Citat:
Ursprungligen postat av
NSO
Nej, så har utvecklingen inte beskrivits hittills. Den som velat dra in sådana perspektiv har mötts av moraliska fördömanden och uttryck som " fiskar i grumliga vatten", "ställa svaga grupper mot varandra" och "utnyttja folks rädsla och fördomar". Alternativt har invandringspolitikens resurskonsumerande effekter förnekats och kallats för vinst i MSM-narrativet. Den vägen är av allt att döma död nu. Din iakttagelse kommer att sätta dagordningen för mediakriget framöver. Svensk invandringspolitik har tagit fast form och blivit en realitet som man måste förhålla sig till. Nu blir det fullkontakt-regler i debatten.
Man ska inte dra på för stora växlar. Saker som tidigare varit tabu kan plötsligt bli rena självklarheter. Länge förnekades förekomsten av extrem islamism i svenska förorter. Nu är Mona Sahlin, en av de störta förnekarna av alla, regeringens samordnare mot bland annat islamistisk extremism. När alla visste att alla redan visste var det meningslöst att förneka det längre; samma sak med det organiserade tiggeriet.
Invandringens påverkan på intressekonflikten mellan utsatta grupper har alltid förnekats. Det skulle inte förvåna mig det minsta om den konflikten plötsligt erkänns och snabbt konstateras vara det pris vi måste betala för "bättre integration". Jag hyser inga ljusare förhoppningar om Sveriges framtid.
Som bekant har magasinet Neo lagts ned nyligen. De publicerade en hel del läsvärda artiklar som varit uppe i tråden tidigare, men som är värda att påminna om. Paula Neudings två intervjuer med Erik Ullenhag är väl läsvärda, men samtidigt ganska skrämmande. Ullenhag framstår verkligen som en komplett imbecill, och han är en av de högst ansvariga för det kaos vi nu ser i Sverige. Om det är på den här nivån svenska politiker resonerar är jag förvånad att systemet har hållit ihop såpass länge som det ändå har gjort.
Citat:
Mellan 2004 och 2008 publicerade Folkpartiet kartor över utanförskapet. Granskningarna, som gjordes av partiets tidigare integrationspolitiske talesperson Mauricio Rojas, visade att antalet utanförskapsområden hade gått från 3 till 156 stycken sedan 90-talet. Genom att sätta siffror på utanförskapet gav Folkpartiet också ett mått på Socialdemokraternas misslyckande med integrationen.
Sedan kom inga fler nya rapporter under de år Sverige hade folkpartistisk integrationsminister, tills tankesmedjan Den nya välfärden gav nationalekonomen Tino Sanandaji i uppdrag att uppdatera studien. Sanandaji konstaterade att antalet utanförskapsområden hade vuxit från 156 till 186 under Alliansens första sex år vid makten 2006–2012. Folkpartiet presenterade en egen uppdaterad karta redan dagen därpå, där man hävdade att antalet utanförskapsområden hade minskat något. Det visade sig att resultaten skilde sig åt därför att Folkpartiet hade ändrat beräkningsmetod.
http://magasinetneo.se/artiklar/mot-nya-utmaningar/
Citat:
Andreas Johansson Heinö är doktor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet som forskar kring integration. Jag ringer upp honom efter mitt möte med integrationsministern och frågar vilka verktyg politiker egentligen har för att påverka hur väl invandrare integreras i ett samhälle.
– Skattenivåer och kvalitet på utbildning och forskning påverkar definitivt vilka man lockar till landet, vilket i sin tur påverkar integrationen, säger Andreas Johansson Heinö.
– Sedan handlar det framför allt om hur migrationspolitiken ser ut, det vill säga vilka som kommer hit. Jämförande studier mellan olika länder med olika typ av invandring visar att själva invandringen i sig spelar större roll än integrationspolitiska åtgärder.
Integrationspolitik är så väldigt mycket symbolpolitik, just för att politiker med ansvar för dessa frågor ofta saknar de rätta instrumenten. Kanske är detta Ullenhags dilemma. Ullenhags uppdrag ligger under arbetsmarknadsdepartementet, vilket i sig är en markering om integrationspolitikens tyngdpunkt. I övrigt handlar hans jobb främst om att vinna väljarkårens hearts and minds. Frågan är vilka utsikter han har att lyckas. Under den dryga timme som vi tillbringar på Kafé Nejos uteservering lyckas Erik Ullenhag inte förklara för mig hur rådande föreställningar om mäns och kvinnors plats i det offentliga rummet korrelerar med arbetslöshet. Sedan är det dags att gå. Säpobilen väntar runt hörnet, och tillsammans med livvakt och pressekreterare skyndar Erik Ullenhag över torget.
http://magasinetneo.se/artiklar/gast-hos-verkligheten/
En annan läsvärd artikel är såklart Hans Bergströms artikel om Sverige ska få finnas kvar.
Citat:
Ingen säger öppet att den svenska nationalstaten är illegitim och bör avvecklas. Likväl är det tankebanan bakom den präglande svenska migrationspolitiken. Den erkänner inte grunderna för nationalstaten, att ett folk av medborgare bildar ett demos med en balans av rättigheter och skyldigheter samt ett historiskt arv på ett bestämt territorium.
Den demokratiska nationalstaten har tillkommit som den praktiskt möjliga gemenskapen för ett fungerande ”demos”. Inom ramen för en historiskt framväxt gemenskap, i Sverige också ett gemensamt språk, har det visat sig möjligt att etablera institutioner som på ett rimligt sätt balanserar rätt och plikt. En sådan stat bildar ett starkt kontrakt mellan dess medborgare.
Nationalstaten är, per definition, exkluderande men ingen har kunnat visa någon annan fungerande politisk organisation med större folklig förankring.
http://magasinetneo.se/artiklar/ska-sverige-finnas/
Jag anser nog mediekriget delvis vara överspelat. Oavsett vilka rövarhistorier som ledarsidor och journalister trycker ur sig kommer numera verkligheten vara alltför påtaglig. Det finns en gräns för hur långt ljugandet kan gå om hur situationen i Sverige ser ut. Den kommande mediestrategin kommer nog istället vara inriktad på att försöka rättfärdiga alltihopa medelst infantila snyfthistorier. Det är bara att lyssna på hur en av massinvandringens fotsoldater resonerar.
https://youtu.be/RG59QWjVg5g?t=17s
Jag vill minnas att jag läst en bok som bär titeln Candide, och som laborerar med idén om "den bästa av världar". Utopiska föreställningar om den bästa av världar har alltid saknat verklighetsförankring. Det är tragiskt att det har blivit en politiskt trend. Sveriges migrationspolitik är nog trots allt skapad av Doktor Pangloss.
Här kommer också lite relevant information från Robert Fisk, som är MENA-korrespondent åt The Independant och som har bott i Libanon i över 30 år och brukar veta vad han pratar om. I denna intervju pratar om viken effekt IS har på politiken i Mellanöstern. Fisk menar att folk i hela den regionen har slutat tro på nationalstaten som politisk entitet.
https://youtu.be/yN679oUX37I?t=7m19s
Under dessa förutsättningar är det inte så konstigt varför den postmoderna vänstern och nyliberalerna gärna ser en stor invandring från den regionen. "It's over", som han sammanfattar det. Se gärna hela intervjun. Den säger en del om vad som väntar för Sverige. Vi kommer nog uppnå inom en snar framtid en tillräckligt stor kritisk massa i det här landet som inte erkänner det politiska systemet, men som ändå vill hämta ut de fördelar det bringar. Det är en omöjlig kombination som hotar den politiska stabiliteten, men som svenska politiker verkar tro att de kan undvika. Vi går en mörk framtid till mötes.
Tack för mig.