Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jepp, jag läste även om detta i HD, i en artikel som egentligen handlar om Zigenare.
Måste vara sveriges minsta minoritetsgrupp. Hur många kan det röra sig om, 10 stycken?

Apropå det tidigare i tråden nämnda bråket om rasprofileringhistorien i Stockholms tunnelbana:unvis.it/http://www.aftonbladet.se/kultur/article19692457.ab

http://unvis.it/www.aftonbladet.se/k...cle19692457.ab

Det borde man, men sannolikt var S rätt ordentligt bränt efter Luciabeslutet, och man hoppades att efter Dayton, så skulle strömmen från Jugoslavien upphöra. Det har den fortfarande inte gjort fullt ut - 15 år senare!

Men beröringsskräcken är stor och om man sår vind så får man skörda storm. Nu riskerar gångna decenniers försyndelser att leda till ett SD runt 20% och att hela samhällsekonomi kollapsar, med övergivna ramverk och "tomma lador" som följd. I backspegeln är det frapperande hur illa dessa frågor skötts oavsett regering, och på sitt sätt är det anmärkningsvärt att SD så sent blivit en kraft att räkna med, men svenska folkets förtroende för sina valda ledare har uppenbarligen varit ogrundat stort. Sprickbildningen i förtroendet ökar nu och detta kommer att få fler konsekvenser än bara ett omkastats partipolitiskt landskap. Dessa följder är oöverblickbara, men att de kan leda till ett eller flera partiers fall är uppenbart, liksom att det kan få djupgående negativa följder för förtroende och samhällssammanhållning i framtiden, dvs det demokratiska kittet försvagas vilket är oerhört illa för den medborgerliga tilliten. Det är ett stort ansvar att bära!

Du tänker. Är du forskare, dåre och/eller berusad?
Surrealismens elstötar chockar en dygnet runt numera, i landet Absurdistan. Med tillräckligt täta chocker går det inte att reagera med fler kramper. En sorts toleransuppkomst, enkelt uttryckt, eller utarmning av de fysiologiska förutsättningarna. Med ständiga kontotömningar blir det till sist tomt. Den kognitiva kvaliteten att det som sker är galet finns alltjämt kvar, men det emotionella innehållet varierar, ej sällan endast tomhet... Sverige är ett galet land.

5000 "barn" per år. Det innebär att var tionde ung man i Sverige har en bakgrund som ensamkommande om några år. Det innebär ett enormt överskott av män. Troligtvis kommer Sverige att ha världens största kvinnobrist snart.

Satt också i morse i bilen på väg till jobbet och häpnade över just detta inslag. Istället för att intervjua en katalan, så är det en berber som kommit till Katalonien som åttaåring som får representera tankarna kring det katalanska självständighetssträvandet. "Språket är det enda som utmärker Katalonien, det finns inget annat som kan sägas vara katalanskt" inleder Najat el Hachmi.

Att ge en annan röst är naturligtvis helt ointressant, och passar inte in i det förutbestämda narrativet för vad som gäller. För skulle det finnas något katalanskt, så skulle det ju även kunna finnas något genuint svenskt vilket vi alla vet att det inte på några villkor får göra.

Alla är invandrare, det finns inget ursprungligt. Ingenstans. Annat än i etniska föreningar i Sverige då förstås.

Move on!

http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=5991887

Det här är kanske det allra bästa exemplet på hur feg, anpasslig, sval Stig Helmer-politik också är dålig politik med avseende på röstmaximering.

En riktad kampanj från SD till nyblivna mödrar där denna obalans förklarades och den känslotyngsta av alla frågor ställs: Kommer din son bli ensam i livet på grund av hur du röstar?, hade varit en murbräcka, en genväg på ett än mer effektivt sätt än om "Hibo" hade besvarats med bilder på indiska barn döende i kolera under en TV-debatt.

För det är ju så det är. Många invandrade pojkar, men även svenskar kommer att bli utan partner i framtiden. Dessutom kommer jag ihåg att jag läst om svensk forskning som visade att samhällen med mansövervikt blir våldsamma.

SD är för räddhågset och bekvämt för att vilja röra upp sådana känslor och den shitstorm som skulle följa, man tycker sig väl sitta med vinnarhand ändå. Men i ett slag hade all känslobetingning, all indoktrinering hos kvinnor i allmänhet och unga kvinnor i synnerhet utsatts för en oerhört kraftig kortslutning.

Tankar hade väckts och förträngts, men gnagt. Det vårdande, goda kvinnoidealets tes om att hjälpa andras barn hade fått en antites om att sätta sitt eget främst, som allra minst skulle leda till en nollställd, handlingsförlamad och icke-aktivistisk syntes av tvehågsenhet.

Vilket påminner mig om att medan en väsentlig del av mediekriget förs av kvinnor, på båda sidor som jag tror jag berört tidigare, så ser vi mycket få användare som anger sig som kvinnor i t ex denna tråd och liknande debatter.

Bör inte feministerna, som i allmänhet upprörs över fruimport från Ostasien, inse problemet med att vi får en oerhörd könsobalans i Sverige? Demografiskt har vi i allmänhet ett visst kvinnoöverskott i Sverige, men nu får vi omvända proportioner - vad kan det medföra för kvinnosaken?

Det är väl förståeligt att unga kvinnor i partnersökande ålder inte nödvändigtvis ser ett mansöverskott som problematiskt. Däremot bör mödrar till söner göra det, om de bara tvingas tänka till.

Detta gäller förstås alla mammor, både svenskor och invandrarkvinnor som vill ge sin son vettiga odds i livet. Vilket också är en truism - väldigt marginella grupper i landet får en bättre tillvaro på grund av invandringen, oavsett ursprung.

Så "kvinnokollektivet" är splittrat efter flera linjer - vilket inte hindrar att en uttalad inbrytning i mamma-segmentet är viktigt både offensivt och defensivt.

En chilensk morsa kan alltså vara lättare att vinna än en svensk singel-feminist som ser importerade patriarkat som sin vän, eftersom de är hennes fiendes fiende.

Jag borde förstås inte gå OT för långt här, men det är likväl halv-OnT eftersom dessa aspekter i regel mörkas i media, medan fruimport lyfts fram.


Kortsiktigt, ja. Men i ett land med ett stort överskott av unga män som inte ser några möjligheter till traditionell parbildning, så torde riskerna öka betydligt för unga kvinnor, som särskilt om de är aningslösa, kan råka mycket illa ut.


Förmodligen, men saken bör diskuteras mer ingående. Kanske är det värt en särskild tråd, i F&J.

Slog nyss på radion igen bara för att mötas av ett långt inslag om hur olika religioner drabbas av skadegörelse, hot, m.m. Det är synagogor som blir vandaliserade, sunnimoskéer likaså, shiamoskéer som utsätts för hot, enskilda församlingsmedlemmar som hotas, demonstrationer mot Israels krig i Gaza som övergår i rena judehatsgapande, o.s.v. Även kristna nämndes nog på ett hörn som utsatta för liknande.

Inslaget är helt häpnadsväckande. För utan att förstå det själva så beskriver journalisterna på landets främsta folkuppfostringsinstitution det mångkulturella samhällets tillkortakommanden.

Dock utelämnar man den absolut mest omfattande brottsligheten som ett religiöst samfund utsätts för. Nämligen den till förkrossande majoritet romska stöldvågen som inte nöjer sig med att bokstavligen försnilla svenskt kulturarv genom att stjäla koppar och mässingsdetaljer från kyrkor, murkrön, m.m., utan dessutom stjäl enskilda gravars dekorativa utsmyckning. Vad är en pangad ruta i en källarmoské i jämförelse? Ingenting.