Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Åsa Linderborg:


http://unvis.it/www.aftonbladet.se/k...cle18499026.ab

Oh, the irony!

Åsa, Åsa, Åsa, hört talas om termen "kasta inte sten i glashus"?


Rosen på politism har för övrigt svarat HK:

http://unvis.it/http://www.politism....er/#post-10933[/quote]

Ulrika By, journalist på DN fick en hel del kritik förra året när hon i en intervju med Timbro (angående upploppen i Husby) sa:
Säga vad man vill, Ulrika By är en av de få journalister som varit ärlig i detta och intervjun visar ändå att hon - till skillnad från de journalister som ser sig som aktivister - reflekterar över det egna uppdraget.
http://timbro.se/timbro-medieinstitu...kt-riskprojekt

Nu har hon skrivit en lång artikel om Rinkeby. Hon skildrar en förort i förfall. En förort där laglöshet och hopplöshet råder. Där miljoner satsar men allt blir värre. Ett samhälle där folk föraktar polisen och misstror myndigheter. En text som lämnar en med tanken - är detta Sverige?

... och (vilket bör påpekas) det är en text som är uppbyggd utifrån berättelser av de som faktiskt bor där, vilket kan framhållas i en tid då endast den som är rasifierad har tolkningsföreträde. Texten är läsvärd i sin helhet (tack till sign Snapsvisa för tips)
http://www.dagensnyheter.se/shared/8...4-f1018d161b9d

Länken till DN fungerar inte. Här är en annan länk (som fungerar):

http://unvis.it/www.dn.se/sthlm/den-svara-vagen-framat/

-----

Vi får väl gratulera Jan Helin, Peter Wolodarski, Niklas Orrenius, statsminister Reinfeldt, Mona Sahlin, Bengt Westerberg och Gustaf Fridolin m.fl. till att gemensamt och i tyst samförstånd ha skapat Nya Sverige...

Rinkeby var ju annars en ganska lugnt för 14år sedan. Jag jobbade en hel del där då.

Samtidigt i Danmark har man gjort en opinionsundersökning om åsikterna kring invandringspolitiken, rapporterar Jyllands Posten nu på morgonen.

På fyra år har andelen Danskar som tycker invandringspolitiken är för slapp fördubblats & är idag 44% Andelen som tycker den är för hård har fallit till 22%

----------

Sossetidningen Politiken har gjort en opinionsundersökning inför kvinnodagen om vilket diskrimineringsproblem som Danskar under 50 tycker är allvarligast.
Det visar sig att det som uppfattas som mest allvarligt är att frånskilda män diskrimineras i förhållande till rätten till sina barn.

-----------

Jag kan se över till Danmark där jag sitter, men det känns på många sätt som en annan värld.

Vilken tydlig tendens i debatten det har blivit. Vad jag syftar på är att det i olika sammanhang skall explicit uttryckas att rasismen är Svensk. Kan hänvisa till två aktuella texter. I bägge fallen använder man ett språkbruk och text som insinuerar att det finns en speciell typ av rasism som minsann är "svensk". Vad det unikt "svenska" består i förklaras eller diskuteras inte djupare i texterna. Läsaren förväntas tydligen förstå eller veta detta.
Min tolkning är dock att det pågår en indoktrinering när man så tydligt i många sammanhang luddigt beskriver rasismen som "svensk". Personligen kommer jag i diskussioner jag är med i hugga som en kobra och avkräva den som uttalar denna fras en förklaring och definition. Jag har ledsnat på att det insinueras att jag som svensk automatiskt utgör en del av s.k. rasistiska strukturer! Hur gör ni?

Källor:

http://www.jusektidningen.se/Jusekti...r-obefintlig-/
Den tryckta texten (har tidningen framför mig) innehåller en annan formulering i ingressen:

"VICTORIA KAWESA är forskare och en av författarna bakom en regeringsrapport om afrofobi. Hon har själv utsatts för svensk VARDAGSRASISM".

(Min fetning av ordet "svensk", det är redaktören som använt versaler och fet text i övrigt).


http://feministisktperspektiv.se/201...myt-efter-myt/

Citat: "Men Tensta, visar Langhorst, är skapat av Sveriges rasistiska strukturer, ...".

(min fetning)

Symptomatiskt i alla sådana här fall är att afrovännerna alltid får tala fritt utan motfråga. Det gäller också i debatter. I SVT, SR eller andra kanaler utesluter man alltid deltagare med helt annan syn. När newsmill fanns och afrosvenskarna skrev så var det i princip de enda gångerna som kommentatorsfältet stängdes. Så är det också i tidningar såsom DN och Aftonbladet. På sidan svt-debatt har dock kommentatorsfältet varit öppet och flera hundra inlägg har gjorts. I stort sett samtliga med negativa ordalag.

Förövrigt vill jag påpeka att begreppet strukturell rasism har samma teoretiska utgångspunkt som de bortträngningsteorier som terapeuterna kring Thomas Quick använde sig av. På 60-talet förklarade man bland annat att den medfödda hjärnskadan autism berodde på traumatiska upplevelser i barndomen, varvid man beskyllde föräldrarna. Flera barn omhändertogs. Samma vansinne ser vi idag. Nu är det svensken som beskylls för rasism utifrån påhittade strukturer.

När det inte längre går att förneka den anti-vita rasismen så behöver kulturmarxisterna utveckla sitt språk till att särskilja mellan ond och god rasism.

Den svenska rasismen är det gränslöst onda som vilar på irrationell och hatisk grund. Den anti-vita rasismen däremot, den är fin. Den är de rasifierade kropparnas berättigade och beundransvärda reaktion mot strukturerna bla bla bla ...

Så det finns någonting unikt svenskt ändå? Efter alla år av förnekande har man till slut kommit fram till att det finns EN unik kulturell särprägel hos svenskar: Rasismen. Starkt jobbat PG

Då vi lever i världens minst rasistiska land så måste man ju uppfinna teorier om den "osynliga" rasismen som verkar i fördolda "strukturer". Annars har man ju inga väderkvarnar att bekämpa.

Den ideologi som ligger närmast är feminismen. Det är ju samma gamla teorier som där fast med utbytta karaktärer. Feminismen har ideer om Patriarkatet som skapar förtryckande strukturer, reproducerar sig själv och genomsyrar precis alla fenomen i samhället. Som man så kräver ideologin att man accepterar sin roll som strukturell förövare och accepterar kvinnans offerstatus. Då Patriarkatet är osynligt och egentligen enbart existerar som teoretisk modell för att bygga förtrycksteorier på så finns det rätt så många män som vägrar acceptera sin roll som förövare bara för sitt köns skull. Det är ganska enkelt att förstå då man vill bli bedömd efter sitt eget handlande. Likaså så brukar ungefär samma män vägra acceptera kvinnors strukturella offerroll och extra skyddsvärde av samma anledningar. Dessa blir enormt hatade av alla som har feminismen som religion. Per Ström, Pelle Billing, bloggen Aktivarum osv är alla hatade av det skälet. De är faktiskt mer hatade än patriarkala män helt enkelt därför att de är fullständiga heretiker i religiösa feministers ögon.

Antivitismen byter ut Patriarkatet till Vithetsnormen. Mannen byts ut till (nord)europeer. Ickenordeuropeer tar platsen som den strukturellt förtryckta kvinnan. Sedan så kör de på precis på samma sätt som feministerna gjort i trettio år. Som nordeuropé är det ens skyldighet att erkänna sin roll som strukturell förtryckare och "rasifierade kroppars" offerstatus.

Inte det minsta konstigt att folk av ungefär samma skäl som sk antifeminister förkastar den antivita teoribildningen. Man vill bli bedömd för sina egna handlingar och inte efter osynliga strukturer som postuleras i teorier som medvetet utvecklats för att jävlas med "ickerasifierade". Det enda roliga i den här soppan är att studera hur etablissemangsfigurer som å ena sidan tror på feminismens patriarkatsresonemang förhåller sig till sin roll som förtryckare i den nya hippa ideologin. De kan inte förkasta sin tilldelade roll i den antivita ideologin utan att samtidigt gå emot själva grunden för vår statsfeminism.

Andra uppenbara likheter är feminismens besatthet av flytande könsroller och gender samtidigt som ideologin dels förutsätter en binär indelning samt att verkligheten verkligen är binär för typ de 98% eller nånting som är normala. Inom antivitismen så utgår man ifrån dogmen att inga egentliga skillnader existerar mellan olika folkgrupper och att rasidentitet är flytande. Vi blir dom vi blir som individer och grupper genom socialisering. Samtidigt är man i praktiken rasfanatiker där gruppindelningen går strikt efter raslinjer. Även där så kräver ideologin en binär indelning som de även följer i sitt verkliga agerande.