Arnstberg utvecklar sina tankar om feminismen som genomsyrar allt i Sverige. Ett paradigmskifte som medfört att svensk modern historias sämsta regering betecknar sig och utrikespolitiken feministisk. Han tänker sig det manliga förhållningssättet eller mentaliteten som står för gränserna och säkerheten, eller husbyggandet i symbolisk och bokstavlig mening, och det kvinnliga förhållningssättet/mentaliteten som inredande av huset, trevnaden och det moderliga omhändertagandet; det förra som en förutsättning för det senare. Han räknar upp exempel på den feminstiska dominansen, med bäring på journalistiken och immigrations- och integrationspolitiken, socialpolitiken i vid bemärkelse som svällt till universums socialbyrå:
Citat:
Att det västerländska samhällets män är komprometterade behöver vi inte tvivla på. Först genom kolonialismen, och därefter två världskrig. Män bygger inte bara samhällen, de dödar också sina motståndare och förstör samhällen. Män är soldater. Vilka ska kontrollera männen om inte kvinnorna? Här taggar vänsterpolitiken in. Den fastslår männens skuld och visar feminismens legitimitet. Västerländska män är bekymrade över sin makt och alla de offer som den producerat.
Citat:
Man kan säga att den kvinnliga journalistiken vunnit över den manliga politiken, i den meningen att den desavouerar män som vill ha en manlig politik. Jag ska ge fyra exempel och därefter ska jag som avslutning rikta mig direkt till männen:
Citat:
[...]Med ett kvinnligt perspektiv måste liv räddas, till varje pris. Till och med om det på sikt leder till att Europa byter befolkning. Med ett manligt perspektiv måste migranterna stoppas. På så sätt räddas liv.
Citat:
[...]Det kvinnliga inom mig manar: ”hjälp henne!” Det manliga talar om för mig att det här är en affärsverksamhet och bästa sättet att bli av med tiggarna är att se till att tiggeriet inte lönar sig. Då ser tiggarna ingen mening med att bege sig till Sverige. Så länge tillräckligt många medborgare lyder sin inre ”kvinnliga röst” lär vi få behålla tiggeriet.
Citat:
Så gott som alla icke-muslimer är överens om att IS är fasansfullt. Det kvinnliga sättet att reagera på är att säga att ”vi måste hjälpa alla som flyr därifrån”. Den manliga säger: ”Vi måste på alla sätt bekämpa IS, inte minst för att våra egna länder inte ska behöva utsättas för den anstormning av flyktingar som nu är fallet.”
Citat:
[...]Motsättningarna kommer att öka och fortsätter makthavande svenska politiker att okontrollerat släppa in människor som söker sig till Sverige, finns det risk för att vi landar i ett inbördeskrig. Den kvinnliga rösten inom mig säger ”Det kommer aldrig att hända”. Den manliga säger: ”begränsas inte asylinvandringen, så är risken stor”.
https://morklaggning.wordpress.com/2...st/#more-13464
Sverige har kidnappats av kvinnor och henifierade skämt till män. Det går att spåra bidrag ur en större västerländsk trend, men den aggressiva snöpning som drabbat svenska män tror jag har möjliggjorts av fredsskadan som tillåtit försvarsmaktens avskaffande och ett allmänt förakt för ordning och redan, gränsdragningar och disciplin. Pajasar som extremisterna inom Mp ska ju inte vara regeringsparti eller låta urarta "public service" så att majoriteten där sympatiserar med dessa extremister. Det går att förklara mycket galenskaper i dagens pro- och laissez faire-vansinne genom den feministiska vänsterslagsidan. SD vinner gehör genom den gyllene medelvägen.
![DAGGER[X]s avatar](https://static.flashback.org/img/avatar/3/12696.jpg)
