Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Sant. Minimalstat är nog det rätta ordet. Nattvaktandet får privata företag och medborgare stå för.

Reinfeldt är bokstavligen talat gränslös. Normala människor tänker, jag vill göra det här, uppnå det här, åstadkomma det här osv... MEN det kostar X och jag måste trampa på Y, bryta mina åtaganden till Z osv. ... hmmm därför måste jag nog modifiera det jag skulle vilja göra.

Reinfeldt och likasinnade tänker: Jag vill göra det här, uppnå det här, åstadkomma det här osv - full fart framåt! Någon "men" baserat på nackdelarna för *andra* människor FINNS INTE i Reinfeldts föreställningsvärld.

Det är ingen omöjlighet att bygga upp en nattväktarstat iofs. Har vi helt fri invandring så har vi inget välfärdssamhälle som belastar statsbudgeten vilket sörjer för möjligheten att avlöna en adekvat anpassad poliskår.

Privat säkerhet är framtiden. Se på Ryssland under 90 talet.
Privata företag som även extraknäckte som maffia, eller maffia
som extraknäckte som säkerhet. Vem bjuder högst
för våra tjänster idag?

"Allt åt alla" i praktiken.

Haken är att det helt saknas politisk vilja att skapa både polis och militär som fungerar. Dessa funktioner bygger båda på att det finns ett politiskt intresse att försvara och skydda landet - inifrån och utifrån. Men denna vilja saknas helt i dagens Sverige. Politikerna har till och med delat upp landets myndigheter i myndigheter som skall leta upp och deportera illegalister, och myndigheter som skall hjälpa illegalister att kunna stanna kvar i landet. Olagligt.

Så, även om det skulle gå att frigöra resurser så finns det ingen politisk vilja.

Men! Vid den tid då välfärdssamhället kollapsar, då kommer vi samtidigt att ha en samhällsekonomisk kollaps och inte ha råd med någonting. Utom möjligen pension till politikerna.

Reinfeldts utspel och etablerade mediers reaktioner känns samordnade.

Reinfeldt sa att kostnaden för flyktinginvandringen sätter stopp för nya reformer. Men han utelämnar en bra mycket större kostnad för vad tidigare invandring - d.v.s. anhöriginvandring - fortfarande kostar och som dessutom ökar. Strömmen från Syrien är alltså bara än så länge en mycket liten del av den sammanlagda kostnaden och antalet invandrare. 48 miljarder låter inte så där ohanterligt stort men om det tas med i den totala kostnaden på flera hundra miljarder per år, och något som varit under en längre tid, får vi en helt annan dimension på hur stort problemet verkligen är.

När Dahlbergskan säger att finanserna är det mindre problem måste man ju undra hur det är ställt med henne. På något sätt finns det en mental spärr mot att ta till sig vad kostnader i realiteten innebär och vad det får för konsekvenser. Utan pengar kan man inte prata om arbeten och bostäder. Kort sagt: pengar är förutsättningen för att alls prata om några åtgärder. Så ser tågordningen ut. Jag tror så här. Anna Dahlberg är för generös invandring av princip och att vi på inga villkor ska lämna detta. Hon har dock förstått att det kräver uppoffringar och förändringar av välfärden, nyliberal som hon är. Men människors generositet är i paritet med vad som finns på kontot och där är ingen beredd att göra eftergifter. Men det kommer att ske och Dahlberg har från dag ett undvikit ämnet för att istället lägga fokus på statens utgifter och vad staten kan och inte kan göra. Det är ett svek mot läsaren.

Det är just detta att man nu kör fram kostnaderna för flyktinginvandringen som gör att jag anar att de är en decoy för något större skäl.

Vilken statsminister i ett val skulle se att stora spänningar i samhället är önskvärt. Och säga det till befolkningen. Det är precis det FR nu gjort.

Alla hugger på ekonomin men det är hur otroligt det kan låta underordnat.

Jag tror hon är ett känslostyrt fruntimmer och eftersom hon nu och
i hela sitt liv varit i en position där hon slipper ta några
konsekvenser för sitt agerande och sina åsikter är hon
helt enkelt inte kapabel att förstå vad det betyder att pengarna
är slut.
Hon är inte ensam med den diagnosen.

Det här blogginlägget är ett tydligt exempel på varför den svenska samhällsdebatten egentligen helt saknar satiriska inslag - det går inte att föra mer absurda resonemang än de som aktörerna på fullaste allvar använder:
M a o, det är helt irrelevant om bordläggningen på livbåten befinner sig en meter eller en centimeter över vattenytan ty det går ju att bryta loss plankor ur botten av båten och bättra på relingen med.

Fuck you, Heidi. Vi har redan gjort större insatser på den fronten än något annat västland. Vad Sverige förtjänar är en vilopaus på sisådär 25 år. Utvecklingen visar tydligt att det enda man får i retur är ännu högre krav. "Åh jag har hört att du tog hand om två katter! Vad snällt! Jag har fem kattungar som nån behöver ta, måste avliva dom annars!" "Visst är det du som tog hand om sju katter? Jag har 30 stycken som jag vill att du tar, hela gården är full. Dyrt med kastrering vettu. Bussigt, tack!"

Jag har ingen mer empati att avvara, Heidi. Den har missbrukats sönder och missbrukarna backar aldrig, de kräver alltid ännu mer. Och jag skäms inte ett dugg. Du kan visa bilder på hur många bedjande ögon du vill. Jag svarar, med rent samvete, fuck you.