Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Instämmer!

Det vore inte fel med en egen tråd där mytbildningen kring invandringens vinster skärskådades. Jag har för mig att det finns brottstycken av dylik diskussion i flera andra. Kanske kan tråden kombineras med att skärskåda andra myter kring det mångkulturella projektet, det finns några stycken.

I mediekriget används dessa myter på ibland helt hårresande sätt, och det torde gynna den demokratiska debatten att klarlägga sakläget och de mediala metoderna. Jag kan inte riktigt frigöra mig från att detta påminner mig om den uppmärksammade intervjun i P1 Medierna häromdagen.

Jag har skrivit detta förr, men med risk för att bli tjatig då:

En del människor likställer begreppet "investering" med "garanterad vinst". Det gör panelen i Godmorgon Världen.

Så är dock inte verkligheten. Det finns ju oändliga exempel på misslyckade investeringar: från tulpanlökar i Holland till ryska statsobligationer före 1917, aktier i Krüger-företag, aktier i Facit, i Fermenta, IT-företag före år 2000, i fastigheter i USA före 2008, osv.

Ingen kan förutsäga om en investering blir lönsam eller ej. Att vaccinera mot sjukdomar brukar vara samhällsekonomiskt lönsamt, men år 2009 blev över 100 barn i Sverige livslångt drabbade av svår sjukdom av vaccinering, och hur mycket detta kommer att kosta under deras livstid (förutom deras svåra lidande förstås) har ingen räknat på än.

En av de största investeringarna någonsin i Sverige beräknades ge en enorm vinst i snabbare och säkrare transporter och man satsade massor av pengar och arbetstimmar i projektet: Göta kanal. Med Göta kanal skulle transportvägarna förkortas och man slapp osäkra kuststräckor.

Kort efter att kanalen med mycket möda var färdiggrävd gjorde en annan teknisk nyhet entré: järnvägen. Den konkurrerade genast ut Göta kanal som nu endast används för mycket dyra turistresor.

Järnvägen i Sverige byggdes med pengar som lånats i England, och visade sig vara en lyckad investering. Men det kunde ingen veta på förhand.

Genom att så många människor i de tjattrande klasserna idag får sin lön från skattemedel (och ofta har föräldrar som också haft det så) har känslan för hur ekonomisk verksamhet fungerar tunnats ut.

Förr hade väldigt många sin utkomst från småskalig egenverksamhet. Männen var småbrukare, hantverkare, kvinnorna hade sybehörsaffärer eller matserveringar. Det var tydligt och klart att det måste komma in pengar så det räckte för omkostnaderna för verksamheten och en egen lön. En investering i form av redskap eller apparater måste betala sig för att man skulle göra den.

Socialdemokraternas tidiga finansminister Ernst Wigforss var son till en vagnmakare och han hade en tydlig bild av att företag måste vara lönsamma. Han skulle knappast ha talat om bidragsförsörjning av icke-anställningsbara invandrare som en investering.

Då avslutar vi utvikningen kring invandringens kostnader och återgår till mediakriget.
/Mod.

Jag är nästan helt säker på att Anders Lindberg på Aftonbladet i en ledare om kurdfrågan hade skrivit något i stil med "alla folkslag har rätt att styra sig själva". Nu står det inte så längre. Var det någon som hann ta skärmdump?

http://unvis.it/www.aftonbladet.se/l...cle20435448.ab

Om jag inte har hallucinerat fram hans första formulering, verkar det nästan som om en av stridslinjerna i mediakriget ligger i Anders Lindbergs eget huvud...

På mobilen.

Jodå, det står faktiskt så.


https://archive.today/U6hkY

Det är heller inte ändrat.
Men Lindberg vore inte Lindberg om han inte byggt in en bakdörr:
Alltså, även om man skulle kunna dra ut resonemanget till att svenskar skulle styra sig själva så skulle svenskarna behöva "särskilt" respektera "minoriteters rättigheter"

Sen har säkert Lindberg en helt annorlunda definition på "svenskar" än vad gemene svensk har.

Ovanligt frispråkig ledare i Smålandsposten om "elefanten i rummet" (ja, det står så), här islam.

http://www.smp.se/ledare/har-verklig...slam-att-gora/

Därefter talas det om islamistiska terrordåd. Det berättas om hur muslimer genom historien använt sig av exempellöst våld för att tvinga andra folk till underkastelse och om hur de koloniserat och förslavat miljontals européer. Fortsättning:


Islamiska Staten, Boko Haram, Al-qaida, Nusra-fronten, Al–Shabaab, Ansar al–din, Abu Sayiaf–gerillan, Taliban, Hamas och Muslimska brödraskapet påstås ju ofta inte ha något med verklig islam att göra. Ledarskribenten menar att detta inte stämmer.


SMP (Marika Formgrens och Markus Jonssons gamla arbetsplats) har ju en av Sveriges mest frispråkiga ledarsidor, även om försöken att sätta munkavle på Formgren är en plump i protokollet.

Den här ledaren är intressant eftersom den visar hur lätt det är att smula sönder godhetsapostlarnas argumentation. Det är bara mod som krävs. Smålandsposten har det. Texten är också ett utmärkt exempel på hur det kan se ut när man släpper vänsterns "synd om"-perspektiv och använder samma moraliska måttstockar för muslimer och västerlänningar. Då finns det en hel del att säga om bland annat muslimsk imperialism och om muslimska övermänniskoideal. Det skulle nästan vara lite roligt om SMP anklagades för rasism och islamofobi. Då skulle de kunna lägga ut texten ännu mer. Troligen kommer ledaren dock att tigas ihjäl.

Jag tror inte att denna varit uppe i tråden men den förtjänar nog nämnas:
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturd...-bli-moralisk/

Skrivelsen är helt fantastisk. Vad P C Jersild recenserar är boken ”Vi och Dom” utav Harvardprofessorn Joshua Greene som, om jag förstår saken rätt, argumenterar för utilitarism som vår gemensamma värdegrund. Men det i särklass mest intressanta tycker jag ändå är DNs ingress då den egentligen säger allt. Om kartan inte överensstämmer med verkligheten så är det förstås kartan som gäller.

Problemet är inte att massinvandringspolitik i grunden utgör ett existentiellt hot mot det egna folket, utan den mänskliga hjärna som i grunden är främlingsfientlig och inte hunnit anpassas till globaliseringens utmaningar. Eller rättare, problemet är vår inneboende självbevarelsedrift som utgör ett uppenbart hinder för folkutbytet. Därav behövs en metamoral som kan åsidosätta våra överlevnadsinstinkter och säkerställa folkbytet, snarare än folkets fortlevnad.

Säkerligen är boken intressant läsning i flera avseenden. Jersild skriver:
Möjligen har mångkulturalismen äntligen fått sin egen bibel.

SmP och SvD är väl i stort sett de gammelmediala kanaler svenskarna har att ty sig till, när det gäller nyktert kritisk hållning till massinvandringen och dess permanentade och permanentande följder alltmedan den fortsätter och dessutom stegras. Undantagsvis hittar man inlägg även i övrig MSM, men då som undantagsvisa gästinlägg, debattartiklar eller närmast kategoriserad kuriosa, förpassad till kultursidorna. Kultursidorna skulle kunna vara en uppgradering - från sedvanligt samhällsdebattsforum - om man bejakar civilisationshotet, en kulturs potentiella undergång, men det har inte givits eller uppfattats en sådan explicit valör i gammelmedierna.

Den intressanta slutklämmen Smålandspostens ledare:

NB: min fetning ovan.

Jag börjar också se fram emot "folkbildningskampanjen" om islam. Kalla mig fördomsfull, men jag misstänker att det handlar om hur svenskarna ska fås att se "fredens religion" i ett vackert rosa skimmer, istället för i det blodröda förtryckets solgass och obönhörliga förhörsljus. Kanske har jag drabbats av evolutionens överlevnadsinstinkter och min hjärna inte hängt med de progressiva ledarskiktens nutidsexperiment, att inlemma medeltida tankegods som har högkonjunktur just nu. Någon kanske skulle kalla det hybris att sätta sig över evolutionen och sälja bort friheten, livsbetingelserna och autonomin. Det är en upprorisk drift att bejaka magkänslan och konstatera att pågående skeende inför ens blotta åsyn; även om budskapen skorrar betänkligt, låter falska rent av, kanske vi har hört fel... Låt oss lyssna en gång till, inte ge efter för "fördomarna". Evolutionen och vad vi vill här, nu och i framtiden kanske har fel. Kanske de glada entusiasterna i de progressiva ledarskikten bör få en chans... med armarna bakbundna av brödraskapet.

På liknande tema diskuterar i dag i SvD Per Wästberg, en av Sveriges främsta kulturintellektuella, hur förhållandet mellan den sekulära staten och islam skulle kunna se ut. Han gör det med utgångspunkt i Frankrike efter terrorattentatet. Hans resonemang är givetvis tillämpligt även för svensk del.

http://www.svd.se/kultur/en-ny-vardi...is_4393075.svd

Sveriges intellektuella elit har just inte tidigare tagit något stort ansvar för den utveckling som många av oss andra varnat för i åratal, men kanske kan Västbergs artikel göra någon nytta. I första hand kan man kanske hoppas på att även andra intellektuella kan ge sig in i debatten, vilket vore befriande, men osannolikt eftersom svenska intellektuella så gott som undantagslöst är vänster.

Har inte läst den recenserade boken, men fann, precis som du gjorde, Jersilds recension anmärkningsvärd och undrade därför: Vem är Joshua Greene? I slutet av den här artikeln får man lite grepp om Joshua Greene.

En klarsynt läsarresencent på Amazon skriver om Joshua Greenes bok, att han: "thoroughly enjoyed this book. Greene's research on the neural basis of moral thinking is intriguing, original, and does a service to moral philosophy". MEN:

This is where I start to find Greene unconvincing. Without getting into too much detail, Greene strikes me as a utilitarian only to the degree that it gets him to the answers he wants to get... and there is a lot of inconsistent reasoning Greene gives about why utilitarianism is the best actual theory, rather than the one that gets him the answers he likes best. Mostly, this comes from a mixture of explaining both how utilitarianism doesn't conflict with some of our most deeply held intuitions (disrespect for individual rights when they conflict with the greatest good, etc), AND explaining that when it does, it is because in those cases, our intuitions are wrong.

In other words, when utilitarianism validates our intuitions, that shows how good utilitarianism is, but when it conflicts with our intuitions, that shows that our intuitions - not utilitarianism - is flawed. Something seems very post hoc and inconsistent about this. (min fetstil)

To be sure, I don't have a much better answer. I think that, in the end, Greene's work actually REDUCES our confidence that there are best and worst answers to moral questions, but that is because unlike Greene, I see no reason to think we can resolve the "dual process" competing answers by somehow stepping above our human moral thinking and saying that there is an objective criteria that can determine which "process" is the right one and which, the wrong one. Might it just be that our impulses toward intuition and calculation conflict and that is that?

Yes, Greene (and many of us) do think that it is quite important to produce the greatest happiness for the greatest number, but if our instincts about what is morally right can be flawed in some cases, why can't our feeling that the greatest good is important be flawed too (and even though we reason to it, the value we put on the greatest good is still an instinct)? Not that Greene is wrong to put value on it, but I came away thinking that he wanted it both ways: intuitions can be trusted when they validate our calculations, but they're probably wrong when they don't. (min fetstil)

http://www.amazon.com/review/RUH5GCE...55&store=books

-----

I den här artikeln (av Elin Sandow) i Uppsala Nya Tidning om det eskalerande inflödet till Sverige av romer från Centraleuropa, så får "Erik Hansson, doktorand i kulturgeografi på Uppsala universitet" komma till tals.

Förutsatt att Hansson verkligen är rätt citerad så säger han, att byggandet av den svenska välfärdsstaten har "moraliska baksidor" (!) ty den "är inte till för alla".

"Det går inte att lösa problemet på klassiskt svenskt sätt, alltså att slippa se de som är fattiga. Hela den här situationen visar de moraliska baksidorna med vårt samhällsbygge: det är inte till för alla."

Man blir förstummad över att det enl. Erik Hansson skulle finnas "moraliska baksidor" med t.ex. barnbidrag, eftersom svenska skattebetalare inte finansierar några barnbidrag till alla barn på jordklotet.

http://www.unt.se/uppland/uppsala/fl...e-3612314.aspx




Om dessa artiklar skulle vara ett tecken på, att svenska s.k. journalister f.n. trevar efter en postmodern *moralisk* berättelse/narrativ för mediakriget... så verkar man f.n. pröva framkomligheten längs flera egendomliga stigar.

Den ekonomiska berättelsen/narrativet i mediakriget har utvecklats från:

● "Sverige är ett rikt land" (bl.a. Carl Bildt), varför svenska skattebetalare "har råd" (med att den unika invandringspolitiken betingar en nettokostnad.)

Efter 90-tals krisen ändrades berättelsen/narrativet till:

● Invandrarna "ska betala våra pensioner". Invandrarna "behövs när fyrtiotalisterna går i pension" - dvs svenska politikers unika invandringspolitik är lönsam för Sverige. Den här "berättelsen" understöds av "miraklet i Sandviken", DNs lögner om vad den brittiska rapporten visade, den okritiska rapporteringen (läs lögnerna) om vad OECDs rapport visade, Henrik Shyfferts makulatur osv.

F.n. rullar svenska s.k. journalister beslutsamt ut en ny berättelse/narrativ:

● Självklart kostar Sveriges världsunika invandringspolitik "initialt" men den är lönsam "i längden". "Det är kortsiktiga kostnader tar vi dom nu, så kan vi få enorma långsiktiga vinster"

Här finns underlaget till en doktorsavhandling i framtiden om svenskas politikers och s.k. journalisters "manufacture of consent" ... fast den doktorsavhandlingen kanske inte kommer att skrivas i Sverige.

Mediakrigets moraliska berättelse/narrativ och exegetik är i jämförelse betydligt magrare. Det finns inte så mycket mer än den mekaniskt upprepade besvärjelsen: "Alla människors lika värde". Svenska statens påbjudna dvs totalitära "värdegrund" svävar (därför) ganska fritt... vilket både är en styrka och en svaghet för svenska staten och för statens lojala massinvandringsevangelister. Det ska bli intressant att se, hur den här fronten i mediakriget utvecklas och avancerar.... särskilt med kulturministerns islamkampanj som ett nytt och (i Sverige) okänt stridsmedel... vars effekter och konsekvenser inte minst kulturministern sannolikt inte riktigt överblickar.

Det känns påkallat att påminna om att media inte är en samling ledarsidor och en och annan kulturredaktion. Media är så mycket mer än så. Även om en och annan ledare i Svd berör invandringen från det förbjudna hållet, så är knappast Svd en tidning som nyktert och kritiskt granskar massinvandringen.

Se det så här: Det är en officiell sanning att Sverige inom överskådlig tid förväntas ta emot +100 000 invandrare per år och nettoinvandringen kan förväntas ligga på +70 000 per år. Två Malmö per decennium. Ja kanske två Göteborg. Det är lika mycket en officiell sanning att det saknas bostäder, att nybyggnadstakten är för låg, det saknas lärare, utbildningstakten av nya är för låg, det saknas skolplatser, det saknas dagisplatser, o.s.v. Husbykravallerna är något som faktiskt har hänt. Det misslyckade bombattentatet likaså. Det här är sakförhållanden, inte föremål för tolkning och åsiktsböjande. Låt det sjunka in en stund.

Vänd nu blicken mot media. Inte bara din favorittidning med lite intelligens på ledarsidorna, eller för den delen ditt hatobjekt (tänk Aftonbladet). Vidga vyerna. Tunnelbanans Metro, TV4:s morgonsoffa, public serviceradio och -tv, gratistidningen inom nöje, ICA-kuriren, Allers, den lilla stadens dagstidning, samlingen hjärndöda reklamradiokanaler, ditt fackförbunds medlemstidning, o.s.v. Allt, tutti, rubbet. Utom det som oftast kallas alternativ media.

Hela denna samling media agerar väsentligen som om sakförhållandena inte existerade. Vad är betydelsen av en Dahlbergledare eller Gürkrönika när man inte på nyhetsplats granskar och undersöker det som sker? Inget!

Det råder delade åsikter om vad mediekriget är. Men en sak är säker, det är inte ett krig mellan intellektuella. Sveriges intellektuella är konstnärer, författare, skribenter, komiker, skådespelare, m.fl. Det stora flertalet är knäpptysta om samtiden och samhällsutvecklingen. Det finns de som hjälper karriären på traven genom att spela med. Eller lider av humanitär hybris med mätt mage och ekonomiskt oberoende. Tänk Bettnér, Mazetti, Ernman, Schyffert eller Özz Nuyen. Det finns pensionsfäiga personer som säger fuck it! ... och skriver det förbjudna, tänk K-O Arnstberg, Herman Lindkvist. Men det förkrossande stora flertalet är helt och hållet tysta i denna fråga. Det totalitära samhällets signum. Rädslan har spritt sig och gripit tag i dem som annars - i ett friskt samhälle - är själva symbolerna för tankefrihet. Vad är de rädda för? Att dras inför den antiintellektuella journalistiska folkdomstolen. Få sitt namn kastat i smutsen och bli karaktärsmördade.

Jag är rädd att vi i desperation greppar efter minsta halmstrå, en ledare, där, en krönika här, men missar att avståndet mellan etablerad media och den s.k. verkligheten växer i oförminskad takt om man ser det i ett större perspektiv. Och det är en alltmer perverterad verklighet som nu drar ifrån en stagnerad politiskt korrekt media, desillusionerad och cynisk. Men än så länge fortfarande med makten i behåll och kontrollen över de stora massorna.