Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Visst är det en ursinnig motoffensiv som är i antågande. Men om det är avslutning på Pragvåren eller en futil Ardenneroffensiv återstår att se.

Jag förstår ilskan & frustrationen från både postmarxisterna & tokliberalerna. Man har ju befunnit sig i en situation där man i princip redan hade vunnit & bara vandrade runt på slagfältet & avrättade några enstaka kvarlämnade sårade fiender med nackskott. Sen kommer verkligheten & SD ifatt dom, tro fan dom är bittra & förbannade. Det här är långt ifrån över.

Motståndarna kör hela tiden med ad hoc-argument och halmgubbar, och ansvariga beslutsfattare undviker att möta SD i debatt, så eventuella otydligheter från SD:s sida spelar väldigt liten roll.

Försök nagla fast en SD-motståndare att säga något om vad Sverige omöjligen kan eller bör göra på invandringens område. Verklighetens hinder är tabu på de flesta områden, och än mer här.

Det verkar som om ilskan även har breddats på något vis, tidigare riktades ilskan specifikt mot SD, nu verkar ilskan riktas mot hela folket, även rädslan tycks vara en rädsla för folket.

Detta är något som jag alltid har förstått, jag har sett det alltför ofta i det lilla och naturligtvis gäller det i det stora.

Så länge den som har makten får sin vilja igenom är makthavaren hygglig och storsint, detta gör också makthavaren populär. Då makten hotas däremot! Då blir det andra bullar och "no more mister nice guy", så kan det vara i en familj, i regel funkar det så i föreningar och företag mm.

Att det även skulle vara så i samhället i stort hade jag på känn hela tiden, makten kommer man inte att ge upp frivilligt och metoderna för att behålla den kommer att bli fulare och fulare. Det är detta vi ser nu när exempelvis yttrandefriheten diskuteras.

Du har rätt i att motståndarna undviker debatt och att man använder halmgubbar hela tiden.

Frustrerande naturligtvis men trots allt bra eftersom det är ett bevis på att SD har argumenten på sin sida, uppenbarligen så börjar ju folk genomskåda motståndarna vilket nu börjar skapa panik och ännu mer onyanserad och stollig SD-kritik, som i sin tur genererar nya väljare. Det börjar bli ett självspelande piano.

Nåväl, SD ska inte spela det smutsiga spelet utan fortsätta att vara artiga och sakliga och dessutom förtydliga sig när det gäller invandringen, stopp för vansinnesinvandringen men naturligtvis inte något totalstopp för god invandring, typ Kanadas politik.

Oisin Cantwell försöker starta drev mot Marika Formgren så att hon ska få sparken från Neos redaktionsråd.

http://unvis.it/www.aftonbladet.se/n...cle21342539.ab

Totalt obalanserad artikel som vanligt. T.ex.
Dock är artikeln ett exempel på taktiken att försöka såga av varje band mellan etablerade opinionsbildare och oppositionsmedia. När Formgren skriver som hon skriver så måste hon sparkas från Neo och vara hänvisad till Avpixlat i framtiden. Den andra sidan av strategin är naturligtvis att dreva mot varje borgerlig politiker som vill se samarbete med SD, men borgerliga politiker är så fega så mycket av den varan har vi inte sett.

En nyhet som sände kalla kårar upp för min rygg idag var att Tre har beslutat att introducera "oändlig streaming av musik". Det låter oskyldigt men det är ett rejält avsteg från Net Neutrality och något som jag personligen ser som det största hotet mot alternativ media. Flashback skulle kunna kvävas till döds på ett tredje klassens internet.


Damned if you do, damned if you don't.
1. Hon kickas från liten tidning som antagligen inte finns om 10 år = bevisar tesen vi driver om medias makt. Marika behåller alla sina läsare via bloggen hur som helst.
2. Hon behåller det lilla jobbet = bevis för mediamaktens sand som rinner mellan Oisins fingrar.

Vet inte om den varit uppe tidigare, men Jenny Sonesson skrev en relevant ledare i förrgår. Att sossarna visat större handlingsförmåga i den här frågan när de sitter i regering tillsammans med Miljöpartiet än vad Alliansen gjorde under sina 8 år vid makten säger något om tillståndet inom den svenska borgerligheten.


http://www.di.se/artiklar/2015/8/28/...v-terrorister/


Det kanske är denna export som DN har i åtanke? Sverige är numera en av Europas ledande jihadistexportörer till Syrien och Irak.

Jag hörde nyss Fredrik Reinfeldt i P1 i en liten trailer för Studio Ett, som börjar nu kl 17:00. Det kan nog inte beskrivas annat än som att Reinfeldt körde en "full Arnstad" på temat öppenhet och mångfald. En mycket märklig känsla - den f.d. statsministern lät som om tiden stannat 2012.

Mediet som mångfaldstiraderna presenteras i, gör ju också det hela än intressantare. För någon kärlek till Reinfeldt tror jag inte journalisterna på P1 känner, oavsett hur stark han är tron. En viss ambivalens, kanske förvirring, borde sprida sig hos journalisterna där.

http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6245182

Jörgen Huitfelt intervjuar.

Tillägg: Lyssnat på intervjun nu. Det som får Reinfeldt att brista ut i mångfaldshets- och öppenhetskören är när Jörgen Huitfeldt drar upp Det sovande folket. Precis som om någon fattar Fredriks kulor och trycker lite hårt, underförstått att det kan komma mer. Då kom trosbekännelsen jävligt snabbt.

GP:s ansvarige utgivare Cecilia Krönlein tar avstånd från Marika Formgrens uppmaning att bojkotta DN.


http://blogg.gp.se/utgivarbloggen/20...bojkott-av-dn/

Intressant att en så stor tidning som GP ens ska behöva förtydliga var de står någonstans i den här frågan. Att ett blogginlägg och efterföljande stöd bland aktörer på den alternativmediala scenen kan blossa upp till ett drev av en sådan magnitud säger något om maktförhållandet mellan MSM och alternativmedia.

Mediakriget påminner lite om situationen i riksdagen. Borgerliga ledarsidor motsvarar alliansen, som försöker upprätta en illusion av att vara i opposition mot vänsterns ledarsidor (motsvarande de rödgröna). Men i själva verket finns oppositionen utanför 7-klövern/mediaeliten, nämligen SD/alternativmedia.

Det är motoffensiven i mediekriget vi ser och nu har man kastat alla ambitioner om rätten till olika åsikter och rätten att yttra dem.

Nu är det maktspråk som gäller: Antingen är du med oss (journalister) eller så är du mot oss.

Att vara ”mot” innebär också att journalisterna kommer betrakta dig som ”illegal kombattant” och de kommer helt ignorera de etiska regler som journalisterna anser ge dem den moraliska överhögheten att bekriga dig från början. Den moraliska och logiska härdsmältan är därmed total och på vägen kommer människor skadas eller till och med dödas när media hetsar mot dem. Det är ingen tvekan längre om vilken media som bör kallas hatmedia.

Ja, nu är det uppenbarligen dags. Marika verkar vara förstahandsmålet, ty hon är kanske den som varit tydligast utan att vara en formell del av fiendesidan. Den strategiska planen är sannolikt att om man krossar och/eller stöter ut henne från MSM, så blir hon antingen tyst eller går till alternativmedia, vilket för deras del är i det närmaste samma sak. Då har man också statuerat ett exempel för att visa andra som inom systemet opponerar sig, att man skall inte sticka upp, eller ut.

Operation Formgren är också på taktisk nivå att betrakta som ett spaningsanfall. Har man framgång här, så kan man tillämpa ungefär samma taktik mot andra som Arpi eller Dahlberg. Lyckligtvis är Marika någorlunda väl bepansrad; hon är inte beroende för brödfödan av en anställning i MSM, hon har en annan karriär på gång som sannolikt går rätt väl, hon är tuff som tåget och kan nog ta rätt mycket eld och stå pall. Hon vet så klart att detta handlar mer än om henne själv, och det ger så klart extra styrka

Jag tror på Marika!

För att fortsätta med min mäklarteori på detta tema: de aktörer lierar sig, som erkänner varandras mäklerier. Det vill säga, att rätten att mäkla är rättfärdig.

Detta förklarar hur, till exempel, Researchgruppen och Expressen har kunnat liera sig. De har helt olika politiska mål men utmanar inte varandras rättigheter -- i båda fallen, att vara moralmäklare, där "maktpilen" pekar mot folket.

Det förklarar också hur statsapparaten och media ingått en allians. Media utmanar inte (i stort) den enorma statens förskingring av medborgarnas pengar på bedrägerier och rent skit (se den nyliga granskningen av Ungdomsstyrelsen) -- mäklandet av skattemedel. Politiker utmanar inte medias moralmäklande, som de bedriver under den falska flaggen av att vara informationsmäklare. Det är helt olika maktsfärer, som understödjer varandra: maktpilarna pekar mot folket.

När skribenter skriver "vi måste hitta nya berättelser" eller "vi ska stå upp mot (sak som inte journalister gillar)" så händer två saker. Dels får man ge uttryck för en liturgisk bekännelse. Man har inget i praktiken att komma med, det har man aldrig haft, men man har sagt en liten bön. Dels så bekräftar man att ja, jag är fortfarande en mäklare, och jag bekräftar andras mäklande. Vårt mäkleri är rättfärdigt därför att vi är högre stående.

Det finns nog ingen gräns för hur långt mäklarna är beredda att gå för att behålla sina positioner, i alla fall så länge de kan lägga ut den faktiska fysiska projektionen av makt på entreprenad. Däremot finns det en chans att politiker drabbas av underifrånhuggande uppkomlingar, som önskar ta över mäklarpositionerna (kanske med annan mer verklighetsbaserad problemformulering), och för gammelmedia finns nog bara sotdöden att se fram emot. De flesta stockholmsmedierna verkar nu befolkas av rent sinnessjuka människor som mer och mer öppet bespottar alla som inte är högbelånad, vänsterposerande Stockholmsmedelklass -- eller de människor de själva utnämnt till Skyddsvärda.

Om du läser detta är du antagligen inte Skyddsvärd.