Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Jag tror knappast TS kunde föreställa sig den situation som råder idag när han profeterade om ett begynnande mediakrig. Ärligt talat tror jag inte detta krig kommer att ta fart. Mångkulturen är redan här, vare sig man vill det eller ej. Att sjunga dess lov eller att peka på sönderfallet av sammanhållningen i landet kommer inte att göras i någon större utsträckning i media. Nej, rubrikerna och ledarsticken i framtiden kommer att handla om den katastrofala sociala och ekonomiska situationen och vad som kan göras åt den. Vad rotorsaken är tror jag inte kommer att debatteras. För, vad är egentligen meningen med det? Att kunna hävda att man hade rätt för 5 år sedan?
Jag tycker dock att det finns ett värde med att man redan för snart fem år sedan kunde visa att man haft rätt, och då framför allt varför. Några av TS ståndpunkter var ju att så länge välfärdssystemet fungerar och att medelklassen inte drabbas kan media gå full fräs med att lovorda mångkultur. Med det inflöde som redan då fanns visste vi att detta skulle komma att ändras när välfärden och medelklassen började få problem. Mycket riktigt kom Dahlbergskan inom något år och sa att invandringen måste minska. Flera inom medieetablissemanget följde efter och sedan i somras kan man säga att det finns två tydliga läger i massinvandringsfrågan. SVT eller Tv4 behöver inte längre anlita någon sverigedemokrat för att få debattörer inom etablissemanget som är motståndare till åsiktskorridoren angående migrationsfrågor. I går sa till och med statsministern att invandringen måste minska rejält. Sverige orkar inte mer. Orsaken till att Löfven säger så här är inte att värna om Sverige, utan om sin egen makt. Redan inledningsvis i den här tråden visste vi detta.
Massinvandringen har kunnat pågå ohejdat fram tills nu eftersom det ökat partiledningarnas egen makt. Det har blivit ett slags parti i partiet med oinskränkt makt. Anne Marie Pålsson beskrev detta diktaturbeteende i sin bok knapptryckarkompaniet. Daniel Suhonen har gjort i sin bok om Juholt. Förmodar att de kan sin Colin Crouch och hans bok Postdemokrati där demokratiska val bara är symbol och fernissa utan allvar. För media har massinvandringen betytt att man kunnat hålla koll på folket. Makten över åsikten. Det har alltid handlat om att svenskarna och det svenska samhället gör livet surt för invandrarna. Svenskarna ska skämma och därmed kan man hålla seminarier, skriva böcker, åka på konferenser och gud vet vad för att upprätta denna bild.
Denna tråd började alltså med en tes som genom empiriska inslag vartefter visat sig stämma. Som redan nämnts tycker jag att det finns ett värde i detta. Vilket kan vara applicerbart när man vill analysera hur makteliten tar helt andra beslut i och med att samhällets situation ändrats radikalt.
Citat:
Jag är ganska övertygad att det fortsätter komma ständiga framstötar från så kallade liberaler, tjuvnyp och omtag i den uthålliga agendan att rasera gränserna och nationerna; det är bara frågan hur gångbara sådana tongångar är när stats-, kommun- och privatekonomin, pensionerna, försvagas och visar underskott, eller när osämjan, bristen på tillit och känslan att politikerna inte vill folkets väl, att de inte vill eller kan hantera verklighetens problem, att de skor sig själva och oavsett incitament trugar på svenskarna en idiotisk idé om mångfald, som blivit synonym med massinvandring, välfärdsparasitism, segregation och falsk asylrätt. Det finns otaliga tankesmedjor/lobbyister och mer eller mindre explicit politiska system vid sidan om partierna och de så kallat folkvalda. Liberala Nyhetsbyrån, TT, eller S-tankesmedjan Tiden som här genom dess chef Jesper Bengtsson som skriver i Dagens Samhälle:
[...]
Så sant. Debatten om migration är idag i stort sett slut. Ska vi dra några krigsparalleller så är det knappast längre så många medieaktörer som från bunkern förespråkar de totalt öppna gränserna. Snarare är de numera stadda i en vild flykt till ett bildligt gömsle i Sydamerika där Gustav Schultz byter namn till Gustavo Sanchez och försöker dölja och anonymisera sina tidigare åsikter. Vilka blir de nya "Boys from Brazil"? Kanske svårt för Lindberg och Greider, men andra kommer att försöka.
Jag tror knappast TS kunde föreställa sig den situation som råder idag när han profeterade om ett begynnande mediakrig. Ärligt talat tror jag inte detta krig kommer att ta fart. Mångkulturen är redan här, vare sig man vill det eller ej. Att sjunga dess lov eller att peka på sönderfallet av sammanhållningen i landet kommer inte att göras i någon större utsträckning i media. Nej, rubrikerna och ledarsticken i framtiden kommer att handla om den katastrofala sociala och ekonomiska situationen och vad som kan göras åt den. Vad rotorsaken är tror jag inte kommer att debatteras. För, vad är egentligen meningen med det? Att kunna hävda att man hade rätt för 5 år sedan?
[...]
Men nu börjar det svida i skinnet där nere i den heta baljan. Bränslet i spisen är givetvis höstens episka folkvandring som nu överrumplar det sovande svenska folket. De gulliga TV-bilderna på mandelbrunögda cockerspanielvalpar på flykt över taggtråd i Östeuropa förvandlas nu till realiteter i form av unga arga män med basröst som dränerar resurser i vardagen.
Det stormkokar på spisen, och grodorna hoppar nu ur i samma takt som de gör ur mainstream medias munnar.
Så sant. Debatten om migration är idag i stort sett slut. Ska vi dra några krigsparalleller så är det knappast längre så många medieaktörer som från bunkern förespråkar de totalt öppna gränserna. Snarare är de numera stadda i en vild flykt till ett bildligt gömsle i Sydamerika där Gustav Schultz byter namn till Gustavo Sanchez och försöker dölja och anonymisera sina tidigare åsikter. Vilka blir de nya "Boys from Brazil"? Kanske svårt för Lindberg och Greider, men andra kommer att försöka.
Jag tror knappast TS kunde föreställa sig den situation som råder idag när han profeterade om ett begynnande mediakrig. Ärligt talat tror jag inte detta krig kommer att ta fart. Mångkulturen är redan här, vare sig man vill det eller ej. Att sjunga dess lov eller att peka på sönderfallet av sammanhållningen i landet kommer inte att göras i någon större utsträckning i media. Nej, rubrikerna och ledarsticken i framtiden kommer att handla om den katastrofala sociala och ekonomiska situationen och vad som kan göras åt den. Vad rotorsaken är tror jag inte kommer att debatteras. För, vad är egentligen meningen med det? Att kunna hävda att man hade rätt för 5 år sedan?
[...]
Men nu börjar det svida i skinnet där nere i den heta baljan. Bränslet i spisen är givetvis höstens episka folkvandring som nu överrumplar det sovande svenska folket. De gulliga TV-bilderna på mandelbrunögda cockerspanielvalpar på flykt över taggtråd i Östeuropa förvandlas nu till realiteter i form av unga arga män med basröst som dränerar resurser i vardagen.
Det stormkokar på spisen, och grodorna hoppar nu ur i samma takt som de gör ur mainstream medias munnar.
Medborgarskap viktigare än den nationella gemenskapen
Citat:
För 20 år sedan, när debatten om det mångkulturella samhället sköt fart på allvar, var det fortfarande en öppen fråga om det skulle bli verklighet. Sverige hade redan tagit emot många flyktingar och invandrare, men inte fler än att det fortfarande gick att tala om Sverige som ett relativt homogent land.
Citat:
I dag är det mångkulturella ett faktum. Sverige har tagit emot fler migranter än de flesta jämförbara länder, och de senaste månadernas utveckling manife*sterar utvecklingen.
Vi vet att det betyder något annat att vara svensk i dag jämfört med för 20, 30 eller 40 år sedan. En minoritet håller fortfarande emot, tror att det går att vrida klockan tillbaka.
Vi vet också att den mångkulturella verkligheten kräver nya förhållningssätt. Både från oss medborgare, organisationerna och institutionerna.
Vi vet att det betyder något annat att vara svensk i dag jämfört med för 20, 30 eller 40 år sedan. En minoritet håller fortfarande emot, tror att det går att vrida klockan tillbaka.
Vi vet också att den mångkulturella verkligheten kräver nya förhållningssätt. Både från oss medborgare, organisationerna och institutionerna.
Citat:
När samhället förändras fort måste även partierna göra det. Annars spricker en viktig del av modellen.
Ett mångkulturellt samhälle kräver också att samhället hela tiden diskuterar och omprövar balanspunkten mellan de normer och regler som ska vara lika för alla, och det som kan överlämnas till den enskilda gruppen eller kulturen.
Ett mångkulturellt samhälle kräver också att samhället hela tiden diskuterar och omprövar balanspunkten mellan de normer och regler som ska vara lika för alla, och det som kan överlämnas till den enskilda gruppen eller kulturen.
Citat:
När Johansson Heinö ska lämna egna förslag på hur det svenska samhället kan rusta sig bättre för det mångkulturella samhället betonar han medborgarskapets betydelse. Han har en poäng där. Mångkulturella samhällen kan inte ha den nationella gemenskapen som bas för samhällsbygget. Medborgarskapet erbjuder en tunnare men fungerande gemenskap.
Citat:
Den viktigaste frågan Johansson Heinö diskuterar är om folkhemstanken över huvud taget kan överleva i ett mångkulturellt samhälle. Svaret beror antagligen på hur man väljer att definiera folkhemmet.
Citat:
Johansson Heinö tar fasta på den aspekten av folkhemmet och skriver att staten måste vara den garanten även i ett mångkulturellt samhälle. Det kommer att finnas fler isolerade öar, men staten måste se till att vattnen mellan dem är farbara. Det är lätt att hålla med om det.
Mellan arabenklaver, tiggarkåkstäder av östeuropeiska zigenare och no go-zoner...
Citat:
En av grundförutsättningarna för folkhemmet har alltid varit att vi människor arbetar. Att vi har arbetskompisar. Att vi tjänar pengar, drar in skattemedel. Att vi får del av välfärden. Dagens utanförskap och svårigheten att skapa en fungerande integration hotar den grundförutsättningen. Det är antagligen en viktigare fråga än att de kulturella skillnaderna skulle vara oöverstigligt stora.
Jesper Bengtsson (JB) tycker det är en fantastisk tid vi lever i, där han sitter och filosoferar på kaféet och noterar fem olika språk talandes. Det är en i raden av inlägg i klassen pro-mångfald, där vi ska förmås att inse det fullborda faktumet, att Sverige är ett multikulturellt land och att det inte finns något som kan ändra på det. JB vill inte revidera politiken, trots facit att integrationen inte fungerar. Han är beredd att omdefiniera folkhemmet. Svensk exceptionalism ska inte revideras, harmoniseras till andra mottagarländer. Så blir det som det blir. Mångfaldens enklaver, öar, ska ha farbara leder mellan sig. Och bidragsbroar från "innanförskapet" till "utanförskapet" förstås?
Citat:
Jag inser nu att jag var otydlig vad gäller tempus. Givetvis har vi, och har haft, en intensiv och alltmer smutsig debatt om invandringens och mångkulturens olika sidor.
Jag skrev mitt inlägg med tanke på år 2020. Då tror jag vi sedan länge endast har en rännil av invandring eftersom vårt land inte längre ter sig lockande. Däremot kommer vi att ha många kulturer som lever i parallella rum i ett "svenskt" hus fullt av hål i taket, som släpper in mängder av regnvatten beroende på vilket rum man befinner sig i.
Det enda som gör huset "svenskt" är det offentligas behov och mandat att uppbära skatt för att kunna behålla sina egna jobb och möjligen återgälda några skärvor till de allra svagaste.
Det jag menade med mitt inlägg är alltså att det i framtiden knappast kommer att krigas i några media om mångkultur är bra eller ej. När vi idag får hjärnblödning över att Lindberg, Mellin, Swedin och Våldådårskit skriver vansinnigheter om mångkulturens väl, kommer vi om fem år att få spel över att det inte skrivs något alls. De vill ju inte visa att de misslyckats kapitalt.
Om dessa desillusionister mot förmodan har några jobb kvar på sina propagandaorgan så kommer de troligen att skriva om något annat. T ex notiser om det senaste upploppet, mordbranden, den ökande gängkriminaliteten osv.
Citat:
Maktkonservering, personliga privilegier inom medie- och politikerklasserna (eller den sammansmälta Klassen mellan dessa "offentliga" personer) och en rad intressenter bland policymakare/lobbyister samt en politisering av livet (civilsamhällets apati) med en svällande kader "kommunikatörer", med journalistisk bakgrund, i NGO och kommuner.
Jag tycker dock att det finns ett värde med att man redan för snart fem år sedan kunde visa att man haft rätt, och då framför allt varför. Några av TS ståndpunkter var ju att så länge välfärdssystemet fungerar och att medelklassen inte drabbas kan media gå full fräs med att lovorda mångkultur. Med det inflöde som redan då fanns visste vi att detta skulle komma att ändras när välfärden och medelklassen började få problem. Mycket riktigt kom Dahlbergskan inom något år och sa att invandringen måste minska. Flera inom medieetablissemanget följde efter och sedan i somras kan man säga att det finns två tydliga läger i massinvandringsfrågan. SVT eller Tv4 behöver inte längre anlita någon sverigedemokrat för att få debattörer inom etablissemanget som är motståndare till åsiktskorridoren angående migrationsfrågor. I går sa till och med statsministern att invandringen måste minska rejält. Sverige orkar inte mer. Orsaken till att Löfven säger så här är inte att värna om Sverige, utan om sin egen makt. Redan inledningsvis i den här tråden visste vi detta.
Massinvandringen har kunnat pågå ohejdat fram tills nu eftersom det ökat partiledningarnas egen makt. Det har blivit ett slags parti i partiet med oinskränkt makt. Anne Marie Pålsson beskrev detta diktaturbeteende i sin bok knapptryckarkompaniet. Daniel Suhonen har gjort i sin bok om Juholt. Förmodar att de kan sin Colin Crouch och hans bok Postdemokrati där demokratiska val bara är symbol och fernissa utan allvar. För media har massinvandringen betytt att man kunnat hålla koll på folket. Makten över åsikten. Det har alltid handlat om att svenskarna och det svenska samhället gör livet surt för invandrarna. Svenskarna ska skämma och därmed kan man hålla seminarier, skriva böcker, åka på konferenser och gud vet vad för att upprätta denna bild.
Denna tråd började alltså med en tes som genom empiriska inslag vartefter visat sig stämma. Som redan nämnts tycker jag att det finns ett värde i detta. Vilket kan vara applicerbart när man vill analysera hur makteliten tar helt andra beslut i och med att samhällets situation ändrats radikalt.
Massinvandringen har kunnat pågå ohejdat fram tills nu eftersom det ökat partiledningarnas egen makt. Det har blivit ett slags parti i partiet med oinskränkt makt. Anne Marie Pålsson beskrev detta diktaturbeteende i sin bok knapptryckarkompaniet. Daniel Suhonen har gjort i sin bok om Juholt. Förmodar att de kan sin Colin Crouch och hans bok Postdemokrati där demokratiska val bara är symbol och fernissa utan allvar. För media har massinvandringen betytt att man kunnat hålla koll på folket. Makten över åsikten. Det har alltid handlat om att svenskarna och det svenska samhället gör livet surt för invandrarna. Svenskarna ska skämma och därmed kan man hålla seminarier, skriva böcker, åka på konferenser och gud vet vad för att upprätta denna bild.
Denna tråd började alltså med en tes som genom empiriska inslag vartefter visat sig stämma. Som redan nämnts tycker jag att det finns ett värde i detta. Vilket kan vara applicerbart när man vill analysera hur makteliten tar helt andra beslut i och med att samhällets situation ändrats radikalt.
Bristen på långsiktighet eller fasta målbeskrivningar att ta avstamp ifrån, spjärn emot, visar sig i den politiska och mediala hattigheten i att beskriva och försöka hantera immigranttsunamin som rasar över Sverige, som redan påpekats på tråden; allt snack från svetsminister Löfven m fl att "ta ansvar" är bullshit. Annika Nordgren Christensen i GP:
Sverige saknar nationella intressen
Citat:
”Ytterst handlar säkerhet om att skydda värden, människor och självbestämmande, och om att upprätthålla tilltron till den demokratiska samhällsmodellen.”
Så inleds den strategi för säkerhet som Försvarsberedningen formulerade för snart 10 år sedan. Mycket har förändrats sedan dess. Någon ny svensk säkerhetsstrategi har dock ännu inte kunnat uppbådas, däremot har vi i god svensk tradition kärnfulla målformuleringar.
Målen för svensk säkerhet är bland annat att värna samhällets funktionalitet, vår förmåga att upprätthålla värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter samt att värna svenska rättigheter och intressen.
Men när förklaras politiska överväganden och beslut utifrån dessa mål? Och vad innebär de mer specifikt? Det har vi inte sett så mycket av i den politiska debatten, mer än allmänt hållna påståenden om att det ena och det andra är bra för Sverige.
Så inleds den strategi för säkerhet som Försvarsberedningen formulerade för snart 10 år sedan. Mycket har förändrats sedan dess. Någon ny svensk säkerhetsstrategi har dock ännu inte kunnat uppbådas, däremot har vi i god svensk tradition kärnfulla målformuleringar.
Målen för svensk säkerhet är bland annat att värna samhällets funktionalitet, vår förmåga att upprätthålla värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter samt att värna svenska rättigheter och intressen.
Men när förklaras politiska överväganden och beslut utifrån dessa mål? Och vad innebär de mer specifikt? Det har vi inte sett så mycket av i den politiska debatten, mer än allmänt hållna påståenden om att det ena och det andra är bra för Sverige.
Citat:
Ett exempel på senare tid, som illustrerar hur det kan svänga om man inte redan i inledningsfasen av en kris tar sin utgångspunkt i en genomtänkt säkerhetsstrategi, är hur argumenten kring migrationen har förändrats inom loppet av några månader: Från ren investering till närmast ohanterlig budgetsmäll. Från humanitärt ansvar och det finns inget tak, till åtgärder för minskade volymer.
Det som förmedlas till medborgare i ett sådant politiskt landskap är att vad som helst kan hända och man förstår inte varför.
Det dagsaktuella, närmast minutoperativa, krishanterandet riskerar lamslå processer som syftar till att skapa den grund som hjälper ansvarstagande partier avväga beslut och motivera dem för folket. Det är förödande och leder bara till fortsatt ryckighet.
Men än allvarligare är de långsiktiga effekterna på tilltron till den demokratiska samhällsmodellen. I kristider måste uppgörelser över de politiska blocken tydliggöra hur man lever upp till det som måste vara den yttersta kärnuppgiften: Att värna svenska rättigheter och intressen och våra grundläggande värderingar.
Det som förmedlas till medborgare i ett sådant politiskt landskap är att vad som helst kan hända och man förstår inte varför.
Det dagsaktuella, närmast minutoperativa, krishanterandet riskerar lamslå processer som syftar till att skapa den grund som hjälper ansvarstagande partier avväga beslut och motivera dem för folket. Det är förödande och leder bara till fortsatt ryckighet.
Men än allvarligare är de långsiktiga effekterna på tilltron till den demokratiska samhällsmodellen. I kristider måste uppgörelser över de politiska blocken tydliggöra hur man lever upp till det som måste vara den yttersta kärnuppgiften: Att värna svenska rättigheter och intressen och våra grundläggande värderingar.
Svenska intressen som svar på ekvationen som ska satisfieras. Ännu har vi knappast ens hört svenska intressen som en faktor eller koefficient, om ens en ekvation. Bara det löjliga antagandet, trosvissa axiomet, de politiska gnostikernas/egoisternas bluff om massimmigrationens nödvändighet för att rädda pensionerna. Men det blev visst för mycket av det goda, när verklighetens tryne sticker fram och brölar för full hals.
Citat:
Man blir ju både trött och upprörd på den spelade fatalism som brett ut sig typ "det här är en utveckling man inte kan stoppa, bättre att göra det bästa av den". De människor som hävdar detta är ofta samma människor som genom sin egna propagandistiska gärning och, när det gäller politiker, handlingar, mycket medvetet drivit oss i denna negativa riktning, fullt på det klara med konsekvenserna - eller snarare konsekvenserna var snarare själva syftet. Och visst, till slut får de rätt, det finns ingen möjlighet att backa, och kan därmed själva bekräfta att det inte gick att stoppa utvecklingen, de hade rätt från början, i ett fullständigt bisarrt cirkelresonemang. Och där står vi andra på en rykande ruinhög och undrar vad som hände.
Jag är ganska övertygad att det fortsätter komma ständiga framstötar från så kallade liberaler, tjuvnyp och omtag i den uthålliga agendan att rasera gränserna och nationerna; det är bara frågan hur gångbara sådana tongångar är när stats-, kommun- och privatekonomin, pensionerna, försvagas och visar underskott, eller när osämjan, bristen på tillit och känslan att politikerna inte vill folkets väl, att de inte vill eller kan hantera verklighetens problem, att de skor sig själva och oavsett incitament trugar på svenskarna en idiotisk idé om mångfald, som blivit synonym med massinvandring, välfärdsparasitism, segregation och falsk asylrätt. Det finns otaliga tankesmedjor/lobbyister och mer eller mindre explicit politiska system vid sidan om partierna och de så kallat folkvalda. Liberala Nyhetsbyrån, TT, eller S-tankesmedjan Tiden som här genom dess chef Jesper Bengtsson som skriver i Dagens Samhälle:
Medborgarskap viktigare än den nationella gemenskapen
Mellan arabenklaver, tiggarkåkstäder av östeuropeiska zigenare och no go-zoner...
Jesper Bengtsson (JB) tycker det är en fantastisk tid vi lever i, där han sitter och filosoferar på kaféet och noterar fem olika språk talandes. Det är en i raden av inlägg i klassen pro-mångfald, där vi ska förmås att inse det fullborda faktumet, att Sverige är ett multikulturellt land och att det inte finns något som kan ändra på det. JB vill inte revidera politiken, trots facit att integrationen inte fungerar. Han är beredd att omdefiniera folkhemmet. Svensk exceptionalism ska inte revideras, harmoniseras till andra mottagarländer. Så blir det som det blir. Mångfaldens enklaver, öar, ska ha farbara leder mellan sig. Och bidragsbroar från "innanförskapet" till "utanförskapet" förstås?
Medborgarskap viktigare än den nationella gemenskapen
Mellan arabenklaver, tiggarkåkstäder av östeuropeiska zigenare och no go-zoner...
Jesper Bengtsson (JB) tycker det är en fantastisk tid vi lever i, där han sitter och filosoferar på kaféet och noterar fem olika språk talandes. Det är en i raden av inlägg i klassen pro-mångfald, där vi ska förmås att inse det fullborda faktumet, att Sverige är ett multikulturellt land och att det inte finns något som kan ändra på det. JB vill inte revidera politiken, trots facit att integrationen inte fungerar. Han är beredd att omdefiniera folkhemmet. Svensk exceptionalism ska inte revideras, harmoniseras till andra mottagarländer. Så blir det som det blir. Mångfaldens enklaver, öar, ska ha farbara leder mellan sig. Och bidragsbroar från "innanförskapet" till "utanförskapet" förstås?
__________________
Senast redigerad av Fnysington 2015-10-24 kl. 17:34.
Senast redigerad av Fnysington 2015-10-24 kl. 17:34.
De senaste veckorna har det närmast varit en surrealistisk upplevelse att bevittna vad som händer i Sverige. Det är knappt man tror att det är sant. Svenska politiker har helt gett upp kontrollen över landet till Migrationsverket. Socialdemokraternas anspråk på regeringsduglighet kommer för alltid att vara undergräv i och med denna regering. Det vi ser nu är slutet på socialdemokratin som en säregen politisk kraft i Sverige. Löfven talade för bara några veckor sedan om "ordning och reda" i asylmottagningen. Vi befinner oss just nu så långt ifrån man kan komma när det gäller politisk ordning och reda överhuvudtaget, och ambitionerna att göra något åt saken är obefintliga.
Det enda positiva med den nuvarande situationen är att det hela sker inför öppen ridå. Konsekvenserna av invandringspolitiken kan inte förnekas som tidigare. Enligt den samlade mediekåren och det politiska etablissemanget är ju volymer helt obetydliga för hur Sverige klarar invandringen. Så lät det iallafall fram tills för någon vecka sedan. I en tid av turbulens är det inte omöjligt att djupt inpräntade lögner dras upp till ytan och kastas ut på bred front. Östeuropa slängde av sig kommunismen som de blivit intutade att tro på sedan barnsben på bara några få år. Vi får se om något liknande händer i Sverige.
Mediekriget är numera till stora delar meningslöst. Det som bedrivs i den här tråden är en intellektuell exercis i medieanalys (inget fel med det); men det som pågår just nu i Sverige är mångkulturens totala implementering. Det är två helt väsensskilda fenomen. Spelar det någon roll hur många kritiska ledare som Anna Dahlberg, PM Nilsson och Ann-Charlotte Marteus skriver? Det kanske hade spelat roll för 10 år sedan, men sedan dess har Sveriges invandringslagar i praktiken avskaffats och nu har en perfekt storm träffat det svenska asylsystemet, vilket gör att det just nu håller på att falla ihop. Kopplingen mellan media, politik och praktisk verklighet har nästan helt utraderats. Det som skrivs i media har knapp någon bäring på vad som sker politiskt; och båda dessa områden är numera helt frikopplade från vad som sker i Sverige.
Media och 7K har försökt använda invandringspolitiken som ett medel för att få bort SD. Trots all mobilisering mot SD har det fått motsatt effekt, och 7K har nu fullständigt tappat kontrollen över invandringspolitiken. Det är precis det som Gunilla Jarlbro konstaterade i debatten med Hans Rosling. Enligt deras "medieteorier" skulle opinionen vänt när all media visade hur "såååå välkomnande svenska samhället och alla svenskar är". Som jag påpekat tidigare är det här ett uttryck för postmodernistiska teorier om eliter deras påverkan på det narrativ som ska forma föreställningsvärden åt den breda massan av Nissar i Hökarängen.
https://www.youtube.com/watch?v=efzZ...u.be&t=2h6m15s
Håller med om att det finns någonting extremt perverst över den lycka många tycks känna över att få degradera och nedvärdera svenska symbolvärden. Det tycks finnas en enorm skadeglädje hos vissa över försöken att utplåna det svenska kulturarvet. Lyckligtvis finns det fortfarande några som bryr sig. När den där idiotprofessorn från Forum för levande historia spydde ut sitt svenskhat på Löfvens invandringsreligiösa väckelsemöte var det iallafall någon som reagerade.
http://www.svd.se/johan-wennstrom-en...are-gastinlagg
Upplevelsen av svensk politik just nu känns ungefär som att sitta på ett flygplan där delar av passagerarna har upptäckt att flygplanet saknar tillräckligt med bränsle för att nå slutdestinationen. När detta påtalas för besättningen på planet verkar besättningen mest intresserade av att tysta ned detta faktum, så att det inte ska bryta ut panik i kabinen, istället för att aktivt arbeta för att hitta en ny slutdestination dit bränslet räcker hela vägen. Inställningen från piloten verkar vara att "det är lugnt, vi kommer alltid kunna landa. Spelar ingen roll om vi kraschar; ned kommer vi alltid."
Det enda positiva med den nuvarande situationen är att det hela sker inför öppen ridå. Konsekvenserna av invandringspolitiken kan inte förnekas som tidigare. Enligt den samlade mediekåren och det politiska etablissemanget är ju volymer helt obetydliga för hur Sverige klarar invandringen. Så lät det iallafall fram tills för någon vecka sedan. I en tid av turbulens är det inte omöjligt att djupt inpräntade lögner dras upp till ytan och kastas ut på bred front. Östeuropa slängde av sig kommunismen som de blivit intutade att tro på sedan barnsben på bara några få år. Vi får se om något liknande händer i Sverige.
Citat:
Tack för ett mycket intressant inlägg och jag delar din bedömning. Men, kan du förtydliga lite vad du åsyftar med, att du nog anser mediekriget delvis vara överspelat?
Mediekriget har hela tiden handlat om svenska s.k. journalisters krig mot omvärlden dvs ett krig mot hur samhället (i Sverige) utvecklas när befolkningen byts ut (både hur samhället *bör* utvecklar och hur det de facto utvecklas). Från sina elfenbenstorn så krigar svenska s.k. journalister beslutsamt för hur utvecklingen *bör* beskrivas och värderas.
Mediekriget har hela tiden handlat om svenska s.k. journalisters krig mot omvärlden dvs ett krig mot hur samhället (i Sverige) utvecklas när befolkningen byts ut (både hur samhället *bör* utvecklar och hur det de facto utvecklas). Från sina elfenbenstorn så krigar svenska s.k. journalister beslutsamt för hur utvecklingen *bör* beskrivas och värderas.
Mediekriget är numera till stora delar meningslöst. Det som bedrivs i den här tråden är en intellektuell exercis i medieanalys (inget fel med det); men det som pågår just nu i Sverige är mångkulturens totala implementering. Det är två helt väsensskilda fenomen. Spelar det någon roll hur många kritiska ledare som Anna Dahlberg, PM Nilsson och Ann-Charlotte Marteus skriver? Det kanske hade spelat roll för 10 år sedan, men sedan dess har Sveriges invandringslagar i praktiken avskaffats och nu har en perfekt storm träffat det svenska asylsystemet, vilket gör att det just nu håller på att falla ihop. Kopplingen mellan media, politik och praktisk verklighet har nästan helt utraderats. Det som skrivs i media har knapp någon bäring på vad som sker politiskt; och båda dessa områden är numera helt frikopplade från vad som sker i Sverige.
Media och 7K har försökt använda invandringspolitiken som ett medel för att få bort SD. Trots all mobilisering mot SD har det fått motsatt effekt, och 7K har nu fullständigt tappat kontrollen över invandringspolitiken. Det är precis det som Gunilla Jarlbro konstaterade i debatten med Hans Rosling. Enligt deras "medieteorier" skulle opinionen vänt när all media visade hur "såååå välkomnande svenska samhället och alla svenskar är". Som jag påpekat tidigare är det här ett uttryck för postmodernistiska teorier om eliter deras påverkan på det narrativ som ska forma föreställningsvärden åt den breda massan av Nissar i Hökarängen.
https://www.youtube.com/watch?v=efzZ...u.be&t=2h6m15s
Citat:
Ekots lördagsintervju med SKLs ordförande Lena Micko idag var närmast surrealistisk och man undrar hur det låter ute i stugorna när inslag som detta når verkligheten bortom den ideologiskt övertygade kretsen.
Saarinen blev särskilt exalterad över att det gamla stadshuset i Karlstad ska bli boende för ensamkommande. Det finns något perverst över detta kladdande på svenska symbolvärden som en provokation och självutplåning på samma gång. Här finns många ideologiska poäng att vinna då det ger tillfälle att visa hur frigjord man är från det svenska oket och öppen inför allt det nya spännande, den "vinst" som Micko nästan religiöst framhöll.
Saarinen blev särskilt exalterad över att det gamla stadshuset i Karlstad ska bli boende för ensamkommande. Det finns något perverst över detta kladdande på svenska symbolvärden som en provokation och självutplåning på samma gång. Här finns många ideologiska poäng att vinna då det ger tillfälle att visa hur frigjord man är från det svenska oket och öppen inför allt det nya spännande, den "vinst" som Micko nästan religiöst framhöll.
Håller med om att det finns någonting extremt perverst över den lycka många tycks känna över att få degradera och nedvärdera svenska symbolvärden. Det tycks finnas en enorm skadeglädje hos vissa över försöken att utplåna det svenska kulturarvet. Lyckligtvis finns det fortfarande några som bryr sig. När den där idiotprofessorn från Forum för levande historia spydde ut sitt svenskhat på Löfvens invandringsreligiösa väckelsemöte var det iallafall någon som reagerade.
Citat:
Det finns ingen inhemsk svensk kultur” hävdade nyligen historikern och överintendenten på Forum för levande historia, Ingrid Lomfors, på regeringens happening ”Sverige tillsammans”. Trots att Sverige, enligt Lomfors, historiskt har haft en mycket begränsad invandring, är svenskarna ändå ”en konsekvens” av ”invandringens kulturhistoria”. Detta förnuftsvidriga uttalande, av en historiker därtill, väckte med rätta viss uppmärksamhet och kallades av dess kritiker för vad det var: en förolämpning. Mot såväl infödda svenskar som mot de invandrare som försöker tillägna sig den svenska kulturen i hopp om att förstå och bli en del av sitt nya land.
Det finns emellertid fortfarande många svenskar som anser att en inhemsk svensk kultur inte bara existerar, utan även att den har ett egenvärde. I fredags gavs ett exempel, när Stiftelsen Övralid arrangerade ett öppet symposion om skapande platser i Linköpings missionskyrka. När jag steg in i den på utsidan anonyma lokalen kändes det nästan som att besöka en underjordisk motståndsrörelse, bestående av helt vanliga människor som lite i hemlighet hade förenats i sitt intresse för bildning och kultur. En motståndsrörelse inte bara mot den påbjudna synen på svensk kultur, utan kanske även mot historielösheten i allmänhet. Några namnkunniga deltagare av ”snille och smak” tyckte till min förtjusning att det var en mycket passande beskrivning.
Ja, varför måste man känna sig som en motståndsman för att man uppmärksammar sin egen kultur?
Det finns emellertid fortfarande många svenskar som anser att en inhemsk svensk kultur inte bara existerar, utan även att den har ett egenvärde. I fredags gavs ett exempel, när Stiftelsen Övralid arrangerade ett öppet symposion om skapande platser i Linköpings missionskyrka. När jag steg in i den på utsidan anonyma lokalen kändes det nästan som att besöka en underjordisk motståndsrörelse, bestående av helt vanliga människor som lite i hemlighet hade förenats i sitt intresse för bildning och kultur. En motståndsrörelse inte bara mot den påbjudna synen på svensk kultur, utan kanske även mot historielösheten i allmänhet. Några namnkunniga deltagare av ”snille och smak” tyckte till min förtjusning att det var en mycket passande beskrivning.
Ja, varför måste man känna sig som en motståndsman för att man uppmärksammar sin egen kultur?
http://www.svd.se/johan-wennstrom-en...are-gastinlagg
Upplevelsen av svensk politik just nu känns ungefär som att sitta på ett flygplan där delar av passagerarna har upptäckt att flygplanet saknar tillräckligt med bränsle för att nå slutdestinationen. När detta påtalas för besättningen på planet verkar besättningen mest intresserade av att tysta ned detta faktum, så att det inte ska bryta ut panik i kabinen, istället för att aktivt arbeta för att hitta en ny slutdestination dit bränslet räcker hela vägen. Inställningen från piloten verkar vara att "det är lugnt, vi kommer alltid kunna landa. Spelar ingen roll om vi kraschar; ned kommer vi alltid."
__________________
Senast redigerad av Sixt 2015-10-24 kl. 17:46.
Senast redigerad av Sixt 2015-10-24 kl. 17:46.
Nu är frågan, ska man kunna göra en kappvändning, och komma undan med det? Volymerna är alltid lika aktuella. Min hjälte Arpi visar på ett par exempel.
http://www.svd.se/180-grader-senare/...risen-i-europa
Citat:
Nu väntar vi på besked från Aftonbladets ledarsida om den anser att den rödgröna regeringen har blivit sverigedemokrater och bör avgå, analogt med bedömningen av Billström. Och frågan uppkommer: Strävar Göran Greider, med sina uttalanden i Studio Ett, efter att få SD att jubla? Det menade han ju själv om dem som tidigare sade det som han själv säger nu. Och kommer Löfven att medge att hans regering har blivit oanständig, eftersom den nu säger samma sak som Tobias Billström gjorde?
Att byta fot på så kort tid betyder att man förut antingen ljög för att vinna politiska poänger eller att man var okunnig. Oavsett vilket, är det illa.
Att byta fot på så kort tid betyder att man förut antingen ljög för att vinna politiska poänger eller att man var okunnig. Oavsett vilket, är det illa.
http://www.svd.se/180-grader-senare/...risen-i-europa
Anna Dahlberg frågar sig hur vi kan ha hamnat i den nuvarande krisen. Jag tror att fler debattörer kommer bladet från munnen nu när konsekvenserna av den förda politiken är fullt synliga. Har man väl klämt ur tandkrämen ur tuben går det inte att få den tillbaka in igen. Nu finns det lite åsiktsmångfald ute i etern som kommer från etablerade journalister. Nu väntar vi på att etablerade politiker ska börja tala klarspråk.
Det här visar tydligt att den svenska invandringspolitiken är uppbyggd på lögner och önsketänkande. Det finns ingen realism i de svenska ambitionerna längre; att lyssna på svenska mångfaldspolitiker är som att lyssna på Chrusjtjov och hans framtidsvisioner för Sovjetunionen. Ju mer grandiosa visionerna var, desto tydligare blev avståndet från verkligheten.
http://www.expressen.se/ledare/anna-...gens-krislage/
Det här visar tydligt att den svenska invandringspolitiken är uppbyggd på lögner och önsketänkande. Det finns ingen realism i de svenska ambitionerna längre; att lyssna på svenska mångfaldspolitiker är som att lyssna på Chrusjtjov och hans framtidsvisioner för Sovjetunionen. Ju mer grandiosa visionerna var, desto tydligare blev avståndet från verkligheten.
Citat:
Det politiska Sverige famlar hjälplöst för att klara flyktingkrisen. Det är dags att ställa frågan: Hur hamnade vi här?
Sverige har medvetet styrt mot en situation där vårt land är ett förstahandsval inom EU. År 2011 träffade alliansen den första migrationsuppgörelsen med Miljöpartiet som av Fredrik Reinfeldt beskrevs som "historisk". När andra EU-länder började strama åt signalerade Sverige att vi ville vara landet annorlunda, där det inte finns någon gräns för hur många som vi kan ta emot.
De som nu låter påskina att dagens situation var omöjlig att föreställa sig har helt enkelt fel. Det är förresten ofta samma personer som så sent som för någon månad sedan krävde slopat transportörsansvar eller varnade för "migrationsfeber" i debatten. In i det sista har man hållit fast vid övertygelsen att öppna gränser inte bara är moraliskt rätt, utan också ekonomiskt och samhällsmässigt oproblematiskt.
Sverige har medvetet styrt mot en situation där vårt land är ett förstahandsval inom EU. År 2011 träffade alliansen den första migrationsuppgörelsen med Miljöpartiet som av Fredrik Reinfeldt beskrevs som "historisk". När andra EU-länder började strama åt signalerade Sverige att vi ville vara landet annorlunda, där det inte finns någon gräns för hur många som vi kan ta emot.
De som nu låter påskina att dagens situation var omöjlig att föreställa sig har helt enkelt fel. Det är förresten ofta samma personer som så sent som för någon månad sedan krävde slopat transportörsansvar eller varnade för "migrationsfeber" i debatten. In i det sista har man hållit fast vid övertygelsen att öppna gränser inte bara är moraliskt rätt, utan också ekonomiskt och samhällsmässigt oproblematiskt.
Citat:
Hur blev detta den etablerade sanningen i svensk offentlighet? Här är några omständigheter som jag tror har varit avgörande:
Medias ansvar. Ingen kan på allvar påstå att vi i medierna har gjort ett bra jobb när det gäller att beskriva utmaningarna i migrationens spår. Alltför ofta har okunskap, önsketänkande och ängslighet präglat rapporteringen. Den politiker som föreslår en mer restriktiv linje bombarderas med svåra frågor. Den som föreslår liberaliseringar riskerar däremot ingenting.
Opinionsbildningen. Högern och vänstern har närmast smält samman i sin kamp för öppna gränser. Timbros nyliberalism var tills nyligen helt tongivande på högerkanten medan vänsterns opinionsbildning har tagits över av unga, arga röster där identitetspolitik och gränslösa ideal har ersatt den gamla kött-och-potatis-politiken.
Historien. Svenskar har inga minnen av krig och utsatthet såsom exempelvis Norge och Finland. Vi tar det mesta för givet - från välfärdsstatens ymnighetshorn till att vi kommer att leva i evig fred. Allt fixar sig. Försvar och gränser är konservativ bråte som med fördel kan läggas på historiens skräphög.
Medias ansvar. Ingen kan på allvar påstå att vi i medierna har gjort ett bra jobb när det gäller att beskriva utmaningarna i migrationens spår. Alltför ofta har okunskap, önsketänkande och ängslighet präglat rapporteringen. Den politiker som föreslår en mer restriktiv linje bombarderas med svåra frågor. Den som föreslår liberaliseringar riskerar däremot ingenting.
Opinionsbildningen. Högern och vänstern har närmast smält samman i sin kamp för öppna gränser. Timbros nyliberalism var tills nyligen helt tongivande på högerkanten medan vänsterns opinionsbildning har tagits över av unga, arga röster där identitetspolitik och gränslösa ideal har ersatt den gamla kött-och-potatis-politiken.
Historien. Svenskar har inga minnen av krig och utsatthet såsom exempelvis Norge och Finland. Vi tar det mesta för givet - från välfärdsstatens ymnighetshorn till att vi kommer att leva i evig fred. Allt fixar sig. Försvar och gränser är konservativ bråte som med fördel kan läggas på historiens skräphög.
http://www.expressen.se/ledare/anna-...gens-krislage/
Citat:
En av de bättre sammanfattningarna jag läst av just den här tråden. Bör från idag tillhöra den svenska kulturella kanon.
Anna Dahlberg frågar sig hur vi kan ha hamnat i den nuvarande krisen. Jag tror att fler debattörer kommer bladet från munnen nu när konsekvenserna av den förda politiken är fullt synliga. Har man väl klämt ur tandkrämen ur tuben går det inte att få den tillbaka in igen. Nu finns det lite åsiktsmångfald ute i etern som kommer från etablerade journalister. Nu väntar vi på att etablerade politiker ska börja tala klarspråk.
Det här visar tydligt att den svenska invandringspolitiken är uppbyggd på lögner och önsketänkande. Det finns ingen realism i de svenska ambitionerna längre; att lyssna på svenska mångfaldspolitiker är som att lyssna på Chrusjtjov och hans framtidsvisioner för Sovjetunionen. Ju mer grandiosa visionerna var, desto tydligare blev avståndet från verkligheten.
http://www.expressen.se/ledare/anna-...gens-krislage/
Det här visar tydligt att den svenska invandringspolitiken är uppbyggd på lögner och önsketänkande. Det finns ingen realism i de svenska ambitionerna längre; att lyssna på svenska mångfaldspolitiker är som att lyssna på Chrusjtjov och hans framtidsvisioner för Sovjetunionen. Ju mer grandiosa visionerna var, desto tydligare blev avståndet från verkligheten.
http://www.expressen.se/ledare/anna-...gens-krislage/
Då inställer sig väl kanske frågan då när Dahlbergskan skriver mot slutet av texten; "Vi behöver blicka bakåt för att hitta vägar framåt. För politik är strategi - förmågan att kunna se runt hörn." Hur kommer det ske? Eller kan det ske. Åtskilliga har under lång tid påpekat åtskilliga av hennes faktorer för den formen av felnavigering som skett, i olika ordalag... Det har inte varit osynligt. Kan media eller politiker ändra sin grundinställning? För att kompromissande gråsossar kommer tillbaka är inte helt tydligt.
Vilken vändning! Så sent som i morse, med DNs hejdlösa all-in om attacken i Trollhättan som tilltugg till morgonkaffet, led jag av svårartad politisk depression. Nu, på kvällen samma dag, konstaterar jag att Löfven förordar en politik som inte ens SD vågat föreslå, och att skribenterna Arpi och Dahlberg sätter kniven i det varande såret och vrider runt - inget skall glömmas, ingen skall tillåtas komma undan.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
