Början på ett mediakrig om mångkulturen?

I själva verket handlar förstås allt om politik. Att de stora partierna valt att bete sig som ängsliga och ideologiskt överdrivna småpartier i invandringsfrågan har varit den mest triggande faktorn för SD: s framgång. Invandringsdebatten har dödats och tystats med hjälp av invektiv om rasism, fascism, nazism och andra barnsligheter.

Nu är läget annorlunda. Socialdemokraterna och Moderaterna har åter igen plockat in den viktiga invandringsfrågan till politiken. Och då börjar det hända saker. Precis som det ska vara.

Det finns lika lite som i all annan politik några absoluta sanningar i invandringspolitiken. Politikernas uppdrag är att laga efter läge; förhålla sig till vad som händer och sker och försöka baxa igenom förhållningssätt och majoriteter som man anser gynnar Sverige bäst och som tilltalar sympatisörerna mest.

Att SD nu får konkurrens är inte en dag för tidigt. SD har självklart poänger med sina varningar och rop om påfrestningarna på välfärdsstaten. Att ta tag i saken på ett resolut, pragmatiskt och anständigt/värdigt sätt är dock en annan femma. Det är i den grenen SD nu utmanas.

Terrorattacken mot kvinnor och barn i Lahore i Pakistan på påskdagen var ytterligare ett i raden av väldigt många exempel på den sjuka obegriplighet som kännetecknar mänsklighetens fiender i de islamistiska mördarbanden.

Varje försök att förstå kommer bara att leda till en relativisering av de fruktansvärda övergreppen som islamisterna ägnar sig åt.

Västvärldens demokratier ska inte ägna sig åt relativisering av terror vare sig dåden utförs i Bryssel eller Bagdad. Det har vi kort sagt inte råd med. Konflikten mellan det sjukt och slutet obegripliga och det friskt förutsägbara och öppna samhället är knivskarp. Utrymmet för kompromisser är noll.

Udden i de nya lagskärpningarna är bland annat riktad mot de svenskar – så gott som alltid med sina rötter i islamistiska länder – som stödjer terrorism genom att till exempel finansiera och propagera för mord och övergrepp på andra människor. Eller som ger sig av till Syrien och Irak för att personligen sno värvning hos terrorgrupper som IS/Daesh.

Den största vinsten med den nya lagstiftningen är emellertid att den innebär att Sverige kraftigt krymper arenan för relativisering av islamistisk terror.

Hänvisningar till fattigdom, utanförskap, okunskap, rasism, förtryck eller vad det nu kan vara halkar lätt in i diskussionen när svenska terroristers handlingar – till exempel det ganska stora antal människor som rest från Sverige till IS/Daesh – ska försökas förklaras eller förstås. Sådana hänvisningar är förolämpande och feltänkta.

Det vimlar av fattiga och okunniga och förtryckta människor i världen. Ytterst få av dem skulle dock vara beredda att för den sakens skull mörda en massa barn och kvinnor.

Det sjukt obegripliga terrormördandet är något annat. Det ska inte förstås eller förklaras. Det ska bara bekämpas.

Anders Ygeman hoppas att det snart ska vara möjligt att tala om något annat än invandring och terror. En helt begriplig önskan som jag delar helt och fullt. Håller regeringen i sin nuvarande och återreglerade invandringspolitik under de kommande åren så finns också mycket goda förutsättningar att den granskande politiska debatten återvänder till frågor om arbete och utbildning. Terrorn är svårare förstås. Under Anders Ygeman och justitieminister Morgan Johansson gör ändå regeringen vad den kan för att förstärka det nationella skalskyddet mot terror.

Alliansregeringen var märkvärdigt klen i grenarna lag, ordning och kontroll. Den här regeringen har öppnat betydligt starkare. En central punkt i skalskyddet mot terror är att i görligaste mån veta vilka som är i landet. De återinförda identitetskontrollerna vid danska gränsen är en mycket betydelsefull och berömvärd åtgärd. Enligt uppgifter från Migrationsverket är det emellertid ungefär 40 procent av de som får uppehållstillstånd som inte kan styrka sin identitet.

Ett mer polisiärt perspektiv på identitetskontroller behövs på Migrationsverket. Anders Ygeman understryker under vårt samtal att asylrätten bygger på att det är den sökandes ansvar att styrka sin identitet. Och han betonar det allt närmare samarbetet mellan Säkerhetspolisen och Migrationsverket.

Terrorism och invandring ska inte blandas ihop. Men det gäller att inte blunda för att det finns samband och överlappningar där det verkligen gäller att myndigheterna agerar med öppna ögon.

En av de mer tragikomiska konsekvenserna av den tidigare Alliansregeringens uppgörelser med Miljöpartiet om invandringspolitiken är uppgraderingen av statusen för ”papperslösa” i det juridiska systemet.

Papperslös är nyspråk för att vistas illegalt i Sverige.

Men vi ska ju inte hålla oss med lagar där just den illegala vistelsen i Sverige ger förmåner. Då blir det tragikomiskt.

I Kammarrätten i Sundsvall – och kanske på fler ställen – pågår just nu en rättslig förhandling om en ”papperslös” kvinnas rätt till socialbidrag.
I korthet är storyn att kvinnan fått avslag på sin asylansökan två gånger. Hon bor i Vännäs som ”gömd”, barnen går i skola och Förvaltningsrätten i Umeå har beslutat att hon – fast hon inte har tillstånd att vistas i Sverige – har rätt till socialbidrag. Domen har överklagats till Kammarrätten. Det är av största vikt att högsta juridiska instans slutligen avgör saken med en dom som klargör att den som vistas illegalt i Sverige inte har rätt till skattefinansierad välfärd.
I Olofström i Blekinge har en polsk familj som vistas illegalt i Sverige fått rätt av Skolinspektionen i en tvist med kommunen om skolgång för ett av barnen. Kommunen stängde av barnet från skolan vid höstterminens slut.

”Föräldrarna är inte folkbokförda i landet, de har heller inga jobb eller är inskrivna på arbetsförmedlingen. Det finns heller ingen ansökan om uppehållstillstånd. Då får man enligt lag inte vistas i landet mer än tre månader”, sade skolchefen Lars-Olof Ludvigsson tidigare till Sydöstran.

Här har vi således den bisarra situationen att människor å ena sidan klart och tydligt inte har rätt att vistas i Sverige. Å andra sidan har vi ”glasklara” lagar som ger rätt till skolgång och socialbidrag åt de som vistas illegalt i landet.

Det kanske inte är Skolinspektionens bord. Men det är definitivt regeringens bord. Visar det sig att högsta juridiska instans inte kan avsluta den tragikomiska eran med papperslösas rättigheter så behöver regeringen se till att så sker. Och det är ganska bråttom. Skolinspektionens beslut ger faktiskt alla EU-medborgare rätt att bli ”papperslösa” i Sverige och därmed få rätt till skolgång. Vilket ju är helt snurrigt.

Från yttersta högern till yttersta vänstern är politikerna överens om att aldrig visa svaghet, aldrig erkänna dåligt genomtänkta beslut, aldrig gå med på att motståndare hade rätt, aldrig göra bot för vad som visat sig vara destruktiv maktutövning, aldrig ”ta ansvar” i ordets egentliga mening.

Vi har under det senaste halvåret för första gången under Sveriges medlemskap i EU haft ett påtagligt behov av ett solidariskt stöd inom unionen. Vi har med hänvisning till den tidigare högtidligt beslutade*Dublinförordningen*vädjat om hjälp med att fördela den flykting- och migrantström som är på väg att knäcka vårt samhälle. Reaktionen från såväl EU-byråkratin som övriga medlemsstater är att man struntar i vad man åtagit sig och lämnar oss att ensamma reda upp den situation som våra naiva politiker försatt oss i. Vår statsminister som åkte till Bryssel för att be om hjälp enligt förordningen, kom hem tomhänt och djupt kränkt. Han som trodde sig ha stöd hos fru Merkel tvingas nu försöka få hjälp genom att ta henne till domstol.

Att du i denna artikel hittar ytterligare evidens för Konspirationen är lite av en vantolkning och bara intressant att reflektera över på en metanivå. Tråden mår bättre utan.

"Generellt sett står striden inom islam mellan muslimer som anammar moderna värderingar vad gäller frihet, individens rättigheter, jämlikhet mellan könen och demokrati å ena sidan, och muslimer som motsätter sig dessa värderingar och insisterar på ett [radikalt] shariabaserat juridiskt system å andra sidan. Alla muslimer som överhuvudtaget ifrågasätter denna version av islam stämplar de som kättare, eller ännu värre, avfällingar som ska dödas.”

Citatet kommer från Salim Mansour, en palestinsk forskare, som skrev en artikel i september 2014, strax efter att bombningskampanjen mot Islamiska staten (IS) hade inletts. Det sammanfattar vad som står på spel i kampen mot den mycket hårda och bokstavliga tolkning av islam som IS representerar.

[---]

Man kompromissar inte med jihadism. Man bekämpar den med de medel som står till buds och motarbetar dess ideologiska rötter genom att stödja alla de krafter som går emot islamism.

Att denna kamp är långtifrån vunnen, underströks ånyo när regeringens samordnare mot så kallad ”våldsbejakande extremism” lade fram ett åtgärdsprogram förra hösten. Dokumentet är en sorglig presentation där alla former av ”extremism” plöjts ned till en gemensam gegga, vilket omöjliggjort effektiva åtgärder. Att våld emanerande från olika religiösa och politiska håll kräver olika åtgärder torde vara allmän kunskap vid det här laget, men det tycks helt ha undgått samordnaren.

I Sverige ställer vi krav på alla som bor på någon form av härbärge, behandlingshem eller frivilliginrättning. Enda undantaget är människor som hålls inlåsta med stöd av lagen. Och om vi kan ställa krav på missbrukare med abstinens och psykiskt sjuka, så kan vi väl ställa krav på asylsökande. Varför skulle just de – som rest över halva jordklotet för att ta sig hit – behandlas som den enda grupp vuxna som inte kan ta ansvar för sina handlingar?

Efter att ha tagit hänsyn till CRD konstaterar FN bland annat att i Sverige råder ”en konstant negativ skildring av muslimer i medierna”. Här hänvisar CRD till en studie från DO, som dock var så vetenskapligt svag att ombudsmannen själv kallade den ”inte en statistiskt fastställd och allmängiltig sanning”. Ändå dyker den alltså upp i en FN-rapport, vilket visar hur dålig forskning riskerar att föda dålig politik.

Det finns gott om andra märkligheter i FN-texten. Sverige förväntas vidta ”alla tänkbara åtgärder” för att alla romer från andra EU-länder som vistas här ska få full tillgång till jobb, utbildning, bostad och hälso- och sjukvård. Samt underlätta för dem att få del av alla sociala förmåner.

Våra terrorlagar får kritik för att ”orättvist peka ut muslimer” och Sverige bör se till att organisationer som FRA och Underrättelsedomstolen blir mer transparenta.

Det kritiserade paret Adelsohn Liljeroth kliver in som finansiärer av Mats Edmans nya webbsatsning, som ska täcka »sanningen mellan DN och Avpixlat«.