Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ständigt detta misstänkliggörande av "enkla lösningar". Som om det behövs komplexa konspirationsteorier för att bevisa det uppenbart triviala. Har t ex skolans resultat kollapsat i Sverige övervägande på grund av könsmaktsordning, rasistiska strukturer, solfläckar eller chemtrails?

Eller kan det (okej, förutom flumpedagogiken, då) bero på det varje förälder vet med sig när det är dags för det egna barnets skolval?

Ockhams rakkniv är ytterligare ett av västerlandets intellektuella verktyg som fullständigt avskys av dagens debattörer i MSM och politik. Jag tror att det har att göra med en sorts omvänd statusmarkör inom gruppen, att häva ur sig det långsökta och uppenbart bristfälligt tänkta.

För internvalutan pekåistas emellan är inte kylig rationalitet, utan hänryckt fromhet. Man visar att man tillhör gruppen genom att förakta gamla föråldrade västerländska värden från Upplysningen. Som intellektuell hederlighet, språklig precision och förakt för vidskeplighet och tomma ramsor.

Bland mormoner, scientologer, kulturrevolutionärer eller jihadister blir ju heller inte den belönad som tar ett steg tillbaka och nyktert frågar sig vad det är för doktriner man ägnar sina liv åt. Status är istället att tala i tungor, ange sina föräldrar för kätteri, självflagellera eller tro att tonåringar växer mycket snabbare i Aghanistan än Sverige.

USA löste det problemet redan 1776 genom att anta en konstitution som inte får ändras och som man inte får stifta nya lagar som går emot.
Bernt Johansson vill att utomparlamentariska och utomnationella grupper innehar den rollen som överprövare av politiken.

Det här, tillsammans med Maria Sundén Jelminis verklighetsfrånvända drapa härom dagen, är exempel på en annan religiös mekanism, nämligen förheligandet; detta är deifikationen av Den Andre. Om en extern Gud förnekas, då måste Gud sökas i människan; men ett öppet glorifierande av sig själv, det är atypiskt för de flesta västerlänningar (utom de rent mentalsjuka), och det är speciellt atypiskt för Jante-Sverige. Därför letar man andra som man kan fylla med innehåll och tillbe, och det är därför svenska Andre-tillbedjare (Androider?) är de mest militanta i hela världen.

Det här skiljer sig från den mer resonliga exotismen, eftersom exotismen är ett efterapande; "Androismen" är en okritisk, bävande dyrkan.

Jobbar fortfarande med det här resonemanget. Efterlyser fler från filosofiforumet i tråden (jag vet nog att ni läser den).

Jag nämnde detta inlägg i tråden Medie-vänsterns propaganda-vokabulär -- förslag behövs?

Du noterade samma sak. Att bit för bit försöka införa en osanning genom, i detta fall experiment är en metod för att skapa en bild av att invandrare är minst lika bra och troligen bättre än infödda svenskar;

(FB) Medie-vänsterns propaganda-vokabulär -- förslag behövs?

http://www.sydsvenskan.se/asikter/da...r-pa-avpixlat/

Offentlig avbön och ursäkt för tidigare agerande. Vadan detta?

Jag misstänkte hela tiden att han var någon slags "mullvad" eller "Wallraffare".
Kan vi förvänta oss en bok nu, lagom innan valet?

Jag har haft koll på Mrutyuanjai Mishra en tid. Hans artiklar har inte uppnått någon högre kvalitet när det gäller inriktning på mångkultur. Kan mycket väl tänka mig att detsamma gällde hans arbete inom SD. Sanningen var väl att han märkte att varken avpixlat eller sd är i behov av någon husblatte.

Beslutet att lämna Avpixlat och SD ser jag därför som naturlig. Artikeln i sydsvenskan är uppenbarligen en hämnd: som en slags avbön och förlåtelse för att få komma in bland kulturmarxisternas bidragsförlovade land. Tror dock inte han är särskilt intressant som insiderinformatör då etablissemanget redan har bestämt sig för hur sverigedemokraterna ska behandlas. Det är en ickefråga. Han har således överskattat sig själv.

Troligen bara ännu en Juan Fonseca. Han dyker nog upp på valbar plats inom Folkpartiet framigenom. Den karriärsugne kulturberikarens problem är inte så mycket hans utländska bakgrund som den kappvändande egennytta som svenskar genomskådar redan efter första turneringen.

Jag tror det kan vara ett steg i uppvaknandet att se situationen som den verkligen är. Westerholms resonemang känns igen från bekanta som kan beskriva verkligheten kritiskt och korrekt men snubblar på mållinjen och bara nästan lyckas dra slutsatserna av sin egen analys, men såklart misslyckas och landar i en absurd PK-ståndpunkt.

Jag tror att det är där många befinner sig, så även journalister och politiker. De förstår hur bostadsbrist, vårdköer och usla skolresultat et.c. har uppkommit men kan inte tänka tanken 'minskad/stoppad invandring' ännu.

De kan och de är medvetna om vad invandringen gör med landet. De vågar inte öppna käften. Vilket är mycket värre än om de inte skulle fatta vad de sysslar med.

De ser detta, men vill inte explicit gynna svenskar framför resten av alla världsmedborgare politiskt. Det är inte mer rätt att problemen hålls utanför Sveriges gränser, eftersom problemen bara kommer finnas någon annanstans och drabba andra stackars likvärdiga människor. Gränsen när man ger upp principen om "allas lika värde" (en modern form av jantelag) och erkänner att politik är ett maktmedel som är till för att gynna en själv framför andra finns dock någonstans på skalan av personligt obehag.

De flesta har inte funderat över implikationerna av en konstant eller ökande fortsatt invandring i dagens skala - de hoppas att den ska försvinna av sig själv. Att de presumtiva invandrarna till slut visar nåd mot dem. Eller att deras vanliga partier löser problemet. På så vis kan de själva förbli lydiga Världsjantelagen - Sveriges högsta lag och författning i nutid. Man vill ju inte vara en moraliskt kriminell.

Inte ofta man har anledning att glädjas över det man läser i Dagenssegora, men blaskan i fråga har blivit lite av en favorit hos mig på senare (som ren underhållning).

http://dagensseglora.se/2014/02/21/h...tionara-tagar/

Idag skriver Globalisten Tomas Lindbom i den kristna tidningen om Frankrike, hur reaktionära grupper har börjat sin marsch mot makten medan globalister och kommunister står passivt och ser på.

Tomas jobbar med den breda penseln i artikeln och stryker antisemitism, rasism, reaktionär, kärnfamilj på både längden och tvären över varje kvadratcentimeter text i god journalistisk anda, men engagenmanget och anti-rasismen lyfter aldrig riktig -den erbjuder istället en regimkritiker som jag ren njutning att ta del av uppgivenheten .

Tomas rapporterar en smula besviket:


Fattar svenska journalister, batikkärringar och plyschtomtar vad som väntar Europa?




De senaste åren av fientlighet mot judar och muslimer. Är det Israel du tänker på nu?


Tja varför inte Tomas. Låter sunt tycker jag, -en trettioårig helt vanlig svensk, uppvuxen med er värdelösa flumskola och perversa solidaritet och kulturradikalism. Helt vanliga unga svenskar, fransmän, britter och greker är på väg att vända upp och ner på ditt hycklande liberala skitsamhälle. Jämställdhet är nordisk sedan urminnes tider och genderanalys, antirasism och annan traditionsförstörande pseudovetenskap kan du stoppa upp i rektum alt. predika för judar och muslimer. Homosexuella känner vi väl alla och de har nog alltid tolererats, och min erfarenhet säger mig att ingen bryr sig om sina vänners sexualitet men vi har däremot aldrig velat att du och dina gelikar ska omtolka naturliga ordningar som nation (=folk), solidaritet, familj och kön.

Är dylika slappa och undergivna artiklar ett tecken på att de gamla vänstermänniskorna, det gamla gardet, den första generationen kulturradikaler är på väg att kapitulera i kriget om mångkulturen? Tycker de verkar dugga tätt nu.

P.S. Tomas lockar på sin hemsida att han ger : "Kurser i att skriva säljande texter". jag undrar hur hans bussiness går.