Början på ett mediakrig om mångkulturen?

För faktum är att Somar Al Naher har en tacksamhetsskuld till Sverige, oavsett om hon vill erkänna det eller inte. Tacksamhet är nämligen en form av rättvisa. När en person mottagit en gåva uppstår också en tacksamhetsskuld som står proportion till gåvans storlek. En gåva är också vad Al Naher mottagit ifrån Sverige.

Hon fick inte asyl i Sverige för att hon har en obestridlig gudagiven rätt att bo här eller ta del av den svenska välfärden, så lätt överförs inte de eviga värdena till lagparagrafer, hon fick asyl för att svenska folket – med rätta – anser att vi bör ta vår del av ett större ansvar för människor som flyr.

Hotet mot den ryska oppositionen allt tuffare

Emigrera innan det är för sent eller bara ligga lågt ett tag och vänta ut istiden. Så går resonemanget bland Rysslands Kremlkritiker.

Romer vräks från Nydalabadet i Umeå för att ge plats för badgästerna

Sommaren är här och badsäsongen står för dörren. I Umeå har en politisk strid blossat upp kring kommunala Nydalabadet där kommunen vill vräka de romer som bott där en längre tid och som kunnat nyttja bland annat omklädningsrum och toaletter. Nu är det badgästernas tur, menar kommunen, "skamligt"- hävdar kritikerna.

Stort sökpådrag på Kinnekulle efter försvunna 17-åringen

Flera hundra personer har i dag deltagit i sökandet efter en 17-årig flicka från Skövde som försvann från ett café på Kinnekulle utanför Lidköping i söndags.

Varför petas Emma Henriksson? Vilka andra KD-toppar sitter löst?

Kristdemokraternas gruppledare i riksdagen, Emma Henriksson, lämnar sin post motvilligt efter att ha blivit uppmanad till det av nya partiledaren, Ebba Busch Thor. Det väcker nya frågor om hur det står till med sämjan i KD. Hör Ekots inrikespolitiska kommentator Tomas Ramberg.

Feministerna sviker förorten


Har feminismen svikit kvinnorna i förorten? Ja, det menar i alla fall Parvin Kaboly på dagens Aftonbladet Debatt. Parvin Kaboly, debattör och ordförande för organisationen Vita Liljor och Linnéa Bruno, doktorand i sociologi medverkar.

Idén om journalistiken håller på att förändras. Tidigare handlade journalistik (och konst) om att spegla, visa väljarna verklighet ur olika vinklar, få dem att förstå människor som inte tänker som en själv, öppna upp debatten. Nuförtiden agerar journalister allt oftare som ledsagare, hjälpare och opinionsbildare och allt mindre som journalister. Jag har under min tid på SR deltagit i minst tre fyra debatter om ”hur vi ska hantera SD”. Journalisternas uppdrag blev alltså inte att visa, spegla och granska SD och sedan överlåta till väljarna att dra sina slutsatser, utan att själva ”hantera” partiet.

Idén bottnar i en övertygelse om att medborgare är svaga, infångade i övermäktiga strukturer, oförmögna att motsätta sig eliternas och mediernas makt. Därför behöver de hjälp, uttolkare, ledsagare, snarare än journalister. Vänstern på Arena och Aftonbladets kultursidor hånar oviljan att ta ställning. Neutralitet anses vara medlöperi. För om medborgarna är svaga och faran med rasismen riktig, måste alla, inklusive journalister, agera, tycks de mena. Så försvaras medborgarna och demokratin.

Aktivism istället för journalistik, ställningstagande istället för neutralitet, konsekvensmedvetande istället för konsekvensneutralitet. Vissa frågor bör därför inte ställas (till exempel ”Hur mycket invandring tål Sverige?”), andra bör vi ställa med konsekvensmedvetande i tanke. Rollövertagande, identifikation, reportage som syftar till att få mig att förstå någon, utan att berätta för mig vad jag ska tycka, minskar i popularitet. Väldigt få skulle idag våga, eller ens vilja, göra en riktig Susanne Björkman-dokumentär om SD-väljare, där man utan att karikera och dumförklara får lyssnaren att känna identifikation, medlidande och förståelse för SD:s anhängare.