Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Med DÖ har alliansen lagt sig platt för regeringen...i a f i ekonomiska/budgetfrågor. Klart som attan att den situationen sätter fart på näringslivsfolket. Man vill att oppositionen ska kunna opponera. Risken är annars att Löfven får regera ostört i minoritet till 2022

Tycker kontentan av det han skrev snarare var att debatten måste återgå till det normala - alltså självcensur och berättelser om humanism och det oundvikliga och goda mångkulturella samhället. Eller menar han egentligen att vi på allvar skall för en saklig och normal nivå? Där för och nackdelar med migration, volymer och mångkulturalism debatteras utan att blanda in känslor invektiv?

I UK är invandringen mer en labourskuld, vilket förmodligen får denne herre att tänka fel (i höger-vänster-banor). Han hade inte det tvivelaktiga nöjet att bekanta sig med en Reinfeldt i 8 år.

Och för säkerhets skull tjatar jag igen: Om inte borgerligheten gör upp med sitt Reinfeldtarv, så dör den.

Ja jösses hur ska det här kriget sluta. I halvtid får jag ändå säga att kriget har tagit en spännande vändning i och med omprofileringen hos viss borgerlig media. Om det bara är en honey trap för att brännmärka fler opinionsbildare som kättare tills nästa konfrontation 2018 låter jag dock vara osagt. Konsekvenstänkande är inte direkt vänsterns starkaste gren och om dom ändå tänker så har dom i regel fel.

Han börjar bli direkt pinsam nu, det här är ju bara trams.
Det rör sig om ett par affischer på en enda tunnelbanestation, med väldigt harmlöst innehåll. Han verkar börja tappa kontakten med verkligheten.
Vi som trodde han skulle komma hem från Jerusalem utvilad & stridslysten, så kommer detta...

Ja, han kämpar på med att om man gillas på Flashback bör man ändra sig. GBA är ett argumentationsfel, rätt och slätt. BMW är alla kriminellas skryt- och getaway-bil nummer ett, vad ska BMW göra åt det? Ändra så att man endast kan få bilarna i babyrosa med 40 hästkrafter och maxfart på 80 km/h för att bli av med oönskade fans? Och därmed dra undan mattan för alla kunder som inte är kriminella?

Hur svårt ska det vara att förstå att den där "hålla flanken"-strategin är kontraproduktiv? Inte ens när SD kom över 20% kunde de sätta sig ner och reflektera över facit av den strategin.

Det är ju så enkelt. Huvudstrategin som i evigheter använts som vapen mot invandringskritiker är att man märkt ut en rågång och bevakat den. När någon trampat över har man markerat, fördömt, tagit avstånd och krävt pudling. För man är övertygade om att på andra sidan rågången är det ett brant stup ner i underjorden och den kommer att sluka oss alla. Därför ska vi vakta så att ingen tanke som tangerar något som invandringskritiker tycker någonsin legitimeras.

SD har då upptäckt att man kan använda nyttiga idioter som Tidholm för att rikta om vapnet så att det träffar sjuklövern hela tiden och skrämmer dem längre och längre in i ett hörn, så att SD:s territorium utvidgas. T-banekalabaliken var ett skolboksexempel. M och S gick ut med varsitt förslag om att stävja organiserat tiggeri. M kallade det att förbjuda organiserande av tiggeri, S kallade det stoppa exploatering av utsatta. Det är samma sak, kommunicerad på S-dialekt och M-dialekt. Här fanns nu ett blocköverskridande handslag och en chans för sjuklövern att återta frågan. Vad händer då, jo SD köper affischplats på en enda T-banestation och klistrar upp ett budskap som är en grov och raljant Socker-Conny-version av det som M och S redan sagt. Nämligen att det finns folk som tvingas att tigga. Och då kommer tusentals nyttiga idioter springande och hjälper SD att återta monopolet genom att ge intrycket av att SD är ensamma i hela världen om att vilja stoppa tvångstiggeri. (Mästerligt förklarat i den här krönikan: http://www.dt.se/opinion/ledare/kron...lbanekampanjen).

Tankefelet hos såna som Tidholm beror förmodligen på att de i sina smygtotalitära huvuden glömmer bort väljarna och att det faktiskt är de som i slutändan bestämmer. Han tror att allt som betyder något är vad som händer i översta maktskiktet, och att om man trycker tillbaka såna som Sonesson och Arpi, eller fördömer SD-närmande 7K-förslag som "normalisering av rasism", så kväver man på nåt sätt syretillgången för invandringskritisk opinion och vinner mark för godhetsapostlarnas fina blomsteräng av tolerans och tuttinutt. Men väljarna står ju kvar ungefär där de alltid stått, de följer inte snällt med i elitens baxande fram och tillbaka av någon linje i sanden. Om 7K flyttar sig bort från SD ökar SD:s upptagningsyta för nya väljare. 7K kan fortsätta ta avstånd, avstånd och mer avstånd tills de är på en annan planet och förespråkar diametralt motsatt politik i precis alla frågor, från Abort till Östersjön. Den förflyttningen kommer inte att göra att SD får 0% på grund av att de nu är på en annan planet än 7K. De kommer att få 100% på den här planeten. Om man däremot anpassar politiken kommer SD efterhand att uppfattas som överflödiga. De står och faller med exklusiviteten.

Vänsterns mediakrigare borde i själva verket vara tacksamma över att högern successivt försöker ersätta en totalkvaddad och skrotfärdig strategi med en rimligare och mer tidsenlig och verklighetsanpassad sådan.

Ja men det är förbannat mycket man måste anpassa. De små stegens tyranni där man hela tiden varje år måste öka koasideologiernas genomslag på något område har blivit självgående. Nu senast har tidelag blivit en viktig liberal principfråga och nästa vecka är det något annat.

Ett exempel: Så fort det händer något i världen så är alliansens och även sossarnas första reaktion att Sverige ska skicka trupp. Jag tror inte det gjorts någon opinionsmätning på just detta men min gissning är att dessa galenskaper har om möjligt ännu lägre stöd hos allmänheten än invandringspolitiken.

Man har under så lång tid glidit ifrån väljarna att det finns en oerhört stor planhalva där SD kan dominera helt och hållet. Det finns ett stort antal frågor där SD har en helt överväldigande majoritet med sig.

Det är mer radikalt än så, för vad skriver han egentligen? Jo att förnekelsen är en för nationen avgörande fråga. Läs och förundras:


Skriver en av åsiktspoliserna själv, i tidningen som är snabbast och värst på att döma folk efter sina åsikters skull.

Kul att du vaknat Jan men har du verkligen funderat över konsekvensen av vad du skriver?

Lyckas inte integrationen är nationen i fara. Frågan som alla ställer är hur en integration skall gå till med folkgrupper som motsätter sig integration som i stället kräver att bli särbehandlade på grund av kön och religionstillhörighet.

Logiskt pekar detta på att Jan egentligen inte tror på mångkultur utan en assimilering.
Vilket parti är det som förespråkar det?

Undrar om inte Po:s larvigheter om Arpis påstådda bruna svans och ryggdunkar från fel håll återigen kan hänföras till att som man känner sig själv så känner man fiende, detta var ju bla upp i tråden tidigare då tex Arnstad anklagar SD för att ha en vältrimmad nätkader som hoppar på honom när det allt som troligast bara är lösa gräsrötter - medan SSU då kör officiella "nätrajder". Som jag tolkar det skriver Po sina texter främst för att få ryggklapp från ett visst håll, om han utgår från att alla andra gör lika sätts åtminstone hans utfall i en ngtsålunda logisk kontext.

Jag har läst bakåt i för att försöka hitta det i svensk politisk som har föranlett den relativa omsvängning vi nu har sett på senare tid i den svenska invandringsdebatten. På det stora hela råder det för mig ingen som helst tvekan om att det är valresultatet 2014 som orsakat den förändring vi nu ser; det är inget "normaliserande" av SD från borgerliga ledarskribenter sida som ligger bakom detta.

De som påstår något annat har en del att förklara:

Under perioden 2010-2014 hade borgerlig press i stort sett samma inställning till invandringspolitiken och SD som vänstersidan. Vad hände under denna period? SD växte, oavsett hur mycket skit de fick i media; drevet pågick konstant under deras första riksdagsperiod. Även om det kanske fanns en del borgare som var tveksamma under ytan till vad som pågick kunde inget göras eftersom Reinfeldt tycks ha haft samma uppfattning i invandringsfrågan som Gudrun Schyman.

När Reinfeldt försvann gick det plötsligt att föra en annan debatt. Hade den debatten varit relevant om det inte hade funnits ett stort antal människor som delar SD:s syn på den svenska invandringspolitiken? Svar nej. Det är inte borgerliga ledarskribenter som skapat den invandringskritiska opinionen, den har funnits där hela tiden, men den har saknat en tydlig politisk representation fram tills nu.

Det som skiljer en del borgerliga debattörer från vänstersidan är att de inte är lika hänförda av ideologi och metapolitik som vänstern tycks vara. Det är inte lika problematiskt för högern att konstatera att gräset är grönt, även om vänstern anser att det kan vara kränkande för färgblinda. Detta illustreras väldigt väl av en debatt efter valet mellan Hanif Bali, en sosse och en representant från F!. Bali konstaterar fakta medan vänstersidan kör på med sina socialkonstruktivistiska teorier om varför SD ökade.

https://www.youtube.com/watch?v=N4xzBpKAC9c

Den invandringskritiska opinionen är den materiella basen på vilken SD kan skapa den politiska överbyggnaden i syfte att förändra Sverige. Beroende på hur de definieras utgör invandringskritikerna någonstans mellan 40 och 60% av befolkningen. Så länge invandringen fortsätter att äta upp en allt större del av våra offentliga resurser kommer fler och fler anse att invandringsfrågan är en allt viktigare prioritet. Så länge SD har monopol på dessa väljare, och så länge 7k fortsätter med sin strutspolitik genom att stoppa huvudet i sanden, kan SD:s tillväxt fortsätta en bra bit över de resultat vi sett hittills i OU. Det här är extremt dåliga nyheter för S och M, som har många invandringskritiker bland sina väljare.

Om fler sossar går till SD kan Moderaterna potentiellt tjäna på det om SD fungerade som ett borgerligt stödparti. Just nu finns inte den möjligheten, och det är nog det som PM Nilsson & Co vill ändra på.

Den omsvängning vi nu sett hos delar av borgerligheten när det gäller invandringen beror förmodligen på två allvarliga problem som PM Nilsson har identifierat redan i höstas. För det första kommer det råda en stor osäkerhet i det borgerliga lägret kring hur man ska förhålla sig till SD. Det finns många som vill man ska samarbeta, och innan den frågan är löst råder stor osäkerhet inför framtiden. Hur ska man positionera sig? För det andra blockerar DÖ alla former av seriös opposition, och på det kan SD kassera hem hur mycket politiska poäng som helt hos folk som inte gillar SVaMP-politik.

Oytos tidigare analys efter valet verkar till stor del stämma:


Att kritisera SD för avsaknad av konkret politik kommer också bli allt mer utsiktslöst. Även om inte SD har lösningar på allt har de iallafall insett problemen, och det kan vara gott nog för många i Sverige anno 2015. På samma sätt som det kanske inte är så enkelt att hitta lösningar på de bakomliggande faktorerna av ett alkoholmissbruk är det för den sakens skull inte meningslöst att trappa ned på drickandet. Alkoholisten kanske för tillfället upplever negativa känslor av att minska på drickandet, men den fysiska effekten av detsamma är iallafall att tillståndet inte fortsätter att förvärras för patienten.

Ja, Santesson har onekligen en poäng. Att vissa delar av den politiska vänstern är så löjligt förutsägbar borde en skicklig strateg kunna utnyttja till sin fördel. Att avväpna S och M nu när de verkligen försökt visa att de "menar allvar" i en politiskt känslig fråga, som de vet att deras väljare håller med SD om, är såklart ett bakslag för dem. Det kan inte vara kul att få denna politiska "framgång" slagen ur händerna. Att hela Sverige dessutom på bästa sändningstid kunde bevittna hur en mobb vrålande primater stormade en tunnelbanestation i syfte att försvara något som de flesta vill förbjuda, medan polisen bara stod och såg på, drar väl inte ned på skadeglädjen hos vissa.

Nu kommer alla minnas detta spektakel, och regeringens presskonferens om tiggeriet, där Morgan Johansson på plats kommenterade sin nyvunna insikt om att EU redan spenderar miljarder med euro på Rumäniens romer med uttrycket "Gudars", har snabbt fallit i glömska.

Samtidigt hör jag till dem som anser att SD:s tunnelbanekampanj inte var en fullträff. Bara en sån sak som att stava fel, och i allmänhet använda en tafflig engelska, gav ett oseriöst intryck. Sen var det för mycket fokus på tiggarna, och inte på det politiska misslyckandet att göra något åt problemet som var det dominerande i kampanjen (det kunde iallafall lätt tolkas på det sättet vilket ger medievänstern något att hugga på). Att det framstår som att SD angriper tiggarna kan göra det för magstarkt även för folk som trots allt är för ett förbud. Budskapet borde istället ha varit att den svenska regeringen anser att det är Sveriges uppgift att lösa EU-landet Rumäniens sociala problem på svenska skattebetalares bekostnad. Det hade satt problematiken i en större kontext, och inte bara fokuserat på symptomen.

Det är iallafall bra att SD gör väsen av sig i det här politiska läget för att visa att de är den enda verkliga oppositionen i Sverige. Moderaterna har verkligen inte mycket att kontra med just nu, vilket gör att AKB inte framstår som något statsministermaterial direkt.

Tidholm bara fortsätter och fortsätter älta om vilken uppförsbacke det är att bråka med Arpi. Han framstår alltmer som en patetisk crybaby.

Jaha, eller så hände det här: Arpi fick ett troll på sig som hette Tidholm. Men i trollets fantasivärld är meningsmotståndarna troll och han själv är godhetens riddare.

När två fundamentalt olika världsbilder samexisterar är rimligen den ena mer förvriden än den andra, ja. Men vilken av dem är det mest sannolikt i detta fall? Titta på valfritt stapeldiagram över Sveriges asylmottagande per capita jämfört med jämförbara länder. Sverige sticker ut som en skyskrapa i ett villaområde. Titta på en global värderingskarta och Sverige är en ensam ö lika långt från fastlandet som Hawaii. Är det alla andra som har en förvriden världsbild medan Sverige är normalt? Denna nordkoreanska inställning till omvärlden är ett märkligt drag som inte bara finns hos vänstern utan även har spillt över på social- och kaosliberaler.