Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Men, för att för en gångs skull vara helt i linje med TS, här öppnar sig ju ett uppenbart slagläge för för en hågad skribent.

Hela universum tog avstånd från Breivik, allt ifrån pingstvänner, socialdemokrater och borgerliga till dödsnazistiska paganister/odalister som Varg Vikernes.

Är det inte rimligt att en muslim som försöker bygga sig en ny framtid i en sekulär demokrati tar avstånd från IS och deras härjningar?

Om inte, varför? Vad är skillnaden mot Breiviks dåd?

Jag har länge undrat varför inte denna frågeställning tas upp.

Bra fråga! Det kan väl inte enbart vara en fråga om att Breivik var så mycket mer "effektiv", utan det torde föreligga ett motsvarande behov av avståndstagande från islamistisk terror som från, ja vad det nu var för slags terror som Breivik stod för (om han ens vet själv).

När varianter på sådana frågor börjar ställas i Studio Ett (kanske inte av Helena Groll) så dras inte bara snaran åt kring islamismens särställning utan i praktiken också kring mångkulturprojektet. Men det skall förstås göras också.

Skulle man* våga parafrasera Groll, så skulle man kunna ställa frågan om muslimer själva får skylla sig när de utsätts för s.k. 'islamofobi'** då de inte tar avstånd från islamistisk terror?

En, imo, rimlig fråga - även om jag inte tror att tiden är mogen för den frågeställningen.

Återigen, så kan man ju fråga sig i hur pass god jord det hade fallit att inte ta avstånd från Breivik - vilket ju, som sagt, även fullblodsdårar som Vikernes gjorde...

Och för att förtydliga - med all rätt tog man avstånd från Breivik.

*/**

-Ed-


Här finns ju dessutom en utmärkt grund för retorisk aikido - det är ju tämligen uppenbart att krav på avståndstagande från religiöst erövringskrig inte är definitionen på rasisim.

Det är, fact, ganska jävla långt från definitionen på rasism...

Det finns dock en potentiellt subversiv effekt av Greiders resonemang. Nämligen att man via denna manöver kan legitimera islamkritik inom media/politikeradelns åsiktskorridor.

I modern tid har det inneburit omedelbar rasiststämpel att yppa någon som helst kritik gentemot islams ultrakonservativa normsystem. Kanske kan Greiders definitionsförsök bredda åsiktskorridoren så kritik mot islams fascistoida tankegods blir möjlig även hos journalister och politiker som är måna om sin image?



Detta utfall verkar vara mer regel än undantag nuförtiden. När man läser kommentarer på en text som berör svensk migrationspoliktik tenderar dessa vara överväldigande kritiska mot nuvarande linje.

Jag vill tro att detta är en signal om att kursändring är på gång.

Sahlin visar att hon behöver coachas av någon vänlig själ i sitt svar när hon begår det katastrofala Men-felet:

"Jag lägger ingen skuld kollektivt. Jag fördömer de som säger att islam är problemet. Det har jag gjort hela livet. Men..."

"Vi ska inte skuldbelägga islam. Men..."

Jag är inte rasist, men... En kvinna har rätt att klä sig som hon vill utan att våldtas, men... Förintelsen var ett världshistoriskt brott, men...

Så här går det när kuddkrigarna i det innevarande åsiktsmonopolet ställs inför de no holds barred-metoder av karaktärsmördande de uppmuntrat mot dissidentariatet utanför kuvösen. När ritualiserad fäktning med fuskriggad poänglampa möter kallt stål hugget i ryggen.

Det finns bara ett rätt sätt att använda men:et på i en debatt om rasism: Jag är inte rasist, men - du är det. Du, oavsett din hudfärg, ditt kön, din religion är rasist när du inte kräver ditt lika ansvar, din lika tacksamhetsskuld, ditt lika klandervärde.

Har man förstått detta finns inga tacksammare motståndare i framtidens Sverige än just dem alla idag fruktar att stöta sig med.

Några citat:


http://unvis.it/www.svd.se/nyheter/i...in_4350617.svd


Jämförelsen mellan judar och muslimer haltar.

Judar är (klassificeras som) en etnoreligiös grupp - medan muslimer är en religiös grupp. Muslimer har inte någon viss etnicitet... varför jordens muslimer inte utgör något "muslimskt folk".

Bildandet av Israel var sionismens projekt. Landet skapades - till skillnad från IS *inte* i religionens namn - utan som ett land för det judiska folket.


IS har däremot utropats i religionens namn, ty Muhammed skapade ett *kombinerat* politiskt och religiöst projekt.

Alltför många (de flesta?) muslimer verkar (därför??) vara obenägna att ta avstånd från IS... och tydligen inte ens vilja "erkänna att rekryteringen är ett problem också i Sverige". Hur ska Mona Sahlin och andra invandringsevangelister hantera den attityden? Vilken inställning ska ledarsidorna, SR och SVT ha?

"Vad håller vi på med?" undrar Smålandspostens ledare.


http://www.smp.se/ledare/vad-haller-vi-pa-med/


Vad gör svenska s.k. journalister, när "de muslimska samfunden" inte vill inkluderas i den diskussionen?

-----


PS Etableringslotsar har tydligen använts för rekrytering till IS.


http://www.svt.se/nyheter/sverige/et...arna-laggs-ner

Jag har dristat mig till att spekulera det samma, i ljuset av det numer ganska liberala (i egentlig betydelse, inte politisk) åsiktsklimatet i kommentarsfälten på svd.se.

Såväl att åsikterna släpps fram, som att de, i övervägande numerär, är kritiska till förd politik.

Jag tror (och är ganska säker i min tro) att människor i gemen inte gillar att vare sig bli ljugna upp i ansiktet eller att bli betraktade som korkade.

Vilket, rimligen, för eller senare, får konsekvenser om man antingen blåljuger sin läsekrets i ansiktet, tar dem för att vara korkade, och/eller på ledarplats systematiskt beskriver invandingskritik som ett utslag av bristande bildning och begåvning...


Aftonbladet och DN kämpar emot. Men kanske ett minimalt brohuvud har etablerats?

Och onekligen är det spännande att se vad de kommande månadernas utfall blir.

Absolut.
Men de som Sahlin nu vill ta avstånd från IS, är i princip de islamistiska svenska muslimska organisationer som är knutna till svenska MB. Dvs Islamiska Förbundet, SUM, Ibn Rushd, Islamic Relief osv. Samt alla de talrika moskéer som de kontrollerar.
MB:s uttalade mål är inte att leva i en sekulär demokrati. Via en genom en långdragen process, siktar man på att via någorlunda demokratiska metoder bereda väg för ett samhälle styrt av sharialagar. Gällande Syrien är man dock mer aggressiva, enligt deras överordnade andlige ledare är det legitimt att slakta shiamuslimer osv.

I Syrien har MB egentligen samma mål som IS, dvs att införa ett kalifat med sharialagar. 2012-13 förekom ett samarbete mellan IS och MB för att störta Assad - medan det nu har skurit sig som bekant.
MB i Syrien är idag istället mer lierade med al-Nusra, dvs al-Qaidagrenen i Syrien. Svenska MB:s Yasir Issa har beskrivit al-Nusra som att de "kommit det syriska folket nära".


Svenska MB:s imam i Stockholmsmoskén pep iväg till Syrien för 2 år sedan för att starta en privatarmé och ägna sig åt vapensmuggling, något som det varit tyst om sedan det avslöjades av SR. Det går utan att vara alltför konspiratorisk att dra slutsatsen att Stockholmsmoskén sannolikt är med i konflikten i Syrien även aktivt.

Svenska MB är alltså involverade i jihadism - varför det är närmast omöjligt för skäggen i MB att fördöma företeelsen. Jihad är en del av deras ideologi. Man kan ibland markera lite svagt mot IS, men i grunden har de samma målsättning, ett kalifat med sharialagar. Nu har IS trängt sig före i kön, och redan utropat kalifatet.

De svenska MB-representanterna blir alltid oerhört kränkta när de ombedes fördöma IS eller framförallt jihadism rent allmänt. De kan inte fördöma något som de tror på.

Finns en utmärkt redogörelse för MB i UK och världen i länken nedan. De har varit på gränsen till att terroriststämplas, men kommer att klara sig. Brittiska politiker har valt att inte ge MB någon plattform - i Sverige tror istället de aningslösa politikerna att islamisterna i MB ska vara ett verktyg för att avradikalisera - något som är helt förnuftsvidrigt.


http://www.quilliamfoundation.org/wp...in-the-uk2.pdf

Ja, man kan se en ny inriktning. Vänsterliberalerna har ju sedan länge accepterat att vara USA:s krigsmegafoner inför stundande interventioner i Mellanöstern, nu tycks man även acceptera en ny omsvängning kring Islam.

Här är en artikel på samma tema från den gode(och lyckligtvis snart utbytta)Fredrik Tenfält. Socialliberal politisk redaktör på GP. Snart ersatt av Alice Teoderesceu.

I inledningen av artikeln gör Tenfält nåt så ovanligt som att fördöma terrorresorna och framställer de t.o.m. som ett problem, intressant blir det först vid det sista stycket

http://www.gp.se/nyheter/ledare/leda...tt-vaxande-hot

Jag tycker dock att den nya inriktningen är bra. Just för att den är så svag. Det håller inte för vänstern att framställa sig som godheten själv och samtidigt relativisera kring islamistiskt våld. Så vad gör man? Man buntar ihop de två problemgrupperna, högerextremister(Läs: alla som någonsin bröt mot åsiktskorridoren och kritiserade invandringen innan media hade gett sitt moraliska godkännande) och islamister.

Nu måste man kritisera Islam även om jag är säker på att kritiken kommer vara inlindad, fylld av guilt by association som riktas mot SD m.fl. samt mycket löst prat om antisemitism som givetvis båda grupperna är lika skyldiga till. I slutändan blir det samma problemformulering, rasismen är avskyvärd, majoritetetsbefolkningen är skyldiga att ge upp sitt land till minoriteterna. Om och om igen. Nya spinns och skepnader men samma slutmål.

Det svåra blir dock att inte i samma vända legitimera islamkritik och visst kan man bunta ihop IS med svenska motståndsrörelsen eller dylikt men med SD? Nej det går inte. Inte ens svenskarna är så korkade.

Så problemformuleringen kommer ske på SD:s planhalva, oavsett om man vill eller inte. Man ger i grunden SD rätt om islamiseringen av väst, mångkultur som problem och invandringen som delskyldig. Det är bara en tidsfråga innan detta etsar sig fast i debatten. Då kan det blir riktigt intressant om Alliansen visar att de menar allvar med sina migrationsutspel.

Lite OT här: Om man så önskar så kan man notera att Elvir Gigovic själv har varit drivande i att framställa det svenska samhället som genomrasistiskt, islamofobiskt, diskriminerande. Den motsvarande bilden av muslimer är givetvis att de är utsatta, diskriminerade och orättvist behandlade av det svenska samhället och i förlängningen av de svenskar som ännu befolkar det.

Det är förstås inte rasism för Elvir Gigovic utan ett viktigt arbete för att förbättra den muslimska minoritetens situation i en fientlig västlig omgivning.

Att Gigovic kallar Sahlin rasist är inte förvånande för den som har följt islamisterna. Det kan komma vad som helst; ingen lögn är för stor. De känner ingen skam precis.

Nej, och varför skulle han känna skam. Det är ju Sahlinskan själv som lärt honom att svenskar inte har någon kultur, ingen etnicitet, inga gruppintressen, och att man bäst tillskansar sig makt genom att 1) ljuga fräckt och 2) kalla andra för rasister. Nu får hon skörda det hon sått när de hon okritiskt gullat med vänder sig mot henne. Ingen gillar en relativist och någon som förnekar sig själv. Herregud, hon klädde sig i hijab, den dumma dhimmin.

Exakt.

Det var precis det jag avsåg - om än inte alls lika förträffligt formulerat.

MB (inkluderat deras svenska förgreningar e.g. SUM), salafister, wahabiter, et al har inget intresse ö-h-t av att inlemma sig i en sekulär demokrati. Vilket, b.la. manifesterar sig inte minst genom deras tjurskalliga vägran att ta avstånd ifrån IS. Vilket ju iofs är ganska ärligt - då de (imo) delar samma slutmål - att leva under islamistiskt styre.

Och här finns flera intressanta öppningar:

- Om SD/Samtiden här omhuldande ställer sig bakom Sahlin och påpekar att:
'Hon är ju, som alla förstår, inte alls rasist. Hon tycker, by the way, samma sak som vi tycker...' så kommer man ju att få se AB-trojkan att gå i fulltändig flatspinn. Och eventuellt ge Sahlin en medial dödskyss. Inte i bemärkelsen att den kommer att terminera Sahlin politiskt (dessvärre) - men det kommer att försätta 7-klövern i en väldigt märklig situation.

- En drfitig invandringskritisk politiker/skribent har här möjlighet att parafrasera Palmes 'dessa satans mördare'.

- Man kan som sagt försiktigt lyfta frågan varför MB et al. inte vill ta avstånd IS och därmed markerar ett avståndstagande från just sekulära demokratiska grundprinciper.

och till sist:

- Man får ett uppenbart smash-läge för retorisk aikido, då den gemene svensken förmodligen inte tycker att krav på avståndstagande från religiös krigsföring är, ens i närheten av, definitionen av rasism...

För att bara peka på det mest uppenbara. Någon medialt skolad person borde ganska enkelt kunna hitta fler spin-vinklingar här.