Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jaha, är mediakriget vunnet nu? Inga uprörda rasse-rubriker att skåda. Eller är den svåraste biten kvar ännu?

Jag gör en annan bedömning än dig. Hade det skett stora förändringar i vilka som styrde partierna hade jag kunnat tro på att en verklig förändring var under väg, eller att man förklarat att invandringen på något sätt var dålig eller för stor eller något, jag vet inte vad, något enda litet som tydde på att man förstod vad invandringen gör med samhället,tilliten, brottsligheten, demografin. De enda de gör nu är att reagera, som en hare man stöter på i trädgården och som man dessutom smyger upp på så när haren väl upptäcker dig känner den en livshotande katastrof är på väg men sedan slutar den springa när den kommit till andra sidan huset och det känns normalt.

Jag gör bedömningen att inget verkligt förändrats och att de så fort som möjligt vill få ifgång asylmottagandet igen, antagligen på lite lägre nivåer, med ite krav med lite mer lagföljande, dock, men vi svenskar ska fortfarande betala. För att inte tala om risken för terrorattacker med tanke på att vi släppt in omkring 150.000 pers varav ca hälften sökt asyl och den andra hälften kan innehålla Al-Baghdadi själv.

För övrigt skrev jag SD för fem år sedan. Om du noterade var vi faktiskt märkligt överens i Hahne-tråden och Kasselstrand-tråden så vår analys skiljer sig inte speciellt mycket där. Öppen svenskhet och den anpassliga fegheten ger inte jag heller något för. Däremot att dela ut flygblad på Lesbos tycker jag var rimligt, de insåg väl lika väl som någon att en katastrof höll/håller på att ske och ville göra vad de kunde, inget tydde på att sjuklövern tänkte/tänker reagera.

De gjorde ingenting förrän inte ett tält fanns att uppbåda. Och det här är bara en tillfällig gränskontroll. Folk kommer fortfarande kunna söka asyl.

Nej det är nu det svåra börjar, att vinna den ideologiska striden. Ännu så länge ser vi inga ideologiska ompositioneringar. Moderaterna vill ha en "öppen värld" därför att de "tror på människan". Detta är bara tillfälliga nödåtgärder på kort sikt för att förhindra kaos, men den långsiktiga visionen ligger fast.

Nästa strid handlar inte om verklighetsbeskrivningen utan om ideologin. Vänsterns öppenhet mot högerns samhörighet, gränslösa förpliktelser mot lokal ömsesidighet, globala åtaganden mot nationella intressen. Kvinnlig konflikträddhet mot manliga dygder, som Ann-Charlotte Marteus är inne på i dag vilket tidigare länkats i tråden, och som jag tycker är en av de intressantaste krönikorna vi sett någonsin i den här tråden.

Jag skulle önska att SD var partiet som kunde ta och vinna den striden men jag är rädd att man redan positionerat sig själv ideologiskt på den andra sidan.

Verkligen inte. Men nu har massinvandringsvurmarna råkat ut för sin första prestigeförlust. Tidigare har situationen framställts som att Sverige omöjligen kan göra något åt sin egen invandringspolitik. Alla former av skärpningar av invandringspolitiken har avfärdats som brott mot folkrätten, osv. Nu har det första hindret rests, och det första steget är alltid det jobbigaste.

Frågan är vad alla journalister som investerat liv, hälsa och trovärdighet i massinvandringspolitiken ska säga nu. De kan knappast gå ut och stödja Löfven i det här. Bara en minsta antydning om att Sverige har möjlighet att ta en paus från asylkaoset undergräver trovärdigheten i argumentet att Sverige är av naturen tvungen att ha EU:s mest extrema invandringspolitik. Problemet är att det verkar vara ganska märkligt att Sverige måste vara det enda landet som är tvunget att följa EU:s asylregler, medan alla andra länder kan strunta i det om de vill. Folk har en mycket mer flexibel inställning till lagar och regler utomlands än vad vi vanligtvis har internt i Sverige. Det verkar inte Löfven ha förstått.

Något av det viktigaste som skett sedan i somras är att ingenting längre kan tas för givet. I början av sommaren sa Löfven att det inte finns någon övre gräns för hur många vi kan ta emot, och att det ska vara "ordning och reda" i asylmottagningen. Lite senare drog tjatet om EU:s ansvar igång. Efter några veckor började det stå klart att det svenska asylmottagandet håller på att braka samman, trots att Migrationsverket dammsuger Sverige på lokaler. Sedan blev det tal om tältläger. Några veckor senare talade regeringen om "systemkollaps". Efter det kom migrationsuppgörelsen mellan sex riksdagspartier, som Löfven bedömde som otillräcklig redan samma dag som den fattades. Så här kan beskrivningen fortsätta länge till. Lägg också till att DÖ dog tidigare i höst.

Vad det här innebär är att uttalade politiska ståndpunkter har ett väldigt kort bäst före-datum. Det är väldigt svårt för kappvändare och politiskt korrekta att positionera sig i sådana här situationer. Folk som påstår att "vi kan ta emot hur många som helst" får se sig motbevisade när regeringen (där förövrigt MP ingår) konstaterar att situationen är ohållbar och därvid vidtar åtgärder. När public policy (i brist på bra svensk översättning) ständigt är i flux på grund av att det är svårt att veta vilken som är den senaste officiella hållningen uppstår oundvikligen motstridigheter, även bland tidigare rättrogna. Det tidigare politiskt korrekta rättesnöret är inte till någon större hjälp. Det är nu som realisterna har sin största möjlighet genom att utan omsvep börja beskriva verkligheten utan de tidigare eufemismerna och ideologiska nödvändigheterna; det är bara att börja beskriva verkligheten som den faktiskt ser ut, ingenting annat. Allting går, för att parafrasera Herakleitos.

Tidigare antaganden upphör att gälla, och uppfattningar som tagits som självklara omprövas. Det är utifrån denna situation som den svenska invandringspolitiken måste omprövas. Moderaterna har redan tagit det första steget. Även om de har stött på kritik har det knappast varit av den magnituden som skulle ha kommit för ett år sedan. Bara det är tecken på en fundamental förändring. När gränserna suddas ut är förflyttningar i alla riktningar möjliga; åsiktskorridoren kan därmed breddas avsevärt.

Det har hon givetvis helt rätt i. Dock är det ju numera uppenbart för alla och envar, även för den mest människotillvända kvinnosakskvinnan, att vi går mot en systemkollaps där snart grundläggande samhälleliga funktioner riskerar att helt sluta fungera. Då är det också naturligt att även de lite mjukare bland de breda befolkningslagren börjar att ställa sig frågan hur det kunde bli så här, vilka orsakssamband som är roten till vår motbjudande framtid osv. Detta vet hon såklart. Därför gör sig Marteus delvis till en nyttig idiot, eftersom hennes "postionsförändringar" rörande jämställdheten snarare bidrar till att alla kivas mot alla (kvinnor mot män, unga mot gamla, stad mot land osv) istället för att hon riktar uppmärksamheten mot den verkliga psykopatideologin och de riktiga dårarna:

http://www.gd.se/opinion/insandare/p...obal-superstat

Det kommer såklart aldrig att hända eftersom korridorspladuskan har betalt för att vara en sann internationalist.

AFAbladet står fast i sin position. Karin Petterson i en ledare idag:


Deras position:
- Asylfrågan trumfar alla andra frågor. Fortfarande.
- Antal människor som kommer till Sverige är inga problem om bara viljan finns.
- De hoppas på ett under.

De har inte flyttat sig en millimeter i sin ståndpunkt. Det innebär att de nu snabbt ökar det politiska avståndet mot S och sällar sig till plakatvänstern nu helt öppet.

Hörde samma inslag och en annan sak som slog mig var att man inledde med att säga att andra utsatta grupper fick stå tillbaka nu när "flyktingarna" får alla resurser. Detta följdes inte upp öht, och det enda som bekymrade samtliga intervjuade var ifall man inte skulle klara av att serva "flyktingarna" på bästa sätt.

Detta är väl betecknande för i stort sett samtliga debattörer idag, ingen oroar sig över medborgarnas situation, det enda perspektivet är "flyktingarnas".

Någon sanktionerar fortfarande Petterson och Lindberg. Jag antar att de måste ha socialdemokratins stöd eftersom de fortfarande får fortsätta vräka ur sig vansinnigheter. Vem ska sätta munkavle på dem för just nu drar de socialdemokratin allt djupare ner i moraset? Intressant att se vad som kommer att ske med dessa och andra tex nyliberala politruker. Chefredaktör på en obskyr och icke läst statsfinansierat kulturblaska?

Anders Lindberg vs Ivar Arpi i P1 morgon nu i morse. http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6300240

Samma gamla tugg. Dock en besvärad Lindberg när han måste förhålla sig till att det är hans sossar som infört gränskontroller. Han upplyser oss också om att han röstade ja till EU för 20 år sedan för han gillar minsann inte gränser. Fjortisvarning.

Just detta är oerhört viktigt! Vad som än händer - vad som än händer - så slår asylsystemet, mångkulturen och internationella pappersprodukter allting annat. Nationell självständighet, svenska folkets överlevnad, arbetsrätten, den svenska modellen, utbildning, sjukvård - allt kan offras. Det är denna extremism från globalisternas sida som måste lyftas fram i ljuset, dissekeras och mötas i debatten. Det finns andra, och betydligt viktigare, värden som måste försvaras. Här kommer Gudmundson, Arpi, Dahler m fl att få mycket att göra.

Arpi har fö redan gjort en del av jobbet i dagens P1 Morgon: http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6300240

Mediekriget kommer sannolikt pågå en god stund till. Eller i alla fall till minst man bytt ledarredaktion på Aftonblaskan, vilket väl inte skall uteslutas att det sker småningom...

Det slår mig när jag läser det du skriver, att Reinfeldt kanske inte förstod hur rätt ute han var när han döpte M till arbetarparti. Hans arv blir att politiker och tänkare i hans blekliberala parti och dess mediala svans, får försvara välfärdsfrågor, som typiskt ägs av arbetare, mot mångkulturalisternas vansinne.

Jag har ju tidigare skrivit att Reinfeldt måste offras för M med svans skall ha en framtid öht. Man måste sätta kniven i honom, vrida om den och t.o.m. pissa på liket. Vi är nog faktiskt på väg dithän.

Nu hoppas jag Du menar i bildlig mening, ty i en demokrati skall man inte döda politiker. Ja, för all del är det önskvärt att inte andra dödas heller. Men i en form av ideologiskt reningsbad är det så att M måste göra sig kvitt Reinfeldt. Man kan inte gå vidare annars. Då får man skylla på vad som helst, men en avreinfeldtisering är avgörande för partiet. I detta ingår också att man både måste söka överenskommelser med S (utan MP) och normalisera sina förbindelser med SD. Något annat är nog inte möjligt. Men fråga än förstås hur detta mottas medialt. Vad Karin och Anders på AFA-bladet tycker, kan man lätt räkna ut, men det är hur det mottas i borgerligheten som räknas. Accepteras det av SvD? Av DN, Expressen, Asylsvenskan? Journalisterna har ofta mer gemensamt med varandra än med sina politiska tillhörigheter, så utfallet är inte uppenbart. Undras vad Heidi Avellan skriver om detta?