Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Syntax error. Nollställd blick. Ett par extra glas vin till fredagen.

Jag vill minnas att SD hade varannan syrian på senaste Södertäljelistan.

Jag kan inte minnas att media belyste detta på något speciellt sätt.

Att syrianernas SD-medverkan antagligen var ett sätt att försöka vinna makt för en specifik klan är en annan sak. De har väl gått till S nu.

Delen med Bo Frank i Växjö tror jag inte är helt korrekt. För flera år sedan bedyrade han invandringens betydelse för Sverige och hur kritik av den bara är svammel. Det är först på senare år han har börjat se svårigheterna och att han riskerar att förlora sin majoritet i och med SD-intåget i Växjös fullmäktige. 2010 fick fyrklövern majoritet i Växjö, men jag betvivlar att de kommer hålla den nästa val med tanke på de strömningar som råder i befolkningen i kommunen för närvarande, av vad jag har erfarit från bekanta som bor i närområdet.

En ny avhandling som klart illustrerar liberalismens oförmåga att hantera multikulturalism har sett dagens ljus. Jag refererr:
Referat av avhandling Multiculturalism, Liberalism and the Burden of Assimilation, Lanefelt, Lily Stroubouli , Statsvetenskapliga institutionen Stockholms universitet.

I företalet anger hon som sin utgångspunkt att hon är grekisk invandrare och alla de olika förväntningar som ställdes på henne som invandrare.

Hon börjar med att definiera multikulturalism som normativ multikulturalism och konstaterar att den är på tillbakagång politiskt i Europa sedan åtminstone 2000.
Därför behövs också ett nytt sätt att definiera liberal värden som inte bygger på en sammansmältning mellan liberalism och multikulturalism.
Om multikulturalism var ett sätt att lösa kulturella konflikter utan att blanda in liberala värden, en inblandning som skulle leda till förtryck av minoriteter, så betyder det att en omsvängning åter till liberala värden leder till orättvis behandling av minoriteter.

Liberalerna måste ut på banan, menar lanefeldt, de måste nu definiera hur liberalerna ska hantera kulturella konflikter och på vilket sätt de liberala sätten att hantera konflikterna skiljer sig från populister och nationalister som också är motståndare till multikulturalism.

Men sättet hon föreslår är en jämmerlig kompromiss. Basen för konfliktlösning ska vara tillgång till lika möjligheter för alla. Men den liberala rättigheten ska sedan kompromissas med kulturernas rätt att slippa yttre pålagor.
Och då faller naturligtvis alltihopa. Det blir en sörja där man inte kan använda liberala principer till något annat än samhället utanför, som inte ska behöva anpassa sig till någonting, men där de liberala principerna faller kraftlös ner inför de ”rättigheter” som minoreterna alltid har att slippa inblandning i sina inre angelägenheter.
En problemlösning som inte löser några problem, utan som garanterar ickeliberala minoriteters rätt att förtrycka sin medlemmar i all evighet.

Länk:
http://su.diva-portal.org/smash/reco...d=diva2:564887

Jag förstår avhandlingen så här

1) Man kan inte på ett helt tillfredställande sätt argumentera för normativ mångkulturalism (avgränsat till kulturella rättigheter) genom liberala argument.
2) I de fallen där liberalism kan användas för att rättfärdiga normativ mångkulturalism med liberala argument är när tolerans, jämlikhet och det autonoma argumentet används.

Min egen reflektion här är ”jämlikhet” och ”tolerans” argumentet är skitsnack och egentligen bara rasism mot vita. Däremot tycker jag det autonoma argumentet är giltigt. Will Kymlicka menar att stater är autonoma även om de inskränker individuell frihet eller är överlag illiberala. Så om vi skall avskaffa kulturer måste vi rimligtvis också avskaffa stater.

Doktorantens slutsatser är paradoxala. Ett exempel:


Författaren säger: Staten skall inte tvinga kulturella grupper att införa jämställdhet däremot skall den liberala staten införa policys som förhindrar diskriminering av kvinnor. Hur jag än vänder och vrider på det här så fattar jag det inte. Visst är inte diskriminering alltid samma sak som ”gender equality”. Det kan jag hålla med om. Här finns det undantag man kan göra MEN samtidigt är diskriminering en del av ”gender equality”. I slutändan är det en begreppsdiskussion om vad vi lägger in i diskriminering och ”gender equality”.

Överlag så gör ju den här doktoranden lätt för sig. Hon diskuterar bara simpla frågor som ”slöjan”. Det är lättare att diskutera en sådan sak än omskärelser, hedersmord, abort och infantcide. Det är ganska lätt att övertyga läsaren om att slöjan kan accepteras - men kan det ovanstående också accepteras? Notera att hon undviker att diskutera mer laddade frågor i sin avhandling. Vidare är de här Rawlianska kriterierna för vad som är liberalism obegripliga och tvetydiga. Jämlikhet kan betyda bland annat:

1) Lika rättigheter och skyldigheter – så som rätten eller orätten till egendom
2) Att alla människor skall ha lika mycket pengar och resurser

Dessa 1) och 2) är motstridiga.

Det är egentligen obehagligt att Rawls är så populär. Robert Nozick gjorde slarvsylta av honom redan på 1970-talet. Rawls precis som Nozick blev också allt mer nationalistiska på äldre dagar. Kan det bero på etnisk nationalism är ett bättre kriterium för gemenskap än materialism? Hela universitetsvärlden är full av doktorander och forskare som ”flow with the flow” – i synnerhet doktorander som vill stanna kvar på universitetet som lärare.

Förövrigt är de flesta doktorsavhandlingar om (social)liberalism otroligt tråkiga att läsa. De är så himla förutsägbara och har man läst ett par sådana så lär man sig till slut hur dessa liberaler tänker. De är oftast lika amoraliska och teoretiska oärliga som Jürgen Habermas. Den här avhandlingen kommer få NOLL inflytande i debatten. Ingen har ju nytta av den eftersom den egentligen inte säger något nytt.

Tack för en djupare analys.
Den här frågan om tolerans och jämlikhet är som du skriver endast en fasad för rasism mot vita.
Använder man den reciprokt för minoriteters anspråk så blir det tydlgit hur rasistisk den är.
Ta till exempel Zwarte Piet, jultomtens svarte narr och medhjälpare som delar ut klappar till holländska barn.
Enligt doktorandens uppfattning kan en svart minoritet inte argumentera mot de vitas användning av Zwarte Piet. Eventuella invändningar om rasistisk representation faller då mot toleransargumentet " att de vitas kultur måste kunna tolereras eftersom den är begränsad till de vita" och jämlikhet " att Zwarte Piet inte betyder något negativt för vita i den vita gruppen" .
Om man nu följer doktorandens förslag till lösning kan man knappast ens komma åt Ku Klux klan, så länge de bara ägnar sig åt korsbränning och avhåller sig från direkta lynchningar så är det ett "oacceptabelt" fenomen men inget som en liberal stat ska ägna sig åt att bekämpa. Däremot skulle man kunna tänka sig motverkande kampanjer, ett tänkt exempel skulle kunna vara kvotering vid antagning till högskolan.
Hur korkat det här är måste man nog vara professor i statsvetenskap för att inte fatta.

Det måste ju med nödvändighet bli ett motsägelsefullt snömos, när man startar från utgångspunkten att man ska förklara och motivera, varför det är eftersträvansvärt och möjligt att både äta kakan och ha den kvar.

Då det inte *fysiskt* möjligt (att äta en kaka och ha den kvar..) så tvingas man ta sin tillflykt till en abstrakt begreppsdiskussion av hur "kaka", "äta" och "ha kvar" bör tolkas.


Underskatta inte betydelsen av att ännu en svensk fnoskare.. (hrrm jag menar forskare) har skrivit en avhandling om, att det är både eftersträvansvärt och möjligt att äta kakan och ha den kvar. Lily Stroubouli har meriterat sig som ett säkert kort för svenska s.k. journalisters appeal to authority.

-----

PS


Skriv gärna en kort förklaring betr. varför Habermas är amoralisk och teoretisk oärlig.

(Jag delar inte Habermas (och andras) uppfattning, t.ex. att "there was no comparison between the Holocaust and the Khmer Rouge genocide because Cambodia was a backward, Third World agrarian state and Germany a modern, First World industrial state" vilket ju innebär, att "it was natural for Cambodians to engage in genocide while unnatural for Germans" - varför det aldrig har lockat att mig, att penetrera hans teorier. )

Jag är inte överrens med Habersmas "deliberativa demokrati" - jag förstår inte hur man kan nå konsensus genom att bara samtala med varandra. Jag är heller inte förtjust i Habersmas artikel i Charles Taylors (red) bok "Det mångkulturella samhället" - där Habermas menar att vi västerlänningar har en skyldighet att öppna våra dörrar för hela världen eftersom vi har kolonialiserat världen. Hans argumentation är typ "Tyskarna gasade judar och därför får judar gasa palestinier". Bara för att någon annan gör något oetiskt gör det den handlingen mer etisk.


Låt oss först slå fast att den här avhandlingen är inom ramen för politisk teori. Politisk teori är för det mesta liktydligt med politisk filosofi. På kandidatnivå på pol.kandprogrammen så är bara 7,5p politisk teori obligatorisk. Så brukar det vara i alla fall - förutom kanske den första 7,5 som till viss del introducerar ett par tänkare inom politisk teori. På Mastersprogrammen och Magisterprogrammen brukar dessa kurser i politisk teori vara tillvalskruser och i ärlighetens namn inte speciellt populära. Du vet, ungdomen vill läsa internationella relationer, fördjupande metodkurser och förvaltningskurser istället. Det senare blir mer och mer populärt eftersom du har nytta av det om du arbetar på en myndighet. Hur som helst.

Tittar jag på hennes referenslista - som inte är så lång (Den brukar inte vara så lång i normativa teoretiska uppsatser och avhandlingar) så är det liksom inga avskräckande personligheter. Jag känner igen följande författare i hennes referens lista. Rawls, Miller, Turner, Tully, Taylor, Tamir, Shapiro, Scanlon, Sartori, Raz, Pateman, Philips, Parekh, Okin Moller, Nozick, Moore, Lukes, Levy, Kymlicka, Kukhatas, Kant, Hume, Hobbes, Habermas, Gutmann, Gaus, Fraser, Dworkin, Choudhury, Barry, Apel och författarna Ball & Dagger. Hon har skrivit Dogger istället för Dagger i sin referenslista.

Dessa är de stora namnen inom liberalism, feminism och kultur. De största svinen i listan är Tamir, Levy, Kymlicka, Rawls, Parekh och Habermas. Riktigt oärliga i sitt hantverk. Kymlicka är förövrigt det mest kända förutom Rawls. En riktig skurk som inte drar sig för att kalla motståndare i sina böcker och artiklar för "rasister". Han menar förövrigt också att alla icke-vita skall få ha sina etno-communities men inte vita. Hur sjukt är inte det? Nu har till och med svikit de kanadensiska fransmännen genom att kräva att de skall bli "mångkulturella" - däremot så skall inte samma sak gälla för de kanadensiska inuiterna och indianerna. De skall fortsätta ha sin etno-communities.

Om avhandlingen inge. Kvalitetsmässigt och då har jag mest sökt på ord är det här inget som en läsare går i gång på. Det känns som att läsa en Mastersuppsats i statsvetenskap men utdragen med två hundra sidor. Det kommer du betydligt mer coolare avhandlingar i politisk teori i framtiden - i alla fall sådana som kastar referenser till mer spännande typer.

Hur som helst. Den normativa mångkulturalismens riktiga effekter ser vi bland annat i Australien där aborginerna har sina territorium och får statsbidrag (så de slipper arbeta). De köper droger och alkohol för pengarna.

https://www.youtube.com/watch?v=e7gvGd8Unq8

och

https://www.youtube.com/watch?v=pW53YTYIHyk

Samtidigt vågar inte det vita australienska samhället sätta ned foten trots att de aborginska communities är helt fucked up. Vi ser förövrigt samma sak i Sverige - där invandrare från dysfunktonella kulturer har ett helvete - exempel är främst zigenare och somalier. Sverige har försökt assimilera zigenare i femtio-sextio år och det har inte fungerat. Ordföranden för stiftelsen Expo skrev i en av de första diskrimineringsutredningarna på 1970-talet att "zigenarna saknade den protestantiska etiken" och hänvisade till Max Weber. Jag gissar att även andra grupper, så som afrikanska svarta, också kommer falla ned i ett totalt socialt utanförskap.

Som sagt - det är en tidsfråga innan vi har så stora problem i Sverige att politikerna inte kommer göra mer än att kasta en massa pengar på minoriteterna och låta dem leva hur som helst - även om det innebär att barnen kommer till skada. Rädda barnen har ju sedan länge sagt att de skiter i blattebarnen.

Förövrigt - när skall vi bevara vår kultur. Vi, Faustians, är på väg att gå samma håll som aborginerna.
https://www.flashback.org/p40920398#p40920398

Intressant om spridningen Aftonbladets ledarsida har på nätet:
http://bloggar.aftonbladet.se/ledarb...ets-ledarsida/
http://www.friatider.se/aftonbladet-...tar-ledarsidan

Enligt AB själva har deras ledare i bästa fall 9 000-27 000 SIDVISNINGAR, alltså inte ens unika besökare. Detta är ett jätteframsteg, tydligen, eftersom den politiske chefredaktören skryter om siffrorna. Kulturchefen Linderborg skrev om siffror mellan 4 000 och 40 000 på kulturartiklar.

Vad säger detta om "mediakriget", egentligen? Jag vet inte vilka siffror Avpixlat eller Fria Tider kan uppvisa på en krönika, men nog rör det sig i samma storleksordning som många av texterna på självaste AB, kanske mer.

Australien är ett bra exempel på det olösliga problemet med vissa grupper. Damned if you do, damned if you don't.

Man kan se vilsna aboriginer dra runt överallt i det australiska samhället. Försupna och nerslitna.

Jag har varit på ett museum där man vältrade sig i skuld över den rasistiska period när man tog särskilt blandbarn till vita och aboriginer och satte dem i internatskolor för att slussa in dem i det australiska storsamhället. Ja, det var säkert fel på många sätt, men nu låter man barnen stanna i sin aboriginska grupp vilket gör dem totalt chanslösa i storsamhället.

På en del ställen tillåter man inte alkohol i aboriginsamhällena. Patriarkaliskt men välgörande.

Lloyd de Mause skriver:


och


Se mitt inlägg i tråden: "Massmordet i Newtown, USA: En politisk analys".

https://www.flashback.org/sp40921976

Du svarar, att "uppenbarligen är inte aborginska kulturen analog med den svenska" (vilket är ett understatement i sammanhanget). Du fortsätter:


Å ena sidan klandrar du "det vita australienska samhället" för att man "inte vågar sätta ned foten trots att de aborginska communities är helt fucked up" - å andra sidan anser du, att "det ligger dock inte på vårt ansvar att diktera moraliskt goda beteenden till ett naturfolk. Hur de väljer att leva sina liv är upp till dem själva".

Det här är samma slags motsägelsefulla inställning, som du pekar på i Lily Strouboulis avhandling.


Om Sverige utan större framgång har försökt assimilera zigenare i femtio-sextio år och det inte har fungerat, så kanske slutsatsen bör bli, att det är OMÖJLIGT?

För dryga tre månader sedan (9 sep 2012) skrev Expressens Anna Dahlberg en signerad ledarartikel: "Vi måste välja väg i flyktingpolitiken".

http://www.expressen.se/ledare/anna-...tingpolitiken/

Reaktionen från övriga ledarskribenter och andra journalister blev största möjliga tyssstnad... såvitt jag vet, så utsattes Dahlberg inte för några angrepp.

Men idag skriver Åsa Linderborg (Aftonbladets kulturredaktör):


http://www.aftonbladet.se/kultur/article15935619.ab

I en fungerande demokrati har inte ALLA ledarsidor samma uppfattning - Åsa Linderborg, Lena Sundström, Anders Lindberg m.fl. fanatiker oroas av att deras skräckvälde knakar en smula... varför Linderborg anser, att tiden nu är mogen att ge Anna Dahlberg en varning.