Början på ett mediakrig om mångkulturen?

1. Profitörer - Bert Karlsson, Jim Hoppe, Jan Emanuel Johansson m.fl

2. Evangeliska mångkulturalister - (alltför) många journalister, somliga politiker t.ex. Cecilia Wikström & Malmström, Expo, miljöpartiet m.fl

3. Särintressen - t.ex. invandrare, som förespåkar med invandring

4. Opportunister - de flesta (?) politiker, organisationer som Röda Korset, Rädda Barnen m.fl

Jag känner många människor som rör sig i dessa kretsar, och också folk som tidigare varit där men tillnyktrat. Mitt intryck är helt enkelt att jo, fotsoldaterna är just korkade. Man har inget konsekvenstänk. Man hatar SD, därför ska man demonstrera och störa deras möten. Aktionerna är det viktiga, inte resultaten. Det hela försvåras ytterligare av grupptänk, eftersom de inbillar sig att folkets breda massa är ungefär som de själva åsiktsmässigt, de är bara folkets modiga förtrupp. Det blir ju lätt att känna så när man aldrig träffar någon som tycker annorlunda. Eftersom alla andra är ungefär som man själv, behöver man inte fundera mycket över konsekvenserna eftersom vanligt folk kommer uppfatta mötesstörningarna på samma sätt som man själv uppfattar dem...

Detta är även den bild som de som tidigare varit aktiva i dessa miljöer förmedlat till mig.

Mauricio Rojas ansåg redan 2006 att rasistanklaga sd är fel väg.



Då hade sd runt tre procent. Vi vet hur det gick. Rojas blev petad ur riksdagen av Maud Olofsson eftersom han kritiserade invandringen. Nyamko Sabuni fick pekpinne av Reinfeldt för att hon öppet ogillade vissa invandrares beteende. Bör tilläggas att båda är invandrare. Under de här åtta åren har debatten blivit smått surrealistisk och extremt tillskruvad och sd ligger runt 13 procent som bäst.

Fast Rojas hade fel ändå. Det är inte att sd:s invandringskritik och att de anser att islam är farligt som skulle få många att överge sverigedemokraterna. Om inte sverigedemokraterna fanns skulle man vara tvungen att uppfinna dem i alla fall. Det är inte heller enkla lösningar (om de nu alls är det) som tilltalar folk. Istället är det en väg ut ur uppgivenheten. Den uppgivenheten handlar inte bara om invandring, utan även andra saker. Nationalekonomen, Thomas Piketty, kunde i sin senaste tegelsten visa hur rikedomar samlas hos färre personer. Det i sig är inget problem. Piketty visade också att folk känner sig låsta i sitt sätt att leva. Förr kunde en person jobba hårt och sedan byta till bättre bostad. Så är det inte idag. En lärare eller sjuksköterska har inte mycket mer i lön än en vaktmästare, om det alls skiljer. Till detta ska läggas att det är anställningsstopp och permitteringar, så fler och fler får ta visstidsanställningar med osäker framtid. Staten investerar inte längre i infrastrukturen, företag och myndigheter rationaliserar och folk som skulle vilja byta upp sig blir istället kvar. Pensionärer och handikappade får leva med allt mindre medel och har knappt råd med lokaltrafik. Den här utvecklingen kan vi se i stora delar av västvärlden. Det är när svenska 7-klövern samtidigt envisas med att pumpa in invandrare och ge alla bidrag som retar många. Om det nu är så förbannat illa ställt att samhällsekonomin ständigt tvingas banta i administrationen, strunta i nysatsningar och upphöra med pensionärsrabatt eller färdtjänst e.t.c., vilket gör att folk blir fast på olika sätt, varför då öppna upp för massinvandring så att det blir ännu sämre? Det hela går inte ihop.

Svenska kyrkan förtjänar ett särskilt omnämnande under punkt nio.

Sedan är möjligen "pressade kommunalpolitiker" en särskild kategori. Dvs de som ser en chans att sy ihop nästa års budget med hjälp av flyktingbidrag från staten om de slussar in lite invandrare. Det är ju en fin quick fix för kommuner som lotsat in sig själva i trångmål ekonomiskt - att det är förödande i ett helikopterperspektiv hindrar ju inte att det kortsiktigt kan vända röda siffror till svarta i ett snävt och kortsiktigt kommunperspektiv.

Kanske även Bert Karlsson och andra "entrepenörer" inom det monster tili invandringkomplex som vi skapat.

bra sammanställning.

I fallet Almquist var problemet inte bara hans uppträdande, utan att han försökte ljuga sig ur sitt ansvar och fick brallorna nerdragna av Expressen som hela tiden hade bevismaterial på film. Man kan kanske ha en SD-politiker som hävt ur sig en massa otidigheter och klätt sig i säck och aska över saken, men kan man ha en politiker som medvetet ljuger sig blå om saker? En vaken väljare kommer fråga sig vad mer han bluffar om. Nu var inte detta bevekelsegrunden till att Almquist blev utesluten, utan att han uttryckt sig i strid med partiets värdegrund. Dock påverkar det vilket intryck han och partiet ger allmänheten, och därför kanske även hur SD hanterade historien.


När SD ska svartmålas här på Flashback är det lätt hänt att vissa saker förbises. Till exempel att media ansåg sig ha avslöjat tillräckligt för att få även Kent Ekeroth utesluten, och att de kampanjade ihärdigt för detta. Men SD menade att eftersom Ekeroth betett sig olämpligt men inte uttalat sig i strid med partiets värdegrund så vore det att gå för långt. Jimmie Åkesson blev pressad om det av journalisterna men vägrade vika ner sig. Under tiden fortsatte SD slå sina egna rekord i opinionsundersökningarna.

Det går inte att hävda att en tomat är en soffdyna, eftersom den i själva verket är en tomat. Av samma anledningen går det inte att hävda att SD spelade efter medias regler när de spelade efter sina egna. Vissa debatter försöker dock. Frågan är varför.


Det finns till min vetskap tre uteslutningsärenden där man kan väga argument för eller emot, och Almquist är ett av dem. Men i majoriteten av fallen har det rört sig om stollar, och det finns tre skäl till varför sådana bör sparkas ut:

1. De skadar bilden av partiet.

2. De delar inte partiets åsikter och skadar därför det interna arbetet.

3. De är stollar.

Punkt 1 till 3 är sig själva nog, och saknar samband med PK-hegemonier. SD vinner alltså inte på att tolerera stollar för att fall av gängmisshandel ursäktas av strukturell rasism.


Poängen med SD är att de ska vara ett bättre alternativ än Göran Greiders och arga feministers moralrelativism. Sänker de sig till samma nivå fyller de inte längre någon funktion. Dessutom har moralrelativisterna fel i sak. Deras förklaringar och utpekade orsaker stämmer inte. När DN:s Jonas Thente, för att ta ett aktuellt exempel, hävdar att störda individer framför anonyma hot till offentliga opinionsbildare för att de är offer för en arrogant journalistkår så har han fel. Anledningen till att störda individer beter sig stört är helt andra.

/SD-trollet

Ljuga? Almquist kom, föga förvånande, inte ihåg vad han hade sagt

1. när han var berusad (!)

2. over två år (!) tidigare

3. under ett gräl (!)

Åkesson lade sig plattare än platt och gav villigt media en skalp... men han ville inte ge media två skalpar. Det är möjligt, att du anser, att det visade en beundransvärd och rakryggad resning, att villigt ge media en (1) skalp - men inte två. Jag delar isf inte den uppfattningen - MEN, som sagt... det är möjligt, att det var Åkessons personlighet, som avgjorde hans agerande.

Han backade till den positionen i efterhand. Vad han inledningsvis sa var:


http://www.expressen.se/nyheter/expr...latte-alskare/


Om Kent Ekeroth uttryckt sig på samma sätt som Erik Almquist håller jag för troligt att media fått sin andra skalp. Om Almquist hållit käften i mötet med Soran Ismael hade media antagligen inte fått någon skalp alls. Insatsen som Jimmie Åkesson spelade med här var förtroendet gentemot de egna väljarna, och hans manöverutrymmet dikterades av hur hans företrädare betett sig. Det har varken att göra med en rakryggad resning eller en personlighet som går ut på att lägga sig plattare än platt. Din tolkning är att det är en fråga om i vilket utsträckning Åkesson är benägen att vika ner sig, och den tolkningen saknar samband med vad det handlade om.

/SD-trollet

Muslimer som vill söndra för att härska men i nuläget mest vill få hit fler muslimer.

Judar för att krossa nationalismen.

Sen vet jag inte om Timbroliberaler skiljer sig så mycket från 1 att de förtjänar en egen kategori.

Almqvist var den enda riktiga stjärna man hade vid den här tiden. Partiet försvagades rejält när han försvann.

Nu ser det litet bättre ut. Åkesson har lärt sig debattera, vilket han inte kunde då, och är nu en av de skickligaste partiledarna i TV-debatter. Man har äntligen fått en skuggfinansminister av riktigt hög klass.

Självklart hade Almqvist inte kunnat fortsätta som talesman i ekonomifrågor. Han hade fått sitta i skamvrån mandatperioden ut och fått äran att ha sista plats på riksdagsvalsedeln för att låta väljarna ta ställning till hur acceptabelt det är att säga "hora" på fyllan.

Absolut. Det handlar om att kontrollera de knutpunkter där identitet skapas; "Habitus". En naturlig reaktion skall automatiskt förkastas som otänkbar, och därmed kan identiteten aldrig skapas. I den verkliga världen är de associativa sociala förbindelserna viktigare för "normala" människor än de dissociativa; ju större psykologiskt "straff" för en viss identitet, desto hårdare kommer den som vill vara "in-grupp" ta avstånd från den identiteten.

Det är förstås bara de mest stenhårda ideologerna som begriper detta, men icke desto mindre är det detta som sker.


Här vill jag invända en smula. Den logiska slutpunkten av Jante är "Du ska inte tro att du är" eller "Du ska inte tro att du skall kunna bli" i ett rent existentiellt perspektiv. Det är en puritanism i förnekandet; det kroppsliga och jordiska är föraktligt och skall utplånas. När detta beslut är taget, att Detet är begränsande och skall förgås, är det bara det oreserverade dyrkandet av Den Andres fysiska existens som återstår.


Självklart har du 100% fel, eftersom Jante bara är en slags arketyp, en metafor för självhat och in-grupps-mobbning. Dessutom är det en användbar arketyp eftersom varenda svensk känner till den. Förkastar du goda, traditionella, kulturellt unika vapen för att de är "omoderna"? Det låter... kulturmarxistiskt.

Jag förstår inte din invändning. JAG utgår från, att Almqvist inte minns, vad han hade sagt

när han var berusad (!)

2. över två år (!) tidigare

3. under ett gräl (!)

I nyktert tillstånd använder Almqvist förmodligen inte dessa epitet. DU utgår från, att Almqvist har total recall och varje ord Almqvist någonsin har yttrat finns inristat i hans hjärna - och därför anser du, att Almqvist "ljög", när Expressen frågade, hur han hade formulerat sig dryga två år tidigare.


Men hur kan jag saga det tydligare? Jag vet inte, nota bene *vet inte*, varför Åkesson så villigt gav media en eftertraktad skalp. Jag är tveksam nota bene *tveksam* till, att Åkesson skulle ha sumpat de egna väljarnas förtroende, om han

1. fördömt epiteten men

2. hävdat, att när folk GRÄLAR så förolämpar de *medvetet* varandra med de mest nedsättande begrepp, som de kan finna t.ex. "hora". Almquist sa (till de andra): "Strunta i den där lilla horan" för att platta till henne.

3. Påpekat, att även sverigedemokrater är *vanliga människor*, som (tyvärr) kan råka i gräl med gamla och nya antagonister - i synnerhet, när de är salongsberusade.

4. Framhållit det märkliga i att åberopa ett över två år (!) gammalt gräl... och fråga, hur många som egentligen kan bli riksdagsmän, om ribban som media lägger är, att en potentiell riksdagsman aldrig någonsin har grälat med någon och/eller aldrig någonsin har förolämpat någon?

Jag lutar åt Andraandningens uppfattning, att Åkesson kunde ha degraderat Almqvist.

Jag håller med om att alla möjliga hänvisningar till välkända klyschor och referenser både kan och ska användas när det är opportunt. Begreppsapparater och tankesystem ska kannibaliseras på ett friskt och oblygt sätt, ord ska böjas, kombineras och fyllas med innehåll det som är polemiskt gångbart i det taktiska ögonblicket.

För att använda lampros liknelse med en gerillarörelse så ska ju självklart en av fiendens kvaddade tanks inte rynkas på näsan åt för att den är resultatet av fiendens tankar, planering och arbete. Istället ska den strippas på användbart innehåll och dess komponenter sättas i arbete för den egna sidan.

Allra bäst är det ju om den kan kapas hel och köra över fienden med hans egna argument och tankefigurer - något som jag har som ett tema. Jag har inte mött en enda hög moralhäst som inte snabbt kan klivas upp i sadeln på med minimala betydelseförskjutningar som sätter svenska intressen främst.

Sedan om puritanism - eller åtminstone protestantismen som vi känner den. Jag vill inte alls lägga vikt vid någon sorts livshatande fanatism, utan betona det revolutionerande stora och samhälleligt befriande som Luther gjorde när han skapade den direkta kopplingen individ-Gud. Sola fide var en ofantligt viktig byggsten i skapandet av den vetenskapligt sekulära nationalstat av nordeuropeiskt snitt som utvecklade sådan framgång.

Just protestantens driftiga världslighet visade sig vara en avgörande konkurrensfördel jämfört med katoliken och muslimen, som båda var mer fatalistiska och resignerade inför Guds predestinerande allmakt som genomsyrade hela samhället.

Protestanten hyllade Gud genom sin vardagliga gärning, varje arbetsmoment fick en helgd och tjänade som en del av individens personliga samtal med den högre makten. Vad jag förstår var Luther efter sitt förkastande av katolicismens askes och självspäkelse, tillsammans med dess andra avarter, en mycket välmående familjefar. Hans omvändelse var alltså en vändning mot den timliga världens goda, inte från den.

På dess frukter känner man ett träd: Nästan ALLA protestantiska stater är fungerande och framgångsrika, något ingen annan religion väl kan uppvisa. En viktig komponent i den framgångssagan är nog att protestantismen innebar ett jättekliv mot nationalstaten och från paneuropeiskt toppstyre.

Detta till den gode Luthers försvar.