Peter Kadhammar levererar ett mycket märkligt alster i anledning av att Malmö i en EU-kommissionsstudie hamnat på 7:e plats av 87 städer i hur nöjda de boende i respektive stad är med livskvaliteten. Av inledningen att döma verkar Kadhammar själv inte helt dela den optimism som Malmöborna uppvisar gentemot sin stad.
"I den lyckliga staden Malmö brinner bilarna om natten.
I den framgångsrika staden Malmö exploderar bomber, en man skjuts på en parkeringsplats och ingen förstår varför, än mindre vem mördaren är.
I framtidsmetropolen Malmö står ett bränt bilvrak på gräsmattan framför ett hyreshus på Ramels väg. En elvaårig pojke tittar på vraket med händerna djupt i den ljusblåa täckjackans fickor. Motorhuven står öppen som ett tandlöst gap, bakluckan står öppen som om någon länsat bilen, vilket nog är vad som skett. Pojken säger:
– Det är bra här i Malmö. Men det är problem ibland. Folk dödar varandra och kastar bomber."
Vad är det då som är så bra med Malmö tycker de tillfrågade?
"Det är småskalighet, välstånd och kvalitetskänsla, och vänlighet, allt det som den nya tiden ska vara.
Och en liten bit bort står de utbrända bilvraken i Rosengård. När jag där frågar vad som är bäst med Malmö kan två av fyra jag tilltalar inte svenska. De säger ungefär samma sak som de infödda. Den lilla storstaden. Vänlighet. Med tillägget: Här kan man få hjälp av andra från det gamla landet."
Ja tacka tusan för att invandrarna tycker det är bekvämt att ha många landsmän i sin nya hemmiljö. Avslutningen är gravt missvisande för att inte säga totalt uppåt väggarna.
"Det är det mest fascinerande. Succén uppstår sida vid sida med en permanent kris. Den inkluderande, varma staden är samtidigt extremt segregerad."
Den "permanenta krisen" är en fullt adekvat benämning men att nämna ordet "succe" i samband med Malmö ett rent hån mot läsaren. Utan det kommunala skatteutjämningssystemet skulle Malmö förvandlas till ett svenskt Detroit på nolltid. Detta borde rimligen Kadhammar vara medveten om men Malmös usla finanser nämns trots detta inte en enda gång i texten. Vi kan ju jämföra med vad Anna Dahlberg skrev om Malmö i sin ledare för en vecka sedan.
"Många har nog bilden av att Sverige är ett slags omvänt Italien, där den södra delen av landet försörjer Norrlands inland med Robin Hood-pengar. Men det är en missuppfattning. De stora pengarna skickas inte alls norrut, utan till växande kommuner i södra och mellersta Sverige som Malmö, Göteborg, Botkyrka och Örebro.
Två av Sveriges tre storstäder är alltså beroende av omfattande bidrag från statskassan för att finansiera sin välfärd. I Malmös fall rörde det sig förra året om hela 4,1 miljarder i statsbidrag som kompensation för stadens låga skattekraft."
Hennes (korrekta och deprimerande) analys kring Malmö och den ekonomiska framtidsutsikten i allmänhet var:
"Om inget görs kommer Sverige med tiden bli alltmer som Malmö - spännande, mångkulturellt och innovativt, men utan förmåga att bära sina kostnader. Eller som kolumnisten Henrik Mitelman i Dagens Industri nyligen uttryckte det: "Klarar vi Malmö klarar vi Sverige. Annars blir Sverige ett nytt Malmö."
Jo tack, om hela Sverige blir som "framtidsmetropolen" Malmö så är det game over på allvar.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle22390976.ab
http://www.expressen.se/ledare/anna-...over-ekonomin/