Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Både Sahlinismen och Baksismen måste dock hållas levande av internethögern, på samma sätt som nazismen och fascismen vårdas av dess motståndare.

Det handlar om att minnas, beskriva och associera till ett renodlat, hycklande, naket svenskhat - även sedan uttrycken dämpats och modifierats i en ny medial verklighet. Enskilda aktörer ska för alltid stå till svars för sina uttalanden, handlingar och attityder.

Och alla framtida aktörer som själva inte försagt sig ska få svara för vad deras meningsfränder uttalat. Alla miljöpartister ska svara för Wetterstrands uttalande om att etnisk svenskhet aldrig bör nämnas. Alla socialdemokrater för Sahlin. Alla moderater för Reinfeldt. Alla kurdnationalister för Baksi. Alla självidentifierade judar som uttalat månar om sin egen kontinuitet för Wolodarski - ja, alla självbejakande minoritetsgrupper som inte högljutt bejakar sin egen grupps bortsmältning i en degel av konturlös "svenskhet" ska avkrävas uttalad respekt för den svenska etnicitetens existens och värde. Eller klandras för att de är etnochauvinister och otacksamma rasister.

Alla ska tvingas klargöra var de står, välja mellan att uttalat fördöma sina föregångare eller dela deras ansvar. I all jävla evighet.

För den där reträtten ligger alltid väldigt nära till hands, att "jävlas med svenskarna" är farligt och oförsvarligt för den tänkande aktören. Ta Özz Nujen som mötte ett oväntat motstånd i sina rasistanklagelser i Skavlan, i form av en respektingivande Stoltenberg. Özz föll i eftersnacket i Aftonbladet snabbt tillbaka ett fatalt steg och intygade försonligt att alla folkgrupper ju har rasister inom sig, även hans egna kurder. Varje annan position hade ju varit sunkig rasism i sig.

Men poängen är: Det ska inte sluta där. Det räcker inte med att Özz erkänt att kurdisk rasism finns - vi måste sedan tala om den. Länge. Och klandrande, med avseende på hur in i helvete det kan komma sig att en hel rad av kurdiska debattörer antingen uttalat påhejande eller i tyst samförstånd sett på när deras generösa värdbefolkning utsatts för samma folkförnekande bergsturkifiering de själva använt som flyktingskäl.

Özz, Kurdo, Sakine, Soran och allt vad de heter vet ju precis vad det handlar om. Varför stod de inte upp för oss? Däri ligger ett enormt moraliskt svek.

Att SD ingalunda var tvungna att offra Almquist visar ju Wiechels överlevnad som riksdagsman. Han kallade afrikaner (förvisso häxbrännande) för "aphelveten och pensionsräddare".

Rent objektivt PK-hierakiskt är det värre än både "hora" och "babbe", men ändå verkar partiet ha överlevt opinionsmässigt. "Oj, det låter ju inte bra, det där menade han inte!" och sedan - ingen påföljd eller verkan.

Media är maktlösa gentemot SD, vilket borde varit uppenbart för varje tänkande individ sedan Breivik-demoniseringen inte bet. Detta innebär ju inte nödvändigtvis att partiledningen inte är tänkande individer, det var bara det att "nolltoleransen" behövdes som internt maktinstrument.

Så att kalla någon hora har du inga problem med generellt sätt? Det är ju annars något som jag personligen associerar med invandrarkulturen. Men du måste ju ha så pass mycket innanför pannbenet att du inser att det är politiskt död att kalla någon hora, vad för bra skäl man än har. Då är man inte rätt politikermaterial helt enkelt. Fast som sagt, personligen skulle jag kunna leva med EA, men jag har full förståelse för SDs beslut. Allt annat hade varit politiskt självmord, såvida det inte SD medvetet vill ge sig en en gyllene gryning image. Det är inte fler puckon som Sverige behöver som galjonsfigurer för invandrarmotstånd - som i sin tur kan göra att SD partiorganisation appellerar till fler än råbusar och opportunister utan andra karriärmöjligheter. SD är ju på rätt väg men har en väg kvar till att kunna uppvisa kompetens på alla nivåer.

Vem är Wiechels , har han kallat någon "hora" på stan? Tillhör han partitoppen? Sen finns det säkert en del att invända mot hur nolltoleransregeln utnyttjats inom partiet men att som du generellt gnälla över att den använts tyder enbart på frånvaron av politisk fingertoppskänsla.

Som idé ja, men vi såg väldigt lite av den, i alla fall vi som bodde i Stockholm. På den tiden var förorterna fortfarande fyllda med arbetande svenskar även om de på vissa ställer i ganska hög utsträckning bytts ut mot greker och andra från Balkan. Det var som inte riktigt samma kaliber då på invandrarna. Men det gick snabbt utför, i skiftet 70-80- tal.

Vad är en "nolltolerans" mot rasism som rymmer att en riksdagsman kallar afrikaner "aphelveten" och därtill uppenbarligen associerar häxbrännare med invandrare i Sverige ("pensionsräddare")?

Jo, det ska jag tala om för dig - ingen nolltolerans alls. I princip kan Jimmie få tillbringa den sista TV-sända debatten inför riksdagsvalet med att värja sig för upprörda, skarpa anklagelser från Björklund och Fridolin om hyckleri och en partiapparat där afrikaner kan beskrivas som apor utan påföljd.

"Ett parti där afrikaner får beskrivas som apor hör inte hemma i riksdagen" skulle kunna bli ett samordnat örhänge de sista veckorna inför valet.

Ska Wiechel då offras? Eller kommer partiet bita ihop och inse att de får leva med den mediala bilden av ett gäng neandertalare - och att det faktiskt inte biter längre?

Varför inte komma till den insikten, tja, 2010 när medias samlade kampanjande inte lyckades hålla partiet utanför riksdagen?

Hur svinaktigt jag än tycker om extremhöger människor gillar jag att läsa det du skriver... Välskrivet fortsätt gärna att skriv saker annat än politik.

För mig får de gärna kicka Wiechel, ingen vanlig individ som uttrycker sig så i ett offentligt samtal.

Felet är då inte nolltoleransen som idé utan implementeringen.

De enda som SD ska uttrycka sig hårt och skoningslöst mot är press och politiker som ju är de som är ansvariga för den uppkomna situationen. Sverige har själv valt att försätta sig var vi är just nu, utan hjälp och utan att behövs skylla på någon.

För 15 år sedan, kanske. Idag är det helt andra krafter och helt andra spelregler som styr. Jag har för övrigt aldrig sett Jante som någon särskilt bra beskrivning av svenskar; det är en kliché som är lätt att förstå och använts alldeles för mycket. Jag känner inga människor som lever enligt Jante-lagen, det är ett småstadsfenomen från 1900-talet. Det finns inget intellektuellt gods att hämta i denna gamla slagdänga.

Jag är tveksam till SDs behandling av Almqvist... och "tveksam" ska här tas bokstavligt.

Jag utesluter inte, att Åkesson hade kunnat

1. fördöma epitetet men

2. hävda, att när folk GRÄLAR så förolämpar de *medvetet* varandra med de mest nedsättande begrepp, som de kan finna t.ex. "hora". Almquist sa (till de andra): "Strunta i den där lilla horan" för att platta till henne.

3. Påpeka, att även sverigedemokrater är *vanliga människor*, som (tyvärr) kan råka i gräl med gamla och nya antagonister - i synnerhet, när de är salongsberusade.

4. Framhålla det märkliga i att åberopa ett över två år (!) gammalt gräl... och fråga, hur många som egentligen kan bli riksdagsmän, om ribban som media lägger är, att en potentiell riksdagsman aldrig någonsin har grälat med någon och/eller aldrig någonsin har förolämpat någon?

MEN... 1 - 4 förutsätter, att Åkesson har någon annan kapacitet än att lägga sig plattare än platt (inför media) - och det vet jag inte om han har.

Även "vet inte" ska här tas bokstavligt. Jag har inte studerat Åkesson IRL, varför jag inte kan bedöma hans personlighet. Han är tveklöst seg... men det kanske känns mest naturligt för Åkesson att lägga sig plattare än platt?

Poängen är att vi kan välja att leva i ett nytt, redan fungerande mediaparadigm där etablerad press och TV inte längre har möjligheten att driva en agenda utan att resultatet blir en folklig reaktion via sociala medier som verkar horisontellt istället för vertikalt.

Hyland är död, vi lever i internetkatternas virala tidevarv.

Top-down funkar inte längre - eller rättare: Det fungerar bara om systemkritikerna fogar sig i systemet och därmed vidmakthåller det. SD:s låtsade nolltolerans har gjort relevant en motståndare som redan var överspelad med partiets riksdagsinträde och definitivt sedan Breivik-drevet misslyckades.

I realiteten kunde alla skandaler bemötas som Wiechels chattande: Ett "Ojdå!" och sedan skutta vidare opåverkad. Inget händer - bilden av SD som ett gäng oförbätterliga rassar är så cementerad att den kan diskonteras och bortses från i opinionen.

Medias projicerade bild är ju att det finns två sorters rasister: De öppna, plumpa. Och de falska, slipsbärarna. Så länge media verklighetsbeskrivning accepteras så kommer perceptionen bara vara att man "putsar ytan" - vilket ju nästan är mer obehagligt och farligt än drängbeteende.

Att lova uteslutning för varje "avslöjande" är ju sedan dessutom faktiskt lika korkat som att ge en kamphund godis varje gång han biter en i benet.

Och om man avrundar med att behålla en lojalist till riksdagsman så har man ju både betalt för kakan och slängt den i soporna.

Jahapp, här kommer då en möjlig sammanställning över de olika grupperingar som har det gemensamt att de står för en irrationell, för att inte säga vansinnig massinvandrings-politik. Det är viktigt att förstå att även om det finns överlappning, så är dessa grupper också väsensskilda, och det är framför allt viktigt att förstå vilka deras respektive incitament är.

1) mainstream-politiker inom Alliansen, anförda av Negrik Kleinfeldt och Ullenhag.
2) mainstream-politiker inom Socialdemokratin och centrala facket, tidigare Måna, numera Sjödén... eller?
3) ideologiskt radikala grupper på vänsterkanten, dvs Miljöpartister och Vänsterpartister
4) våldsvänstern, AFA osv
5) Sverige-hatande lobbying och spion-organisationer som EXPO
6) mainstream-media print, dvs alla större dagstidningar
7) mainstream-media eter (TV+radio), dvs SVT, SR, TV4, TV3 m fl
8) "fristående" ideologiska organisationer som engagerar sig i invandringsfrågan, t ex feminister
9) icke-politiska organisationer som ändå engagerar sig i invandringsfrågan, t ex Röda Korset och Rädda Barnen

...samt, utom tävlan:

10) vanliga svenskar som faktiskt vill ha mass-invandring

Var och en av dessa grupper har sina egna orsaker att arbeta för massinvandringen till Sverige. Dessa orsaker måste vara starka och stabila, då arbetet bedrivs trots att hälften av befolkningen är motståndare, och trots att de ekonomiska resonemangen är ohållbara.

Ibland är orsakerna märkliga--den s k statsministern Reinfeldt drev som bekant igenom importen av 100.000 outbildade somalier av enda skälet att hämnas på lilla Sverigedemokraterna.

Avslutningsvis så är överlappningen vad gäller orsaker i ovanstående lista ganska stor, och det är dessutom sällan endast en drivande faktor bakom dårskapet.

Några förslag?

- F.G