Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Vi har hemliga val i Sverige så de "egenligen" inte tycker om ziggisar så är det bara att rösta bort dem. Om de samtidigt talar gott om dem med vänner och bekanta så beror det väl främst på rädslan för stigmatisering. Nu är det ju dock inte år 2005 längre utan 2015 så denna rädsla är inte alls lika motiverad längre. Nej de allra flesta är knappast intresserade av zigenare utan säger endast detta då de lite lättare kan runka till sin egen spegelbild. Tiggarna är bra valarbetare för SD - stödet ökar samtidigt som inga avskyvärda brott behöver begås. Det är ju trots allt bättre med pack hängades utanför affärer än misshandlar, våldtäkt och rån (eller kombination av dessa). De är säkert dessutom billigare i drift än många andra invandrare.

Ja åldringsbrott, bedrägerier, stölder och snatteri har lägre prioritet än knivskärningar och handgranat kastande som även det är en del av det multi kulturella samhället.

Redaktionerna jagar sedan 10-20 år efter tyckare, krönikörer och reportrar som är unga. Man ska visserligen inte överdriva gamla medievänsterhundars förmåga att lära sig att sitta, men en del av det ensidiga läget i svensk media beror på att vi har allt färre genuint erfarna journalister som har varit med i årtionden, som har egna insikter om hur samhället ser ut, som för ett samtal med sina läsare snarare än med sina kompisar - och som inte sitter tungt i knät på redaktionerna.

Förr stannade folk kvar i yrket och skrev, om det var något med dem och de klarade av det, och blev bättre och vassare med åren - exempel Jolo, Peter Bratt, Anders Isaksson, Barbro Alving, Allan Fagerström...Dagens allt mer klickbesatta, underfinansierade och publikjagande svenska tidningar varken vill eller orkar hålla kvar sina gamla reportrar, journalister och kritiker, de försvinner istället ut och blir antingen informatörer hos företag eller författare (deckare eller andra böcker). Kvar finns nykomlingar, unga och hårdprofilerade krönikörer, PR-konsulter (sofister) och unga kritiker och reportrar som oftast sitter på osäkra kontrakt eller ren inhyrning, och som måste falla in i den rätta tonen. Det sorgliga är att tidningarna ser detta som en seger för professionaliseringen av journalistyrket. I realiteten är det raka motsatsen: man beter sig allt mindre professionellt - och vågar mindre.

Liknande tendenser finns på fler håll. Kvalitet kostar. Och skall man få något sålt och gå med vinst så finns det i huvudsak 2 metoder:
- Låg kvalitet och lågt pris. Det låga priset gör att många köper produkten trots den bristande kvaliteten.
- Hög kvalitet och högre pris. Sälja färre, men tjäna mer. Den här typen av kunder är också mer medvetna och trogna.

Svensk media har gått för version ett, men missat att det finns konkurenter med högre kvalitet som är helt gratis. Då blir det svårsålt.

Tino fortsätter att läxa upp ETC via Facebbok. Deras kontring var att citera en "idėforskare" som avfärdar bruket av statistik helt.

Dom fortsatta bombningarna i Malmö är väldigt obekväma, speciellt när dom drar internationell uppmärksamhet. Här skriver Breitbart om dom:
http://www.breitbart.com/london/2015...raq-to-sweden/

"Svensk media har gått för version ett, men missat att det finns konkurenter med högre kvalitet som är helt gratis. Då blir det svårsålt"

Att antalet besökare på Avpixlat* skjutit i höjden innebär att tredje part i "mediakriget" (AP) med hjälp av folket slår in en kil i msm som kommer att påskynda skeendet.
Det går fort nu och det är folket som driver journalisterna framför sig hur ogärna dom än vill kännas vid den sanningen.

* exempel

Det har media dock ingenting för längre. De lever kvar i en värld där riksdagen bestod av 7 st invandringsvänliga partier som var livrädda att stöta sig med media, och en media som hade total kontroll över verklighetsbilden. Vad skulle folk göra innan internet för att ta reda på och sprida aspekter av verkligheten som media mörkade? Vykort? Kedjebrev?

Nu har både riksdag och media alternativ utanför den gamla ordningen, och därför håller inga gamla fördämningar byggda för en svunnen tid. Jaså media vill inte avslöja etniciteten på gärningsmännen? Då går jag väl till AP, FT och Flashback och tar reda på det själv. Jaså 7K trilskas med att strypa invandringen? Då går jag väl till SD. Det sker osentimentalt, utan förhandling. Media och 7K har tre sekunder på sig att leverera det som efterfrågas och de kan inte vinna genom att vägra. Lika lite som film- och skivbolagen kunde hindra fildelning med kopieringsskyddade CD och DVD.

MSMs och 7K:s enda sätt att få tillbaka kontrollen är att, bildligt talat, starta Spotify och Netflix för att göra Pirate Bay mindre attraktivt än lagliga tjänster. De måste föra en invandrings- och tiggeridebatt som kör med raka puckar utan att mörka och linda in. M, KD, GP, SvD, Expressen, DI och DS har nu tagit de första stapplande stegen att dra igång iTunes 1.0. Invandringsopinion som tangerar vad den tysta 60%-majoriteten tycker. Det är många långa mil kvar till en punkt där SD och alternativmedia tappar sina konkurrensfördelar, och klockan tickar.

Heidi Avellan kräver i dagens huvudledare i Sydsvenskan/HD - nu i praktiken samma tidning - ett stopp för förortens väktarråd. http://unvis.it/www.sydsvenskan.se/o...ens-vaktarrad/, http://unvis.it/www.hd.se/opinion/he...ens-vaktarrad/ .

Hon inleder med att påstå att kvinnoförtryck och fundamentalism blivit sommarens stora fråga, till och med större är frågan om det dåliga vädret. Vet inte om hon har rätt där, men hon är ju i tidningsbranschen och då vet man kanske vad som engagerar folk. Tydligen har frågan i vart fall varit het på sociala medier.


För att vara en svensk ledare är texten lång, men enligt min uppfattning är innehållet som vanligt klent. Heidi Avallans ledare kokar nämligen ned till ett krav från hennes sida om


Man kan väl hålla med om i stort sett allt hon skriver, men det som alltid saknas, även i de opinionstexter som till synes tar upp kampen mot den svenska mångkulturens avarter, är konkreta förslag på åtgärder. Det hela kokar bara ner till att man ska säga nej. Min fråga till Heidi Avellan och andra är, ska man bara säga nej? Ska man inte göra något också? Till exempel leta upp dessa väktarråd och i de fall det finns minsta möjlighet, så åtalar man dem för exempelvis ofredande eller förtal och liknande, och i svårare fall för att utgöra ett hot mot rikets säkerhet, eller nåt.

Nu kanske nån protesterar och tycker att "säga nej till snällism" är att faktiskt göra nåt. Jag är dock av den fasta övertygelsen att prata och säga fina saker, även om det sägs med barsk röst, inte är att handla, att göra något. Hade Heidi Avellan haft med förslag på konkreta åtgärder, verkliga åtgärder, i sin text, så hade jag kunnat köpa allt hon skriver, men som oftast saknas som sagt konkreta åtgärder. Tonen har skärpts på vissa ledarsidor, protester förekommer till och med, mot den svenska varianten av mångkultur, men de nödvändiga förslagen på faktisk handling uteblir allt som oftast. Och innan det kommer så är mediekriget ett lamt krig.

Läste samma i morse. Det hela blir ju dock lite paradoxalt, för alla vet att det här problemen inte går att komma åt utan lagstiftning. Lagstiftning om att man INTE får separera badtider, lagstift ing om förbud av burka osv. Då kommer det helt plötsligt att bli rasistiskt - för nu rör det sig plötsligt om inskränkningar i religionsutövning. Det ska ju enligt samma Heidi stå var och en fritt att utöva sin religion, och om nu denna stipulerar separata badtider - hur tänkte hon komma runt det?
Hela texten blir en totalt meningslös floskelsamling och allt det hon vänder sig mot - hyllar hon samtidigt i liberalismens och frihetens namn. Så exakt vad ska gälla - svenska värderingar eller andras värderingar, en svår nöt att knäcka för folk som inte vet vad de tycker.

Dagens Samhälle publicerade igår en debattartikel skriven av sex HBTQ-liberaler som uttryckte oro över Malmö Prides allt mer hotfulla prägling. De liknar utvecklingen vid en regnbågsflagga som snart bara har rött kvar i färgen.


http://www.dagenssamhalle.se/debatt/...ara-roed-17287

Att Pride är en förklädd vänsterdemonstration är det väl få i denna tråd som förnekar. Att liberalerna uttrycker någon slags förvåning över att inte skulle vara lika välkomna som de rättrogna rosa framstår som minst sagt naivt.

Precis som inom de antirasistiska och feministiska rörelserna så pågår det inom HBTQ-rörelsen en ständig förädlingsprocess som hela tiden skalar av det yttre lagret av sympatisörer, eftersom dessa inte delar det ideologiska synsätt som den innersta kärnan gör. Liberala antirasister och feminister kastas hela tiden av tåget, utan att de riktigt tycks förstå varför. MUF, LUF, CUF och andra liberala organisationer kommer aldrig ses som renläriga antirasister, feminister eller HBTQ-förespråkare oavsett hur mycket de än försöker. De vill så gärna bli inkluderade i kampen men eftersom det är vänstern som dikterar villkoren i kampen så kommer liberalerna alltid att betraktas med misstro och till slut själva bli angripna.

De borgerlige ledarskribenter som nu stakar ut en egen väg, befriad från vänsterns spelregler, bör inspirera sina medliberaler att göra detsamma. Varför inte föreslå ett liberalt, ickevänsterpräglat Pride-tåg 2016?

Väldigt glädjande att denna debatt nu väcks även i Sverige. I Danmark har det pågått en ganska intensiv debatt om detta på sistone, som vi har diskuterat i tråden om mediadöden.

Visst beror mycket av detta på den tekniska utvecklingen, men man skall inte underskatta den kraftiga slagsidan åt vänsterpropaganda & mörkning av mångkulturella problem som Public Service ägnar sig åt. Allt fler börjar se igenom detta systematiska ljugande & ifrågasätter varför man skall tvingas betala för något man inte efterfrågar.

Att detta börjar diskuteras kommer definitivt att skruva upp temperaturen i det "mediakrig" som denna tråd handlar om. Bara förekomsten av en debatt om att avskaffa/lägga ner Public Service räcker till för att nervositeten skall sprida sig inom det ekosystem som vuxit fram inom media.

Där man längst ner i näringskedjan har ett antal "Bottom feeders" som twittrar & är aktivister, med hopp om en praktikplats på någon gratistidning. För att i ett antal steg via bemanningsföretag osv. komma in på Aftonbladet eller DN, med det hägrande slutmålet att uppnå ett karriärmässigt Nirvana som en livstidsanställning på SVT eller SR innebär.

Bara antydan om att detta skulle kunna omintetgöras kommer att få många inom media att bli helt hysteriska & skruva upp temperaturen lång över 11 på indignationsskalan. Så jag ser fram emot fler trevliga gästledare om Public Service.

SVT & SR skall läggas ner & alla anställda avskedas, Punkt.

Har du möjlighet att posta lite citat från ordväxlingen mellan Tino och ETC?