

* Först kom insikten att Sverige inte klarar av en obegränsad bidragsinvandring från tredje världen.
* Sedan kom insikten att islamister har vuxit sig starka i Sverige och finns med i minst ett regeringsparti. Denna insikt hänger samman med insikten att olika kulturella grupper som kommer till Sverige bär med sig kulturella värderingar som kraftigt skiljer sig från våra vårderingar och skapar problem (big surprise).
* Nu har insikten kommit att polisen och samhället har tappat kontrollen över ett stort antal invandrarområden i Sverige. Dan Eliassons insats i TV igår var ju helt patetisk. Programledaren skötte utfrågningen ganska bra.

https://www.youtube.com/watch?v=wvWjv5Fdnes

Allt detta har varit känt i åratal, men ingen har vågat säga det högt bland PK-leden. Nu går det inte att inte låtsas om det längre.

Det här kan vara en omprövning av den tidigare ideologin som sker just nu under bilan, men det är långt ifrån säkert. Jag tror nästa insikt som kommer infinna sig snart är att massinvandringen till Sverige håller på att rasera välfärdssystemen. SVT erkände tidigare att majoriteten av alla arbetslösa nu är invandrare. Över 60% av alla socialbidrag går till invandrare. Nuvarande bidragssystem kommer inte klara av dom påfrestningar som väntar. Antingen kommer vi då vara tvungna att försämra välfärden för alla, eller så börjar vi begränsa den för vissa grupper. Det kommer leda till konflikter.

Jag tror allt fler kommer inse att dom grava problemen med dom svenska välfärdssystemen är tätt sammankopplat med massinvandringspolitiken, och att media kommer bli tvungna att konstatera det.

Nu krisar det allvarligt i multikultisverige. Segregationen ökar stadigt. Över 100.000 invandrare väntar på att dyka upp i arbetslöshetsstatistiken inom något år. Skolan befinner sig på U-landsnivå. Detta pågår samtidigt som medborgarna blir alltmer medvetna om att polisen har förlorat kontrollen över dom områden där "extra resurser" ska lösa dom sociala problem som massinvandringen har ställt till med. Det brinner rejält in på knuten just nu och det kommer inte bli så roligt att försöka försvara det här samhället som alla i PK-sverige har förespråkat men som nu ingen är nöjd med.

Oron tycks ha nått massmedia även om man famlar i sin analys. Man har ännu inte förstått fenomenet och hoppas fortfarande att det beror på ett "misslyckande". Några ledare:

Brinnande bilar är en varningssignal
http://www.sn.se/asikter/ledare/1.40...varningssignal

Bilbränder politisk fråga
http://www.nt.se/asikter/ledare/bilb...om4139563.aspx

Rättsstaten får inte retirera. Även om stenarna regnar.
http://www.sydsvenskan.se/2016-05-16...tenarna-regnar

Polisattackerna måste få ett slut
http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle22827870.ab

And, on a (slightly) more positive note.

Kretsloppsmigrationen, som Oyto så varmt förespråkat, verkar vara här för att stanna. Och den verkar uppskattas av såväl s.k. 'kretsloppsmigranter' som s.k. 'journalister'.

Under den mycket målande rubriken 'Inget blev som vi tänkt oss' berättar några irakier om hur de nu försöker ta sig tillbaks till Irak. De tog sig till Sverige för att studera, men har istället tvingats sitta och häcka på en flyktingförläggning i väntan på uppehållstillstånd (eller mer sannolikt avvisningsbeslut).


http://www.svd.se/inget-i-sverige-bl...tingmottagande

Måhända inte så särskilt dramatiskt, man har förväntat sig ett Schlarafenland och möts, istället för gratis högskolestudier, fri kärlek och Hula-Hula, av en långtråkig väntan i en förläggning på vischan i Knäckebröhult-pop. 141-Småland eller Mjältsjuketräsk-pop. 98-Jämtland. Dessutom är maten dålig.

Att då inkassera 30 lock för att åka hem till familjen och huffa hooka är väl, i ljuset av ovanstående, sannolikt ganska lockande. Dessutom är ju vädret, sannolikt, signifikant bättre....

Vad jag, personligen nu väntar på, är att man i en (någorlunda) respektabel morgontidning ställer frågor av karaktären 'Vilka jävla förväntningar har folk?', 'Hur jävla svårt kan det vara att söka studentvisum om man nu vill plugga utomlands?' och kanske den viktigaste frågan av alla:
'Hur stor del av alla dessa individer är de facto här av strikt ekonomiska skäl, snarare än reella flyktingskäl?'

Den svenska journalistiken har en lång väg kvar att vandra.

Förstått och förstått. Vad det handlar om är att de tjattrande klasserna upphöjt sig själva till alla goda gåvors givare, till "de som byggt Sverige" -- denna attityd återfinns både hos socialisterna och hos journalisterna (fast i det senare fallet ligger självbilden mycket i "det är vi som är demokratin"). Liberalerna har däremot en bild av sig själva som de rationella frihetskämparna. Eftersom det -- i samtliga fall -- är de själva som är Godheten och ligger bakom/vill allt gott blir fokus därför "hur kan vi vrida lite, lite på oss och få det här bra igen". Att det är Maktens felaktiga dogmer, och deras blotta existens, som är problemet kommer liksom aldrig slå igenom.

Att erkänna det monumentala misslyckandet skulle vara att erkänna för sig själv och andra att man faktiskt är ond och har varit det hela tiden. Därför petar man bara lite på frågan, och skyller på de som inte fick välja närhelst man kan.

I själva verket är det ju så att om man importerar Tredje Världen till Sverige så kommer Tredje Världen inte alls magiskt transsubstantieras till en bättre sorts svenskar genom Maktens Nådiga Godhet, amen. Istället kommer Sverige, helt prosaiskt och omagiskt, förvandlas till Tredje Världen. Tills denna mycket enkla insikt drabbar det tjattrande klasserna kommer inget att ske, utom procentpolitik och alltmer rasande utfall mot normaliteten utanför.

Och i själva verket fungerar Sverige TROTS de tjattrande klasserna, inte tack vare dem. Om en komet träffade Rosenbad imorgon skulle inget av värde påverkas negativt (utom tillgången på champagne i riket). Det roliga är att en gång i tiden förstod socialisterna detta: Båd' stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner. Och en gång i tiden förstod även liberalerna detta: "den ofantliga sektorn". Men det är nästan som om det är så att när man blivit mäklarklass så börjar man anse att mäklarklassen är det viktigaste och finaste som finns.

Betänk att dogmatiska trossatser mycket sällan försvinner för att de bevisas vara felaktiga. Inga stora omvälvningar har skett genom att folk har ändrat sig: det sker genom att de avsätts, försvinner, dör undan och nya trossatser tar deras plats.

Och jag vill hävda att det är precis vad som sker långsamt och undan offentlighetens ljus därute, i Sverige (om man bortser från tidningsredaktionerna). En ca 25% av alla de som får ett jobb, befordran eller annan maktställning är i hemlighet SDare, och ännu fler sympatiserar med SDs syn på mångkultur. Det är den (tyvärr ganska långsamma) utvecklingen som slutligen kommer att rädda Sverige (om det hinns, förstås).

En riktig, ny front i mediakriget är att mediavänstern (Expo-typerna) verkar börja aktivera sig i högre grad här på Flashback. Vissa av the usual suspects har blivit mycket mer aktiva: trådar som angriper nymedias legitimitet och försvarar gammelmedias startas frekvent: och gamla konton som inte använts på åratal hoppar fram och börjar försvara media/angripa andra postare. Detta gäller framför allt medier- och journalistikforumet. Detta passar väl in i min tes om att det pågår ett återlegitimeringsförsök från gammelmedias sida -- en orkestrerad offensiv där man rapporterar om saker man egentligen inte vill rapportera om därför att man håller på att förlora problemformuleringsprivilegiet, eller makten att definiera.

Hur ser det ut på andra forum som kan påstås vara förknippade med "nyhögern"?

Den här "samtidigheten" i publiceringarna angående samma problembild, där man grinar om att "rättsstaten får aldrig ge upp" samtidigt som det är det här avskrapet till journalister som klankar ner på våldsmonopolet första chans dom får, gör nu att det ger dålig smak.

Vi har sett massiv kritik mot rättsvårdande myndigheter inklusive polisen i form av "REVA" och avhysningen av stackars romer i sorgenfri, och senast i samband med att DN drog till med sin lögn och skyllde på snuten angående händelserna i Kungsträdgården.

Det luktar alibiartiklar för mig det här. Nu har man trackat ner på polisen samtidigt som det sitter en idiot som rikspolischef, och nu börjar man grina att det gått för långt istället. Journalisterna börjar bli rädda, och letar förvirrat efter någon utom dom själva att stå kvar med skulden.

Det verkar som om frustrationen tilltar bland medievänstern, inte minst på Aftonbladet. Trots att dom fick tillbaka regeringsmakten efter 8 år och fick med sitt favoritparti i regeringen har nästan allting bara blivit fel. Till skillnad från Alliansen har inte sossarna någonting politiskt att visa upp bortsett från tafflighet och kriser. Bottennoteringarna för regeringen vägrar ta slut.

Istället för att fira regeringens triumfer, som den borgerliga pressen fick göra ett antal gånger under Reinfeldt, har inte vänstermedia fått någonting att fira överhuvudtaget. Det har lett till stor bitterhet. Istället lägger vänstern all sin tid på att kritisera sina motståndare, inte minst SD, i brist på egna framgångar. När det visar sig att SD har haft kontakt med ett antal personer utanför partiet för Aftonbladet skrämselhicka. Nu börjar dom mest rabiata PK-hjonen leta fiender bland sina egna.


http://www.aftonbladet.se/kultur/article22831328.ab

Precis. Varför ska man dra någon annan slutsaats? Att svensk media medvetet har mörkat och ljugit om massinvandringen under årtionden kanske stämmer. Hur kommer folk reagera på det? Aagård försöker vara ironisk och sarkastisk här, men eftersom han är det från en falsk utgångspunkt blir det han skriver istället sant.

PK-kontrollen över media börjar luckras upp eftersom den verklighetsbeskrivningen inte stämmer, och har aldrig gjort det. Den har bara gått att dölja under lång tid eftersom viktiga väljargrupper länge har varit relativt skyddade från mångkultur, och det fanns inga politiska alternativ som motsatte sig PK-medias ideologi. När det visar sig att tidigare chefsredaktörer från DN av alla ställen är medveten om vad massinvandringen leder till ger det viss legitimitet för SD:s åsikter, vilket såklart Aftonbladet är medvetna om.

Chang Frick från Nyheter idag påstod tidigare att han fått massor av tipsmejl från etablerade journalister som ville läcka uppgifter om invandrarbrottslighet som etablerad media inte skrev om. Det stämmer säkerligen.

Jag tror det som skrämmer många inom kåren är att tidigare medarbetare som inte har något att förlora ska börja tala ut om vad som pågått på svenska nyhetsredaktioner. Gunnar Sandelin har ju redan berättat om hur SVT byggde upp snyftreportage kring invandrare för att överdriva och vinkla.

Om Alliansen tar hjälp av SD för att vinna regeringsmakten är det game over för PK-hegemonin, och det vet Aftonblandet.


http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle22832443.ab

"Det är inte oss det är fel på. Även om vi har gett fritt politiskt utrymme åt islamister och verklighetsfrånvända drönare som inte förstår sig på hur världen fungerar och som hotar Sveriges grundläggande funktionalitet så är borgarna mycket värre. Dom pratar med SD!!!!!!!!!!!!!!!!"

Ungefär så kan man sammanfatta det Pettersson skriver. Undrar hur många som tar notis.

Jag kan inte släppa den här delen från Aagard:


Jag kan inte se någon sarkasm eller ironi. "Och det kanske stämmer". Det är som att han försöker säga att han tänker hålla fast vid den gamla lögnen, särskilt som alternativet är att erkänna att motståndarna också hade rätt om medias mörkande.

Texten är verkligen otrolig. Till stora delar bara ett inlägg om mediakriget mellan de alternativa medierna och MSM, där förstås de egnas förträfflighet och närmast helighet lyfts fram. Men i detaljer så sticker det fram ren galenskap(mediakrigets första fall av stridspsykos kanske? - för att fortsätta trådens allegori). Uppenbarligen är han skärrad över att Hans Bergström haft kontakt med SD. Det som för de flesta tycks vara en bagatell, där en fd redaktör önskar en annan regering, blir för Aagard något extremt och fullständigt vedervärdigt. Tonen är närmast hysterisk.

Petterson har en betydligt mycket mer sansad ton, men även hon är rädd för utvecklingen. Utvecklingen i stort har de all anledning att oroas över, men varför är Bergströms mail så fruktansvärt allvarligt? Har han haft en särskild status som gör sveket så mycket värre eller stod det mer i mailen som de inte vågar avslöja?

Demoniseringen av Bergström är knappast en smart taktik. De som känner honom (och det är nog rätt många mer eller mindre inflytelserika personer) inser nog att han knappast har gått och blivit nazist på gamla dar!

Risken är snarare att de inser hur sjukt debattklimatet har blivit genom dessa häxprocesser mot oliktänkande.

Det är väl bara gammal hederlig panik?

Hans Bergströms "förräderi" är väl som Paulus kapitulation trots utnämningen till Fältmarskalk?
De ständiga bråken på flyktingboende, bilbränderna och polisens reträtt och socialtjänstens, skolans och vårdens förfall. Allt detta är jobbigt och svårt att förklara/försvara som det är, och så fjäskar den där gamle högt värderade mediemannen för SD.

Inte konstigt att det brinner några säkringar på redaktionerna.

(Nu finns det ännu ett uppslag till en sån där "Der untergang"-översättning.

Det är klart att det finns en ironisk underton i det han skriver. Så här säger han i sin helhet.


Aagård avvisar ju allting som tankefigurer som har sitt ursprung i någon isolerad och ondsint hjärna som önskar död och förintelse över den svenska mångkulturen och som sedan spridit dessa tankar på olika "hatsajter" där de sedan fått fäste. Dessa "tankefigurer" kan ju såklart inte vara sanna enligt gängse PK-logik. Om man läser hans text svart på vitt så är det ett erkännande att dessa "tankefigurer" är korrekta. Skulle någon som Martin Aagård erkänna det? Knappast. Han vill raljera över domedagsprofeterna som målar upp den stundande undergången. Problemet för honom och hans gelikar är att det är en korrekt beskrivning av den nuvarande situationen som de själva förnekar. Inte bara det. Att vi befinner oss där vi är har till stor del att göra med alla uteblivna varningssignaler. Vilka är det som inte skött sitt jobb vid larmstationerna? Jo, media såklart. Stämmer bilden av krisen i Sverige är media illa ute eftersom media istället för att varna folket har vilselett dem med lögner och försköningar av hur illa ställt det faktiskt är. Problemet är att verkligheten nu inte går att undvika. Alltför många har sett NRK:s reportage om Rinkeby och frågar sig: varför har inte SVT eller någon svensk tidning rapporterat om detta? Kaos i förorter är lättsålda nyheter. Samtidigt leder det till många frågor om hur media sköter, och har skött, sitt jobb.

Aagård avslutar ju med följande:


Det här är såklart totalt nonsens. För media är "SD" någon form av inneboende potentiell ondska hos mänsikor som finns i det undermedvetna och som kan lockas fram av ondsinta politiska formuleringar. Det är inte SD som har vunnit "kriget om våra hjärnor". Det är verkligheten, och enbart verkligheten, som krossat PK-medias falska och förljugna redaktionsskapelse som de så ihärdigt påstått vara verkligheten. Att sedan SD råkar ha den politik som bäst överrensstämmer med den nuvarande problembeskrivningen som många upptäckt är mer av en tillfällighet. Det kommer dock leda till politiska konsekvenser.


Ja, så tolkar jag också situationen. Att häxprocesserna drabbar några "lantisar" utan inflytande och kontakter i etablissemanget leder inte till att någon journalist ligger sömnlös. När jakten på oliktänkande däremot drabbar väletablerade personer får det folk med matk att tänka till. Kommer kulturrevolutionen för nära in på husknuten är det säkrare att försöka blåsa av allting än att riskera att drabbas av den själv. Att bli utdriven på ett risfält för att göra avbön inför en samliga ideologiska radikaler utan verklighetsinsikt är inte särskilt lockande för någon som tidigare haft privilegier inom den tidigare rådande kulturen. Då är det säkrare att tillåta en mer sansad opposition och skippa de värsta ideologiska utsvävningarna än att riskera att själv bli brännmärkt som ideologisk avvikare och oliktänkare av ett system som man tidigare använt för att förtrycka andra.