Citat:
Ursprungligen postat av
Bolingbroke
Som tidigare konstaterats är ett frontparti i mediakriget om mångkulturen det mellan de intersektionalistiska maktanalyslallarna och "allas lika värde"-liberalerna.
Dilsa Demirbag-Sten delar ut ett svinhugg mot de förra och skräder inte orden heller.
http://unvis.it/www.gp.se/nyheter/le...isk-antirasism
Debatten numera verkar mest handla om vem som fiskar mest i grumliga vatten. Men ju mer de olika falangerna hugger varandra i ryggen för bristande renlärighet desto gladare blir Flashback.
Ack den dag då de går bokstavsvänsterns oundvikliga väg.
http://www.youtube.com/watch?v=iS-0Az7dgRY
Åter ett bra exempel på hur samma begreppsapparat, samma retoriska triggerfras faktiskt kan användas ur olika perspektiv. "Allas lika värde" - vad betyder det?
För de "rasistiska antirasisterna" Dilsa Demirbag-Sten angriper handlar det om att alla får samma värde först när "strukturellt förtryckande" grupper (vita män) själva trycks ned av "bruna kroppar". Genom nyskapade apartheidmekanismer ska orättvisor sonas och jämnas ut. I denna modell ska den svenska ursprungsbefolkningen betala en skuld. Tomas Ledin ska veta sin plats som bärare av ondska och inte uttala sig i frågor där "rasifierade" attribut krävs för att ha tolkningsföreträde.
I Demirbag-Stens egen version av "allas lika värde" handlar det om individens rätt att i Sverige utöva sin kultur och bejaka sin etnicitet på lika villkor. Det kan aldrig vara tal om en normerande svenskhet eller assimilation av invandrare, utan om en allmänmänsklig frihet att vara den man är utan restriktioner. De ursprungliga svenskarna kan accepteras in i den nya svenska identiteten av liberalindividualistisk mångkultur och tolerans, så länge de accepterar att det nya Sverige är en geografisk yta där ingen kultur har företräde. Tomas Ledin får alltså vara "antirasist" om han vill och pyssla med svensk folkmusik om han tycker det är kul. Att vara riktigt svensk i denna definition är att bejaka all kulturers lika värde och berättigande innanför dessa gränser.
Min definition av allas lika värde avviker från detta. För mig är det inte likvärdighet att släppa rätten till företräde för det svenska i Sverige - det är att särskilja och straffa ut ett enda folk. Ingen annan kultur gör samtidigt samma storslagna gest i gengäld. Inga andra av de folk som i Sverige är minoriteter ämnar göra avkall på sina ursprungsområden, sin historiska och kulturella kontiniutet. Sin särart.
Det är ju bara på den allt mindre avgörande nationella nivån som svenskarna är en majoritet. Lokalt är vi redan en minoritet i många svenska stadsdelar, i EU är vi ett obetydligt folk och globalt är vi en droppe i havet. Nästan alla "minoriteter" i Sverige är större folk internationellt, vars kultur, språk och fortbestånd inte alls är hotat. Om alla kurder, romer och judar i Sverige la bort sina anspråk på att bevara och vårda, så skulle det kurdiska, romska och judiska fortfarande ohotat fortleva på andra platser. Samma förhållande gäller inte svenskarna - vi är ett litet folk som visserligen är alldeles förträffligt duktigt på många sätt. Men som saknar arabers, kinesers och amerikaners demografiska och kulturella osårbarhet.
Allas lika värde respekteras bara om det svenska folket har en samma rätt till Sverige som andra folk till sina respektiva ursprungdområden. Skapandet av
ett vi och ett de görs av grupper som vill frånkänna oss det de unnar andra och sig själva. Som vill bortdefiniera oss, utan att samtidigt kräva detsamma av alla andra.
Vi har alltså en situation där Demirbag-Sten helt korrekt anklagar apartheid-antirasisterna för att vara rasister när de vill avkräva strukturell underkastelse av vita svenskar. Samtidigt kan jag i min tur anklaga henne för rasism när hon vill frånkänna oss svenskar det företräde i Sverige som hon unnar kurder i Kurdistan.
Allas lika värde har därmed blivit min fras, lika mycket som deras. Dess universella, bejakande och kärleksfulla styrka i diskussionen kan aldrig vändas mot mig som ett vapen, eftersom jag anammar det.