Början på ett mediakrig om mångkulturen?

De har väl getts ut förhållningsorder helt enkelt om att det ska tyglas. En varningsklocka som också kan ses som vägvisande var att de tog till stora cirkusmetoden så fort Gudmundson twittrade ut att Soros-finansierade den där flykting guiden/ broschyren vad den nu hette. Nej, istället storsatsar de på multikultinostalgi.

Tror inte det kommer att uppmärksammas. Inte för att man inom svensk massmedia inte skulle dela Svenska kyrkans lednings åsikter, men tror inte det kommer att tas upp. I övrigt så väcker ditt inpass en del minnen till liv. Vilket får mig att skriva följande.

Svenska Kyrkan vänder alltid andra kinden till. Även när man mördas. Också när präster får halsarna avskurna och förövarna samtidigt ropar Allahu Akbhar. Ekumeniken har där nått aldrig tidigare skådade höjder. Andra kinden är dock mest mördare förunnat. Är man emot kvinnliga präster eller ifrågasätter samkönade äktenskap, är det dock inget tal om att vända andra kinden till. Då regnar den svenska varianten av bannbulla som spön i backen. Från Svenska kyrkan, som förlåter dem som mördar kristna präster och sluter dessa till sina ömma hjärtan, känner ekumenisk samhörighet med dessa mördare och förnekare av Jesus som frälsaren m.m. och allt annat man inom den kristna kyrkan håller för heligt. Inte heller bryr man sig inom Svenska kyrkan alls om att det i Mellanöstern pågår en veritabel folkfördrivning, i princip massmord på kristna. Förövarna av dessa brott, vänder Svenska kyrkan andra kinden till. Så seriös är Svenska kyrkan i sin människokärlek. Människosonen vrider sig säkert som amen i hans egen kyrka, vid åseynden av dess nuvarande ledares handlanden. Överdriver så klart lite, men det måste man göra ibland. Men det är inget att fästa sig vid. Och vidare vi gå.

Vet inte om nån minns statsrådet en gång i tiden, Jens Orback. Han finns förevigad på Youtube där han på fullt allvar säger att vi i Sverige måste acceptera att hamna i minoritet för demokratisn skull, https://www.youtube.com/watch?v=OWjW16qlBNM. För är vi snälla mot inkräktarna nu, så kan vi i vart fall hoppas på att de är snälla mot oss när de, dessa främlingar, tagit över. Hans inställning är helt sjuk. Tanken på att stå upp för det man själv tror på och att hårt och bestämt avvärja hot mot en själv, är för denne Jens Orback värre, än att inte bara böja sig som en usling och ett kräk, som en träl. Att göra motstånd är förbjudet. Hör själva. Man måste lyssna noga, men han säger det: acceptera det som sker, så kanske våra erövrare och betvingare är snälla mot oss när de tagit makten och vi är i monoritet. Överdriver lite igen och denna gång lite mer, men det måste man göra ibland. Men det är inget att fästa sig vid den här gången heller. Det är bara att gå vidare.

Och just den där mesiga och underdåniga attityden i förhållande till sig själv och det egna, är det inte lite av ett signum för om inte all europeisk, så i vart fall för det mesta inom västeuropeiskt, då i synnerhet svenskt, ledargarnityr? Man ska inte göra nåt, bara acceptera alla ofärrätter, allt bidragsfusk, allt tillståndsfusk, alla sexuella trakasserier, alla rån, alla överfulla fängelser, allt ideologiskt våldsförande på vår svenska identitet. Till och med vända andra kinden till när vi mördas. I våra egna länder. För det går ändå inte att göra nåt. Det mångkulturella samhället kräver denna tribut. Och här överdriver jag egentligen inte alls.

Svensk kyrkan ger prov på detta mesiga synsätt. Lägg er ner och dö, är deras budskap. På rygg. Och vänd upp halsen så att den är väl synlig. Och vad ni gör, gör inget motstånd. Försvara er inte. Då blir allt bra. Och låt oss ta varandras händer och be. Bara vi ber och förhåller oss passiva, så kommer allt att bli bra. Om vi dör på kuppen, kommer vi till himmelen. Lite Jonestown-vibbar i dagens västvärlden tycker jag.

Västvärlden är sjuk. Och sjukast är Sverige. Här känner våra ledare sympati med mördarna. De mördade och deras anhöriga skiter man i. När vi svenskar försvarar oss, bannar man oss. Man bannar oss diskuterar vi bara hur vi eventuellt ska kunna bevara och försvara oss. Men när utlänningarna mördar och våldtar, ömmar man sig. Rånar och har sig. Ljuger om sin identitet och sina handikapp. När kyrkans präster ritualmördas av muslimer, ömmar man för de stackars ritualmördarna. Att försvara sig finns inte på kartan. Ja, Svenska kyrkans ledning har nog inget problem med att försvara sig, men för dem är gott och väl dess medlemmar och alla svenskar i Sverige, undantagna från välsingnelsen att få försvara ens sina egna hem och sina egna liv. För en kristen och för en svensk, är det förbjudet att försvara sig. Det är rasistiskt. Och ja, visst är det väl så att Sverige i sanning en cirkus vorden är. Och de enda numrena som numera framförs, är pajasnumrena.

Överdriver lite grand. Men det måste man få göra ibland. För att driva hem poängen.

Min amatörmässiga spaning i debatten rörande mediakriget är att personangreppen framöver kommer att öka (igen). Det går inte längre att spy galla gentemot exempelvis hela sd:s valmanskår, det straffar sig numera alltför hårt.
Det är enklare och effektivare att framföra sina egna rättrogna åsikter genom att projicera dessa gentemot enskild välkänd person (Läs om Bert Karlsson nedan).

Donald Trump är självfallet överlägset mest tacksam att ge sig på. Det finns väl inte en enda pk-certifierad journalist som inte utnyttjat den trygga famn den mannen ger, allt för att föra fram sina egna åsikter.

Bert Karlsson sågas vid fotknölarna av DN:s Johan Hilton med anledning av dagens Sommar i P1. Det känns som om de utsett Bert Karlsson till en av brevbärarna och nu ska han skjutas.

DN:s Johan Hilton om onsdagens Sommar i P1 med Bert Karlsson.

http://www.dn.se/kultur-noje/johan-h...grosshandlare/

Det andas inte lite ironi inledningsvis..

"Inte fasen är Karlsson främlingsfientlig, till exempel, han känner jättemånga invandrare som sköter sitt jobb. Rasist är för övrigt Sveriges mest missbrukade ord, migrationspolitiken fungerar inte, politiker tänker bara på sig själva. Och nu blir det lite musik med Afro-dite som händelsevis fanns i hans stall."

"Trots en genomskinlig dramaturgisk byggnadsställning – från två tomma händer till förmögenheten på livsmedel, dansband och Carola – är det som att genomlida en tågresa bredvid en myspackad grosshandlare. Pengar, pengar, pengar. Ge folk vad de vill ha. Pengar. Namedropping, kverulans och gamla businessrekord. Och så pengar."

Texten ovan skriker formligen frustration och ilska. De allvetande killarna och tjejerna på redaktionerna börjar tappa greppet. Gissar att det snart är dags för mobbarna att byta skola annars riskerar även de att bli mobboffer framöver.

Så genant ironiskt att ABs Somar al Naher, som krävde en ursäkt av Sverige för sitt lidande under asylprocessen, nappar på MSBs varningar för desinformation.
Det behöver väl knappast påpekas att al Naher tillhör det "rasifierade" etablissemang som inte gör annat än fabulerar om Sveriges historia och demoniserar svenskar som de mest ondsinta strukturella rasister, hijabryckare, nazistkollaboratörer och kolonisatörer världen har skådat. Få debattörer för en sådan polariserande retorik som denna elit av skattefinansierade offerproffs och de är sällan så lyckliga som när de lyckas skapa hets och kaos. De skyr framför allt inga medel att använda sin mediala makt för att brunmåla och därmed tysta enskilda journalister och vanliga människor. Inte heller granskar de "nyheter" som gynnar den egna agendan, det har helt enkelt ingen betydelse om de visar sig bygga på falska uppgifter.

Expressen publicerar samma dag en ledare av Nisha Besara som innehåller ungefär allt al Naher varnar för. Besara hävdar först att idrottare behandlas olika p.g.a. sitt ursprung och sin hudfärg när de anklagas för doping. Hon illustrerar sitt resonemang med fallen Aregawi och Martin Johnsrud och konstaterar helt sonika att skillnaderna mellan de två beror på rasism. Efter det osammanhängande svamlet ger hon sig på Fredrik Lindström.
Besara belägger ingenting utan framställer sina långsökta påståenden som fakta och därmed information, riktad till oss förstås, de onda ljushåriga och nordiska, i Besaras polariserade värld. Att sådan här skit fortfarande publiceras är ofattbart, som om någon utanför MSM-redaktionerna instämmer eller bryr sig.
Så vad handlar Besaras "skav" om? Enligt wikipedia verkar hon ha genomgått ett närmast ofattbart lidande i det inskränkta Sverige.
Vilken etnisk bakgrund har Besara själv då som har varit ett sådant hinder i den strukturella rasismens Sverige? Syrian!
Det är groteskt att denna fars får pågå när Europa är under attack. Medan de mindre bemedlade syrianer som inte kunde lämna IS skräckvälde möter samma öde som fader Hamel i Frankrike har Besara med sin enastående karriär mage att framställa tillvaron i Sverige som "skavande". Då andra medlemmar av hennes folk förvandlar den tidigare pittoreska staden Södertälje till ett haveri av korruption och organiserad brottslighet och kostar oss skattebetalare miljoner i rättegångskostnader sitter Besara på bryggan och provoceras av den nordiske ljushårige Fredriks välvilja. Det enda som verkligen skaver är väl fotbojan på fifflarna, bedragarna och maffiabossarna som valde att fullständigt pissa ner landet som gav dem en fristad.

Fast jag tror att välviljan hos de ljushåriga nordiska börjar avta i takt med oförskämda förmätna ledare som al Nahers och Besaras. De kan inte längre vara något annat än kontraproduktiva.

Också på temat "har du hört den förut?" har vi denna underbara härdsmälta i dagens Aftonbladet.

Våldtäkt - det handlar om män, inte kultur

http://www.aftonbladet.se/debatt/article23232367.ab

Det är debattören Dana Pourkomeylian gör sitt försök att få ihop den omöjliga ekvationen.


Hela Pourkomeylians argument är ett semantiskt trick. Hon använder ordet mansroll som om det inte vore ett kulturbegrepp utan någon slags metafysisk term som varken ligger i kategorin kultur eller kategorin biologi. En mystisk tredje väg som fram tills nu varit dold för vetenskapen.

Såhär illa har det blivit. PK-haveristerna måste överge själva fundamentet för allt vi vet om det som driver en människas agerande - nature och nurture, biologi och kultur - för att tygla den överväldigande kognitiva dissonansen.

De sista meningarna avslöjar dock att Pourkomeylian trots allt ser begreppet "mansroll" som kulturellt.

(min fetning)

Hon antyder här att "mansrollen" är föränderlig, dvs att det handlar om kultur.
Ett mer modernt begrepp skulle kunna vara "maskulinitetskultur", men Pourkomeylian kan naturligtvis inte använda denna term eftersom det skulle avslöja hela hennes fejkargument.

Pourkomeylian går här betydligt längre än Schymans berömda talibantal. Där Schyman hävdade att den svenska sexismen visserligen inte skilde sig från talibanernas i art, så var skillnaden väsentlig i grad.

Pourkomeylian å andra sidan hävdar att mäns våld mot kvinnor är identiskt i både art och grad oavsett kultur.

För de flesta är naturligtvis Pourkomeylians position uppenbart felaktig, men den kan också lätt motbevisas.

Hur ska hon förklara att flickor får syra kastad i ansiktet på vägen till skolan i Afghanistan men inte på vägen till skolan i Sverige? Hur ska hon förklara att homosexualitet är belagt med dödsstraff i Saudiarabien men inte i Sverige? Hur ska hon förklara att de somaliska föräldrarna låter omskära sina döttrar men inte de svenska?

Dessa frågor besvaras enkelt genom hänvisning till kulturella skillnader mellan de olika nationerna.

Pourkomeylians idé om en global "mansroll" som ser exakt likadan ut i världens alla hörn äger dock förklaringsvärde noll.

Problemet för henne är att kognitiv dissonans är ett övergående tillstånd. Människans överlevnad bygger på en konsekvent och korrekt bild av omvärlden. Självmotsägelser sållas därför bort med tiden.

Bäst-före-datum för Pourkomeylians hemkokta soppa av hycklande idioti är redan passerat.

En ledande person inom Svenska kyrkan frågar sig idag om det inte är tid för korståg mot islamismen.

Tråden har diskuterat Svenska kyrkan de senaste dagarna. Jag vill därför fästa uppmärksamhet på Dag Sandahls blogg Bloggardag. Dag är präst i kyrkan (em.), docent och ersättare i kyrkostyrelsen (kyrkans högsta verkstälande organ; dess regering kan man kanske säga). Sandahls dagliga texter utgör ett slags enmans kyrkligt alternativmedia. Han har en stor läsekrets inom kyrkan. ”Alla” har en åsikt om honom.

Sandahl skriver idag:




För de som inte är bekanta med Bloggardag vill jag varna att det är inte alltid som Sandahl uttycker sig lika klart som idag. Han skriver för de redan insatta och har en – i mina ögon – en synnerligen irriterande ironisk stil. Det har antytts att Sandahl har högt uppsatta källor (han tillhör ju kyrkans högsta ledning) och att skriva som han gör är ett sätt att göra det svårare att fatta vem som är källan.

http://bloggardag.blogspot.se/

En primadonna med armarna i kors, driven av rättspatos som väcktes i utanförskapet under uppväxten i den rikaste delen av staden?

Dana bjuder på sig själv, i tredje person:

http://www.danapourkomeylian.se/om-mig-28123427

Ja, det var en intressant tankefigur. Mansrollen är något som förenar alla män, utan kulturella variationer, men är ändå så specifik att den endast påverkar och/eller upprätthålls av män, samtidigt som den inte heller är knuten till mannens biologi.

Hennes Linkedin tyder på oerhörd energi, oerhört ljugande eller oerhört curlande.

Hon bor bland likasinnade.

"Feministiskt initiativ är ovanligt starka i Danas område

Valdistriktet röstar vänster. Feministiskt initiativ får 259% fler röster än riksgenomsnittet. Socialdemokraterna är största parti med 18,7% av rösterna."

Det kan bli ett krig så mycket mer konkret än mediekriget. Jag komprimerar svaret något m h a spoiler:


Hur länge köper gemene man slentrianmässiga men kraftlösa appeller och bortförklaringar, från politiker och medier, av typen 'med alla till buds stående medel, men...', 'detta är inte islam' och mediernas påståenden om 'angrepp mot demokratin och öppenheten', 'alla tar avstånd från detta' trots att det uppenbarligen åtnjuter jubel och sympatier bland islamister, 'vi måste stå eniga' vid en sorgemanifestation för tusende gången avlöst av ett nytt attentat, och den ständiga frånvaron av muslimers kondoleanser, medan massimmigrationen fortgår och kostnaderna rakar i höjden lika mycket som tilliten i samhället minskar? Den brist i traditionell kristen religiositet som föreligger kan lätt kompenseras av den växande avskyn mot islam/muslimer.

Jag tror att du har rätt. Nu när det är tydligt att guldet blev till sand och att multikultifalangens narrativ börjat få ordentlig slagsida (kantringen sker nog senast 2018) tystnar somliga av medlemmarna, andra glider iväg till nya ståndpunkter. Några fanatiker fortsätter till det bittra slutet.

I vilket fall som helst kommer samtliga inblandade att ha behov av en dolkstötslegend för att kunna hantera sin tillvaro:

Vi var obesegrade vid fronten och någon gjorde detta mot oss och vår vision.

Det blir säkert ilskna utfall mot diverse syndabockar som på olika sätt anses ha förstört allt vackert som skedde i september 2015 när mediepsykosen kulminerade. Bert Karlsson (som i själva verket möjliggjort deras invandringsdrömmar) är självskriven i rollen, likaså politikerna bakom den nya tillfälliga migrationslagen, så kallade "husblattar" och ett antal opinionsjournalister. När jag tänker efter har så är syndabockarna redan utsedda och mångkulturalisternas dolkstötslegend på väg att formuleras. Minns ni Anders Lindbergs "Apokalypsens fyra ryttare är liberaler" och diverse "husblatte"-anklagelser i Public service och på sociala medier? Undrar när de interna utrensningarna och bråken börjar i mångkulturfalangen?

Det är det få som gör. De allra flesta vet redan att större delen av media inte ger en korrekt bild av vad som sker i samhället. Något som jag då stör mig på är när invandrare tror att gemene man tänker som mainstreammedia. Hur många svenskar är liksom för antivit aktivism och fri invandring? Väldigt få, knappast ens inom de egna leden.

Efter Almedalen har den antivita planhalvan inom media fått fritt spelrum. Man låter hela elskåpet brinna upp och serverar artiklar som lättast kan kokas ned till allmänt svennehat. Vem bryr sig. Till hösten när de riktiga debatterna tar fart lär ju verklighetsbeskrivningen vara fokus igen.