Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Alexandra Ivanov i SvD sätter fingret på ett par viktiga punkter som kan mildra den svenska politiska ängsligheten för överstatlig kritik och det migrationsindustriella komplexets agenters ständiga hänvisningar till sig själv (ofta NGO:s med säte i Washington DC, t ex Freedom House och oräkneliga andra), men också mana till självinsikt och lärdom:

Flyktingavtalet med Turkiet






http://www.svd.se/flyktingavtalet-med-turkiet/om/ledare

Enligt Världsbanken (citerad på tråden härförleden) så fanns det ifjor ca 250 miljoner ekonomiska migranter globalt. Avtalet mellan EU och Turkiet flyttar gränsen utanför EU, istället för att de i massor från Pakistan, Bangladesh etc etc pressar Ungern (som svarade med att resa stängslet till EU:s stora kritik, men ändå har Ungern tagit emot fler än Sveriges rekordmånga ifjor, både per capita och i absoluta tal, vilket sällan nämns i svenska medier). Nästa gång UNHCR eller annan överstatlighet eller smärre aktivist yppar kritik kan man bolla vidare frågan till exempelvis Saudi-Arabien, med sina tre gånger fler invånare än Sverige borde kunna ta hand om, som mer språkligt och religiöst befryndad nation i migrantströmmarna.

Illiberal demokrati: riktig demokrati, d.v.s. majoritetsstyre.

Liberal demokrati: ej demokrati överhuvudtaget utan en sorts oligarki där regimen tagit sig utökade befogenheter att förfölja oppositionen genom diverse tankeförbudslagar och där brott mot dessa lagar omedelbart leder till förlorad försörjning. Genom dessa lagar och att hela propagandaapparaten är i elitens händer så kan regimen fortsätta sitta kvar vid makten trots att dess politik har minimalt stöd.

Det är talande att Leissner hakar upp sig på "Putins trollfabriker", då detta är regimens nya kodord för att införa ytterligare begränsningar i åsiktsfriheten. Det är snart dags för en false flag operation där någon nationalistgrupp i Europa begår något illdåd och utredningen visar att det funnits kopplingar till Putins trollfabriker.

Just det där tramsandet om "Putins trollfabriker" känns allt mer desperat. Visst vill kanske ryssarna försöka påverka opinionen avseende Krim & Ukraina. Men att försöka få det till att all kritik mot den nuvarande vansinnespolitiken skulle vara orkestrerad från Moskva är ju bara löjligt.

MR-aktivism med övertrumfande, uppfordrande notor är ett sätt att köra över nationellt självbestämmande och också en potentiell taktik för att trycka till enskilda opponenter; strategi och taktik för en världsordning man föredrar och en industri som föder en. Detta är det offensiva. Det defensiva - eller det offensiva, skenbart defensiva - inslaget, som är ämnat att frigöra sig från egen kritik, är att konstruera diverse hot, t ex aktioner från länder, "trollfabriker" och sammanslutningar av "mörka krafter" (läs: "främlingsfientliga"; nationalistiska); med detta hjärnspöke som konstruerad anledning, ges motiv för fortsatta angrepp, i "försvaret av demokratin".

(Läs f ö Dan Korns tankar om språkets nationalism, som citerades tidigare idag, med nationalismen som en uppnåbar, inkluderande, entitet för den som tillägnar sig den språkliga gemenskapen, till skillnad från exkluderande attribut som hudfärg.)

---

Gymnasieläraren Svante Holmberg tar (Afton)bladet från munnen, i hans varning för det identitetspolitiska hotet i skolsystemet:

"Identitetspolitik hotar tilliten till svenska skolan"




http://www.gp.se/nyheter/debatt/iden...kolan-1.184914

En centraliserad rättning av proven alltså. Det har redan visats att nationella provresultat (som mäter ämneskunskaper) inte motiverar så höga betyg som eleverna får (betygsinflation), samt att olika elever får olika betyg som inte motsvarar deras faktiska prestationer - så det finns bias på flera sätt, med favorisering av bl a flickor. Kanske kan det låta som en paradox, men centraliseringen som Svante Holmberg föreslår skulle kunna öka det lokala, pedagogiska inflytandet hos lärarna, eller ge ökat utrymme för den pedagogiska uppgiften och inte ordningsskapande och hot från elever och föräldrar. Bara hänvisa uppåt: Computer says... Skolan var ju statlig förr. Vad det gäller I&I har debattartikeln också en poäng, eftersom den angriper den kulturradikala och socialliberala irrläran om identitetspolitisk favorisering och särbehandling - den som den menar sig vilja motverka; föreställningen om olika behandling för lika utfall, eller hellre bättre utfall. En parasitär ideologi, för att parafrasera bergsturk.

Allehanda skriver rakt ut att det rör sig om personer från ett HVB-hem som ofredar flickor så unga som 10 år på paradisbadet.


http://www.allehanda.se/angermanland...-jag-ar-tydlig

Jag ser det som en väldigt positiv utveckling att man nu skriver öppet om vilka som ligger bakom dåden (i och för sig kanske HVB-hem kunde betyda något annat än invandrare, men för de flesta är det nog så uppenbart att det är invandrare). Det man kan fundera på är om det är enhetschefen som har blivit tydlig eller om det är tidningen som nu väljer att föra budskapet vidare. Jag gissar på det senare, att folk har varit ärliga i sina beskrivningar, men att media är de som valt att tiga. Jag har också ett svagt minne av att jag sett liknande uppriktiga nyheter från just Allehanda den senaste tiden.

Tidningen följer också upp nyheten med en ledare http://www.allehanda.se/opinion/leda...tar-hvb-hemmen


Här skriver man öppet ensamkommande, och lägger också försiktigt skulden på invandrarna trots lite retoriska ursäktande frågor.

Jag läser sällan lokaltidningar av den här typen, så kanske är det inte så ovanligt med så tydliga texter. Dock undrar jag om inte de senaste tidens bråk på asylboenden lett till att ängsligheten kring invandrare som begår brott lossnat lite. Det är ju uppenbart att det är invandrare som är de skyldiga när brott sker på asylboenden, och då har tabut släppt lite. Eller också har en del lokaljournalister fått nog till sist.

Precis. Det är i sådana fall ett mera rimligt antagande att pro-multikulti svamlet är orkestrerat i Putins Trollfrabrik, om vi nu logiskt följer narrativet att den ryska regimen i stort och smått har som övergripande mål att försvaga Europa.

Det är en skymf gentemot de pro-västliga krafterna i Ukraina, ja sannerligen; hela det forna östblocket, att komma dragande med Ryss-paranoia i syfte att lägga en ny typ av våt filt över migrationsvansinnet. Det är att förminska och dribbla bort de mycket reella, och från vårt västliga perspektiv minst sagt tveksamma, verksamheter som Ryssland tveklöst gör sig skyligt till.

Det är alltså att spela dessa Trollfabriker i händerna. Att göra deras jobb. Att ge dem cred de inte förtjänar.

Må straffen komma.

Att detta publiceras i Allehanda är inget annat än helt otroligt. Vilket jag hoppas ger dig förståelse för hur just den lokaltidningen har fungerat.

Men det är knappast början på något nytt. För att förstå varför just blatten-i-badet blev en journalistisk brytare av PK-tabun, så måste man förstå badhusets betydelse. Asylspektaklet och mångkulturen kan leda till våldtäkter mitt på en liten stads torg. Eller till knivupplopp på det lokala asylboendet. Det genererar ingen medial vändning när det gäller att beskriva spaden som spade.
Badhuset i den lilla staden är däremot en verkligt gemensam angelägenhet. De flesta har en relation till stället. Alla åldrar återfinns där. Och föräldrar går dit med sina barn. There will be skvaller. Och mycket av det. Därför har man till slut inte kunnat stå emot trycket från de svenska besökarna. Social kontroll is a bitch i mindre samhällen. När den väl fungerar s.a.s.

I just Övik finns också ett mycket speciellt etablissemang, präglat av en rejäl dos vänskapskorruption. Stadens maktsfärer är sossepolitikerna, kommuntjänstemännen och ett antal företagare och företagarfamiljer, inklusive media. Detta etablissemang har fullt ut anammat PK-lärorna. Många är de smilfinkar i denna stad som investerat sin egna personer i mångkulturen.

Allehandaartikeln är troligen "godkänd" av kommunen på något sätt. Kanske t.o.m. "beställd". Kommunen är en viktig annonsör och därmed inte utan inflytande. Det ligger nära tillhands att tro att artikeln fyller funktionen av säkerhetsventil.

Och Dagens Industri kräver på ledarplats ett slut på de evinnerliga lögnerna och halvlögnerna om de asylsökandes höga utbildningsnivå, om "rasismen" som universalförklaring till MENA-folkets oanställningsbarhet med mera.
Sluta förneka problemet
http://www.di.se/artiklar/2016/4/10/...eka-problemet/

Separat tråd:
(FB) DI-ledare: "Sluta förneka problemet" om lågutbildade invandrare.

Inlägg flyttade till (FB) Elever bussas – för att stoppa SD
/Mod.

Johan Hakelius levererar igen http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle22606258.ab
när jag började läsa krönikan så trodde jag att det var en av hans visserligen sällsynta men dock förekommande mera menlösa krönikor, han spekulerar om diverse företagare får kritik på grund av andras misstag på samma sätt som han får skit för vad andra journalister skriver i AB och även annan media.

Men allteftersom jag läser så inser jag att han som så ofta har något viktigt att säga, det handlar om kritik av sina kollegor! Den kritiken kan man säga kommer i flera steg. För det första distansierar han sig från journalistkåren för det andra så vill han inte förknippas med andra journalisters skriverier Sedan påpekar han att det väl är för att folk i gemen generaliserar och klumpar ihop folk som han får ta skott för andras skriverier, och han skriver att journalister inte vill ses som ett kollektiv där alla har samma åsikt Hakelius håller dock inte med om detta Jojo, nog finns åsiktskorridoren alltid, och krönikan avslutas med detta nådaskott.
Efter att ha läst klart så känns det som om även själva titeln är en sublim kritik av kollegorna som precis som politikerna alltid tycks tycka att det är läsarnas/väljarnas/folkets fel att politiken eller journalistiken inte uppskattas, det kan tydligen aldrig vara politiken eller journalistiken som det är fel på.

Sydsvenskans Ann Lingebrandt recenserar boken Blue Swedish for Nowruz skriven av Naeimeh Doostdar, Azita Ghahreman och Nasrin Madani. Det förenande kittet är att de alla tre är iranska invandrare i Sverige, Doostdar har också varit så kallad fristadsförfattare.


Tur att hon har en självironisk glimt, den goda Azita Ghahreman. Annars hade man nästan kunnat tro att hon föraktar det land hon tagit sin tillflykt till undan den persiska religiösa diktaturen. Kanske att det trots allt är bättre där ändå, i vart fall inte så mycket sämre än i det rationella, fyrkantiga, kyliga, stela, sammanbitna, byråkratiska (infoga valfri stereotyp) helvetet Sverige. Men visst, vi vet, det är inte lätt att leva bland oss, vi skakar ofta huvudet åt oss själva, vi lovar bot och bättring, och är även glada åt alla fräcka utlänningar som sticker in snabeln i bidragskranen och njuter av vårt fredliga och demokratiska samhälle (nåja) samtidigt som de berättar vilka vidriga människor vi är.


Inte bara är svenskarna (som tur är behöver hon väl inte träffa så många sådana, om hon nu bor i Malmö) döda i själen, de håller tydligen även på och anmäler misstänkt barnmisshandel till myndigheterna. Själva ger vi aldrig ifrån oss ett ljud.

-

Jag unnar invandrarna ett bättre Sverige. Ett som liknar deras hemländer lite mer. Där kanske till och med oikofoben och etnomasochisten Ann Lingebrandt (Ann who?) kan trivas.

(Lyckades inte unvisita artikeln, med mindre än att den blev stympad.)

Ur krönikan:
"De försäkrar, ofta med exakt samma argument och ordvändningar, att de är unika individer allihop."
Detta får mig att tänka på scenen i filmen Life of Brian där åhörarna unisont svarar: "We are all individuals..!!"