Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det jag fetstilat är själva FUNDAMENTET för den svenska, världsunika invandringspolitiken. Svenska politiker betraktar den befintliga, etniskt svenska befolkningen som ett försörjningsinstrument (och integrationsinstrument) för icke-anställningsbara migranter.

Eftersom svenska politiker känner på sig, att väljarna kanske inte sympatiserar med denna livsuppgift, som svenska politiker och svenska journalister har ålagt dem, så satsar de allt på att indoktrinera och vilseleda väljarna om vilket lidande och vilka umbäranden, som den världsunika invandringspolitiken utsätter gemene man för.

Maria vet nog vilket gungfly Häggs argumentation är, och om någon skulle försöka följa hans tankegång skulle de komma fram till sanningen; det håller inte. Alltså kör hon på med känslopjunket istället som inte går att argumentera mot.

Stefan Fölster är rätt känd för att vara intellektuellt slarvig. Han får aldrig riktigt till det i några av sina rapporter eftersom han har ett rätt avslappnat förhållande till vetenskaplig metod. Han är inte heller speciellt smart och har varit ett lätt byte för Arena-vänstern. Nu visar de sig att de samarbetar. För tre år sedan menade Fölster att humaniora studenter inte kunde få ett jobb och därför var det rimligt att studiestöden för sådan universitetsutbildning drogs in. Detta var naturligtvis begåvat av honom och byggde på premissen att det finns ett överskott på arbetskraft inom den sfären. Däremot - när det kommer till invandring så finns det aldrig ett "överskott " på arbetskraft.

http://www.svd.se/naringsliv/sn-sank...ra_6283996.svd

Detta är alltså nationalekonomiskt nonsens. Invandring leder till sänkta löner, sämre villkor och större arbetslöshet eftersom utbudet ökar. Mot-argumentet går ut på att konsumtionen ökar med fler människor i Sverige. Detta är sant och därför skapas det "fler jobb" - men detta är lågbetalda servicejobb och täcker inte upp för alla de jobben som flyttar till Indien och Sydöstra Asien. Poängen är att västerländska företag skall ha hela sin produktion i tredje världen och sedan skall vi konsumenter i västvärlden konsumera. Men vad skall konsumenterna få sin lön för konsumtion om deras arbeten utförs av en kines som arbetar för 17 kronor i timmen?

Det är här det blir intressant. Socialdemokrater och liberaler tror att högskoleutbildning och utbildning är den rätta vägen. Redan på 1960-talet så började man utöka universiteten och göra det mer tillgängligt för "alla". Dels handlade det om ideologi men lika mycket om arbetsmarknadspolitik. Så länge välfärdsstaten expanderade var det inga problem att utöka antalet universitetsstudenter eftersom det fanns jobb men från mitten av 1970-talet så var den kvoten fylld. I Sverige gjorde Olof Palme, Ingvar Karlsson och sedan Göran Persson samma sak i synnerhet för att lösa bostadskrisen på tidigt 1990-tal. Det var ett sätt att gömma undan arbetslöshet. Vid 1990-talets slut så var universitetsutbildning inte längre en garanti för ett arbete och vi började se effekterna av detta kring 2001-2003. I synnerhet för humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningar.

Här är en graf från USA...

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Ed...tates_2009.png

Reuters uppmärksammade detta nyligen i en artikel.



Notera att 34 procent av nyexaminerade var arbetslösa 2001. År 2012 var 44 procent arbetslösa efter examen. Notera också att en mycket stor procent av dem som har jobb har sådana jobb som de kunde fått direkt efter gymnasiet eller ens utan gymnasieutbildning. Det är därför man nu talar om en studielåns-bubbla i USA. I Sverige så garanterar staten dina lån så du behöver inte betala förrän du har fått en inkomst - men å andra sidan växer din skuld hela tiden.

Det är alltså därför Fredrik Reinfeldt delvis ville sänka studiebidraget. Han är jävligt medveten om att vi kan få samma situation som i öst-Europa där universitetsstudenter och i synnerhet de arbetslösa akademikerna samlas i radikala partier. Det var så Jobbik och andra radikala nationalistiska partier i Europa kom till. Jag har för mig att Svoboda har ungefär samma bakgrund som Jobbik. När kommunismen föll - så föll alla akademiker som höll den levande.

Fölster vet mycket väl att invandring leder till högre arbetslöshet. Han vet mycket väl att relationen mellan efterfrågan och utbud fortfarande är lika giltig som under sitt första år på UCLA. Han vet också att du inte kan leva på "Mc-jobs" och att det därför måste finnas riktiga kvalificerade industrijobb och akademiska jobb om samhället skall kunna konsumera. Utan jobb - ingen konsumtion. Lösningen i USA har varit att staten lånar en jävla massa pengar för att kunna upprätthålla systemet. I Sverige däremot så har man haft en smartare och sundare politik och undvikit extremt lånande. Detta skapar en bättre ekonomi men också arbetslöshet. Greklands socialdemokratiska och konservativa parti ägnade ägnade hela 70,80,90 och 2000-talet åt att låna pengar för att bygga en välfärdsstat som de inte hade råd. Till slut gick det åt helvete. Så ser det ut i hela Södra Europa. Även Frankrike, Irland, Island och andra länder har gjort samma sak.

Under mandatperioden 2010-2014 måste de rödgröna leverera men de levererade inte ett skit under Göran Perssons S-regering. Det enda som hände var att Persson smusslade undan arbetslösheten i sjukskrivningar och förtidspensioner. Reinfeldt smusslar undan arbetslösheten i låtsasjobb - som också är dyrare och sätter delar av servicemarknaden på spel eftersom företag med små marginaler så som taxifirmor hellre har långtidsarbetslösa som kör taxi och får 80 procent av lönen betalad av Arbetsförmedlingen än anställer personal med full lön.

Vad etablissemanget inte riktigt fattar är att de kommer få stora jävla problem om vi får en till finansiell kris - vilken antagligen kommer inom 5-10 år. Redan nu ser vi problem på den kinesiska bostadsmarknaden. Svensken är också hiskligt överbelånad. Så länge folk får en hyfsad lön har de råd att bosätta sig i brottsfria områden med bra skolor - men när de blir arbetslösa måste de flytta till något av Ullenhags ghetton och då lär de inte bli lika jävla glada.

Något pågår i Sverige....


Människor litar inte längre på akademin, byråkratin, media och politikerna. Folk är livrädda för att säga vad de tycker och tänker. Jag menar - vem vill bli uthängd? Tänk er om 15-20 år när "shit hit the fan".

Man landar alltid i samma fråga: Vet den (aktuella personen), som talar sig varm för Sveriges världsunika invandringspolitik inkl. alla bedrägerier i invandringsindustrin, vilket gungfly hon (eller han) befinner sig på?

Nu lägger Stampen ned. Tydligen var det krismöte idag och det verkar som det är slut för familjeföretaget.


&


http://www.resume.se/nyheter/media/2...om-besparingar

Hela marknaden kommer vara full med arbetslösa arga journalister. Snart är det väl bara en tidsfråga innan någon av dem flippar och skriver en bok om eländet på redaktionerna. Vem skulle vilja köpa Stampen Media Partner och värdelösa lokaltidningar? Jag menar - dessa går ju inte runt utan presstöd. Vidare har journalisterna snorigt höga löner i relation till vad andra kvalificerade yrkesgrupper har - även på lokaltidningar.

Annars så borde ni se intervjun med Jeanette Bonnier. Bonnier största ägare. Hon är sedan länge rätt sliten efter att hennes enda dotter blev påkört för drygt 30 år sedan. Nu fyller hon 80 år. Rätt rolig tant dock. Hon säger i princip rakt ut att hon inte har något svar eller lösning på Bonniers kris och det spekuleras om att Bonnier kommer läggas ut på börsen om sådär femton-tjugo år. Vidare är det rätt kul eftersom alla journalister är livrädda för henne och tanten surnar till om frågorna om feminism och om det familjen inte borde släppa in de utomäktenskapliga barnen. Det är frågor hon inte gillar.

http://www.youtube.com/watch?v=Tuwev2Fnan0

Adjös med Stampen alltså.

Mycket bra inlägg!

Man undrar ju bara: finns det inte EN ENDA intellektuellt hederlig människa i "eliten" som vågar redogöra för sanningen kring mångkulturen och invandringens kostnader? Inte en enda som vågar eller klarar att ställa känslomänniskorna mot väggen?

Stefan Fölster verkar vara en fragil varelse och inte den typen som skulle våga satsa sitt goda rykte för att säga sanningen. Någon enstaka gång släpper han och hans geliker bland halvintellektuella journalister, utredare och forskare några sanningens ord (som jornalisten Janne Josefsson, nationalekonomerna Assar Lindbeck och Bo Södersten m.fl.). Men att ställa sig bakom dem, föra upp dem i ansiktena på andra journalister, politiker och vänsterintellektuella, avkräva svar och lägga ansvar - det vågar ingen.

Samtidigt som vi inser att nästa finasiella kris kommer att ställa till enorma problem i Sverige (Minns det tidiga 1990-talet när staten var tvungen att skära skarpt i sjuklöner och a-kassa och akademiker i 10 000-tals blev av med jobben på några månader. Eller minns 2008 när t.ex. Volvo AB:s orderbok tömdes på mindre än två veckor - tänk en längre varande kris där svensk industriproduktion kan slås ut på några månader och därmed skattebasen försvinner på lika kort tid) så verkar journalister, politiker och vänsterintellektuella helt världsfrånvända. Begriper de inte att de kommer att få stå till svars för allt elände de ställt till för Sverige?

När "skiten träffar fläkten" kan vi historiskt dra slutsatsen att det bara kan sluta på ett sätt: inbördeskrig, revolution och "rivers of blood". Och det finns en part som redan idag kan ses som ansvariga för denna utveckling: media. Och för varje dag som går inser vi att "mediakriget" aldrig kommer bedrivas av befintliga media utan det är ett krig mellan befintliga media och alternativ media.

Sagt det förut och säger det igen, jag bara älskar den här tråden, finns det överhuvudtaget något jämförbart
i Sverige i dag vad det gäller höjd och innehåll, svaret är så klart nej!

Tack till alla som bidrar, verkligheten går inte att fabulera bort och tråden har ett stort större genomslag än vad man kanske tror.

Till syvende och sist är det plånboken som avgör men under tiden är det intressant att följa skeendet mot den slutgiltiga kapitulationen när PK lägret till sist (äntligen)får sträcka vapen.

Stor kuk är klen tröst i en fattig familj. Kuken representerar då godhetsapostlarnas altruism.

Det viktigaste av allt när man analyserar utspel som dessa på meta-nivå, vilket ju är syftet med tråden, måste ju vara hur netto-utfallet blir. Hur mycket mark som vinns eller förloras ur etablissemangets synvinkel när dammet lagt sig efter lansering-nätreaktion-motoffensiv på nätreaktionen-motoffensiv av motoffensiven, osv.

Jag misstänker att det fr o m nu alltid handlar om ett nollsummespel för etablissemangets verklighetsbild. I bästa tänkbara fall så fortsätter de frälsta vara frälsta när kampanjen verkat ut. Antingen är de stärkta i anden eller så har de åtminstone inte hoppat av ännu en valcykel framåt.

Det är alltså fråga om en defensiv åtgärd, en tvångsmässig reaktion på gerillan som rör sig därute i nätdjungeln, som simmar likt fiskar i folkdjupet och skapar sådan oro under tropikhjälmarna i Stockholms innerstad.

I värsta fall spelar en klumpig, gapig bombmatta av lätt falsifierbar propaganda samma roll som Che Guevara ville provocera fram med sin doktrin om "två Vietnam, tre Vietnam, många Vietnam" - alltså att själva repressionen av upprorsrörelsen leder till en nyrekrytering av rebeller som till slut överlastar den kapitalistiska fienden globalt. Att det s a s är Wetterstrands gälla tonläge och dominanta skräckvälde i TV-soffan som blir fröet till misstänksamhet och kritiskt tänkande.

Då misstänker jag att statistiskt lögnhalsande om att invandringen egentligen lönar sig, redan är mer eller mindre diskonterat i trovärdighetsfrågan - de flesta svenskar har nog en instinkt för att all statistik är rätt tillrättalagd för att visa det makten hela tiden hävdat. Det blir som att hälla ännu en tröttsam kanna vatten på gåsen.

Däremot är nog de senaste dagarnas uttryckliga förnekande av att svenska ungdomar råkar ut för rasism farligare, eftersom det ofta finns personliga erfarenheter som dirkt och känslomässigt motsäger "experternas" avfärdanden. Avfärdanden som påstås vara vetenskapligt underbyggda, de också. Forskningen visar att invandrarkidsen inte alls är särskilt benägna att mobba svennebögen och -horan, liksom den visar att debet och kredit i statskassan går ihop storfint.

Kanske kommer denna senaste myth buster-pamflett därför särskilt olyckligt just nu - om man får sig två "fakta" presenterade på kort tid, varav det ena är omöjligt att tro på av egna erfarenheter, så kommer även den andra "forskningens" trovärdighet smittas av den första. Till sist har vi en fullskalig epidemi trovärdighets-AIDS.

Den effekt som jag tycker mig se, sedan ganska länge, är att en stor skepsis mot all vetenskap håller på att sprida sig i befolkningen.

Det här är oroväckande, jag har inte stött på just detta annat än den gängse "P3-fieringen" som verkar råda generellt i mina kretsar. Snabbt och lättolkat ska det vara och gärna lite glättigt ovanpå.

Jag hade länge förundrats över hur människor med ett stort patos ofta har svårt att ta till sig andra argument; vi ser ett klart exempel på detta i rapporten på DN debatt idag. Kanske vad det här i denna tråd jag läste det, men det råder tydligen en relation mellan solidaritet och rationalitet. Eftersom jag inte funnit någon hänvisning till detta via snabb googling så kanske någon annan vet mer?

Det hela är rätt enkelt, nu mer solidarisk man anser sig vara med en rörelse/fråga desto mindre mottaglig mot rationella argument mot denna fråga var man.
Detta stämmer väl överens med den rapport som kom i ropet förra året där man är mer benägen att hålla med i sakfrågor eller påståenden om de kommer från det parti man närmast anser sig tillhöra. Om ett annat parti drog samma sakliga argument kunde de vara mycket obenägna att hålla med.

Efter att jag fått detta förklarat för mig så medförde det ett par fördelar, dels har jag lättare att förstå och argumentera mot andra, dels har mitt blodtryck sänkts då jag helt enkelt tänker "det är ok, hon förstår inte bättre och är fast i sin egen värld".

Stefan Fölster är en intressant person. Hans mor är Åsa Kaj Myrdal och växte upp i Tyskland. Efter studier vid UCLA och doktorsgrad från Oxford flyttande han till Sverige. Det förklarar hans udda tysk-engelska dialekt. Stefan Fölster är alltså ingen ”ond” person men en person som får betalt för att sprida Svenskt Näringslivs budskap. När han skriver för Reforminstitutet skriver han för Svenskt Näringsliv. Han tillhör inte ”eliten” – snarare en person ur den övre medelklassen som får betalt för att propagera för lönedumpning och mot facken. Sedan är Fölster privat antagligen väldigt sympatisk men som sagt – att jobbar för Svenskt Näringsliv. Det Fölster skriver som professor är betydligt bättre men det görs i eget namn och inte för hans arbetsgivare.

När det kommer till Assar Lindbeck så är han 84 år g ammal. Han lever i en annan tid. Han arbetade för Tage Erlander. På hans tid så var Sverige ett mjukt protektionistiskt land med en hög levnadsstandard – där problemen handlade om att ”förbättra” redan bra förhållanden och hur man skulle få ”de sista arbetslösa” i sysselsättning. Om du inte var alkoholist eller kriminell var dina livschanser ganska goda. På Lindbecks tid så gjorde människor klassresor uppåt. Idag gör människor klassresor neråt.

Låt mig vara tydlig. Invandring kan vara gynnsamt - både låg och högkvalificerad invandring men i ett läge där det enbart skapas ett fåtal lågkvalificerade servicejobb och ännu färre kvalificerade arbeten är det inte lämpligt att ha fri invandring. Det blir inte bättre av att det sista vi har av svensk produktion flyttar utomlands.

En enkel klassanalys vittnar om att medelklassen och arbetarklassen är på väg bort. Medelklassen förlorar sina kvalificerade arbeten alternativt aldrig får ett efter universitetsstudierna. Saken är den att de måste ha en tillräcklig hög lön för att kunna kompensera för inkomstbortfallet för tiden de studerat samt för att betala av deras lån. Ungdomarna får idag inte jobb efter examen och tvingas ta ”Mc-Jobs”. Orsaken är tämligen simpel – när produktionen flyttar utomlands flyttar också (indirekt eller direkt) de kvalificerade positionerna utomlands.

Trots allt, de finns inget att administrera. Politikerna bryr sig inte ett dugg om arbetslöshet bland akademiker eftersom de föreställer sig att de ”får jobb”. Detta bygger de på att arbetslösheten är lägre bland akademiker än personer utan sådan utbildning. Det är sant – men inte när vi jämför personer under 30 med akademisk utbildning och personer ur arbetarklassen med yrkesutbildning. Då är det bättre att tillhöra arbetarklassen.

Blåställsjobben har inte försvunnit men lönerna har antagligen sjunkigt och de har sämre social mobilitet. De lider också i stor utsträckning av bemanningsfirmor som sänker lönerna. De går därför likt de unga akademikerna periodvis arbetslösa även om de med blåställsjobb antagligen har det marginellt tryggare – i alla fall de yngre.

Ett annat fenomen är ”Mc-jobs” eller det som utgör den svenska underklassen. Dessa jobb har oftast löner omkring 85-100 kronor eller 13 000-16 000 i månaden. Vad som är intressant och som det sällan talas om i Sverige är ”underunemployment”. Vad det innebär är att människor arbetar halvtid. Tänk dig nu om du tjänar 100 kronor i timmen och du enbart får arbeta 25 procent. Du har en lön på efterskatt på bara några tusenlappar. Sådana löner går inte att försörja sig på och det är också tanken med ”Mc-jobs”. De är till för ge studenter och ungdomar en inkomst vid sidan av något annat eller vara en kort tillfällig språngbräda till något annat. Idag är dessa jobb permanenta för många.

Det går en vandringsmyt i Sverige att vi saknar lärare och sjukvårdspersonal. Enligt SAP är det så illa så vi måste utbilda 100 000 nya undersköterskor. Saken är bara den att om vi hade arbetsbris bland undersköterskor så hade lönerna naturligtvis stigit. Detta är det naturliga som händer om det råder brist på en viss vara eller tjänst. Detta har alltså inte hänt.

Staten vill ha så billig arbetskraft som möjligt och med hjälp av LO och fackförbunden (som ni märkte så var Arena och LO med på den här rapporten) så har staten lyckats trycka ned lönerna för undersköterskor, sjuksköterskor och lärare. För att ytterliga trycka ned undersköterskornas löner låter man mängder med invandrare utbilda sig till detta. Utbildningen är 1-2 år. Invandraren får en vettig sysselsättning och om han eller hon sedan får ett jobb så har produktionen av ytterligare undersköterskor tryggt ned lönerna – eftersom man har skapat ett överutbud på sådan arbetskraft.

Vidare finns det skrämmande undanträngningseffekter. Alla grupperna trycker ned varandra mot noll. Akademikerna får inga tjänstemannajobb och tar lagerarbetarens jobb. Lagerarbetaren tar ett kvällsjobb på ICA och trycker undan invandraren som i sin tur tvingas leva på socialbidrag. Det är alltså detta som gör att invandrare inte får jobb. Statistiskt kan inte tillräckligt många av dem konkurrera - de arbetsmarknadsprojekt som införs skadar oftast mer. Utbildning är en investering men måste leda till något. Annars är det en förlust för individen. Ju fler som utbildar sig till något ju mindre blir utbildning värd. Ju fler som gör praktik ju mindre blir praktiken värd. Således, värdet på arbetskraft sjunker.

Det klagas på att vi har ”för få som skaffar barn” – men varför skaffar folk inte barn? Tja, det skaffas väldigt många barn i Sverige men det är primärt akademikerna och arbetarna (unga) som inte skaffar dem. De skaffar dem inte eftersom utbildning (de positiva effekterna av den) leder till viss förståelse över att man inte kan göra barn om man inte kan försörja dem. Däremot skaffar underklassen barn – och gör det i en snabbt och ökande takt. Detta leder till att vi får en massa barn i samhället till föräldrar som inte ens kan ge dem de grundläggande redskapen för att klara skolan. Samma problem återfinns förövrigt också i tredje världen – där samma problem råder.

Situationen i Sverige är alltså att de 10 procent rikaste blir rikare, medelklassen och arbetarklassen slåss sönder och en växande, primärt icke-svensk underklass i ghetton har växt fram. Utan statens hjälp, snälla föräldrar och det sista som finns kvar i vårt civilsamhälle så skulle vi se kåkstäder växa fram i Sverige. Den här rapporten vittnar om att ”klass mot klass” är rent skitsnack. Det handlar inte om ”klass mot klass” men om en elit och vanligt folk. Det är ju bara titta på vilka som skrev under rapporten. Det var ledande personer i byråkratin, media, finansen och akademin. Alltså, elitpersoner eller personer som representerar eliten. Det har aldrig handlat om ”klass mot klass” eller ”ras mot ras” men mot elit och folk.

Vem tror på riktigt att typ Aftonbladet bryr sig om fattiga människor i tredje världen eller för den delen undersköterskor? Det har handlat om att länsa västvärlden på dess resurser och göra ett fåtal människor snorrika med hjälp av den övre medelklassen, som upprätthåller deras privilegier.

Det kanske är dags att fler börjar fatta det som Ebba Grön förstod - Staten och kapitalet sitter i samma båt.