Början på ett mediakrig om mångkulturen?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle21327619.ab

Kanske läser jag in för mycket, men jag får intrycket av att Jennifer Wegerup på Aftonbladet försöker antyda något här:

"Ansvariga läkare ber om ursäkt, men detta är Sverige i dag. En genomsnäll man som i hela sitt liv jobbat för andra och lagt all ledig tid på våra barn och unga, ideellt. Han får nu inte den allra bästa vården, bara så bra det går. För resurserna räcker inte, trots att vi har ett av de högsta skattetrycken i världen. Denna vrede, mitt i förtvivlan, denna vanmakt över vanstyret av vårt land." [min fetstil]

Vi har, som hon säger, "ett av de högsta skattetrycken i världen" men ändå räcker inte pengarna till bra vård. Det är tydligen någon annan utgiftspost som ökat kraftigt på senare år. Vilken utgiftspost syftar hon på i så fall? Vad är det hon menar är vanstyrt? Har hon en luddig uppfattning om att något inte står rätt till i landet, men inte specifikt vad som är fel? Eller har hon en uppfattning, men väljer ändå att inte säga den rakt ut? Många frågor...

MF återkommer till sin kritik mot SD som varande värdegrundsdemokrater, nu också i synen på svenskhet. Så tolkar jag det åtminstone:


Ur min synvinkel diskvalificerar ju Karlssons "öppna svenskhet" från de positivt laddade epiteten nationalism, konservatism och för den delen god populism (de demokratibejakande motsasten till värdegrundsdemokrati).

Det är varken klassisk nationalism eller konservatism att uppifrån skapa en nationalstat av vitt skilda beståndsdelar. Det är en "turknationalism" av politisk och kulturell aktivism med olika grader av normerande repression.

Klassisk europeisk nationalism är istället av kurdiskt snitt. Kurdnationalisten utgår från att ett självdefinierande kurdiskt folk existerar oavsett gränser och äger folkrätt till självstyre. En oproblematisk svensk nationalism bygger på att vi är ett folk som alla andra, med absolut och oprutad folkrätt och in- och exkluderande på egna villkor ur gemenskapen. Varken Karlsson eller Erdogan har där domvärjo och ska hålla tassarna borta.

Vare sig öppenheten är turkisk eller svensk visar historien att den inte bara är principiellt förkastligt och maktförhävande - det funkar illa att genom doktrin konstruera nya lager på löken. Jugoslaven och sovjetmedborgaren överlevdes av kroaten och ukrainaren. Öppensvensken kommer ha samma livskraft - och all kraft som SD spenderar på honom kommer vara förspilld och delegitimerande.

Jag upprepar: Nationalismen är en decentraliserande demokratisk och progressiv kraft i europeisk kontext, snarare motsatsen som den skälls för.

De människor som själva genomled första världskrigets slakt drog slutsatsen att det var de repressivt odemokratiska, militaristiska mångkulturella imperierna som var problemet - och alla folks rätt till självstyre som var lösningen. Mer nationalism - inte mindre. Mindre övernationell maktcentralisering - inte mer.

Redan innan världkriget visade Sverige och Norge på en alternativ europeisk utveckling, när brödrafolken skildes åt och blev goda grannar i varsitt demokratiskt folkhem. Det kunde uppnås redan då - och bör eftersträvas nu. "Punchindränk nationalism som fredens och folkstyrets fundament", vad sägs om den infallsvinkeln?

Här finns en antinationalistisk historierevisionism att gå till storms mot - samtidigt som SD kan få välförtjänt, överflyglande kritik.

Vilken total kontrast till:


Hela artikel talar om hur problemfritt Sverige är.

Vem som skrivet detta? Och var? Och när?

Lena Mellin i ... TADA .... Aftonbladet. Idag.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle21329231.ab

Någon av dem har tydligen fel verklighetsuppfattning.

Edit: Är det inbördeskrig om verklighetsuppfattningen på Aftonbladet nu? Ett krig om mångkulturens resultat för en genomsnäll man.

Det pågår nu en kamp om verklighetsbeskrivningen i Sverige. Med tanke på att över 65% av befolkningen anser att Sverige är på väg åt fel håll börjar läget bli lite desperat i det politiska lägret som vill behålla status quo.

Lena Mellin är en person som vill bevara den nuvarande utvecklingen i Sverige. Som en kommentar till Jimmie Åkessons tal skriver hon detta:


http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle21329231.ab

Det här måste nog vara ett av Lena Mellins stora bottennapp. Jag tror faktiskt hon inte riktigt förstår själv vad det är hon antyder i den här texten. Nyanser och förståelse för kontext kanske inte tillhör Lena Mellins starka sidor. Att jämföra Sverige med Irak, Syrien och Afghanistan är såklart möjligt, men jag vet inte hur relevant den jämförelsen är i en text som ska behandla en beskrivning av svensk inrikespolitik.

Att säga att Sverige fungerar bättre än Irak och Syrien är som att bemöta kritik av Stefan Löfven med att säga att han iallafall är bättre än Saddam Hussein eller Bashar al-Assad. Vem skulle tycka den liknelsen var relevant? Att jämföra Sverige med världens sämsta länder är såklart full möjligt, men är det den ambitionen som Sverige ska eftersträva? "Vi är iallafall inte sämst i världen". Om Stefan Löfven i partiledardebatter säger att Sverige utvecklas bättre än Afghanistan är det nog inte särskilt många som blir imponerade. Men det skulle tydligen Lena Mellin bli. Det rinner ju trots allt fortfarande vatten ur kranen när man vrider på.

Det våld och kaos vi ser i Sverige ska inte jämföras med hur situationen ser ut i Aleppo, utan hur utvecklingen i Sverige har sett ut över tid. Jimmie Åkesson beskriver Sverige ur ett svensk perspektiv, inte ett irakiskt, eller ett syriskt, eller ett pakistanskt, eller ett bangladeshiskt perspektiv. Lena Mellin förstår inte det.

Det räcker med att citera artikeln som Pokerkid i ett par inlägg ovan refererade till och som är skriven av en av Lena Mellins kollegor på Aftonbladet.


Jag tror det är detta vanstyre som Jimmie Åkesson har i åtanke när han beskriver Sverige. Inte det vanstyre som finns i Irak. Men Lena Mellin behöver kanske inte oroa sig; om Sveriges invandringspolitik håller i sig kommer nog Sverige fungera som Irak och Syrien inom ett antal årtionden. Det ser vi ju redan bevis på i Malmö.

K-G Bergströms analys av Åkessons sommartal är som väntat på en väsentligt högre nivå än den genompatetiska 'analys' kollegan Mellin levererade. Givetvis var Åkessons utspel om folkomröstning kring invandring bara ett lyckat retoriskt knep men det är rent ut sagt anmärkningsvärt att Bergström här rakt ut säger att anledningen till att det aldrig kommer att hållas en folkomröstning i denna fråga är att de 'etablerade' partierna skulle förlora en sådan omröstning. Bra gjort där!

http://www.expressen.se/kronikorer/k...olkomrostning/

Kommunisterna kom nog till en annan slutsats. Islamisterna har också den överstatliga förankringen. Båda hade och har dock, endera i realiteten (Sovjetunionen) eller redan ideologiskt (Kalifatet), maktcentraliseringen som förutsättning respektive ideal. De mindre ideologiskt intresserade eller samstämmiga medborgarna, som s a s kommer på köpet med annekteringen/införlivandet, kommer snart att märka av repressionen som du säger.

---

Vänstern i Sverige, som omfattar eller åtminstone influerar hela sjuklöverspektrumstörningen, från kommunisterna och miljötalibanerna till de flum-/kaos- och nyliberala borgerliga, lever vidare, som parasiter på den offentliga gemenskapen, med särintressekrav och globala agendor, vare sig det gäller arbetskraft, humanitet, miljö, ekonomi eller högt svävande ideologiskt tankestoff. Söndra nationen och klustra samman över huvudet på människorna. Ett brokigt, globalt syncytium som sägs komma att frälsa mänskligheten. Alldeles oavsett bristen på historiska exempel, priset för denna strävan eller folkens viljor. Skam den som ger sig, bristen på exempel kan sporra till större ansträngningar, ty 'någon ska bli först'.

Jag dristar mig till ännu ett nerslag bland bloggarna.

Dagens Westerholm har den fullständigt briljanta titeln 'Empatiskt utmattningssyndrom'.
http://ledarsidorna.se/2015/08/empat...tningssyndrom/

Den sätter fingret på hur folk, i gemen, är förbenat leij på 'Eu-migranter' i allmänhet och på tiggande och 'hygienically challenged' s.k. 'Eu-migranter' som tillika tycks anse sig (med all rätt, apparently) att vara frälse från gängse lagar och förordningar, vilka reglerar camping (och diverse hygienaspekter), i Sverige i synnerhet.

Han beskriver hur man på tunnelbanan bemöter med sagda migranter genom att, i bästa fall, ignorera dem eller genom att loska i deras tiggarkoppar. Hur folk applåderar när en busschaffis inte ens öppnar dörren för 'migranter' som vare sig denna dag eller föregående dag har/hade lust att betala någon bussbiljett.

Han vidare beskriver hur vår 'medmänsklighet' har mättats och vi nu mest vill bli lämnade ifred (vilket en hel del av oss har velat bli ganska länge kan tilläggas), och fortsätter i en beskrivning i hur man för sisådär 15-20 år sedan, tämligen hårdfört, tog sig an liknande inhemska bekymmer utan att någon gastade 'jasism', men att ordningslagen inte tycks gälla människor av annan etnicitet.

Westerholm mynnar till slut ut i en varning om att detta kan sluta i något som vi erfarit tidigare under 1900-talet; ehuru jag väljer, måhända felaktigt, att tolka det som en genuin förmaning att se till att lösa problematiken med förorenade lekplatser och aggressivt tiggeri på allmän plats innan det att löses det på ett mer, låt oss säga, traditionellt manér (och jag antar att jag måste inflika att jag inte åsyftar 30- och 40-talets Tyskland utan snarare hur dylikt traditionellt hanterats på Svenska landsbyggden) snarare än han gör sig skyldig till en, om än extremt subtil, Godwin.

Och så frågar sig journalister varför SD ökar...

--
Om det mot förmodan dyker upp någon förvirrad student inom journalistik som skall göra fortsatt diskursanalys kring mina påståenden om upplysning och sekulär demokrati så får jag väl ge 'hen' uppslag till ytterligare ett par sidors ordbajsande.

Likhet inför lagen - en på 2000-talet måhända förlegad tankegång, men som var ett av fundamenten för den sekulära upplysta demokratin (åtminstone i teorin). Om det är förbjudet för svenska medborgare att skita i lekparker så bör det rimligen vara det även för 'Eu-migranter'. Eljest har man ett frälse - vilket man, ur ett demokratiskt perspektiv, kan diskutera rimligheten i. Men jag antar att även fekalier är relativa i den postmoderna världen.

Thomas Gür tar i en ledare upp Pressombudsmannens skandalösa uttalande häromveckan om att politikerna har gett oss yttrandefrihet och kan ta den ifrån oss.

http://unvis.it/www.svd.se/pressombu...aste/om/ledare
Allt Thomas Gür säger har sagts lika bra eller bättre i trådar på Flashback och på alternativsajter, bland annat av Mats Dagerlind, men förhoppningsvis gör Fria Tider en uppföljning nu efter Thomas Gürs kritik. Förra gången vägrade PO svara på frågor med hänvisning till att han hade semester men någon gång är väl semestern slut. Thomas Gür riktar också kritik mot journalistförbundet och andra och det vore intressant att höra en synpunkt från dessa.

K-G visade tidigare ett illa dolt SD-förakt. Nu har hans tongång modifierats något, och han är långtifrån värst när det gäller kvällspressen. Han har nog insett att det inte tjänar något till att negativt särbehandla SD. De är här för att stanna och det är bara att gilla läget.


Precis. Sveriges politiker går i tydlig otakt med väljarna. Det är numera ingen hemlighet. Jag undrar hur länge en sådan position är hållbar, med tanke på att invandringsfrågan just nu rankas som den viktigaste av väljarna. Många måste ju inse att det här inte är hållbart.

Hade sänkt skatt varit den viktigaste frågan för väljarna hade åtminstone 6 av 8 riksdagspartier försökt överträffa varandra i försöken att leverera de mest trovärdiga skattesänkningarna. Men detta gäller inte i invandringspolitiken. Det måste vara unikt inom europeisk politik att etablerade partier medvetet väljer att ignorera en majoritetsåsikt och därmed medvetet låter sina värsta rivaler växa ostört.

Vanligtvis brukar sådana motsägelser framkalla kognitiv dissonans, t ex genom att förväntas mångla en berättelse som man inte tror på är sann, eller medverka i en lögn som trotsar ens etiska rättesnöre och självuppfattning (den man är, tror sig vara eller skulle vilja vara). Ljugmedias kolportörer kan komma förbi denna dissonans genom selektivt seende och kompartmentalisering. Utåt kan det visa sig genom ideologisk blindhet och/eller luckor i verklighetsuppfattningen. Agendamakaren som anser att medlen helgar ändamålet kan dessutom undkomma dissonansen genom att helt sonika ljuga; kanske är vederbörande redan från början befriade från friktioner som empatisk förmåga, samvete, eller ser som sagt målet som något gott, som kan försvara det mindre goda som ett pris. Opportunisten kan ljuga för brödfödan; huruvida det råder välstånd eller misär, medial mångfald eller monopol, girighet osv, får diktera samtidens och eftervärldens bokslut.

Just detta är en av samtidens märkligaste paradoxer: att nationalismen i Europa växer och är på frammarsch samtidigt som allt färre av våra problem låter sig lösas på nationalstatens nivå. Grekland kan inte räddas utan EU; Sverige kan inte försvaras utan Nato; Italien kommer på egen hand inte till rätta med Medelhavets båtflyktingar; Europas klimatproblem är sedan länge gränsöverskridande.

Allt detta talar för mer och inte för mindre Europa. Men europén fortsätter att envist klamra sig fast vid sin lilla nationalstat eftersom hans känsla av samhörighet har mer med nationella gränser än med europeiska institutioner att göra. ”Europé” uppfattas fortfarande som ett slags konstgjord identitet, som en homunculus som möjligen finns på papper, men som ingen riktigt lyckats blåsa liv i. Det känns naturligare att se sig som svensk, slovak eller italienare.

This!

Sverige finns inte längre, bara en provins i EU.'


Fortfarande har östländernare någon form av självskänsla.

Vi svenskar är som Greker, Italalienare och Spanjorer och tyskar eller hur?

Demokratofoba mediemakthavare som får se sin monologiserande, monopolistiska åsiktsensamrätt hotad ser gärna att demokratiska inskränkningar görs. Givetvis kan det kläs i vackra ord, när demokraturen skärps. Diktatur för folkets bästa! Vilken omtanke. Den i Sverige lånta fjädern "Je suis Charlie" har lagts i malpåse, den är inte på modet längre.