Citat:
Migrationsverkets prognos i augusti - med behov av tiotals miljarder kronor ytterligare årligen - var nog en viktig propp som punkterade den tillkämpade oberördheten i debatten. Medio augusti, när Fredrik Reinfeldt insåg att han skulle förlora valet, så kom han efter två mandatperioder fram till medgivandet att det saknas reformutrymme pga massinvandringen och att den tsunamins slut inte kan ses. Detta har ju länge varit uppenbart för oss på tråden, men det var en ganska banbrytande kapitulation och en smutsig bomb till den rödgröna röran. Som på en given signal började MSM istället att hylla Reinfeldts grandiosa "öppna era hjärtan"... Den humanitära stormakten uppmanades till nya heroiska dåd. Inga frågor om hur det kunde komma sig att den berikande mångkulturella smältdegeln låter vänta på sig, eller hur samma personer som intalat oss att det är lönsamt, nu klagar på noll reformutrymme. Nu är det t o m för kostsamt att lägga ner EBO, en dysfunktionell lösning får fortgå i brist på allokerbara resurser.
...
Snarare borde man nu undra över att delar av svensk ljugmedia plötsligt tillåter en del icke-PK och med den förda politiken dåligt samstämmiga påståenden och problembeskrivningar, samt även har tillåtit en par "bekännelseskrifter" från sina politruker kring de tidigare lögnerna och hetsen mot alla som uppvisade ens minsta tvivel mot regimens politik, för att nu inte nämna om de kritiserade den. Inte minst när det är Bonniermedia som har börjat tillåta det mest, samtidigt som Bonniermedia tidigare har varit allra mest extrema med att skildra saker utifrån en mer ideologiskt renodlad postmarxistisk ståndpunkt (gå till t.ex. Kungliga biblioteket och läs ett par av DN:s kulturdelar från 10 år sedan, där t.o.m. filmrecensioner tar sin avtramp helt utifrån filmens förmåga att leva upp till det som ses önskvärt utifrån genusanalyser och den påkallade rasistiska agendan, utan att filmens berättarmässiga eller estetiska värden berörs överhuvudtaget) - betydligt extremare än t.ex. regimmedia - än att endast vara generellt PK och följsam mot regimen och dess politik.
Beror ovanstående på att allt fler inom svensk ljugmedia ser en mörk framtid karriärsmässigt, samtidigt som det även innebär att många av de verksamma kanske inte ens själva är längre skyddade mot de negativa konsekvenserna av den förda politiken? Eller planerar Sjuklövern (eller delar av den) en ny strategi propagandamässigt och retoriskt och har kontaktat delar av ljugmedia i det avseendet? Även om de svenska valen i praktiken inte har betytt att svenska medborgarna skulle kunna påverka den förda politiken i någon nämndvärd grad, så har de för makteliten så klart ändå konkret betydelse i den mening att valutgångar kan för en del innebära allt från en bra plats vid köttgrytorna till en sämre plats eller ingen plats. Även om Sjuklöverns partiuppdelningar inte har någon större betydelse för den förda politiken, så ger de anledning för vissa som står på tur om att få del av offentliga medel utan motprestation, välavlönade tjänster och/eller smärre politiska beslut som innebär möjligheten att tjäna stora pengar på en affärsverksamhet att bry sig om valutgången.
Förra året drev Bonniermedia stenhårt en kampanj om vilka enorma rikedomar som regnade över Sverige tack vare asylpolitiken, samt hur mycket bättre det gick för Sverige ekonomiskt jämfört med alla andra länder (där asylpolitiken nämndes eller inte nämndes som den avgörande faktorn), förutom den generellt rådande förnekelsen kring att asylpolitiken är ett väldigt dyrt nöje. Denna kampanj var ju redan i sig en slags stödkampanj för Alliansen, men även i övrigt märktes en negativ hållning till den rödgröna fraktionerna och en specifik välvilja riktad mot just M och Reinfeldt. Bonniermedia gick t.o.m. så långt att de lät sin nära samarbetspartner PwC (de hyr t.o.m. kontorsplatsen i Bonnierhuset av Bonnier) skriva ett par fejkrapporter om bl.a. den rikedom som asylmottagningen innebar för en kommun och att Sverige hade den mest stabila ekonomin av jordens alla länder, som man sedan rapporterade i DN respektive Expressen som om det handlade om seriösa och objektiva rapporter. Från detta gjorde man plötsligt en 180-graders svängning där man plötsligt skrev två ledare i DN om att asylpolitiken visst kostar en hel del pengar. Det anmärkningsvärda är att dessa två ledare publicerades dels dagen före Reinfeldts omtalade "Öppna era hjärtan"-tal, dels dagen efter Reinfeldts tal. Notera att Reinfeldts tal i hög grad också innebar en kraftig omsvängning från kostnadsförnekelse (för ett antal år sedan kunde frågan om vad det kostar per år få svaret "kanske tre miljarder kronor" från valfri sjuklöverpolitiker) till att inte bara hävda att det kostar, utan att det på grund av den inte finns någon plats för utgiftsökning inom något annat. Var det bara en ren slump? Speciellt med tanke på allt de föregående och Bonniermedias stöd till Reinfeldt och M? Är det inte en sjuhelsikes tajming om det nu skulle vara en ren slump? Om det inte var en slump, så lär det väl vara rimligt att Bonnier (eller DN) och Reinfeldt hade varit i kontakt med varandra och båda kände till de kommande ledarna och det kommande talet i förväg?
Nu är det inte svårt att se vad som i så fall är det tänkbara motivet bakom en sådan överenskommelse, om den nu har skett. De rödgröna spred all möjlig valfläsk och brukar i första hand locka väljare genom att lova ökade bidrag och skattefinansierade tjänster (samt kritisera M för att inte göra det eller för att ha dragit ned på det). Att hävda att det inte fanns något utrymme för sådant på grund av invandringspolitiken satte de rödgröna i en svår sits, då de ju gärna inte kan påstå sig vara emot den gemensamma sjuklöverpolitiken, speciellt som hela propagandaapparaten i Sverige har under nästan 20 år varit i första hand inriktad på att dels intala svenskarna i dess absoluta nödvändigheten med den politiken och även legitimera förföljelsen av de som har visat minsta tvivel mot och t.o.m. har problematiserat eller kritiserat den "gemensamma värdegrunden". Det som kvarstod var att det inte stämmer, att det går att lösa o.s.v., men rimligtvis riskerade det att ge bilden av att de rödgröna förnekar verkligheten och lovade ekonomiskt orimliga saker. Alliansens, speciellt M:s, taktik mot de rödgrönas lockande med ökade bidrag och anslag till offentligt finansierad verksamhet har ju just varit att framställa sig som ekonomiskt ansvarstagande och kritisera de rödgröna för att ge ofinansierade löften.
Märk väl att Reinfeldt har nyttjat sig av denna strategi tidigare. När de rödgröna började allt mer göra ett nummer av att Alliansen hela tiden framförde att "antalet sysselsatta har ökat", medan arbetslösheten de facto hade ökat (på grund av invandringen), så svarade Reinfeldt med sin "etniska svenskar mitt i livet" och svarade Ohly rakt i synen i en TV-debatt att Ohly mycket väl visste varför arbetslösheten ökade, men om han ville diskutera invandringspolitiken, så fick de ta den separat. Precis som det fick Ohly att omedelbart bli knäpptyst, så tystnade även resten av de rödgröna illa kvickt, förutom att det fortsatte tjattras lite i periferin om användandet av "etniska svenskar" bland de stollar som på helt riktigt tror på allt från genustrams till de postmarxistiska konspirationsteorierna och därför lyckades lika lite ta in vad som hände som de även i övrigt är oförmögna att ta in information och intryck från den omgivande verkligheten.
Men de kritiska rösterna i svensk ljugmedia fortsätter att öka trots valutgången. Så är det ett resultat av en genuin oro för utvecklingen (knappast för samhället i sig, men den egna framtiden)? Kombinerat med att det som många en gång såg som säkra värden, t.ex. regimens helt ohotade maktställning och regimlojal massmedias lika ohotade ställning, idag i det ena fallet är eventuellt hotad (och definitivt ifrågasatt), medan det sistnämnda förefaller vara närmast helt dödsdömt. Eller har t.ex. Bonnier och M fortfarande en slag deal med varandra? Om det är frågan om det, vad kan planen tänkas vara från M:s partitopp?
Snarare borde man nu undra över att delar av svensk ljugmedia plötsligt tillåter en del icke-PK och med den förda politiken dåligt samstämmiga påståenden och problembeskrivningar, samt även har tillåtit en par "bekännelseskrifter" från sina politruker kring de tidigare lögnerna och hetsen mot alla som uppvisade ens minsta tvivel mot regimens politik, för att nu inte nämna om de kritiserade den. Inte minst när det är Bonniermedia som har börjat tillåta det mest, samtidigt som Bonniermedia tidigare har varit allra mest extrema med att skildra saker utifrån en mer ideologiskt renodlad postmarxistisk ståndpunkt (gå till t.ex. Kungliga biblioteket och läs ett par av DN:s kulturdelar från 10 år sedan, där t.o.m. filmrecensioner tar sin avtramp helt utifrån filmens förmåga att leva upp till det som ses önskvärt utifrån genusanalyser och den påkallade rasistiska agendan, utan att filmens berättarmässiga eller estetiska värden berörs överhuvudtaget) - betydligt extremare än t.ex. regimmedia - än att endast vara generellt PK och följsam mot regimen och dess politik.
Beror ovanstående på att allt fler inom svensk ljugmedia ser en mörk framtid karriärsmässigt, samtidigt som det även innebär att många av de verksamma kanske inte ens själva är längre skyddade mot de negativa konsekvenserna av den förda politiken? Eller planerar Sjuklövern (eller delar av den) en ny strategi propagandamässigt och retoriskt och har kontaktat delar av ljugmedia i det avseendet? Även om de svenska valen i praktiken inte har betytt att svenska medborgarna skulle kunna påverka den förda politiken i någon nämndvärd grad, så har de för makteliten så klart ändå konkret betydelse i den mening att valutgångar kan för en del innebära allt från en bra plats vid köttgrytorna till en sämre plats eller ingen plats. Även om Sjuklöverns partiuppdelningar inte har någon större betydelse för den förda politiken, så ger de anledning för vissa som står på tur om att få del av offentliga medel utan motprestation, välavlönade tjänster och/eller smärre politiska beslut som innebär möjligheten att tjäna stora pengar på en affärsverksamhet att bry sig om valutgången.
Förra året drev Bonniermedia stenhårt en kampanj om vilka enorma rikedomar som regnade över Sverige tack vare asylpolitiken, samt hur mycket bättre det gick för Sverige ekonomiskt jämfört med alla andra länder (där asylpolitiken nämndes eller inte nämndes som den avgörande faktorn), förutom den generellt rådande förnekelsen kring att asylpolitiken är ett väldigt dyrt nöje. Denna kampanj var ju redan i sig en slags stödkampanj för Alliansen, men även i övrigt märktes en negativ hållning till den rödgröna fraktionerna och en specifik välvilja riktad mot just M och Reinfeldt. Bonniermedia gick t.o.m. så långt att de lät sin nära samarbetspartner PwC (de hyr t.o.m. kontorsplatsen i Bonnierhuset av Bonnier) skriva ett par fejkrapporter om bl.a. den rikedom som asylmottagningen innebar för en kommun och att Sverige hade den mest stabila ekonomin av jordens alla länder, som man sedan rapporterade i DN respektive Expressen som om det handlade om seriösa och objektiva rapporter. Från detta gjorde man plötsligt en 180-graders svängning där man plötsligt skrev två ledare i DN om att asylpolitiken visst kostar en hel del pengar. Det anmärkningsvärda är att dessa två ledare publicerades dels dagen före Reinfeldts omtalade "Öppna era hjärtan"-tal, dels dagen efter Reinfeldts tal. Notera att Reinfeldts tal i hög grad också innebar en kraftig omsvängning från kostnadsförnekelse (för ett antal år sedan kunde frågan om vad det kostar per år få svaret "kanske tre miljarder kronor" från valfri sjuklöverpolitiker) till att inte bara hävda att det kostar, utan att det på grund av den inte finns någon plats för utgiftsökning inom något annat. Var det bara en ren slump? Speciellt med tanke på allt de föregående och Bonniermedias stöd till Reinfeldt och M? Är det inte en sjuhelsikes tajming om det nu skulle vara en ren slump? Om det inte var en slump, så lär det väl vara rimligt att Bonnier (eller DN) och Reinfeldt hade varit i kontakt med varandra och båda kände till de kommande ledarna och det kommande talet i förväg?
Nu är det inte svårt att se vad som i så fall är det tänkbara motivet bakom en sådan överenskommelse, om den nu har skett. De rödgröna spred all möjlig valfläsk och brukar i första hand locka väljare genom att lova ökade bidrag och skattefinansierade tjänster (samt kritisera M för att inte göra det eller för att ha dragit ned på det). Att hävda att det inte fanns något utrymme för sådant på grund av invandringspolitiken satte de rödgröna i en svår sits, då de ju gärna inte kan påstå sig vara emot den gemensamma sjuklöverpolitiken, speciellt som hela propagandaapparaten i Sverige har under nästan 20 år varit i första hand inriktad på att dels intala svenskarna i dess absoluta nödvändigheten med den politiken och även legitimera förföljelsen av de som har visat minsta tvivel mot och t.o.m. har problematiserat eller kritiserat den "gemensamma värdegrunden". Det som kvarstod var att det inte stämmer, att det går att lösa o.s.v., men rimligtvis riskerade det att ge bilden av att de rödgröna förnekar verkligheten och lovade ekonomiskt orimliga saker. Alliansens, speciellt M:s, taktik mot de rödgrönas lockande med ökade bidrag och anslag till offentligt finansierad verksamhet har ju just varit att framställa sig som ekonomiskt ansvarstagande och kritisera de rödgröna för att ge ofinansierade löften.
Märk väl att Reinfeldt har nyttjat sig av denna strategi tidigare. När de rödgröna började allt mer göra ett nummer av att Alliansen hela tiden framförde att "antalet sysselsatta har ökat", medan arbetslösheten de facto hade ökat (på grund av invandringen), så svarade Reinfeldt med sin "etniska svenskar mitt i livet" och svarade Ohly rakt i synen i en TV-debatt att Ohly mycket väl visste varför arbetslösheten ökade, men om han ville diskutera invandringspolitiken, så fick de ta den separat. Precis som det fick Ohly att omedelbart bli knäpptyst, så tystnade även resten av de rödgröna illa kvickt, förutom att det fortsatte tjattras lite i periferin om användandet av "etniska svenskar" bland de stollar som på helt riktigt tror på allt från genustrams till de postmarxistiska konspirationsteorierna och därför lyckades lika lite ta in vad som hände som de även i övrigt är oförmögna att ta in information och intryck från den omgivande verkligheten.
Men de kritiska rösterna i svensk ljugmedia fortsätter att öka trots valutgången. Så är det ett resultat av en genuin oro för utvecklingen (knappast för samhället i sig, men den egna framtiden)? Kombinerat med att det som många en gång såg som säkra värden, t.ex. regimens helt ohotade maktställning och regimlojal massmedias lika ohotade ställning, idag i det ena fallet är eventuellt hotad (och definitivt ifrågasatt), medan det sistnämnda förefaller vara närmast helt dödsdömt. Eller har t.ex. Bonnier och M fortfarande en slag deal med varandra? Om det är frågan om det, vad kan planen tänkas vara från M:s partitopp?
När sedan S-finansministern Andersson hade tillträtt så fick hon spott och spe för det ärliga konstaterandet (om det finns något ärligt hos henne) om "tomma lador".
Medierna och sjuklöverpartierna strider för godheten, känslornas politik, det som likt kisset i byxan värmer för stunden. Inget konsekvenstänkande, historiskt eller omvärldsjämförande perspektiv. Det är de bistra ögonblicken av överväldigande data, som Migrationsverkets pengaslukande svarta hål och stockningen på asylboendena, fysiska realiteter, som i spridda skurar ger medialt genomslag, varefter änglakörens sång åter tar över. Gapet mellan verklighet och fantasi, vision utan bäring på observerbara data, måste överbryggas av skamlösare berättelser och känslornas politik.
Vem kan säga emot samsynen mellan SKL och SoS eller gemene man, att äldreomsorgen ska ha bemanning dygnet runt och all erforderlig uppassning? Men vem ska betala. SKL gjorde ju beräkningar utifrån fem scenarier hur mycket skatten behöver höjas till 2035, för att välfärden utifrån nuvarande finansieringsmodell skulle täcka samma nivå av välfärd; dessa scenarier kunde tidigt dömas bort som för optimistiska, men kalkylen angav en skattehöjning på 13 procentenheter... Något att grunna på för framtiden. SKL hade inte riktigt hum om bidragsinvandringens omfattning och sysselsättningsgraden. Fysiska realiteter vinner mot svärmande politikers kortsiktiga känslostormar.
Nyliberala och kosmopolitiska agendor kan se sina projekt närma sig uppfyllnad, medan välfärdsstaten kollapsar. Deras tandemtur med kulturmarxismen kan vara över, deras vägar börja skiljas åt.
