Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Susanna Birgersson skriver i dagens Götteborgsposten en sansad ledare. Man kan ju tolka det som sägs och skrivs lite som man vill, allt utefter vilken ståndpunkt man själv har. Som jag ser det utifrån den plats jag tar i debatten om mångkulturen, sätter hon fingret på något intressant. Skillnaden mellan syskonländerna Sverige och Danmark. Skillnaden i vår syn på invandringen. http://www.gp.se/nyheter/ledare/leda...e-alla-som-vi-


I Sverige är vi modernast av alla och Sverige är alltid bättre än alla andra länder. Alltid. Därför har vi en skyldighet att låta vem det vara månde komma hit och bosätta sig. Hur det ska organiseras, finansieras, struktureras och framförallt förvaltas och administeras, är frågor som inte har någon bäring på principen om allas rätt att komma och bosätta sig i Sverige. Nekar vi andra att bosätta sig i Sverige, fylls vi av skam. Att säga nej är dåligt och fult.

Danskarna, våra nordiska syskon, har det visserligen bra i dag, men har förlorat land och ockuperats, och anser att visst ska man vara hjälpsam, men hjälpsamheten får inte gå ut över ett fungerande Danmark. I Sverige har vi drabbats av hybris och tror att Sverige är världens frälsning. I Danmark är viljan att hjälpa de trötta, de fattiga, de hukande massorna i ofärdsländer, de hemlösa och de politiskt stormridna, lika stor som i Sverige. Men inte till priset av sin egen undergång. Inte till priset av landet Danmarks upplösning.

I Sverige är det egnas undergång inte en variabel som får tas med i ekvationen. Vi svenskar räddar världen. Det är vår skyldighet. Om det så tar livet av alla svenskar och leder till landet Sveriges undergång. Hellre går vi under, än skäms infår vår egen självbild.

Spetsar till det en del. Men det måste man göra ibland. Och tyvärr gör Susanna Birgersson reklam för en egen produkt i slutet av ledarartikeln. Men det kan man med tanke på hur bra ledaren är, låta passera.

Varför? Därför att det bara är så. Att andra flyttar hit ska Sverige acceptera utan knot. Sverige har blivit fatalistiskt, det vill säga accepterande det som sker, utan knot. Sverige kan inte, har inte viljan och allra mest inte förmågan att värja sig. Det är ödet och ödet motsätter man sig inte. Andra flyttar hit och gör om Sverige. Det är ödet och det är bara att acceptera. Vår medie- och politikerelit är fatalister. Det bara är så att alla som vill har rätt att flytta till Sverige.

Med lite illvilja skulle man kunna säga att dagens Sverige är defaitistiskt. Man accepterar nederlaget och gör inget som helst motsånd. Sverige håller på att göras om till det sämre. Det är bara att acceptera utan knot. Nederlaget, eller omvandlingen från rättsstat till kaos, accepteras utan nån som helst kamp av våra politiker. Påskyndas snarare. Till och med förespråkas denna hållning av inte bara våra politiker, utan också av vår massmedieelit. Lägg dig ner och dö Sverige. Det går lättare och gör mindre ont om du inte gör motsånd.

Överdriver så klart. Men det måste man göra ibland.