Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Känner inte till en svensk översättning av "libtard", men vi kan väl försöka oss på det.

Libiot, kanske?

Nu bör DN, politiker och andra förnekare blir rädda. Tino har tröttnat och skriver på sin FB att:
"Nu får det vara nog. Hade tänkt skriva ett kapitel med befintligt material om våldsbrottet i boken. Kommer nu att lägga undan annat, försöka hitta en kriminolog att kollaborera med, köpa datan själv och fokusera på brottsfrågan"

Om detta blir verklighet så kan det bli sprängstoft av astronomiska proportioner. Speciellt om han går ner på gruppnivåer, t ex som vilka är det som våldtar 2005-2014.

Låter ju lustigt eller motsägelsefullt med PM Nilsson:

Friare för vem då? Främlingar, icke bofasta eller förankrade i samhället och dess arv, utan en lojalitskänsla gentemot staden och staten. Så säger han ju också senare att det inte är att undra på att det, enligt utsago, finns poliser i varje kvarter i NYC. I Malmö, och i större delen av Sverige numera, är det istället östeuropeiska zigenska tiggare i varje kvarter. Den sortens mångfald som kännetecknar Malmö vet jag inte om den fått ursprungliga malmöiter att känna sig friare. Det går iallafall att konstatera att stadsbilden förändrats på många vis på senare år, genom inhägnader, passagehinder och lås som ska utestänga flanörer och inkränktare från bostadsområden. Den överstatliga friheten medför frihetsbegränsningar för det lilla livets bofasta, men även besökare med goda avsikter.

Jag är genuint förvånad att ingen ifrågasätter Ludvigsson, Dahlberg och andra debattörer som framhäver låglönejobb som någon magisk medicin på problemet med lågutbildad invandring.
Låt oss leka med tanken att det går att skapa en massa låglönejobb (inte ens det är någon självklarhet, för vart skall de skapas och vem ska betala för dem med våra ständigt stigande skatter?). Exakt hur kommer detta att fungera?

-Hur ska vi beskatta låglönearbete? Måste skatten minska drastiskt för dessa individer ska överleva? Vid en lägre beskattning så ökar kostnad för oss andra så de bidrar mindre till sina egna välfärdskostnader.
-Hur ska individer med låglönejobb klara sig i ett högkostnadssamhälle? Boende-, transport-, mat- och konsumtionskostnader är fortfarande extremt hög och hur ska individen klarar sig på väsentligt lägre nivåer än "Svensson"? Speciellt med tanke på att möjligheten att skapa låglönejobb lär hänga ihop mycket med storstadsregionerna, som är dyra att bo i.
-Hur ska en låglönearbetare klara sig på olika bidrag (sjuk, föräldra, etc) som är lägre än den redan låga inkomsten? Hur blir det med pensionen? Lika låg som den som legat på soffan i 45 år år eller som kom med en bananbåt till Sverige för 10 år sedan?
-Hur påverkar låglönearbete bidragsnivån i Sverige? Vem är intresserad att slita på ett skitjobb om du får lika mycket för att ligga hemma och spela x-box hela dagarna?
-Kan ett generöst välfärdssamhälle överhuvudtaget överleva i ett samhälle med massa låglönearbetare?

-Vad händer med samhället när det blir större klyfter? Hur påverkas kriminalitet när en ung man ser antingen en framtid att plocka runkpapper på porraffären för 50 kr i timmen eller en kriminella bana med massa cash? Hur påverkas den unika tilliten som vi har i Sverige (och norden) när det blir större klyfter mellan de som arbetar och det beror till stora delar av en skillnad i etnicitet? Skapar det mer spänningar mellan etniska grupper?

Men framförallt, vem förutom ett fåtal politiker och debattörer vill ha detta? Har svenska befolkningen efterfrågat detta? Undersökningar visar ju snarare tvärtom, en stabil majoritet vill ha kvar välfärdssystemet vi har i dag. Jag är tämligen säker att en folkomröstning mellan kraftigt minskad välfärd vs en kraftigt minska invandring så är det inte välfärden som går ut som förlorare.

Så den stora frågan är, varför vill man skapa en dålig lösning på ett problem som är stort sett egenskapat, oavsettt vad konventions-prästerna påstår? Varför inte fokusera på grundproblemet: för stor invandring av lågutbildade individer.

Det är förmodligen ingen som egentligen tror att det är en seriös lösning för att komma tillrätta med "integrationen" i Sverige. Det är snarare en retorisk strategi för att vinna tid tills det är legitimt att öppet börja förespråka minskad invandring.

Även om arbetsmarknaden reformeras i en mer liberal riktning (som inte kommer ske med denna regering), och även om man ändrade i turordningsreglerna och öppnade upp för mer flexibilitet i löner och anställningar, kommer det ändå inte lösa problemen med arbetslösa och illitterata afghaner och somalier. För att det ska bli lönsamt att anställa en analfabet i Sverige måste lönen ner till kanske 4-5000 i månaden. Max. Det kommer aldrig ske. Jag tror ingen vill gå tillbaka till 1800-talets arbetsmarknad i Sverige med fattigstugor och säsongsarbetande statare och kontrakstjänare. Så ser dock arbetsmarknaden ut på vissa håll i världen (och lönen är därefter).

Jag ser låglönejobbsdebatten på samma sätt som debatten om modulhus. Det är något man pratar om offentligt för att visa att man iallafall har något konkret förslag att komma med. Efter ett tag inser man att modulhus är en idiotiskt lösning eftersom det är svindyrt utifrån nuvarande byggregler och kommer leda till kåkstäder. Då är det bättre att det bor 20 pers i en 3:a istället. Vem pratar om modulhus idag? Låglönejobb är en usel lösning rent nationalekonomiskt och kommer inte genomföras under nuvarande omständigheter. Det är en nettokostnad för samhället i form av sjukförsäkringar, pension och annat att ha arbetsföra personer som tjänar under en viss nivå i samhället. Men, fortsätter invandringen i samma takt som i dag de kommande 3-4 åren kommer det uppstå en låglönemarknad utanför den ordinarie arbetsmarknaden i vilket fall som helst. Det har i viss mån redan skett, men då kommer det bli en synlig del av ekonomin, precis som droghandeln har blivit ett öppet inslag i vissa delar av Sverige idag. Det kommer att gå för långt och blir därefter omöjligt att stävja med ordinära politiska medel.

Det blir inte friare för någon. Det är en liberal dröm som bygger på fantasier. Man har inte gjort en närmare studie av vad effekterna blir i verkligheten. Man försöker införa drömmen innan man undersökt om den är genomförbar. Precis som kommunism eller fred på jorden. Drömmar som aldrig blir verklighet men som idioter försöker tvinga på andra människor, för att de attraheras av drömmen.

Man kan inte utgå från att det ska bli fred på jorden och avveckla allt försvar. Man kan inte utgå från att det ska uppstå ekonomisk jämlikhet och avskaffa arbetsmoral. Och man kan inte avskaffa gränser och tro att det leder till frihet. Sverige är i skriande behov av vuxna människor. Riktiga vuxna. Inte storväxta barn utan konsekvenstänkande.

Ta Frankrike som exempel. Man har sedan inträdet i Schengen blivit "friare" enligt liberalernas sätt att se saken. Som om frihet bara vore principer och uppfyllnad av symboliska milstolpar. Inte ett tillstånd i praktiken. Likt postmodernisterna är de mer intresserade av "berättelsen om frihet" än om verklig, ökad frihet för människor under deras levnadstid. "Fri rörlighet" är en del i den berättelsen.

Åk till Paris för att se verkligheten och konsekvenserna av deras "berättelse om frihet". Vakter med k-pistar som går omkring på öppen gata. Istället för att mota bort problemen vid gränsen, genom kontroller och hinder, släpper man in de i samhället och tvingas som kompensation göra om samhället till en slags polisstat.

Storbritannien samma sak där. Övervakningskameror överallt. Helt utan förmåga att mota illegala, droger, vapen och kriminella vid gränsen. Avskaffandet av gränser leder inte till mer rättigheter, det kommer leda till färre. Vad är egentligen att föredra? Ett land med kontrollerade gränser men där frihet råder innanför gränsen, för de som bor där. Eller öppna gränser, där alla lever under övervakning och med poliser som går med tunga vapen i bostadskvarteren för att hålla ordning i kaoset.

Låter inte direkt som ett frihetens utopia. De rika gömmer sig i sina reservat och de fattiga får försvara sig bäst de kan. Men vad är oddsen att den typen av resonemang släpps fram bland kaozliberalerna? De är lika dogmatiska som kommunister.

Det är deras principer och ideal som är målet. Inte en bättre, friare verklighet i praktiken. De saknar förmåga att tänka bredare, att tänka praktiskt. Att kompromissa. Det är deras dogmer eller undergång. Precis likadana som nationalsocialister, kommunister och religiösa fanatiker.

En pragmatisk, frihetsbejakande nationalism, utan imperialism och anspråk på andra länders territorium. Det är det vi behöver. Alla folks rätt till självbestämmande. Lev och låt andra leva, i frihet och säkerhet. Respekt för gränser. Fysiska som kulturella.

Men dit har vi inte kommit än. Precis som trådstartaren förutsåg så står striden ännu mellan mångkulturalister och liberaler, där båda gör ungefär lika mycket skada och förtjänar att förgås.

PM Nilsson är en liberal, om än med modifikation. Han hämtar inspiration från managementteorier och andra typer av näringslivsinriktade källor. De ser allting från ett mycket snävt företagsperspektiv men har aldrig förstått sig på politik, människor och etnicitet. De ser människor ungefär som muttrar, som man kan stoppa in i olika hål för att fylla upp där det saknas. Kultur, etnicitet, religion och politisk tillhörighet har ingen betydelse och kommer aldrig ha nån effekt på samhället tror man. Samhället betraktas snarare från ett konsumt/producentperspektiv, där alla andra värden är underordnade näringslivets.

Några goda korn finns det trots allt där, hos PM. Detsamma gäller Håkan Boström, Alice T och motvilligt säger jag även Adam Cwejman. De står dock och väger, än är de inte över på den goda sidan. De har en lång farofylld väg kvar att vandra innan de når fram.

Detta är inte så mycket en demokratisk fråga som en etnologisk. Det är den mest flagranta lögnen i den libertarianska ideologin. Om vi inför ett libertarianskt samhälle i Sverige, så är det fortfarande svenskarna som styr och utgör det. Och jag känner svenskarna tillräckligt väl för att veta att de (vi) snabbt kommer frångå detta system för att sätta upp någon form av socialstat istället. Det är såna vi är bara. Invandring leder inte till avskaffat välfärdssystem. Det leder till haveri och konflikter, och så ett skadskjutet och korrupt välfärdssystem ovanpå det som hankar sig fram till den dag vi helt gått under.

Det är därför libertarianismen i längden bara kan tilltala två grupper. Den första är autister. Den andra är personer som visserligen befinner sig i Västvärlden som en integrerad del av den, som rör sig mitt bland oss och har gjort det länge, men inte identifierar sig med den europeiska befolkningen, inte förstår dess själ och proportioner, inte genuint ingår i den, utan bara parasiterar på den.

Nej. Det är ju alldeles givet att ett låglönesamhälle av den modell som krävs för att göra illiterata somalier intressanta på arbetsmarknaden inte kan överleva i ett land som Sverige.

Om det ska fungera krävs det att man i snabb takt övergår till ett lågskattesamhälle där all form av samhällelig service ligger hos frivilligorganisationer eller privat kapital/försäkringar. Som de hårdaste delarna av USA (Texas mfl.).

För vårt nuvarande system med allmän välfärd förutsätter ett högt skattetryck vilket i sin tur gör hela tillvaron väldigt dyr vilket i sin tur gör det omöjligt att överleva på låga löner av USA-mått.

En ledare av Ola Larsmo i DN (Kultur givetvis) som belyser liberalernas problem och som kanske också förklarar orsaken. Ofrivilligt?


http://www.dn.se/kultur-noje/kulturd...dring-hogerut/

Ola har alltså identifierat att en Europeisk politisk trend om en formulerad vision om en bättre gemensam framtid vinner politisk terräng. Troligen på grund av liberalismens oförmåga att formulera mål och budskap. Liberalismens kärnvärden ger per definition inga fasta punkter i ett samhälle som gungar.

De så kallade "Liberalismens kärnvärden" har systematiskt triangulerats ut, kapats av vänstern och används aktivt för att begränsa vanligt folks frihet till trygghet och framtidstro.

Det är liberalismen som lämnat borgerligheten. Inte tvärtom som Ola Larsmo anför.
Det är därför liberalister och vänster är så eniga. Det är idag samma sak. Den vänster man i USA kallar "Liberals" är är nu också faktum i Sverige och Europa. Åkessons placering av hela 7K till vänster stämmer på pricken. De är triangulerade ut till vänster av sin egna oförmåga att vara politiskt tydliga.

Det politiska tomrummet fylls av politiker som är tydliga.

Edit; mångkulturen är en nyliberal skapelse som åker ut med den liberalism som kapats av vänstern ock nu förvisas till historiens skräphög för naiva, hopplösa och verklighetsfrämmande ideal.

Jag har dålig koll på Sydsvenskans Mats Skogekär, men tråden är nog bekant med honom sedan tidigare. Här en bredsida mot uppfattningen att våldet skulle minska, med ett antal hårresande exempel.

Elefanten i rummet klampar allt högre. Samhället förfaller, men att peka ut orsakerna och föreslå åtgärder tas på mañana-kontot. Så får vi alla sova vidare, med jämna mellanrum väckta av en eller annan sprängning.

I mina monologer använder jag gärna ordet dumliberal, funkar fint.

Det finns två sorters liberaler; liberaler och dumliberaler.

Kort svar är att det givetvis är omöjligt, av alla de skäl du nämner. Den skandinaviska välfärdsmodellen kräver en stor medelklass där skillnaderna i vare sig skattekraft eller förväntningarna på servicen får bli alltför stora.

Vårt välfärdsystem är enligt mig kört inom 20 år och kanske hade det blivit så i vilket fall. Samhällsklyftorna ökar även utan flyktinginvandring, samtidigt som vi lever allt längre och vården blir allt mer avancerad och kostsam.