Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Illusionen av makt är makt. Om en lobby- eller intressegrupp uppfattas som inflytelserik och mäktig så blir den inflytelserik och mäktig.

Det man kan säga om MSM är att det IDAG verkligen påverkar dem som påverkar. Beslutsfattarna och opinionsbildarna, de pengafördelande byråkraterna och politikerna. Det finns en begränsad men viktig bubbla av makthavare och smala intressegrupper och aktivister som lever i en ekokammare och faktiskt inbillar sig att det brus de hör i den lilla snäckan är folkhavet.

Den likriktade, styrande klicken påverkas verkligen av det UPPLEVDA offentliga samtalets åsiktskorridor. Den ängslige politikerna fruktar skampålen, den bekräftelsesökande journalisttjejen suger i sig rätt floskler, den opportunistiske byråkraten styr verksamheten i makten behaglig riktning för att avancera.

Denna makt är alltså lika verklig som den är sårbar - den bygger på en illusion som reproduceras till verkliga politiska beslut som kostar verkliga miljarder och påverkar verkliga liv.

Kan då "vi" i den minst lika månghövdade skaran åsiktsproducenter utanför bubblan själva inse och sprida insikten till våra demokratiska företrädare att bubblan är av såpa - ja, då har den i samma ögonblick spruckit.

Om bara denna tråd löpande har fler läsare än de flesta opinionstexter den avhandlar - vem är det då som har tolkningsföreträdet, egentligen?

En anekdot utan värde i form av en personlig observation är att allt fler inte ens bryr sig om att dölja att de hänger på Flashback. Det är en verklig positionsförflyttning i mediakriget, det. Jag ser folk referera till Flashback i förbigående i samtal, jag ser folk som surfar här både på jobbet och på stan, etc etc. Det var otänkbart för några år sedan då Flashback hade en helt annan status, speciellt under FNA-tiden. Även om många kanske läser för att förfasas så är det oerhört många som läser.

Personligen ser jag det som det narcissistiska jag-upphöjandet (som är liberalt och/eller socialistiskt) ställt mot ett fokus på ren idé, som är traditionellt höger och konservativt. Det är tydligt att allt fler förkastar narcissismen, i alla fall i det privata. Samtidigt upprätthålls förstås snygga fasader, på Facebook etc. FB kontra FB är en riktig motsättning.

Det är synd att det inte går att hålla en metadiskussion om Flashback här, då det skulle riskera att bryta mot ett flertal forumregler. Metapolitiken på Flashback självt är mycket intressant och det finns många trender och mer eller mindre öppna strategier som förs.

Google är ju det som får vanligt folk & medelålders tanter att läsa på Flashback.
Nuförtiden, bland folk som sitter & jobbar framför en dator på kontor, så är det närmast en ryggmärgsreflex att googla efter mer info när man hör en nyhet.
Ganska ofta leder en av de översta länkarna till Flashback eller någon nymedia-site.
(även om man sitter ute på jobb & inte har 1000-tals Flashback-träffar i sin cache)

Jag tror mycket på det man kan kalla rubrikens påverkan.

För att skapa och påverka människors världsbild krävs väldigt sällan opinionstextens uttalade mästrande och fostran. Det är långt viktigare att sköta urvalet av nyheter och diskussionsämnen, att anlägga en viss vinkel och konsekvent normalisera vissa åsikter.

Det är därför alternativmedia och sociala plattformar som Flashback, Facebook och Twitter är så otroligt viktiga: Där finns en kompletterande, konkurrerande informationsström tillgänglig för breda grupper människor, utan att dessa ens medvetet söker efter den.

Om Aftonbladets Daniel Swedin skriver en text med rubriken "Dags för oss vita män att sluta vara sådana kvinnohatande rassesvin", så är det bara en liten grupp som klickar på eländet för att läsa. Men budskapet har gått fram ändå.

Omvänt så behöver bara en liten minoritet klicka på länken till artikeln på FT om "Nationalekonom: Invandringen kostar 247 miljarder kronor", eller en FB-tråd om mörkad invandrarkriminalitet för att budskapet ska gå fram.

I det ständigt uppkopplad informationsflöde där de flesta icke-pensionärer numera befinner sig så är många gånger den länkade rubriken viktigare än artikeln i sig. Det som är guld värt är de konkurrerande nervsystemen av nätaktiva som förmedlar och reproducerar information i sociala medier, vidare ut i verkligheten.

Syftar doing it på att producera förhoppningsfulla beskrivningar av verkligheten som helst inte får ifrågasättas? Nå, det gör jag ändå.

Det är sant att vi lever i en tid där traditionell media blir allt mer irrelevant. Ingen läser Orrenius pekoral (men vet att han har skrivit något och låtsas ha läst det). Få ser Uppdrag Granskning (men vet vad det handlar om). Detta kan verka positivt, men det är också ett farligt stadium för så länge som fenomen som Orrenius/UG tillåts dominera det officiella samhällets bild av verkligheten kommer den passivt accepteras av många människor - det ÄR synd om flyktingar, Sverige HAR ett ansvar.

För att media ska bemötas med den kritik som är befogad så behöver människor paradoxalt se denna sfär som relevant igen. Nu dör den långsamt sotdöden, men den fortsätter förmedla sitt budskap passivt till många människor - människor som aldrig haft någon anledning att ens börja tänka kritiskt.

Man "fruktar skampålen". Det är alltså ett skräckvälde. Hur effektivt anser du att ett skräckvälde är i dagens läge med fritt internet?

Att en "journalisttjej suger i sig floskler", vilket strategiskt värde har det?

Att en byråkratisk karriärist kör "business as usual", vad har det för historisk betydelse?

Skräckvälde är att ta i. I ett skräckvälde fruktar man avrättning, tortyr och koncentrationsläger. I Sverige frukar man kanske utfrysning och det värsta som kan hända är att man får skaffa ett nytt jobb.

Flashback har som en idag sällsynt slags maskulin credd.

Hårda ord och påhopp, förstås, men också ett djup och en faktabaserad debatt som inte finns någon annanstans i det hyperängsliga offentliga Sverige.

Jag menar ju att utvalda trådar här är de enda verkliga tankesmedjorna i Sverige, där järn skärper järn, agnarna sållas från vetet och det starkare argumentet överlever det svaga.

Det beror på den FAKTISKA makten dessa personer förmår utöva. Thente tog väl upp det -- en mediaperson har enorm makt i och med den rädsla personen skapar, och kan styra drev som de behagar och få folk att lyda dem, och därmed krossa sina motståndare privat.

Makt reproduceras genom att man utövar makt.

Vänstern, lögnens mästare som de är, förnekar förstås att de HAR någon makt. Det är bara så de kan framställa sig som offer och få fortsätta utöva sin faktiska makt.

När upplevd makt prövas gäller det att den fungerar -- annars faller hela trovärdigheten. Det är därför det är så viktigt att inte ens acceptera motståndarens problemformulering, för om du börjar med att säga "jag förkastar hela din världsbild och den makt den representerar", vad finns kvar då i form av maktmedel -- utom det råa våldet?

Det är ju i detta märkliga läge vi befinner oss, att paradigmet i all sin övermogna tyngd och ruttenhet både har en verklig kropp och hänger sårbart löst på grenen.

Innebär det här ett slut för det MSM-interna mediakriget? Var förhoppningen om att etablissemanget skulle ta sitt förnuft till fånga naivt?

Svd inleder samarbete med Expo

I skräckvälden med "avrättning, tortyr och koncentrationsläger" så fruktar man en fysiskt död - i Sverige fruktar man en social död.