Citat:
Ursprungligen postat av
sherm
Jag brukar inte gå in på Aftonbladet men av någon anledning så gjorde jag det just idag och fann mig inmundiga budskap i fördumningsnivå tio plus över högsta betyg. Lena Mellin gnuggar geniknölarna. Till hennes förtret tycks precis ingenting, inklusive stoppad rapportering om paradfrågan invandring, stoppa Sverigedemokraternas frammarsch. Detta leder LM till följande:
http://unvis.it/www.aftonbladet.se/n...23xtor=AD-500-[aftonbladet]-[TF_sociala_medier_artiklar]-[Lista]-[svd]-[]-[]
Därefter eftersöks förklaringar till partiets ökande stöd hos väljarna med ljus och lykta:
Moskébranden i Eskilstuna, Leif GW Persson och tjuvåkande, ensamkommande barn som får huvudet dunkat i kalla betonggolv. Diskussioner som gynnar Sverigedemokraterna rör sig någonstans i undervegetationen, djupt djupt där nere, långt under "de etablerades" finrum. Med en enkel sjuklingsmetafor kan man beskriva detta som att det är symptomen snarare än sjukdomen som får immunförsvaret att kicka in. Än dock var nog erkännandet det mest underhållande i denna historia:
Men varför sluta med det när man kan fortsätta?
Lena Mellins artikel är intressant för kremlologen.

Mellin skriver inledningsvis:
Citat:
Ingenting tycks kunna stoppa Sverigedemokraterna.
Partiledaren är sjuk, partiet syns knappt och i så fall handlar det om fraktionsstrider. Ändå ökar stödet.
Sedan den förra väljarbarometern från Aftonbladet/Sverige tycker har debatten handlat om bland annat Saudiarabien, Kristdemokraternas partiledarstrid, flygstrejken och överskottsmålet.
Men inte om Sverigedemokraternas paradfråga, invandring. Tvärtom har SD:arna spelat en undanskymd roll med undantag för falangstriderna i Stockholmsdistriktet.
Alltså...
● Debatten har "inte [handlat] om Sverigedemokraternas paradfråga, invandring"
● SD "syns knappt" i media (bortsett från att media rapporterar om konflikter i SD)
Jag sätter en slant på att det här ska läsas:
Vi journalister har mangrant handlat precis som ledande journalister gemensamt beslöt på förra mötet betr. hur media i Sverige ska kunna stoppa SD. Debatten har "inte [handlat] om Sverigedemokraternas paradfråga, invandring" och SD har inte fått synas i media (bortsett från rapporteringen om konflikter i SD)
Men trots att media har gjort precis som ledande journalister gemensamt beslöt på förra mötet betr. hur media i Sverige ska kunna stoppa SD... så ökar SD! "Ingenting tycks kunna stoppa SD." (artikelns rubrik).
Mellin levererar en förklaring i videon - SDs sympatisörer är "missnöjda". I artikeln ger hon en annan förklaring. Hon konstaterar, att det finns tyvärr ett par skribenter som tråkigt nog inte helt traskat patrull dels Leif GW Persson och dels Eskilstunakuriren. Eskilstunakuriren publicerade "fritösuppgiften från en anonym poliskälla" och "i SVT hävdade Leif GW Persson att ordningsvakterna, som bland annat dunkande den ena pojkens huvud i golvet, och polisen agerade rätt", skriver Mellin misslynt. Hon sammanfattar: SDs sympatisörer anser:
"Vi mörkarde och förvrängde. SD-anhängarna fick vatten på sin kvarn genom GW:s uttalanden och av fritösuppgiften från en anonym poliskälla (som alltså visade sig vara fel). ... Tjatet om att etablissemanget, dit media räknas, ljuger och bedrar gynnar Sverigedemokraterna. Det är deras fetaste mylla."
Den sista meningen har möjligen DNs Erik Helmersson som adressat. Denne skrev 13 mars en signerad ledare med rubriken: "Känslor är de nya åsikterna". Helmersson skriver:
Citat:
Det har varit sorgligt att följa rapporteringen efter juldagens moskébrand i Eskilstuna.
Sådana här händelser tycks ta fram det sämsta i många människor – och i vår tid, där allt ska gå så snabbt och där känslor är de nya åsikterna.
Efter branden kom omedelbart teorier om attentat och islamofobi.... I helgen kom så uppgifter om att eldsvådan orsakats av en fritös – och omedelbart kantrade diskussionen åt andra hållet. ....
Så dementerades uppgifterna om fritösen med konstaterandet att utredningen fortfarande pågår. Kanske var det en olycka, kanske inte. Och anklagelserna och motanklagelserna återgick i ett stilla mummel som väl kommer att pågå tills undersökningen är färdig – och förmodligen långt därefter, eftersom det lär fortsätta att skrikas om mörkläggning och falsifikat.
Debatten har alltså följt ett välkänt och allt vanligare mönster, där en nyhetshändelse så snabbt som möjligt ska kidnappas och användas för att driva ens egen tes. Att i dag säga ”vänta tills vi vet” känns ungefär lika tidsenligt som ”vänta tills du är gift”.
Vad som gör det extra tragiskt är förstås att brådstörtad rapportering om till exempel anlagda bränder i sig riskerar att orsaka fler brott. Någon kan få för sig att hämnas, andra inspireras att tända nya eldar. Så ökar misstron mellan i det här fallet muslimer och ickemuslimer – även om brandorsaken skulle vara en olycka, fritös eller inte.
Att misstron ökar till media verkar vara en helt främmande tanke för Helmerson och Mellin... alt. så är det tabubelagt att nämna det.
http://unvis.it/www.dn.se/ledare/sig...nya-asikterna/
Två dagar senare skrev Helmerson en ny signerad ledarartikel, som är så underlig (LÄS dum)... att den väcker frågor betr. hur uppriktigt den är skriven. Helmerson skriver:
Citat:
Samma gnäll på invandrarna nu som då
[---]
En enkel slutsats man kan dra av 1927 års lag är att det knappast finns någon undre gräns där kritikerna av invandring kommer att bli nöjda. Även om Sverige bara tog emot 200 flyktingar om året skulle de mer rabiata motståndarna med stor sannolikhet varna för lönedumpning, bostadsbrist och kriminalitet.
http://unvis.it/www.dn.se/ledare/sig...rna-nu-som-da/