Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Även statsvetaren Katarina Barrling, som medverkade i början av programmet är lisa för själen att lyssna på. Även om hon näppeligen sympatiserar med SD så förmår hon resonera konkret, sakligt och osentimentalt. Att det ska finns så få av denna sort i det mediala bruset.

Det enda mediakrig som finns irl är det påhittade krig som sverigedemokraternas predikanter försöker hjärntvätta oss med!

Hur länge skall de få fortsätta utan att någon vågar/orkar ifrågasätta dem?

Det som var intressant med diskussionen i Agenda var att Henrik Oskarsson (en av de två statsvetarna) erkände att det råder en stor diskrepans mellan samhällseliten och den vanliga befolkningen i synen på invandringsfrågan. Det brukar aldrig komma fram normalt sett och är väl ett fall framåt för problemformuleringen nu när denna fråga blir allt viktigare i den offentliga debatten. För oss som är intresserade av samhällsforskning var det inget nytt som presenterades, men det brukar vanligtvis inte nämnas i media att svenska folkets åsikter i denna fråga har undersökts lång tid och har konsekvent varit för ett minskat flyktingmottagande.

Det reportaget kändes som ett stort steg framåt. Jag tycker att det på sätt och vi vart som om Norsk och Dansk inrikespolitik alltmer upphört att existera i den svenska rapporteringen dom senaste åren. Några allmänna svordomar mot våra fascistoida grannar efter varje valrörelse där, men sedan tyst, aldrig intervjuer med andra än handplockade duktiga invandrarungdomar. Det har liksom retuscherats bort som ett klassiskt ledarporträtt från Sovjet kunde göra. Det känns som en frisk fläkt att t.o.m SVT måste avslöja att det finns stora mängder med helt vanliga sansade människor i Skandinavien som "röstar fel". Jag har märkt att många här i Sverige blir chockade när jag berättar om våra grannars opinionsläge.

Segertåget fortsatte nu i SvT när Mattias Karlsson hade bjudits in tillsammans med Jonas Sjöstedt. Först kom programledaren med en fräck lögn och sa att det skulle bli två intervjuer därför att Mattias Karlsson hade avböjt att debattera. (Visst kan det ha varit ett missförstånd men jag har aldrig tidigare i mitt liv sett ett liknande missförstånd). Sedan blev det debatt i alla fall och jag tror att de flesta nog kan vara överens om att Mattias Karlsson krossade Sjöstedt.

Det sista halvåret innan Åkesson blev sjukskriven hade han knappt en siffra rätt. Mattias Karlsson hade till och med koll på hur många platser i äldreomsorgen som förlorades under den senaste vänsterregeringen.

Ett tips till sjuklövern är att inte ställa upp mot SD med folk som rabblar vänsterfloskler ("Vill du åka upp till Umeå, Mattias Karlsson, och se dem i ögonen som nu blir av med jobbet och som inte får höjd A-kassa). Det är bara högst 20-25 procent av väljarna som blir imponerade av sådan retorik.

Ja, hon är hederlig. Hon var den första som påpekade att Sjuk-klövern minsann själva systematiskt brutit mot så kallad "praxis" ett antal gånger (kvittningssystemet, pajas-röstningen om 3e vice talman, vänsterns brott mot budgetpraxis).

Det finns tydligen klarsynta statsvetare, vilket inte är självklart när man är van vid de S-märkta Bjereld och Ljunggren, eller den söta med tveksamma Madestam. Både Barrling och Oskarsson ger ofta intryck av analytisk hållning och opartiska kommentarer.

Det var intressant men stupade ändå på det gamla vanliga bedrägeriet - man berättar hur många som är emot förslaget att ta emot fler flyktingar men inte hur många som är för det.

"44%."
"Fast det är ju inte en majoritet?"
Inget svar.
Oscarsson fick heller inte utveckla något svar när programledaren slängde ur sig att 87% måste vara för den nuvarande invandringspolitiken eftersom de inte röstade på SD.

Grejen är att SOM är riggat så att man först får en grupp som är för, en mot och en som vare sig tycker bu eller bä. 2013 tror jag det var 45% som tyckte det var ett dåligt förslag att ta emot fler, 29% tyckte det var bra och resten tyckte ingenting. Det är alltså knappt hälften som inte vill öka och knappt en tredjedel som vill. Om man extrapolerar majoritets/minoritetsförhållandet från det och låtsas att man har en folkomröstning blir det naturligtvis jordskredsseger för den sida som tycker det är skit att öka flyktingmottagandet. Men man mörkar och lyfter ut siffran 45% för att ge illusionen av att 55% är av motsatt uppfattning. 45% var en ökning från 2012 då det var 41%. Flera debattörer bl.a. Ullenhag och Maria-Pia Boëthius har lyft fram 41%-siffran även efter att 45%-siffran trillade in året därpå.

Spelreglerna skrivs om hela tiden beroende på vad som gynnar den egna agendan. Att det finns ett starkt motstånd mot flyktingmottagande ska man inte lyssna på, det är populism, men om en majoritet är emot vinster i välfärden blir Sjöstedt plötsligt otroligt intresserad av att lyfta fram vad folket tycker. När MP var ett 5%-parti och hotade fälla sossarnas budget om de inte gick med på flyktingamnesti, var det bara att lyda, och några år senare dög det att bilda regering ihop med MP, men när 13%-partiet SD kör likadan utpressning och fäller budgetar heter det plötsligt att SD har ritat om den politiska kartan och att budgetreglerna måste ändras så att ett "litet parti" inte ska kunna "hålla gisslan".

Även Fridolin fnös idag åt att SD är ett "litet" parti. Säger en vars parti är hälften så stort som SD.

Mattias Karlsson var alldeles utmärkt i duellen och är i varje aspekt ett bättre val som partiledare i nuläget. Jag tycker det är dags att lägga myten om Åkesson som skicklig debattör till handlingarna. Visst, han har gjort ett hästjobb och har tålmodigt tagit mycket stryk av den mediala piskan.

Men till kynnet och i stundens hetta har han saknat självsäkerheten och glädjen att argumentera för sin sak. Att sätta motståndaren på det hala och slå undan benen för dem när tillfälle yppar sig. Det har alltid varit en jobbig, tärande plikt att företräda SD.

Jag tror också att Mattias Karlsson kommer att bli varse att det är mycket lättare att leda människor när de är i rörelse framåt. Vågen som bär SD är historisk i väldighet och låter sig inte dirigeras - men den bär!

Istället för att ansa och rensa bland företrädare som inte håller måttet är det bättre att med självsäkerhet och gemenskap locka till sig fler. Sedan krävs det bara att meritokrati råder och tid ges för att "rasisterna och rättshaveristerna" ska lösas av på sina poster helt naturligt.

Lösas av, men inte fördömas. Även svenskar har rätt att vara arga, korkade, fördomsfulla och rädda utan att korsfästas. Även svenskar har rätt till sina allmänmänskliga svagheter. Det hade en stark och trygg ledare förmått förmedla.

Helt fantastisk utklassning. Osmart av Sjöstedt att ställa upp, sett i backspegeln.

Mattias Karlsson har den aggressivitet som Åkesson saknar. Det var mycket glädjande att se hur han i oförberedd debatt lyckades tända till och så fullkomligt krossa en hånflinande Sjöstedt. Jag tror verkligen att SD kommer att lyckas med sitt löfte att lyfta fram massinvandringsfrågan den här valrörelsen. Det är just det - den metapolitiska effekten av att pissmedia nu tvingas lyfta in frågan in folks vardagsrum - som utgör denna valrörelses största värde.

På grund av dramatiken så blir pissmedia, mot sin vilja, en aktör på den svenskvänliga sidan i mediakriget. Gårdagens långa presskonferens med SD blev ju en storartad propagandaföreställning, och fortsätter valrörelsen med SD i centrum på detta sätt så blir det en folkbildningskampanj utan dess like.

Precis min tanke och känsla. Det enda vettiga som sades kom utifrån, från de danska och norska representanterna. I Sverige kommer Sjuklövern aldrig till kärnan, istället ett mångårigt imbecillt känslosvall och avståndstagande gentemot det onämnbara partiet; de pressas ej heller på något argument av det urusla SVT eller likaledes usla TV4. Det blir ju genant för envar efter tusentals enfaldiga avståndstaganden staplas ovanpå varandra eller står som spön i backen. Som om det finns en införstådd ohygglighet, en besvärjelse som inte får tas i mun.

Ingenting har etablissemanget lärt sig. Istället pladdrar de som dåliga förlorare och klandrar SD för att inte ta ansvar. När SD år efter år fryses ute och blir utsatta för förtal, medan deras massiva uppbåd belackare kommer undan med det. Som om övriga 87% inte har något ansvar. Som om SD bara ska hålla tillgodo som slagpåse. Infantil Sjuklöver, infantil mediehegemoni. Skönt mog kommer både politiker och traditionella redaktioner att bli mindre och mindre relevanta, ju mindre verklighetsbaserade de är och ju mer egoistiska agendor de insisterar på att driva.