Citat:
Ett stundens allvar verkar ha infunnit sig i svensk media för tillfället. Nu verkar åsikts- och känslojournalistiken om flyktingkrisen ha tagit time-out, och kvar blir endast rapporter om att systemet håller på att kollapsa. Samtidigt ökar hoten mot Sverige, och Margot Wallström erkänner i TV4 att Sverige har varit "naiva" över islamismen i Svenska förorter.
Sverige och även mycket av västvärlden är en medial diktatur. Går man ut med något till en miljon människor kommer hundra av dem bli arga på twitter och då har man en twitterstorm. En twitterstorm är en nyhet och en twitterstorm med nyhetsbevakning är ett spektakel som även flashback bidrar till i tråden om hur knäppt spektaklet är. Medlemmarna i medialandskapet är livrädda och ofta utan egna åsikter, deras åsikter är de åsikter som krävs för att överleva i medialandskapet. Mediakriget kommer aldrig vinnas i offentligheten av denna anledning. Det skulle krävas att en stor andel av deltagarna samtidigt byter sida. Sticker en dissident upp huvudet kommer han antingen tvingas tillbaka i ledet eller användas för att statuera exempel.
Skillnaden mellan twitterdiktatur och Stalinism är att under Stalin fanns det iaf klart ledarskap och förmåga till beslutsfattning. Utan den förmågan hade Sovjet aldrig kunnat överleva WWII. I mediadiktatur så finns ingen ledning. Det är som ett fiskstim. De agerar unisont men det finns ingen ledare eller stor konspiration bakom.
Tänk situationen 1941 ifall Stalin helt plötsligt inte gick att få tag på. Vad gör man!? Det finns en tysk armé på ingång och massor av beslut som måste fattas men ingen diktator som kan fatta dem. Men fattar man fel beslut så kan man bli avrättat. Det är bara tänka sig hur mötet i Ryska generalstaben hade sätt ut. Alla är medvetna om problemen, ingen vill hoppa fram och leda och ingen kan lösa problemen med små administrativa lösningar. Tillslut hade de bara suttit och högläst ur das kapital utan någon form av verksamhet kvar.
Det är den situationen vi befinner oss idag. Det är en krissituation men diktatorn är inte tillgänglig för att rådfråga och alla högläser ideologi och hoppas på att någon annan ska initiativet.
Angående migrationsministerns tal så ser jag inte det som en del av mediakriget. Talet skedde på en lördagskväll med ovanligt fint väder för oktober av en anledning. Fotfolket och mediakrigsnissarna ska inte lyssna. Det kanske blir en liten TT-notis om rapporteringen. Den stora diktatorn ska inte få uppröras av nyheten.
Talet var nog främst riktat internt mot etablissemanget. Budskapet var tydligt, vi har tappat kontrollen och vi behöver att något ska hända akut. Budskapet ska gå ut till svenska myndigheter att nu är det allvar som gäller. Ungefär som om Stalin är borta och tyska pansarbrigader bryter sig igenom linjerna, man vill ge budskapet till officerarna att det är dags för marschberedskap men man vill absolut inte hålla talet framför de meniga. Frågan är dock hur stark den statliga kontrollen av statlig media är. När det blir kris på riktigt kommer statsmedia kritisera staten? Kan staten åberopa regler från kalla krigets krigsorganisation och fatta tunga beslut med medialt stöd i ryggen? Kan staten få ett stopp på vansinnet och vinna mediakriget?