Citat:
Ursprungligen postat av
Meiji
Fundamentet är ett och samma. Det stipuleras, att en kvinna och någon, som inte är vit, saknar något ansvar för sitt eget agerande eller för sin egen inkompetens.
När kvinnors och svartas aggregerade (olika) agerande skapar genomsnittliga (mätbara) skillnader mellan gruppen kvinnor jämf. med gruppen män och genomsnittliga (mätbara) skillnader mellan gruppen svarta jämf. med gruppen vita, så anses dessa skillnader därför uteslutande bero på gruppen mäns resp. gruppen vitas (som regel) klandervärda agerande.
För att slippa precisera sig... så har man övergått till att luftigt tala om "strukturer" och männens resp. de vitas eller svenskarnas *strukturella* förtryck.
I det *strukturella* förtrycket kan det mesta ingå... t.ex. att man knappast blir anställd i det privata näringslivet utan att kunna landets språk - det anser somliga vara ett exempel på strukturellt förtryck!
Jag har talat om en
ansvarspartheid, senast i samband med hur olika minnesbilder från barndomen nagelfars, beroende på vem det är som minns:
Citat:
Ursprungligen postat av
oyto
Allt annat tolkar jag som att det finns en ansvarsapartheid inbyggd i det offentliga samtalet. En strukturell rasism som sorterar och värderar in i en hierarki av olika sorters människor. Det enda kollektiv som tillåts ta ansvar, att äga sin historia och stå till svars är vita, (post)kristna män. Åkesson är en annan sorts människa än Osman. mer eller mindre värd kan vara osagt.
Denna hierarki återfinns även på civilisationsnivå i historierelativismen och -revisionismen kring det som kan sammanfattas "white guilt", vilket ju bara är en variant av kolonialisternas "white man's burden". Riktigt, riktigt vuxen, riktigt kapabel och ansvarig för sina handlingar är bara den vite, protestantiske, nordeuropeiske mannen.
Eller vita, nordeuropeiska nationer kollektivt som förmår ta ansvar för slavhandel, krig och erövring. De "rasifierade" länderna är liksom inte riktigt fullgångna nog att konfrontera sina respektive historier av underkastelse och våld mot varje sårbarhet de kunnat utnyttja. Fastän den pinsamt simpla domen är att de alltid visat sig vara lika brutalt barbariska som Europa, men sällan lika högstämt idealistiskt. Enkelt exemplifierat: Den Vite Mannen introducerade inte slaveriet till Afrika - däremot avskaffade han det omsider.
Ett retoriskt motmedel av det passivaggressiva slaget är ju att
beklaga att kvinnan/den rasifierade kroppen
förminskar sig själv. Att de inte utövar sin lika
rätt att jobba sig in i ett samhälle på egna meriter, sin
rätt att känna tacksamhet för vad de givits, sin
rätt att gå i uppförsbacke utan att klaga. Ingenting var ju någonsin på förhand
givet den vite mannen. Det var inte som att världsherraväldet, välståndet och utvecklingen var självklar år 1450. Muslimerna gav inte upp försöken att underkuva Europa av frivillig snällhet utan först efter att deras våld övervunnits, världshaven behövde korsas med fara för livet, tankar och uppfinningar måste tänkas och skapas.
Om den vite mannen kunde göra allt detta - ska då du för helvete inte kunna lära dig språket, skaffa en efterfrågad yrkesutbildning, låta bli att bränna bilar och jobba dig in i samhället på samhällets villkor? Om inte - vad är det för fel på dig?