Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag tror ärligt talat inte att de har reflekterat så mycket över vad de gjorde eftersom de inte riktigt förstod vad som hände. Man får gå tillbaka till John Hrons, skinnskallemarschernas, Rör inte min kompis-nålarnas och Luciabeslutets dagar för att hitta rötterna. Tino Sanandaji var inne på ett resonemang om att eran med det rubbade debattklimatet började ungefär där. De folkfostrande panikåtgärderna duggade tätt och nynazismen skulle stampas ihjäl. Sen försvann skinnskallarna och sedermera även NyD och det var lugnt c:a 1995-2005. När SD började synas i opinionsmätningarna dammade man av sina 80-talshandböcker i folkfostran och hanterade det som att det var en andra våg. Man förstod inte att det var början på en bred och betydligt mer rumsren folkrörelse mot den svenska migrationspolitiken. Det har tagit 10 år innan delar av media har börjat begripa att det här inte är en repris, det är något annat. Med facit i hand hade man säkert hanterat det klokare och mer pragmatiskt, men nu blev det en "BSS 2.0"-knee-jerkreaktion med allt från Expo till anakronistiska och irrelevanta "Oss alla nu"- och "Vi gillar olika"-kampanjer. De gick på autopilot och trodde det var ännu ett "stampa ut ondskan"-uppdrag. Jag påpekade ofta för 7-8 år sen när det började röra på sig att wow, de tror det är 1988 all over again och kör med tafatt "främlingar är vänner du ännu inte känner"-trams som att de ska förklara för barn, de förstår inte vad som händer den här gången. De är som personer som legat i koma i 20 år och desperat försöker läsa in sig på samtiden.

Nej, Crispy, det bevisar att svenska ledarskribenter INTE har lagt två strån i kors för att anstränga sig att begripa sin samtid och dess konflikter.

Precis som du beskriver, så är svenska ledarskribenter "välavlönade latteliberaler i Stockholm [eller motsvarande], deras tillvaro består att gå på olika yogapass varvat med Timbro- och Migroseminarier där alla sjunger invandringens lov ur ett tillväxtperspektiv, och att alla i din omgivning är på samma våglängd som du i frågan vem du än diskuterar den med".

Svenska ledarskribenter är m.a.o. djupt Oprofessionella i sin yrkesroll som ledarskribenter.


Ann Charlotte Marteus beskrev att hon fått vettiga mejl... vi kan rimligen avskriva hypotesen, att det *enbart* skulle vara Marteus som fått vettiga mejl.


Jag tror att vi alla känner sådana personer... och jag har stor förståelse för när gemene man är på den nivån. Men, ledarskribenter har som yrke (!) att försöka begripa sin samtid och dess konflikter

Svenska ledarskribenter förtjänar därför samma förståelse och (brist på) respekt som kvacksalvare.

Ja, som jag skrev i inlägget efter så har de gått på autopilot och missbedömt situationen. Det kanske är lätt hänt i en ankdamm som aldrig haft något mer spännande att hantera än den eviga terrorbalansen mellan borgarblocket och S. Jag vet inte ens vad ledarskribenter hittade att skriva om under perioden 1995-2005 men det kan inte ha varit särskilt förkovrande, utmanande eller meningsfullt. Det är som med Freivalds och Danielssons hantering av tsunamikatastrofen, det händer så lite i Sverige att ingen är bekant med att hantera ett nytt, akut läge och improvisera efter bästa förmåga. De är vana att allting har en snoozeknapp. Dahlberg har i alla fall klivit upp ur sängen, det är mer än man kan säga om 7K som fortfarande är på förnekelsestadiet.
Reinfeldt ligger väl nära till hands eftersom han både i sitt avskedstal och efteråt har varnat M för att svänga i frågan. Att han rev istället för att bygga funkar i sammanhanget om man ser honom som en "Evil Spock" fast utan goatee.

Det är "lätt hänt" för alla yrkesutövare att ambitionslöst stagnera och det är inte professionellt - eller någon som helst ursäkt vid en katastrof - vare sig någon är ledarskribent, läkare, trafikpilot, säkerhetsingenjör vid ett kärnkraftverk etc.

Katastrofala tillstånd är lyckligtvis inte särskilt vanliga för trafikpiloter, läkare eller säkerhetsingenjörer m.fl. yrkeskategorier (inkl. ledarskribenter)... men om de sover på jobbet, så är det inte någon ursäkt, att det som regel "hander så lite".

Ledarskribenter ska försöka begripa sin samtid och dess konflikter - inte följsamt acceptera statens uppdrag att "stampa ut ondskan" i väljarkåren.

Kan man spåra en viss omsvängning i mediadebatten om båtflyktingarna de senaste dagarna? Svensk media uppehöll länge bilden att flyktingbåtarna var flyllda till brädden av syriska barn med stora ledsna ögon som personligen hotades av IS-bödlar. Nu börjar det krypa fram att passagerarna på båtarna snarare är män mellan 20 och 40 som kommer från någorlunda fredliga länder söder om Sahara.

Taktiken att skrika sig hes om asyl och flyktingar fungerar inte längre, då dessa knappast skulle kunna komma i fråga för asyl ens i den extrema svenska asylprocessen. Jag tycker märka mig en omsvängning där medieeliten försöker få med även denna grupp i de som ska ha fritt tillträde till svenskarnas land och resurser.

Illustrerar detta inlägg med en krönika av SvD:s chefredaktör Fredric Karén:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/va...ld_4518480.svd

I princip är det så. Intressant att dessa kulturella skillnader belyses såpass öppet.

Just scenariot när grupper från kategori 4, den extrenaliserande aggressiva, kommer till ett land där kulturen är av typ 3, den internaliserande och analyserande. Det är som upplagt för kulturell masochism i ett sådant land. Inte minst inom skolan märkte man detta tidigt. Våldsbenägenheten från pojkar i vissa grupper är kulturellt betingad, inte resultatet av krigstrauma eller liknande. Men ve det som råkade säga något om mer eller mindre aggressiva kulturer.

Begreppen "Hatfakta" och "Det goda vänstervåldet" uppkom just för att bland annat ledarskribenter medvetet förkastade fakta och var bekväm med eller åtminstone bortsåg från att vänsteraktivister förföljde och rent av misshandlade oliktänkare. Nu när massinvandringens effekter bevisligen visar sig vara katastrofala och påverkar samhället på alla plan kan man liksom inte bara vifta bort sina tidigare ställningstagande. Det handlar alltså inte bara om att man inte förstod, utan att man faktiskt inte ville veta. Och att många farit väldigt illa av det här.

Det är häpnadsväckande att sådant skrivs på ledarplats i expressen, även om det mesta i påståendet var implicit. Frågan är när man ska börja våga tala om antal/kvoter.

Man kan ju se den här debatten ur ett mer framåtriktat och kanske mer konstruktivt perspektiv: Vem lyssna på i framtiden? Var finns förtroendekapitalet?

Ur ett rent meritokratiskt marknadsperspektiv tycker jag att man bör se med skepsis på ett svenskt kommentariat som missbedömde/sov/vilseledde eller vad de nu sysslade med så till den svindlande grad som ju onekligen skedde.

Det var ju ingen liten tankevurpa som omstöpte Sverige för all framtid. Om man inte var förmögen att bättre se varningssignalerna eller tänka kritiskt och självständigt kring detta väldiga - hur sannolikt är det att man förutser nästa steg i samhällsutvecklingen eller har den mentala spänsten att komma med funktionella lösningar?

Jag skulle rekommendera den politiskt nyfikne och samhällsintresserade att hellre ta intryck av dem som har ett bevisat track record av klarsyn och en analys som blir bekräftad av verklighetens empiri, snarare än utgör ett kaleidoskop av ständigt föränderligt, reaktivt önsketänkande.

Så länge det finns vattentäta skott mellan Flashback och MSM så är det även framöver här morgondagens debatt förs, redan idag.

Jag tror att detta stämmer. Ända fram till Reinfeldts berömda "öppna era hjärtan"-tal häromåret, så var uppfattningen bland större delen av befolkningen att Sverige tjänade rent ekonomiskt på invandringen. Inte så konstigt att invandringskritiker sågs som rasister givet detta, om de vill stoppa något trots att landet tjänar på det så måste det liksom ligga rasism bakom.

Nuförtiden vet de flesta däremot att invandringen såsom den ser ut i dagsläget innebär en stor ekonomisk kostnad för Sverige. Det skrivs numera även en hel del i mainstream-pressen om t ex problem med att hitta bostad åt alla nyanlända, arbetslösheten bland utlandsfödda, samt Migrationsverkets krav på ytterligare tiotals miljarder kronor.

Resultatet blir att fler och fler vågar offentligt efterfråga en minskad invandring, eftersom allmänheten numera vet att det finns fullt legitima argument för detta som inte har något med rasism att göra.

Alltså, en del verkar underskatta människor och organisationers förmåga att bedra sig själva. Bara för att det funnits fakta i omlopp och en hel del obekväm information i alla år funnits tillgängligt via t.ex. SCB är det inte samma sak som att det är bara att plocka upp den informationen för vem som helst när det finns enormt starka filter i vilken information som lyfts fram. Det är ju dessutom vedertaget känt att vi kan påverkas i våra åsikter och vilka fakta vi tar till oss både beroende på om de bekräftar det vi redan tror oss tro om verkligheten (en parallell där är ju debatten om riggade opinionsmätningar som håller nere SD), och vilka fakta och åsikter det finns ett socialt tryck för. Att tillhöra etablissemangets elit kan snarast ha varit en nackdel vad gäller att finna sanningen om den svenska invandringspolitiken eftersom man då befunnit sig längre från verkligheten i vardagen och har befunnit sig i kretsar där det funnits ett större tryck för att rätta in sig i ledet. Att vara dissident är ju jobbigare än att ha samma åsikt som alla andra.

Ett lite kul begrepp jag såg i en bok om system var coefficient of unreality, vilket var ett mått på hur mycket av den objektiva informationen om verkligheten som nådde beslutsfattarna inom olika organisationer och system. Det är väl rätt uppenbart att det svenska etablissemanget haft en synnerligen ogynnsam sådan koefficient vad gäller allt som rör invandring och i princip varit frikopplade från verkligheten i och med att all viktig information systematiskt har tryckts ner, i det läget är det inte så förvånande om en del i toppen på många sätt har legat efter oss vanliga dödliga som hängt på nätet. Det finns oräkneliga exempel på att beslutsfattare kört huvudet i sanden även om det räckte med att titta utanför fönstret för att se att man hade fel, som när Henry Ford vägrade att lansera andra färger än svart och därför gick miste om sin löjligt dominerande position på marknaden. Av någon märklig anledning ville visst folk ha andra färger och folk köpte ju då andra bilar, men det vägrade ju Ford se eftersom det gick emot hans mycket bestämda bild av hur saker låg till.

Ska man diskutera mediekrig är veckans artikel i fokus om båtarna på medelhavet och EU:s asylpolitik intressant. Å ena sidan finns det en snyftvinkel med en uppmaning om att vi ska lösa problemet där man vägrar inse att det kommer fler om släpper in folk, å andra sidan har man med ett diagram som mycket tydligt visar att Sverige tar emot oproportionerligt mycket asylsökande och nämner bland annat potentiellt obekväma fakta som att Italien släpper vidare folk utan att ta fingeravtryck vilket ju man annars behövt läsa Flashback eller liknande sidor, eller migrationsverkets egna rapporter för att få reda på.

Ja, det mest häpnadsväckande i hela soppan är hur lättvindigt 7K spolar ner sitt förtroendekapital i toaletten. Deras hantering av migrationsfrågan sänker ju förtroendet på alla fronter. Om de är så dumma, okunniga och oförsiktiga att de låter allting fortgå så här, varför ska man tro dem när de kommer med nya förslag om jobbskapande åtgärder, vårdreformer eller infrastruktursatsningar?

Korkade och okunniga må de vara i sakfrågor, men värdet av förtroendekapital måste rimligen även den mest inkompetenta politiker förstå. Att de ändå agerar som de gör tyder på att de inte förstår att de våldsförbrukar förtroendekapital, vilket i sin tur ger skäl att misstänka att de faktiskt inte vet att de gör fel eller vilken skada de ställer till med. De kanske tror att de räddar pensionerna och att SD hotar desamma. De kanske är precis så övertygade om sin egen förträfflighet som GD för MV, när han sa:
"När jag träffar utländska kolleger säger de att Sverige är ett udda land i asylfrågor. Nej, säger jag då, det är ni som är udda. Ni alla."

De kanske fortfarande tror att det bästa sättet att mota SD i grind är fortsatt passivitet. De kanske tror att de är i en tillfällig, besvärlig svacka i frågan men att det finns ett ljus i tunneln inom ett par år i form av fred i Syrien och manna från himlen i Afrika. Folkpartiet har i dagarna kommit fram till att deras best bet är att satsa hårdare på socialliberalism -- det gick ju så bra under Westerberg.

Risken finns att vi inte bara har att göra med lögnare, utan med riktiga idioter.