Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag såg en Rapportsändning där Sverige för några minuter kändes som ett lite mer normalt land. Åtminstone såtillvida att den stora SD-paralysen inte hängde över allt som sades.

http://www.svtplay.se/video/2937799/...rt-rapport-503

Först dök Ullenhag upp och ville skärpa lagstiftningen mot organiserande tiggeri. Sedan Morgan Johansson som sade att det finns poänger med det, samt att man behöver titta på att göra det lättare med avhysningar. Ullenhag vill inte öppna för skolgång för EU-migranters barn och Johansson tycker att ansvaret för skolgång ligger på hemländerna. Självklarheter naturligtvis, och imorgon kommer allt att låta lika dumt som vanligt igen.

När SVT skriver en separat artikel om det talar man om att S vill se över möjligheten att skärpa lagen mot utnyttjande av tiggare. De vill med andra ord precis samma sak som M och Ullenhag, men ordvalet "utnyttjande" klingar det plötsligt bättre i vänsteröron. Är det Morgan Johansson som är det semantiska geniet? Nej, ordet förekommer inte i citaten från honom. Av allt att döma är det den oberoende kanalens reporter som gjorde sitt politiska favoritblock en gratistjänst genom att linda in Johanssons budskap i bomull.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/mi...r-lagen-andras

Du hänger i den här tråden, och andra trådar i Politikdelen där jag sett att du skriver. Du gör således samma fel som jag brukar göra. Du tittar på dig själv och extrapolerar för att få din bild av "gemene väljare". Vi som hänger här är inte "gemene väljare". Jag köper att gemene Flashbackare klarar och vill ha lite mer klarspråk. Dom som kollar på, och läser SVT är fortfarande dock inte mogna för klarspråk; precis som de som fortfarande läser Aftonbladet. Dom gillar bomull.

Och det är precis vad de fick av SVT. Bomull. Nästa månad kommer det lite mindre bomull, och till slut kommer även SVT att rycka bort plåstret på smärträdda 40- och 50-talister. Det är alltså föräldragenerationen till dom som hänger i den här tråden som fortfarande läser Aftonbladet och kollar på SVT; efterkrigsgenerationen (sent 40- tidigt 50-tal) är den mest PK-skadade i Sveriges historia.

Språket är postmodernisternas slagfält.

Tiggande romer = EU-migranter
Illegala invandrare = papperslösa

Och nu, organiserande = utnyttjande

- Stoppa organiserat tiggeri!
- Typiskt fascister att slå mot de svagaste!

- Stoppa organiserande av tiggeri!
- Hm, marginellt bättre men luktar fortfarande brunt!

- Stoppa utnyttjande av tiggare!
- Jaa, åh vad fint och vackert!

Vill man göra folket en tjänst gör man något åt tiggeriet. Vill man göra något åt tiggeriet måste man komma på rätt ord. När vänstern vill göra samma sak som högern vill, vet de precis hur de ska göra för att få vänsterväljarna att svälja det. När S ville sälja ut statliga Telia (vänstern hatar ju när alliansen säljer ut tillgångar) så använde de begreppet "folk-aktie" för att öka toleransen för tilltaget. "Låter ju lite som folkhemmet. Verkar vara en robust sossegrej."

(Ett tecken på att den svenska sommaren har börjat: Upplopp i Tensta just nu.)

Man kan tänka sig att man granskar ursprungsordet genom ett prisma och ser en palett av komponenter som alla tillsammans utgör ursprungsordet. Sedan komponerar man en enkelriktad synonym som saknar de negativa konnotationerna.

Tiggande romer är ju EU-medborgare som migrerat till Sverige, alltså är de EU-migranter. Illegala invandrare saknar papper som säger att de är svenska medborgare, alltså är de papperslösa.

Rent logiskt sett så är det dock inte korrekt att skriva så här:


Istället borde det stå så här:


För alla EU-migranter är inte tiggande romer, men alla tiggande romer är EU-migranter.

Så vad exakt går det ut på? Jo, att komma undan de inre neurologiska strukturer som ger oss en falsk bild av verkligheten. Ett ords innebörd är inte vad som står i ett uppslagsverk utan vad vi subjektivt ser/tänker/associerar med/känner när vi hör ordet. Orden "tiggande rom" ger oss mängder med negativa associationer trots att det någonstans säkert finns en tiggande rom som inte alls faller inom ramarna för dessa negativa associationer. Alltså kan inte "tiggande rom" vara rätt ord för att beskriva alla tiggande romer.

Bryter man ner ord så består de av fonem som egentligen bara är ljud, men till och med ljud som i grund och botten saknar semantisk innebörd kan ändå ge upphov till neurologiska strukturer genom betingning. Det klassiska exemplet är så klart det metalliska ljudet av en matskål som får hunden att dregla. Pavlovs hundar är ett av flera tunga bevis för att strukturer är deterministiska och försvårar vår förmåga att styra över våra egna liv. Därför är det först när alla strukturer är raserade som den verkliga människan inom oss kan blomma ut...

Problemet med den postmodernistiska språkförädling är att den endast tillåter korta perioder av fördomsfri frihet. Om man tänker sig att "tiggande rom" motsvarar ljudet av en metallisk matskål, och vi ersätter metallskålen med en plastmatskål ("EU-migrant"), så kommer vi ju så klart inte börja dregla första gången vi hör plastskålen sättas ner på marken. Men efter ett tag så lär sig hjärnan sig att metallskålar och plastskålar har samma innebörd och vips så är vi tillbaka på ruta ett.

Ett märkligt exempel på hur bataljer kan se ut är tidningen Norrans två ledarskribenter. Å ena sidan står Sakine Madon (invandrarbakgrund) som relativt kraftfullt står upp för Svenska värderingar och inte drar sig för att påpeka orimligheter i invandrings och integrationsfrågor. På andra sidan står Mikael Bengtsson (givetvis helsvensk) som representant för den naiva godheten.

Sakine Madon behöver nog ingen närmare presentation här, men Mikael Bengtsson är nog inte så känd. Han verkar vilja framställa sig som en förstående och genomgod kulturman. Hans snällhet vet inga gränser (om det inte gäller svensk arbetarklass förstås, dom mår bara bra av hårda tag, Norran är ju liberal) På vinjett bilderna brukar han inta en "kulturell" och "förfinad" hållning. En hand på höften och ett finger mot kinden typ.

Som sagt märkligt med två ledarskribenter med så olika världsbild på samma redaktion, men men...det handlar väl om att behålla läsare förstås.

När jag i ungdomen läste boken 1984 så tyckte jag att det var en sak som drog ner betyget rejält, nämligen nyspråket. Ni vet "krig= fred osv osv", det var overkligt och orimligt i mina ögon. En överdrift som sänkte mitt intryck av hela boken.

Numera så inser jag att det faktiskt fungerar så i Sverige idag, man ändrar språket för att hålla folket på plats och dom flesta märker det inte ens.

På ett ytligt plan framställs Sakine som klok och som inte gullar med islamister och vänsterfolk. Men i grunden är hon för fri invandring och ser varje försök till begränsning som bevis för rasism. Sakine Madon är ungefär på samma stadium som Anna Dahlberg eller Sanna Rayman var för 5 år sedan. Skillnaden är att Madon vägrar ta in fakta som visar på massinvandringens sanslöst negativa konsekvenser. I förlängningen blir hon då i varje fall som Mikael Bengtsson.

Sakine Madon, Alice Teodorescu, Dilsa Demirbag Steen m.fl. förespråkar alla fri invandring. De verkar resonera enl. mallen:

● Jag har invandrat.

● Det var bra för mig.

Slutsats: Sverige ska ha fri invandring.

När man ser hur Alice Teodorescu (och kanske också Sakine Madon) i flera andra frågor resonerar med verklighetsförankring, så blir man kanske förvånad över förespråkandet av fri invandring. Jag har emellertid mött flera andra (som invandrat), vilka också resonerat enl. mallen ovan. Det här perspektivet är en slags barriär mot, att man förändrar/utvecklar sina ståndpunkter.

Men, det är fullt möjligt, att Alice Teodorescu - som (till skillnad från Madon) inte "ser varje försök till begränsning [av invandringen] som bevis för rasism" - vad det lider kommer att se på "fri invandring" som många närmast plikskyldigast ser på monarkin, dvs att det vore i princip bra att avskaffa monarkin (eller införa fri invandring), men det är inte någon angelägen hjärtefråga. Den som lever får se.

-----

Tillägg

Orrtupp uppmärksammar Mikael Bengtsson i Norran. Vinjettbilden är onekligen avslöjande och hans väldsbild är... jag trevar efter ord... Mikael Bengtsson skriver:



Ska Sverige föra en politik, som "inte fungerar i praktiken"?? Politik är att blunda (för, att det "inte fungerar i praktiken")? Eller ska ledaren läsas som ett medvetet och beslutsamt förespråkande av hyckleri?

http://norran.se/asikter/ledare/att-...svagare-399972

Fast det finns andra dimensioner. Alice är rumän och har inte med sig så mycket mer i bagaget än att hon vet att kommunism är jättedåligt. Hos Madon och t ex Neuding finns ackumulerad erfarenhet och kunskap från kurdisk och judisk diaspora (för vilka rörlighet av historiska skäl ses som ett normaltillstånd). De kan, till skillnad från blonda och blåögda, läsa araber/muslimer. De är vakna bullshitdetektorer bland det sovande folket. En viss nytta får de sägas göra ändå. Föreställ dig hur debatten hade låtit helt utan alibipersoner som Madon och Bali. Bara en massa tysta, paralyserade, godtrogna svenskar mot Megafonen.

Bengtsson, Madon och Teodorescu befinner sig i samma stora mörka plexiglaskupa. Den är nästan omöjlig att komma ur. Teodorescu och några enstaka till som Neuding står dock intill fönstret och tittar ut. Mer bakom står Madon som i alla fall kan skymta vad som händer. Längst inne Befinner sig Bengtsson, med Mathias Gardell och gänget och de har bestämt att de till varje pris och sista blodsdroppe inte alls vill se vad som händer utanför. Jag tror så här: när sådana som Teodorescu ser att det faktiskt är fler som befinner sig utanför än innanför kupan kommer och att man har att ansluta sig till antingen Greider och Balif eller Sanna Rayman och Sanandaji utanför kupan blir valet enkelt.

För fem år sedan var i stort sett alla innanför men det har blivit svårt för dem som vill resonera efter logik och med verkligheten som grund och samtidigt försvara mångkulturprojektet och därtill massinvandring. Fakta och konsekvenserna om massinvandringen är så hysteriskt tydliga att man i princip säljer sin själ till satan om man bortser från detta. Hur många är det i denna tråd som är genuina Sverigedemokrater? Inte många skulle jag vilja påstå, men som P.M Nilsson säger så måste man kunna tycka illa om massinvandringen precis på samma sätt som man inte vill att sjukskrivningarna ska sänka statsbudgeten. Jag tror inte man kan komma att se fri invandring på samma sätt som monarkin eftersom massinvandringen orsakar flera systemkollapser med ödesdigra konsekvenser. Teodorescu kommer att tvingas att ta ställning om hon vill framstå som trovärdig, vilket väger mer för henne, medan Madon förgäves försöker förmå Greider och Gardell att i alla fall en gång gå fram till fönstret och titta ut.

Tanken var inte att ifrågasätta, att Madon och och i synnerhet Neuding bidrar till debatten. Jag har frapperats av hur "fri invandring" eller "fri rörlighet i EU" beslutsamt försvaras närmast kosta-vad-det-kosta-vill av många (de flesta?) av dem, som själva har utnyttjat möjligheten att migrera.

Paulina Neuding gör definitivt stor nytta, när hon kraftfullt argumenterar mot Fredrik Segerfeldt och skriver:


I artikeln finns en formulering, som väcker frågor betr. hur Neuding egentligen ställer sig till "fri invandring":


Men, den osäkerheten har inte någon avgörande betydelse - det är tacknämligt att Paulina Neuding ger Fredrik Segerfeldt & co svar på tal.

http://magasinetneo.se/okategorisera...och-fattigdom/

Jag har tidigare i tråden försökt visa att en stor del av det som vi ser som ett "mediakrig om mångkulturen" egentligen är verbala Potemkinkulisser som fortfarande håller sig inom ett ramverk där multikulti alltjämt dikterar spelreglerna.

Ta tex de två som just har avhandlats i tråden, Alice Teodorescu och Sakine Madon. Även om de då och då träder in på förbjudet territorium är de i 98% av alla fall enbart kritiker inom multikultis egen spelplan.
Teodorescus kommentar i debatten i aktuellt med Seher Yilmaz från rättvisefördmedlingen är ett gott exempel på detta. Ca :7:10 in i debatten säger Yilmaz att hon tror att "kompetens är jämt fördelat över samhället". varpå vår vän Alice inflikar "det är ingen som ifrågasätter det."
Tror Alice Teodorescu på riktigt att procentsatsen av biokemister är densamma oavsett om vi talar om gruppen etniska svenskar, romer eller somalier? Om 4% av alla svenskar är jurister så är det samma siffra för kurder, afghaner, gambier och turkar? Detta är ju total galenskap, vi har i Sverige ett antal grupper som i fråga om utbildningsnivå år har nått lika högt eller tom högre än svenskar, dessa är andra grupper är västeuropeer, judar, Östasiater, iranier och kanske latinamerikaner (fyll gärna i flera grupper som jag kan ha glömt.)
Bland Mena-folken och Afrikanerna, vilka är våra största invandrargrupper och vars antal växer lavinartat varje år. så ser vi ju katastrofala siffror både när det gäller utbildningsresultat och prestationer på arbetsmarknaden. Vem som helst som kollar på relevant statistik samt förstår vilken studiemiljö den genomsnittliga somaliern/eritreanen/syriern har hemma förstår att deras snittkompetens är långt under den för svenskar.
Om vi hade enbart tillsatt folk i ren meritokratisk anda så hade svenskar haft 97% av alla toppjobb med de grupper jag nämnde förut ockuperandes de övriga 3%.
Men för Alice Teodorescu så är det helt rimligt att hålla med om ett påstående i stil med "kompetens är jämt fördelad i samhället."
Nu vet jag inte om hon verkligen tror detta eller gör sig dummare än vad hon är eftersom hon skulle riskera halshuggning i media annars. Men om hon hade läst en enda artikel av Thomas Sowell eller ställt sig frågan om det någonsin funnits ett enda samhälle i världshistorien där "kompetens är jämt fördelad över hela samhället" så hade hon själv insett det absurda i sina antaganden.
Oavsett vilket så visar detta med all tydlighetet att hon spelar inom PK-spelplanen för det mesta, i ett normalt samtal där mediakriget vore ett faktum så hade grundantagandet varit något i stil med "kompetens är inte jämt fördelat, vad kan detta bero på?" och sen hade man spunnit vidare på det. Kanske når vi dit någon dag, men vi är sannerliggen inte där än. Och inte Alice Teodorescu heller som det verkar.

Sakine Madon då, det räcker egentligen med att kolla på nästan vilket utav hennes alster som helst för att se att hon inte är någon "medie-krigare" i egentlig mening.
På twitter igår skrev hon tex: "Snart nationaldagen och nu ska visst alla "få vara svenskar". Pssst: alla vill inte vara svenskar. Man kan fungera som medborgare ändå."
Jaha, detta är ju multikulti i kubik. Madon går ju tom ett steg länge än "alla är svenskar" människorna och argumenterar för att Sverige ska bli nåt i stil med den första postmoderna statbildningen i världshistorien där folket inte ska identifiera sig som demonyma invånare utan sin egen hitte-på kategori av medborgare. Det hon säger här är ju att Sverige inte betyder någonting för henne, det är bara ett geografiskt område som hennes föräldrar råkade invandra till och där hon nu kan leva sitt liv som nån typ av ny pseudo-medborgare.

Om man anser att Sverige är ett land skapat av svenskar, för svenskar under en lång historisk process bestående av hårt slit och möda vilket har lett fram till dagens samhäller så är ju Sakine Madon antitesen till allt detta. Tino Sanandaji anser sig ju inte heller vara svensk men skillnaden mellan henne och Madon är ändå milsvid: Tino har gång på gång påpekat att svenskar byggde Sverige och att vi har en rätt att bestämma hur vårt eget samhälle ska utformas. För Madon är detta antagligen en obegripligt ställningstagande; det enda hon får ur sig på sin twitter när folk går i klinch mot henna är "Svensk nationalism är att utgå ifrån att all världens folk har som största önskan att bli svenskar."
Detta kanske är sant för miljöpartister och annat löst folk, men är Madon helt oförmögen att förstå att tanken på att alla som bor i Sverige så småningom ska känna sig som just svenskar är kärnan i en nationalstat och det långa loppet det recept som alla framgångsrika länder har använt sig av?
Att Madon sen är emot att IS slaktar kurder eller att allehanda jihadister i förorterna trakasserar och våldför sig på andra är en sak. Men det påverkar ju inte hennes syn på Sveriges kommande icke-existens som nationalstat.

Det här inlägget blev lite längre än jag hade tänkt, men för att kort sammanfatta det hela: "mediakriget" har för det mesta inte börjat, en viss förskjutning har skett så att de som är kritiker av en viss del av utformningen av systemet har fått komma till tals. Där får Teodorescu, Ivar Arpi, Gudmundsson med flera stå och nagga i kanterna ett tag till.
Det är först när åsikten om att de senaste 35 åren av multikulti har varit helt åt skogen, och inte något bra för Sverige på något vis, kan luftas fritt utan några galna underliggande antaganden á la Teodorescu som kriget börjar på allvar.