Nathan Shachars DN-artikel idag är läsvärd och behövlig i ett klimat där många hatar nationalismen intensivt utan att ägna två sekunders eftertanke åt vad som ska träda i dess ställe.
http://www.dn.se/ledare/kolumner/nat...n-ond-och-god/
Citat:
Jag kan fortfarande höra den gamle chilenske herrns patentförklaring till krig, kriser och konkurser. Alla kunde de ledas tillbaka på ett enda fatalt misstag: ”Det var inte att vänta annat när de avskaffade guldmyntfoten!”
Att människornas elände vore ett resultat av många samverkande orsaker var alldeles för enkelt och stillöst för hans smak.
De flesta av oss har känt av dragningen till sådana monistiska förklaringar. Monism är åsikten, eller känslan, att allt egentligen är, eller beror på, samma sak. De vanligaste ”allt-beror-egentligen-på”-förklaringarna brukar utgå från nationalismen, religionen och kapitalismen. Allt är deras fel.
[...]
Nationalismen utses lika ofta till lustgårdens orm. Innan nationstankarna förgiftade rena sinnen var människorna bröder, heter det. Nationalismens syndaregister är digert. Men den förmoderna människan var ingen kosmopolit: Hon rörde sig under sin levnad inom ett minimalt territorium. Inte i avsaknad av transportmedel, utan därför att den som dristade sig utanför stammens revir blev ihjälslagen.
Amen to that.
Nationer har dödat flest människor på en gång. Men problemet är ju som Shachar säger inte alls att nationer i sig uppmuntrar till mord, utan att det är storleken på nationerna som bidrar till omfattningen av dessa mord - ofta på inhemsk befolkning. Det begriper uppenbarligen inte flera rabiata antinationalister, utan de verkar förorda en värld utan gränser, med något slags världsstyre. Ännu mer bisarrt - de gör implicit antagandet att detta styre skulle vara bättre än alla hittills skapade regeringar.
Stalins regim bidrog till att döda kanske 10% av befolkningen under WWII, allt i ett gott syfte, enligt honom själv. 10% av världens befolkning är 700 miljoner. Om man lägger samman dödsoffer för Mao, Stalin, Hitler, Amerika erövrare, Afrikas kolonisatörer, mongoler, muslimer och andra, kommer man nog inte upp i ens hälften så många.
Citat:
Religion kan kapas av våldsmän, nationalism råkar lätt i orätta händer och kapitalism spårar ur i länder utan regler. Då blir de farliga saker. Men utan dem skapas ingenting. De värderingar de flesta svenskar åberopar: solidaritet, fred, jämlikhet, universalitet – är kristna. Utan kapitalism, har vi motvilligt tvingats medge, finns varken demokrati eller nödtorft. Portugiserna slarvade bort sitt världsvälde och sitt kryddmonopol därför att de förnekade kapitalismens enklaste regler – och de miste det till holländarna, världens första kapitalistiska folk.
När palestinier vurmar för gamla broderier, inventerar sina fäders redskap och diktar smäktande kväden om jordens mystik, så förlåter vi dem. Liknande fosterländska övningar på svensk botten skulle genast brännmärkas som farlig nationalism. När den rike och starke börjar orera om sina historiska rättigheter ryser vi – när den lottlöse och förtryckte gör samma sak är vi med på noterna. Var sak på sin plats.
Här är han dock snett ute - man får ta det onda med det goda. Rik och stark är uppenbart relativa begrepp, ganska märkliga att använda om ett globalt sett pyttelitet och maktlöst folk på kanske sex miljoner (etniska svenskar), och duger inte för att bedöma vilken kulturyttring som ska vara tillåten och vilken som inte ska vara det. Ska spanska, persiska, arabiska eller för den delen judiska kulturyttringar tillåtas här? Det finns fler av de kulturerna i världen och de har oerhört mycket mer makt.
Om man lite löst plockar fram Hans Zetterbergs gamla trebenta pall-modell kan man låta civilsamhället representeras av religionen, staten av nationen, och marknaden av kapitalismen. Det säger sig självt att man inte kan plocka bort ett av benen (som globalister vill göra), lika lite som att göra ett ben för långt (som socialister och nyliberaler vill göra).
Makten måste delas upp, så den inte kan skada enskilda för mycket. Det gäller även på global nivå: ett enklavsamhälle blir ineffektivt, men omöjliggör massmord, och är dessutom omöjligt att helt återgå till. Omvänt kan en värld utan gränser med världspolis bli oerhört ekonomiskt produktiv (iofs diskutabelt) men som sagt i besittning av ett våldsmonopol och ett direktorat som bör få varje tänkande människa att blekna.