Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Nu är ju balansen lite bättre här än i tråden i Medier och journalistik där verkligen högafflarna har kommit fram, men man kan ju undra lite lätt hur en del har tänkt sig att vi ska vända den här skutan om alla som inte har en lång obefläckad sverigevänlig meritlista sedan åratal är förbjudna att ändra sig. Om nu inte SD mot förmodan skulle ha lyckats i hemlighet infiltrera alla de andra partierna, landstingsledningar tidningarna, kommunens byråkrati o.s.v. så är det faktiskt så att det inte går att stöta bort alla som fram till nu har trott på de rådande mångkulturella paradigmet. På samma sätt som högern glatt får vara beredda att få en del stöd och draghjälp av oss otäcka dödsknarkarnazister, får faktiskt de som är invandringskritiska vara beredda att hålla lite för näsan också och åtminstone tolerera de avhoppare som kommer att komma i allt större fart nu inom många olika områden inom samhället.

För det första har det ju faktiskt varit de facto omöjligt att bedriva någon alltför öppen opposition mot det svenska invandringskonsensuset eftersom det har kunna leda till socialt självmord och att man har kunnat bli av med arbetet inom många området. Även om t.ex. en del lokalpolitiker eller journalister har velat driva en egen linje så är det oerhört svårt att gå emot detta om motståndet är så kompakt och massivt. Det är bara aningen mer förvånande att folk har hållit tyst eller kört den goda linjen offentligt som att inte alla gick ut och gjorde motstånd under Stalin.

För det andra så underskattar en del svårigheten att ta sig ur olika former av världsåskådningar. Om man nu inte kommer i kontakt på ett seriöst sätt med andra åsikter är det ännu svårare. Det ligger ju tyvärr i mänsklighetens natur att vi vill rättfärdiga de åsikter och idéer vi redan har, och att vi lätt bortser från det som inte stämmer överens med det vi redan tror. I en hel del fall för de mest fanatiska har ju dessutom de här tankarna utgjort en del av en form av ersättningsreligion i det sekulariserade Sverige, och vi vet väl alla hur lät det är att omvända religiösa fanatiker? En hel del kommer ju därför köra på de här tankarna ända till graven oavsett vad som händer i övriga samhället.

Jag tycker Marteus artikel är utmärkt. Den beskriver den klassiska problematiken att folk avser att bekämpa "ondska" (rasism) men i processen blir "onda" själva (sprider dynga om hederliga människor som vill lösa praktiska problem, vilket resulterar i förvärrade problem).
Om svensk asylpolitik kan diskuteras på ett mer praktiskt plan är mycket vunnet, istället för att debatörer ska behöva köra ett skript på sina alster för att finna farliga ordkombinationer som "vi" och "dem".

Vad gäller Marteus tycker jag nästan samtliga i tråden missar det centrala. Marteus säger ju själv

Sverige blev inte som Danmark, tack och lov. Kanske hjälpte åsiktskorridoren.

Hennes omvändelse är inte genuin för fem öre. Så talar ingen som uppriktigt ångrar sitt brott. Så mycket är jag säker på. Hon ångrar att åsiktskorridoren har blivit lite för trång och att problem som nu är av en gigantisk proportion och hotar omkullkasta hela Sverige som vi känner det har låtits uppkomma. Man bör heller inte glömma att hon är en av dem som varit mest rabiat och konsekvent i sitt SD-hat och mångkulturvurmande och så att säga varit en av åsiktskorridorens ivrigaste vakhundar.

Men tro inte att hon är på "vår" sida, vi som inte vill ha mångkultur och föredrar ett svenskt sverige med assimilation av invandrare. Hon talar ju i samma text om "rättmätig kritik av SDs ideologi" - rimligen syftar hon just på sådant som assimilation, att SD inte vill ha någon mångkultur alls, en minimal invandring av kvotflyktingar och därtill enbart arbetsinvandring av specialister och att den svenska kulturen har en självklar plats som ledande kultur i Sverige.

Naturligtvis ska hon uppmuntras och fås att tro att hon är förlåten (Inga hatbrev, tack!) och hon är välkommen in i värmen temporärt, liksom de andra som kommer byta sida snart, men vi glömmer inte. När pendeln slagit över hoppas jag hon får genomlida resten av sitt liv som en avskydd person i landsflykt i Mexico. Detta på grund av att hon är en av dem första att öppna käften. De andra önskar jag ett liv som tiggare i Nigeria.

De är precis som den del av Hitlers militära befälhavare som efter fem-tio år i fängelset fick komma ut och ansågs rehabliterade i Västtyskland. Att man kunde förlåta berodde nog i och för sig på att Tyskland hade klarat av återuppbyggnaden exemplariskt. Vi har ett smärre helvete framför oss, oavsett hur vi gör. Så kanske kommer vi inte vara så förlåtande som Västtyskarna var.

Och för övrigt, jag har alltid hävdat att gammelmedia har en mycket stor makt som vida överstiger alternativmedias och att hade det inte varit för demoniseringen av SD, ljugandet om invandringens konsekvenser och skönmålandet av mångkulturen hade SD varit största parti för länge sedan.

Marteus noterar också att priset blev mycket, mycket högt. Frågan om det var värt det ligger obesvarad i luften men svaret på den frågan antyds nästan. Eller är i art fall öppet för olika svar. Därav mitt Nietzsche-citat några inlägg bakåt. Om de som nu tvivlar och vill vända om möts av hotelser om kommande bannbullor och exil hur ska detta någonsin kunna vända? Vill du att Anders Lindberg och Karin Pettersson på Aftonbladet ska ha ett desperat väringagarde kring sig som är beredda att slåss till döds för mångkulturvansinnesprojektet eller ska också ha valet att gå därifrån till ett förlåtande alternativ?

Sanna ord. Danmark är för Sverige ett föredömme när det gäller öppenhet och demokrati. Tydligen är det något som Marteus helst inte vill ha något mer av.

Ni läser ju bara de delar av artikeln som provocerar er mest. Vad ni ser nu är det närmaste en politisk syndabekännelse vi någonsin sett från en opinionsjournalist i MSM. Detta är min skuld, min stora skuld. Skräm dem inte. Låt nu fler få påbörja resan utan rädsla för fördömanden.

Min uppfattning är att de flesta i massmedia lyssnar inte på vad vi (Alltså flashback-skribenter, enskilda bloggare etc) skriver i någon större utssträckning ändå. Det är enbart om de hittar någon skribent med otrevligt språk och ton som de kan hänga ut som de blir intresserade av sociala media förutom twitter.

Jag får också erkänna att jag var kanske lite väl dramatisk. Medias agerande sista veckan med Aftonbladets avslöjande av FB-skribenter och narrativet om nioåringen med alla dess lögner och förvanskningar har gjort mig särskilt negativt inställd till gammelmedia det sista. Journalisterna har genom sitt agerande sedan strax innan valet 2010 fått mig att verkligen avsky dem. Jag brukade inte känna så för tio år sedan, då var jag mest lätt förbannad på journalisterna. Därtill har Marteus, som jag la till ovan, varit en av de ivrigaste försvararna av åsiktskorridoren, en av de värsta mobbarna, en av de mest konsekvent förljugna ledarskribenterna i så kallat "borgerlig" press.

Men du har rätt, jag tycker det är positivt att Marteus träder fram. Det är ett hedervärt första steg. Vad min slutgiltiga dom blir över henne beror på hur hon kommer agera de närmaste åren. Kommer hon verka för en fri debatt på lika villkor för alla sidor, ta upp även sånt som är obekvämt för det mångkulturella samhället och så vidare som att belysa ökad brottslighet, kostnader och förstörd välfärd med mera, det vill säga göra bot och allt inte bara är en läpparnas bekännelse så är jag beredd att låta udda vara jämt.

EDIT: När jag tänker efter innebär detta att hon också måste propagera för en kraftigt minskad invandring och det tror jag knappast kommer hända. Men men, vi får se. Hon får ett erkännande nu och så får hon chansen att fortsätta bygga förtroendekapital. Men jag är inte optimistisk med tanke på vad hon skriver om Danmark.

Om vi håller oss till journalisterna så finns det säkerligen en hel del hjärntvättade och indoktrinerade av olika grad, men cynikern i mig säger att de allra flesta varit medvetna om galenskapen, vilket också Marteus hintar om när hon anger skälen till den kurs som lades. Dock görs det inte utan den danska ondskans brasklapp, vilken här borde lyftas fram och föranleda viss eftertanke rörande Marteus verkliga meningspositionsskifte, syfte och uppsåt. Ty om hon fortfarande ser danskarna som ondskan personifierad, hur långt har hon då egentligen rört sig från sin ursprungsposition? Tills åtskilligt fler pusselbitar finns på plats och ett nytt motiv kan skönjas, så tror jag tyvärr att det vi för tillfället bevittnar är lite torrt skinn som ömsas, snarare än en aggressiv hudåkomma som hotar de livsuppehållande organen.

För att få en insikt i hur ett djupgående mediakollektivt verklighetsförnekelsemönster kan brytas så är vore det onekligen intressant att se lite benande i vad som kan ha föranlett Expressens kursändring. Kan det vara så att de egentligen inte tycker något alls i frågan, utan snarast i god populistisk anda helt enkelt hoppar till den tuva där de tror sig kunna raka in lite lösnummerförsäljning och klickningar? Vad kan det annars vara för lek de hittat på för att helt plötsligt kollektivt inse och blixtsnabbt internalisera att de alla i själva verket hela tiden varit antidemokratiska neonazistfascister?

Jag tror tyvärr de flesta av Sveriges nutida journalister hade hyllat Hitler och problemfritt gått diktatorns ärenden om de råkat vara födda och arbetat i 40-talets Tyskland. De hade naturligtivs, precis som de gör och gjort idag, nyttjat antidemokratiska organisationer och dubiösa metoder för att infiltrera och avslöja dissidenter, för att sedan skriva långa krönikor om sitt eget fromma och de ondas välförtjänta hädanfärd. Och inget av detta för att de nödvändigtvis gillade det, utan för att deras åhörare och fans gav dem den kicken och makten gav dem tillträde till de betydelsefulla salongerna. Ungefär på samma sätt som The Eagles antagligen inte var helt förtjusta i Hotel California efter 10000 gig, men bekräftelsekicken och paychecken med råga uppvägde ljudklådan. Ett jobb, helt enkelt.

Ärligt talat, jag vete fan vad jag ska tro för tillfället.

Precis. Hon ångrar att åsiktskorridoren har blivit lite för trång för henne. Jag tycker mig osa att hennes "uppvaknande" är av samma slag som Janne Josefssons. Han hyllas ibland på Flashback för att han har granskat nån antijudisk imam eller ruskat på huvudet åt någon "skära kuken"-feminist. Men det handlar inte om en omvändelse, utan om att det progressiva har sprungit ifrån dem själva. Marteus har säkert genom alla år identifierat sig som nån sorts godhetsliberal avant-gardist, tillhörande godhetens yttersta elitskikt här i landet. Och så plötsligt finns där en ny generation som dillar om saker som hon inte ens förstår vad de betyder. Vad fan är en kritisk vithetsdiskurs, undrar tanten. Men istället för att rannsaka vad det egentligen är för en skruvad världsbild hon går och bär på så börjar hon gnälla om åsiktskorridor.

Hon är bara sur för att hon är för gammal för att vara modell i godhetens modebransch.
En mer tillämpbar jämförelse är förmodligen de goda sovjetmedborgarna, som nu i det förfallna, postkommunistiska Ryssland helt lever kvar i en mentalitet där det gäller att roffa och bluffa till sig så mycket som möjligt.

Vad vi ser är tomma ord, i alla fall i mina ögon. För mig är det centrala grundsynen på öppenhet, demokrati och hederlighet. Den förändras inte över natten bara för man råka inse att det är logistiska och sociala problem med massinvandring. Att Danmark, med sin öppenhet och önskan om det fungerande samhället, av artikelförfattaren fortfarande som ett skräckexempel visar bara på att artikelförfattaren har i grunden diametralt motsatt uppfattning mot mig själv. Och då gnäller jag ju naturligtvis.
Syndabekännelsen är bara en sak på ytan. Ruttenheten i kärnan, hatet mot öppenhet och det klassiskt västerländska samhället finns ju kvar.

Ibland när man läser så undrar man ju om inte allt ont som sägs om SDare kanske ändå är sant.

NSO kommer utmärkta exempel, en del här i tråden verkar resonera som att Ananias borde trotsat Gud och dräpt Saul när han fick höra var Saul befann sig.

Låt gammalt groll vara förlåtet. Mycket är vunnet om folk är beredda att helt enkelt lyssna och diskutera civiliserat med andra personer, ta dem på visst allvar, och försöka göra någonting som är bättre än nuvarande situation.

Att fantisera om hämnd och straff känns omoget och icke konstruktivt. PK-tokarna försvagas alltmer bl.a. därför att de givit sig på personer som stått i mitten och som bara uttryckt sin genuina oro eller sökt lösningar som inte varit tillräckligt renläriga.

Många i Sverige längtar inte efter ett Sverige styrt av SD utan till ett Sverige där SD inte behövs och där vi inte har en extrem polarisering i migrationspolitiska frågor.

Självklart blir man ibland frustrerad, det går säkert att hitta inlägg där jag givit uttryck för liknande frustration.
Likadant så har jag förståelse för att det kan finnas en stark ilska mot de som stämplat en som "ond" särskilt om de lyckats att faktiskt skada en.

Ändå tror jag ingenting gott kommer ur att rikta sin ilska mot de personer som öppnar sina ögon och går i en mer konstruktiv riktning, det driver bara tillbaka dem in i deras gamla beteenden.

Men hur har krönikan mottagits av allmänheten, framförallt pk-folket? Ni som använder twitter, har det kommenterats något om tantens åsikter om åsiktskorridoren? Det är ju ett rätt dramatiskt erkännande även om hon är tydlig med att SD är onda och danskar är onda. Det spelar ju inte så stor roll om vi förlåter och tror hon är genuin eller inte, frågan är vad övriga journalister och proffstyckare säger.